Rasmus Larsson: "Presterar du inte så är det förmodligen 'tack och hej'"

Som val nummer 152 totalt tingades Rasmus Larsson i årets NHL-draft.
För hockeysverige.se berättar Västerås backtalang nu om känslorna efter New York Rangers val, sommarens camp och kommande säsong.
– När jag tänker på NHL är det ett sådant lag jag vill till i första hand, säger 19-åringen.

BROMMA (HOCKEYSVERIGE.SE)

För en del lovande hockeykillar har senaste veckorna varit fyllda av spänning då det varit draftar både för NHL-lagen och juniorligor. En av spelarna som var mer än nöjd efter NHL-draften var Västerås Rasmus Larsson som valdes i femte rundan av New York Rangers.

– Jag satt hemma hos pappa med mina kompisar och följde draften. Pappa var också med runtomkring. När vi såg namnet komma upp blev det ett himla liv på grabbarna, berättar Rasmus Larsson med ett skratt då hockeysverige.se träffar honom för en intervju på ett café i Ängby.
– New York Rangers är en av dom mäktigaste föreningarna. När jag tänker på NHL är det ett sådant lag jag vill till i första hand även om jag såklart skulle blivit glad för vilket lag som helst. New York är hur stort som helst. Sedan har jag hört mycket gott om föreningen och allt runtomkring.
– Kulturen där är något helt annat. Det fick jag känna på när jag var där på campen och folk från klubben pratade med oss. Att dom vill skapa en vinnarkultur och har höga målsättningar.

Vem från Rangers organisation hörde av sig först?
– Patric Kjellberg, som är svensk scout där och som jag haft möte innan. Ganska snabbt hörde Katie som ordnar alla flygbiljetter och allt sådant av sig. Flyget gick tio morgonen efter så jag hade mest kontakt med henne.
– Klockan var runt åtta på kvällen då dom sa mitt namn. En halvtimme efter hade jag kommit i kontakt med Katie. Jag packade hela natten, sov fyra timmar, gick upp, flög, landade sedan i New York… Allt har gått väldigt snabbt.

“Coacher kan vara hårda – inte samma sätt hemma”

Hur upplevde du campen?
– Det har varit jättecoolt och mycket att ta in. Först träffa alla ledare runt om i organisationen och sedan alla spelare som varit där innan. Lära sig av dom, få möta bra spelare, se hur folk beter sig, och hur ”proffisig” miljö det är där.

Jag antar att det är en ganska stor skillnad mot Västerås där du spelat senaste säsongerna?
– Ja, men individerna är lika ”proffsiga”. Alla gör sitt jobb i Västerås på samma sätt man gör i New York och alla vill bli bäst.
– Däremot är förutsättningarna helt annorlunda. Det känner nog alla av som var där, att det finns seriositet. Presterar du inte så är det förmodligen ”tack och hej”.
– Ledarna tar allt på största allvar. Coacher kan vara hårda på bänken, men dom är väldigt ”proffsiga” och hjälpsamma vid sidan om. Det kanske man inte är på samma sätt hemma i Sverige, att man är så driven hela tiden. Det var ett stepp upp.

Rasmus Larsson var inte ensam svensk på Rangers camp. Även Oliver Tärnström, Hugo Ollas och Olof Lindbom fanns där, vilket 19-åringen från Hässelby uppskattade.

– Ja, verkligen. Jag var lite nervös då jag åkte över, men jag träffade först grabbarna på Arlanda. Sedan har dom hjälpt mig hela vägen.

Kände du igen killarna redan på Arlanda eller hade ni pratat med varandra på kvällen efter att du draftats?
– Nej, jag visste inte riktigt vilka det var, skrattar Rasmus Larsson och fortsätter:
– Jag såg några killar med hockeyutrustning så jag smög fram. Oliver hade en Rangersväska så jag hälsade på honom. Sedan fick han hjälpa mig.

Framtiden: “Dom tyckte att det var en bra plan”

Fick du några indikationer under campen hur Rangers ser på din framtid?
– Vi hade inga längre samtal förrän i slutet då vi hade ”exit meetings”. Då gav dom sin bild av min hockey, vad jag var bra på och vad jag bör förbättra, men inte mer än så.
– Jag fick förklara min plan, vilket dom hade koll på sedan tidigare. Det verkade som dom tyckte att det var en bra plan och inget dom ville peta i än så länge.

Olof Lindbom, Oliver Tärnström och Hugo Ollas. **Foto:** Bildbyrån & Ronnie Rönnkvist.

Vad är sagt om säsongen 2023/24 för din del?
– Tanken är att spela för Greenbay Gamblers i USHL. Jag har pratat med ledarna runt om där och det verkar som bra folk.
– Några på campen i New York hade spelat där så jag fick lite försmak och dom sa att det var bra.

Hur känner du inför att åka över till Greenbay?
– Lite pirrigt. Klart det är nervöst att flytta så långt. Det är inte heller många i min ålder som har flyttat så långt, men jag känner att jag är redo för utmaningen.
– Jag tycker ändå att jag är tillräckligt mogen för att klara av det, så det ska framför allt bli väldigt roligt.

Nu väntar spel på smårinkar för Rasmus Larsson, vilket han bara tidigare gjort under campen.

– Jag tror att det möjligtvis kan gynna mig. Det är mindre is att försvara, vilket gör det lite lättare. Vi får se, men det är svårt att säga.
- Vi hade en internmatch sista dagen på campen. Då gick det bra så det ska inte vara några problem.

Närmast kommer backen från tre säsonger i Västerås, en tid han ser tillbaka med glädje på.

– Tiden där har varit jättebra. Jag kom dit under corona-året. Jag hade en långsam start och det var svårt att komma in i allt i början, hela flytten, i och med att vi inte hade några träningar eller matcher.
– Under sista två säsongerna har jag verkligen lärt mig gilla staden och människorna där. Jag har lärt känna fler och fler samtidigt som jag känt mig hemma i Västerås. Jag har också fått så mycket hjälp av människorna i föreningen.

Samtidigt har Rasmus Larssons utveckling som hockeyspelare gått snabbt uppför.

– Det har kommit av att jag blivit mer bekväm, vågat ta för mig mer och visat vad jag kan. Jag hade inte riktigt vågat det innan.

Säsongen 2024/25 ska han gå på Northern Michigan University och spela för Wildcats. Just utbildningen är något som är viktig för honom.

– Utbildningen är jätteviktig. Jag har ganska länge tänkt att det är vägen jag ska gå. Vad som än händer vill jag ha en utbildning att falla tillbaka på. Oavsett om det är direkt efter college eller lång hockeykarriär känner jag att det inte finns något viktigare.

Har dina föräldrar varit noga med det här?
– Ja, men dom har såklart tyckt att det är jag själv som ska välja, men dom säger att utbildning är bra och att jag ska ta vara på chansen.
– Jag har dessutom ganska lätt för skolan så jag känner inte att det ska vara något problem och ha både hockeyn och skola. Det vore synd att slösa bort den chansen.

Förebilderna och hockeysläktet

Du kommer från Hässelby. För mig är det fotboll och friidrott, hur hamnade du i hockeyn?
– Från pappa (Magnus Larsson). Han har spelat hockey och det var farfar (Åke Larsson) som fick honom att spela hockey. Pappa spelade i Djurgårdens juniorled, men vilken nivå farfar spelade på är oklart. Han kan i alla fall stå på grillorna, säger Rasmus Larsson med skratt.
– Jag har en bror (Emil Larsson) som har spelat, men just nu är han militären så han har svårt att komma loss. Han ska nog spela då han är hemma igen. Pappa är dessutom sportchef i Hässelby.

Hässelby är bland andra Danijela Rundqvist moderklubb.

– Under mina ungdomsår spelade vi Danijela Rundqvist cup. Då har hon varit där och hälsat på. Sedan hade jag några skridskoteknikpass med henne när jag var liten, men är ingen jag känner mer än så jag.
– Hon har verkligen gjort mycket för hockeyn i Hässelby. Som jag förstått det har hon varit drivande på speciellt tjejsidan i Hässelby som är otroligt stor. Pappa har sagt att det är en så pass stor förening tack vare damsidan. Där har hon hjälpt till att driva på.

Vilka förebilder hade du själv under uppväxten?
– Jag kollade alltid bort mot NHL och såg alla stora namn som spelade där, Victor Hedman, Erik Karlsson…
– Om jag tittar lite närmare var det framför allt folk i Hässelby som kanske inte var några stjärnor, men brorsan och grabbarna i Hässelby som är lite äldre än jag och som jag kunnat vara nära. Det har varit jättecoolt att kunnat följa med dom. Brorsan betydde absolut jättemycket då jag var yngre.

Att vara med i samma organisation där Henrik Lundqvist har gjort så starka avtryck, hur är den känslan?
– Det är otroligt stort. Jag vet vilket avtryck han satt i den föreningen och det är allas önskan att kunna göra något som i alla fall är nära det. Jag fick känna på hur folk där borta respekterar honom, avslutar Rasmus Larsson samtidigt som regnet tilltar på uteserveringen.