Pappa Kaberles framgångssaga

Old School Hockey – Frantisek Kaberle sr

Båda hans söner har vunnit Stanley Cup och varit omhuldade stjärnor i NHL. Men pappa Frantisek Kaberles egen hockeykarriär var inte dum den heller. I dagens Old School Hockey berättar han om sin utveckling i plantskolan Kladno och vägen till landslaget.

Frantisek Kaberle Sr tillhör skaran riktigt stora backar från Tjeckoslovakien. Han VM-debuterade redan 1975 och var med i tjeckernas världsmästarlag både 1976 och 1977. Kaberle spelade även i Tjeckoslovakiens finallag i Canada Cup 1976.

Efter att han lagt skridskorna på hyllan hemma i Kladno har hans två söner, Frantisek Kaberle Jr och Tomas Kaberle fört familjens hockeytradition vidare. Frantisek som elitserieback i Modo och NHL-spelare i Atlanta, Los Angeles och Carolina. Tomas, med snart 1 000 NHL-matcher på sin meritlista, för Toronto, Boston, Carolina och numera Montreal.

När hockeysverige.se kommer i kontakt med Frantisek Kaberle Sr för en intervju till Old School Hockey säger han:
– Ronnie, jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan. Det var länge sedan jag spelade nu och minnet har blivit lite sämre. Jag hoppas att svaren kommer att räcka till en intervju i alla fall. Kom ihåg att hälsa till alla hockeyfans i Sverige. Hockeyn är ju stor i Sverige och ni har ett fantastiskt fint land som jag har varit i många gånger.

Foto: Arkivbild

Innan vi reser med Kaberle till alla VM, OS och Canada Cup-framgångar inleder vi pratstunden i Kladno där Kaberle växte upp.
– Jag växte inte upp i själva Kladno utan i en by fem kilometer utanför stan som heter Velká Dobrá. På somrarna där hemma var jag nästan jämt på fotbollsplanen.
– På vintrarna hade vi en damm där vi bodde som frös till is när det var sådana vintrar. Där spelade vi alltid hockey. Annars spelade vi hockey med en tennisboll där det fanns plats. Som ni förstår så var det idrott som gällde för mig hela året.

När kom du med i Kladnos hockeyverksamhet?
– Jag var faktiskt 14 år då och började spela redan från början med dom som var äldre än jag.
– Min idol då var Frantisek Pospisil. Han är några år äldre än jag och var lagkapten i både Kladno och i Tjeckoslovakiens landslag. Efter att jag också kom upp i landslaget spelade vi många år tillsammans och är mycket goda vänner. Han var en väldigt stor spelare.

Frantisek Kaberle var själv aldrig med under VM-turneringarna 1969 och 1970 som spelades i Stockholm. Turneringen 1969 skulle egentligen ha spelats i Prag men flyttades till Johanneshovs Isstadion efter att Sovjet invaderat Prags gator med pansarvagnar 1968. Det var också här den stora rivaliteten mellan hockeynationerna Sovjet och Tjeckoslovakien tog fart på allvar.
– Jag minns den här tiden mycket väl och den atmosfär som var då mellan länderna. Både 1969 och 1970 var det viktigaste för Tjeckoslovakien att slå Sovjet. Det handlade så mycket om politik efter det som hade hänt inne i Prag augusti 1968.
– Alla pratade om det här, både i laget och ute på gatorna. Hela situationen var hemsk.

Var det under dom här åren du tog också en plats i Kladnos A-lag?
– Ja, jag debuterade för Poldi Kladno SONP, som klubben hette, på hösten 1970. Dukla Jihlava vann det året och vi spelade match om tredjepriset mot Slovan Bratislavan. Vi förlorade om jag minns rätt, men Pospisil utsågs till landets bästa spelare och han spelade ju med oss i Kladno.

När var du i Sverige och spelade första gången?
– Minns jag rätt så var det vid julen 1971. Vi var på turné i Sverige och spelade Expolaris cup. Det var lag från Sverige (Skellefteå, Björklöven och Boden), Sovjet (Torpedo), Finland (TPS och Ässät) och vi i Kladno från Tjeckoslovakien.
– Vi vann inte turneringen utan det gjorde ryska laget som dessutom hade Viktor Konovalenko i målet.

Förblev Kladno trogen
Frantisek Kaberle spelade under nästan hela sin tid i Tjeckoslovakien för Kladno. Han debuterade alltså redan 1970 och sin sista match för klubben gjorde han 1983. Just klubbtillhörigheten har varit viktig för honom.
– Förutom åren 1972-1974 spelade jag för Kladno. Att jag inte spelade dom båda åren berodde på att jag var inkallad till militärtjänstgöring. Under den tiden spelade jag i stället för Dukla Jihlava.
– Jag har hela tiden trivts väldigt bra i Kladno och vi hade ett alldeles utmärkt lag. Sedan var det heller inte speciellt vanligt vid den här tiden att spelare bytte klubb. Eftersom jag trivdes så pass bra som jag gjorde fanns det heller ingen anledning för mig att flytta någon annanstans för att spela.

Vilka är dina bästa minnen från åren i Kladno?
– Det är många, skrattar Kaberle.
– Givetvis mina fem mästerskapstitlar. Men det var även stort när vi vann Europacupen 1977 efter att vi vunnit över Spartak Moskva i finalen.
– Det året fick jag vara med om att vinna mästerskapet, Europacupen och VM. Det var ett stort år för mig.

Vi pratade tidigare om Frantisek Pospisil, hur viktig var han för din utveckling som spelare?
– ”Franta” hade en enormt stor inverkan på min utveckling. Jag ville göra allt som han gjorde. Han var en riktigt bra och komplett back.
– Han hade även ett stort inflytande över den övergripande utvecklingen i klubben.

Hade du själv möjligheten att åka över till Nordamerika och spela?
– Möjligheten fanns ju när vi inte behövdes i landslaget längre. Fast då var varken formen eller hälsan på den nivån att jag skulle kunna ta en plats i NHL.
– Sista tre åren som spelare tillbringade jag faktiskt utomlands. Mellan 1982 och 1984 spelade jag i den japanska ligan och 1984/85 spelade jag i Tyskland. Men det var aldrig aktuellt för mig som för mina söner att åka över till NHL.

VM 1975 blir Frantisek Kaberles första VM-turnering. Tjeckoslovakien slutar på en silverplats efter Sovjet.
– VM 1975 i München var precis som du säger min första och kanske bästa turnering. Jag spelade 1975, 1976, 1977, 1978 och 1979. Det blev två guld, men det första året vann vi bara ett silver.

Foto: Arkivbild

Redan 1976 vinner Tjeckoslovakien VM-guld men även 1977. En turnering som många minns för Kanadas mycket fula spela och för att Tre Kronor vann två matcher mot Sovjet. Däremot förlorade Tre Kronor båda sina matcher mot Tjeckoslovakien.
– Vi vann VM 1977 eftersom vi hade flest poäng. Varför svarar jag så? Jo, det här guldet nedvärderas en del eftersom många säger att det till stor del var Sveriges förtjänst att vi vann.
– Visst hade vi hjälp av Sverige, jag säger inget om det. Men vi spelade för vårt lands bästa precis som svenskarna spelade för Sveriges bästa.
– Fast självklart vill jag passa på så här många år efteråt skicka en hälsning – Tack Sverige för hjälpen vid VM 1977, skrattar Kaberle.

Vad gjorde att ni kunde vinna guldet 1977?
– Vi visste helt enkelt hur vi skulle slå Sovjet efter att vi följt hur dom spelat under så många år.

I Tjeckoslovakien klassades landslagets insats i Canada Cup 1976 näst intill lika högt som ett VM-guld. Inför turneringen talades det mest om vilket av Sovjet och Sverige som skulle möta Kanada i finalen. Svaret på den frågan blev Tjeckoslovakien.

Den första finalen vann Kanada med hela 6-0 efter att bland annat Bobby Orr svarat för två av målen. När fem minuter återstår av den andra finalen leder Tjeckoslovakien med 4-3, men Kanada vänder och vinner efter sudden death. Stor matchhjälte för Kanada var Darryl Sittler.
– Canada Cup minns jag mycket väl eftersom vi avancerade till final. Väl i finalen pressade vi Kanada med alla deras stjärnor. Kanada var ju väldigt stora favoriter att vinna hela turneringen
– Vi gjorde en väldigt bra turnering och spelade en fin och smart hockey.

Trodde ni på en tredje final när ni ledde med 4-3 i slutet av andra matchen?
– Nja, jag vet inte vad vi tänkte just då. Vi spelade på precis som vanligt, men Kanada var det bättre laget i slutet och kunde också vända matchen.
– När vi kom hem till Tjeckoslovakien var det mycket folk där och mötte oss. Man tyckte att vi hade gjort en väldigt bra turnering mot dom allra bästa spelarna i världen.
– Jag minns även vilket bra lag Sverige hade i turneringen. Där slog man oss i den sista matchen innan finalerna med 2-1. Ni hade med Börje Salming och alla dom här fina spelarna.

Foto: Getty Images Tomas Kaberle.

Frantisek Kaberle Sr har alltså två söner som lyckats väldigt bra inom hockeyn, Frantisek och Tomas. Men pappa Kaberle har undvikit att träna sina grabbar.
– Jag tycker inte att man som pappa ska träna sina söner. Kan man undvika det så ska man nog göra det. Det ansvaret lämnade jag över till andra tränare i Kladno. Det har alltid funnits bra tränare i klubben så det har inte gått någon nöd på dom.

Har din son Frantisek slutat helt med hockeyn nu?
– Som du vet spelade ”Franta” fyra säsonger i Modo. Han älskade verkligen den tiden. Jag var uppe och besökte honom och, som jag sa i början av vårt samtal, ni har en fantastisk hockeykultur och Sverige är ett mycket vackert land.
– Nu bor ”Franta” här i Tjeckien men har även hus i Florida som han ganska ofta flyger över till.

Och Tomas?
– Tomas spelar i Montreal Canadiens men bor med sin kanadensiska fru i Toronto. Men han tillbringar somrarna här hemma i Tjeckien.

Hur mycket hockey följer du själv numera?
– Jag är pensionär och åker ofta över till Florida jag med. Men visst följer jag med vad som händer i hockeyvärlden.

Text: Ronnie Rönnkvist