“I Minsk fick jag möjligheten att besöka hans grav”

Timråtränaren och ikonen Olli Jokinen berättar i en försmak på söndagens Old School Hockey om varför landslagskarriären avslutades i just Minsk.
– En av mina närmsta vänner hade omkommit i flygplanskraschen i Jaroslavl, Ruslan Salei. I Minsk fick jag möjligheten att besöka hans grav, berättar 45-åringen.

Black Friday på Hockeysverige! 
Passa på – just nu får du ett årsabonnemang för endast 399 kr (ord. pris 659 kr).

Timrås tränare Olli Jokinen spelade elva VM, fyra OS och ett World Cup under sin landslagskarriär som inleddes 1997 och avslutades 2014. I en intervju till serien OLD SCHOOL HOCKEY som du kan läsa under söndagen här på hockeysverige.se berättar han avslutet i landslagströjan och varför det kändes viktigt att få avsluta karriären i Minsk.
– Landslaget har alltid betytt mycket för mig. Efter OS 2010 kände jag att det fick räcka. Jag tackade också för mig eftersom jag då hade spelat i Finlands landslag under 13 år. Dessutom hade jag då spelat tre olympiska spel och tio VM.
– Eftersom jag hade gått ut med det officiellt kändes det bra att fansen och coacherna visste. Jag fick ändå frågan några gånger mellan 2010 och 2014 om jag hade tänkt om. ”Jag har inte ändrat mig. Det får räcka, Nu får en yngre generation ta över”.

Trots det drog han på sig landslagströjan ånyo säsongen 2013/14.
– Erkka Westerlund, som var min coach i IFK (Helsingfors) och vid OS 2006, ringde och frågade om han kunde lägga till mitt namn på en lång lista med 50-60 namn som var tänkbara för spel i landslaget.
– ”Jag är klar med landslaget”.
– ”Okej, jag tror du är rädd…”
– ”Vad menar du?”
– ”Jag tror att du är rädd att ge allt en gång till”
– Erkka utmanade mig och undrade vad det spelade för roll om han lade till mig på den där listan. ”Jag kommer ändå ta ut det bästa laget”.

Olli Jokinen besökte Ruslan Saleis grav

Det här fick också Olli Jokinen att tänka om.
– Det var ett bra beslut eftersom det gav mig en extra boost den säsongen. Säsongen innan hade varit en lockout-säsong. Dessutom hade jag haft en tuff säsong i Winnipeg.
– Jag kom med i laget till OS i Sotji, vilket var en fin upplevelse. Jag sa då också att kommer vi inte till playoff med Winnipeg och ni behöver mig så ställer jag upp i VM en gång till.
– Den turneringen skulle spelas i Minsk. Stora grejen var att jag visste med säkerhet att det skulle bli sista gången jag spelade för finska landslaget. En sak ytterligare som betydde mycket för mig var att turneringen skulle spelas i just Minsk.
– En av mina närmsta vänner hade omkommit i flygplanskraschen i Jaroslavl, Ruslan Salei. I Minsk fick jag möjligheten att besöka hans grav, lämna blommor och allt det här. Det var tufft, riktigt tufft…, säger Olli Jokinen som tystnar en stund för att samla ihop sig innan han fortsätter:
– Jag hade två till jag spelat med och som var med på planet och som jag kände, men Salei var en vän till familjen. Vi umgicks mycket under några år, så det var så väldigt ledsamt när nyheten om att han var med på planet som kraschade kom.
– Jag fick avsluta min tid i landslaget med att spela hem en silvermedalj, men också besöka min nära väns grav.