Ronja Savolainen har fått smak för guld: “Vill bara vinna mer”

Sedan Ronja Savolainen kom till Sverige för sju år sedan har hon varit en av SDHL:s bästa backar. På köpet har hon tagit fyra SM-guld med Luleå/MSSK – och fler ska det bli, menar hon.
– Klart att man alltid vill vinna. När man vinner och vinner vill man bara vinna mer, säger Savolainen till Hockeysverige.se.

Ronja Savolainen har varit en av SDHL:s bästa backar under flera säsonger. Sedan hon kom till Sverige 2016 har hon varit med om att vinna fyra SM-guld, men om hon kan klä ord på känslan av att ånyo bli svensk mästare har hon inget bra svar på så här dagarna efter att hon vunnit ytterligare en medalj att lägga i prisskåpet. 

– Klart att man alltid vill vinna. När man vinner och vinner vill man bara vinna mer, berättar Ronja Savolainen då Hockeysverige.se når henne för en intervju då hon är på promenad i Luleå. 
– Det är också vad som är roligast, att det inte blir ”Nu har jag vunnit och är nöjd”. Jag känner i stället ”Shit, nu vill jag få ännu mera vinster”. Framför allt då ett guld, vilket är det finaste man vinna med ett lag. 
– Man får fira tillsammans, ha roligt och se tillbaka på vilken fin säsong vi haft tillsammans. Det är tacksamt att få vara med i ett lag som är så framgångsrikt. 

“Trodde det skulle vara lite mer jämnt”

Vad menar du gör att Luleå är unika i svensk hockey?
– Det är vad vi gör tillsammans. Alla kräver att vi ska vara bättre varje dag samtidigt som vi tränar väldigt hårt och har en hög intensitet på träningarna. 
– När man är på träningarna tar man inte bara hand om sig själv utan även ser till att alla andra gör sitt bästa. Alla har erfarenheten. När jag kom till Luleå Hockey kändes det som att vinna var en vanlig grej. Jag växte mig in i det där. I Luleå fanns folk som visste hur man gjorde och då hoppade jag bara på det tåget. 
– Dessutom är det väldigt proffsigt här och damerna får samma förutsättningar som herrarna. Det tror jag är den största delen. 

Senaste säsongerna har det mesta handlat om Luleå och Brynäs i SDHL, hur tänker du kring bredden på ligan?
– Den är si så där. Jag trodde att det skulle vara lite mer jämnt den här säsongen nu när man får tackla. Då blir det att lagen som är lägre rankade kan stoppa spelet och hänga med på ett annat sätt. Det kändes ändå som att det inte blev så stor skillnad och i slutändan var det ändå vi och Brynäs. Jag tycker också att Djurgården hade en väldigt fin inledning av säsongen. 
– Vi behöver få till att det är många olika lag och inte alltid samma lag i final. Nu kommer Frölunda upp och det tror jag är ett lag som kommer vara med och fajtas om guldet. 
– Mycket handlar om ekonomin. Folk vill inte gå till ett lag där du inte kan klara dig ekonomiskt utan att behöva jobba 100 procent. Allt runt omkring är viktigt, hur man tränar, när man tränar…
– När jag tänker på hur andra har det så känner jag mig själv väldigt bortskämd. Det är svårt att lämna Luleå Hockey eftersom jag vet att här har man det så bra. Vill jag gå till ett lag som tränar sex på kvällen? Nej tack. 
– Jag tycker det är tråkigt att alla inte kan ha samma möjligheter. Sedan beror det också på att alla lag i SDHL inte har SHL-lag, vilket gör att dom lagen kanske inte har samma möjligheter som oss och Brynäs som satsar på både dam och herrhockey. 
– Även Leksand har gjort det bra, men det är tråkigt att AIK och Djurgården har lag i Hockeyallsvenskan. Fick man upp dom två lagen tror jag det skulle bli annorlunda. 

Bra utveckling på ligan

Ronja Savolainen känner ändå att SDHL har utvecklats mycket sedan hon kom till Sverige. 

– Ja, det tycker jag absolut att den gjort. Det känns som dom som jobbar inom SDHL lyssnar mer på oss. Samtidigt, att dom vill att vi ska gå mer mot herrhockeyn. Framför allt med det här att vi nu får tacklas. Vi i SDHL är dom första som får testa på det. 
– SDHL har gjort ett väldigt fint jobb, Sedan finns det smågrejer. Tillexempel att man kunde spela mer i veckorna och inte alltid lördag och söndag. I stället skulle vi spela som herrarna, tisdag, torsdag och lördag.
– Som sagt var, SDHL, har gjort ett bra jobb och blivit bättre under dom sex, sju åren jag har varit här i Luleå.

Luleå vann finalserien mot Brynäs med 3-0 i matcher, men Savolainen tycker inte det var lika ojämnt som siffrorna visar. 

– Brynäs är ett väldigt bra lag. I första matchen gick allt in. Sedan visste vi att dom två andra matcherna skulle vara mycket tuffare, och så blev det. 
– Vi visste att gjorde vi bara vårt grundjobb och höll oss till vårt spelsystem så skulle vi inte han några större problem. I tredje matchen var Brynäs ett bättre lag, men kom inte till chanserna som dom brukar göra utan vi höll deras spelare på utsidan.
– Sedan påverkade allt det här med Jenni (Hiirikoski) lite hur vi skulle spela. Jag tycker framför allt att vi spelade efter vårt spelsystem och litade på varandra. Vi har fyra fantastiska femmor där alla vet att gör alla sitt jobb kommer det fungera. Kanske hade vi den här säsongen en mycket större bredd än vad Brynäs hade. 

“Jag tänkte: Är det värt att spela hockey?”

Jenni Hiirikoski fick i andra finalmatchen en skridsko mot halsen. Skenan skar upp ett jack, men allt slutade relativt bra även om Ronja Savolainen och båda lagen såklart var skärrade. 

– Jag blev jätterädd och tyckte det var riktigt läskigt. Jag visste inte hur jag skulle agera eller göra och försökte få så många kunniga personer ut på isen för att hjälpa henne. 
– Det blev tårar och jag pratade ganska mycket med (Sara) Grahn… Man tänker på det värsta, vad som skulle kunnat hända. När vi väl fick höra att det gått bra och hon mådde bra blev det såklart en lättnad. 
– Jag tänkte också: ”Shit, är det värt att spela hockey om man kan få sådana här skador?”. Hon hade verkligen änglavakt och det var riktigt skönt. 

Hur var det att fortsätta spela efter den här händelsen?
– Det var en väldigt tom känsla. Innan hade man mycket energi, men allt bara tömdes ut. Sedan vet vi hur Jenni är och att hon gärna själv hade spelat klart matchen. 
– Det var inte heller så mycket kvar av matchen och vi sa till varandra att vi skulle kriga dom här tre minuterna för henne så hon skulle ha något fint att titta på i mobilen då hon skulle se hur matchen slutade.
– Klart att det var en speciell känsla, men jag tror alla var eniga i att vi skulle spela sista minuterna för henne. Det var verkligen krigarinnsats även om man inte var i sina riktiga tankar då man spelade. Jenni mådde bra och då var det bara ut och köra. 

“Jenni är som en extramamma”

En av dom som hjälpte Jenni Hiirikoski ute på isen var nära vännen, Rosa Lindstedt, som spelar i Brynäs. 

– Oavsett om det var deras eller vår spelare så hade alla mått lika dåligt. Hon fick trots allt en skridskoskena å halsen. 
– Nu är Jenni väldigt viktig för mig så det kanske var en annan känsla. Samtidigt, om det skulle hänt samma sak med en spelare i motståndarlaget hade jag såklart också tyckt det var läskigt. Det är bara hemskt att se och jag förstår exakt att dom inte heller tyckte det var roligt att fortsätta spela efter det där. 
– Jag såg på video, från när dom filmade in i båset, att ingen av dom ville se vad som hände. Tjejerna böjde ner huvudena och hoppades på att det hade gått bra. Oavsett vem det var så tror jag det varit lika läskigt. 

Vad har Jenni Hiirikoski betytt för dig som hockeyspelare och person?
– Väldigt mycket. När jag flyttade hit var jag 18 år och kom till landslaget när jag var 16. Hon har alltid funnits där och tog in mig med öppna armar i landslaget. 
– När jag kom till Luleå hjälpte hon mig enormt mycket med träning, kosten och hur man ska leva som ett proffs. Om jag mår dåligt är det hon som ser att jag gör det. Då kan jag öppna mig för henne och berätta hur jag mår. Jenni är som en extramamma för mig här och en fantastisk människa. 

Stora förväntningar på VM

Nu väntar VM, vilka förväntningar har du på turneringen?
– Stora såklart. Jag har haft en fin säsong och turneringar med landslaget. Vi har hittat tillbaka till vårt spel, kanske till och med bättre än vi haft tidigare. Det kändes som vi levde i det här tåget som bara rullade på och som kunde utmana Kanada och USA lite på något sätt. 
– Sedan blev det många unga och mycket nytt, men även skit som hände runtomkring. Nu har vi hittat den rätta vägen igen. Alla är väldigt taggade, vi har en bra kemi samtidigt som alla kan öppna sig, vara sig själva och ha roligt. Det syns också ute å isen. Vi har haft tre turneringar, men inte förlorat någon match. Det här laget kan gå väldigt långt om vi kommer upp i vår toppform. 

Ni har med stormsteg närmat er både Kanada och USA, kan ni rent av vinna guldet i VM?
– Ja, det tror jag absolut. Det kommer vara lite annorlunda nu då vi är i B-gruppen. Jag tror samtidigt att det är bra för oss att få spela matcher liknande dom vi gjort under hela säsongen. USA och Kanada har ett litet annat tempo och spelar en lite annan hockey. 
– Vi kan få mer självförtroende genom att spela dom här matcherna i B-gruppen och jag tror att gör vi det vi gjort hittills, även lite bättre, kan vi vara topp två. 

Du kan ställas mot Sara Grahn, hur gör man enklast mål på henne?
– Vi skrattade åt det jag och Sara.
– ”Ni vet exakt hur ni ska göra mål på mig”
– ”Men du vet exakt hur jag skjuter”
– Sara är en fantastiskt bra målvakt och jag är väldigt glad att hon får vara med i VM. Det kommer vara till stor nytta för Sverige. Men du frågade om hur man gör mål på henne, Vi får helt enkelt hoppas att hon har en dålig dag. Annars kommer det vara svårt att göra mål på henne, avslutar Ronja Savolainen med ett skratt.

TV: Studio Oddset Hockey om SM-slutspelet