"Han kom farande och skulle slåss med mig på dansgolvet"

Det har gått vilt till många gånger under hockeyhistoriens VM-turneringar. Men det är svårt att hitta något som överträffar VM 1977. En turnering fylld med kanadensiska överfall – och en NHL-stjärna i Phil Esposito ville slåss med Börje Salmings storebror Stig. På dansgolvet.
– Men det blev aldrig någon fight, berättar Salming.

I dag ska vi se tillbaka på en av Tre Kronors mest uppmärksammade och hyllade silvermedaljer i VM-historien. Nämligen det Sverige mycket otippat tog i Wien 1977.

Sovjet var skyhöga favoriter till guldet då laget innehöll stjärnor som Valerij Charlamov, Vladimir Petrov, Helmuts Balderis, Valerij Vasiljev, Vladislav Tretiak med flera. Men efter två riktiga knallar, då Tre Kronor vann båda matcherna mot Sovjet, stod Tjeckoslovakien som segrare med Tre Kronor på silverplats medan ryssarna bara tog brons.

Men VM i Wien 1977 hade även en mycket mörk sida. Kanada, som inte deltagit i VM sedan 1969, hade skickat ett mycket starkt och välmeriterat lag där alla spelare kom från NHL. De största stjärnorna i laget var Phil Esposito och Carol Vadnais och de båda skulle visa sig stå för några av de värsta tilltagen som har skådats under ishockey-VM:s historia.

Vi lärde även känna tuffingen Wilf Paiement. Normalt levde han som en skygg yngling på NHL:s bakgård, men under den här turneringen fick han utbrott som närmast kunde liknas vid kriminella handlingar.

Han lyckades till exempel köra en klubba i ansiktet, bara någon centimeter från ögat, på Lars-Erik Ericsson i Tre Kronor. Något som han redan dagen innan mötet hade utlovat att göra. Paiment lyckades även slå ryske backen Sergej Babinov medvetslös efter att ha tagit emot en regelrätt tackling av ryssen, samt spetsa Alexander Jakujhev med sin klubba, en klubba som han kort därefter slog av med all kraft mot vaden på Vladimir Sjadrin.

Svensk i närkamp med Kanadas råskinn Wilf Paiement.Foto: Bildbyrån

“ETT HÄRLIGT GÄNG”

Vi ska ta hjälp av en av de spelare som drabbades värst av kanadensarnas framfart under VM 1977, Stig Salming, för att få en bild av vad som hände under de två soliga vårveckorna i Wien det året.

Stig, vad är det första du tänker på när jag säger VM i Wien 1977?
– Ja du… Vad tänker man på? Det var en fantastiskt kul turnering och där vårt nederlagstippade lag gjorde ett väldigt bra resultat. Men det jag först tänker på är nog i vilket härligt gäng vi var med en bra blandning av gamla och unga och hur himla kul vi hade.

Ni åkte till VM med åtta VM-debutanter, vilket var väldigt mycket vid den här tiden. Vilken status hade ert lag i media?
– Det fanns väl inga större förväntningar på oss men alla killarna växte med uppgiften före och under VM. Vi hade ett bra uppladdningsläger i Prag innan turneringen, utan att för den delen göra några bra resultat i träningsmatcherna. Men känslan var bra hela tiden och blev bara bättre och bättre. Sedan måste jag också lyfta fram initiativet med att våra fruar kom ner under turneringen och hälsade på några dagar. Det var första gången något sådant hade hänt och betydde en hel del för oss spelare.

Redan i andra omgången så stötte ni på Kanada och vann med 4–2. Hur var stämningen på isen?
– Den hade redan börjat bli lite irriterad i en träningsmatch innan VM som spelades i Scandinavium. Dom hade lite konstiga saker för sig men jag tycker resultatet talar sitt tydliga språk. Vi vann med 4–2 och vi behärskade deras sätt att spela ganska väl.

Stig Salming.Foto: Bildbyrån

"FROM SOM ETT LAMM I NHL"

Tre Kronors tvåmålsskytt, Lars-Erik Ericsson, var nära att bli blind efter ett fult tilltag av kanadensaren Wilf Paiement. Vad minns du av den händelsen?
– Jag minns inte exakt vad som hände med Lars-Erik, men han fick väl en klubba i ögat strax efter det att han gjort sitt andra mål. Men det jag minns väl var att Rolle Eriksson hade anlänt från NHL och var fantastiskt bra. Det var nog vårt enda NHL-proffs som var med i det VM:et medan hela Kanadas lag var NHL-spelare.

Kent-Erik Andersson fick väl mjälten spräckt av en kanadick i samma match?
– Det var en buttending av någon kanadensare (Carol Vadnais) som enligt brorsan (Börje Salming) inte gjorde mycket väsen av sig i NHL, utan var där istället from som ett lamm.

Det sägs att du sedan hamnade i handgemäng med Phil Esposito i hotellets restaurang. Vad hände egentligen?
– Ha ha! Ja du, det blev väl aldrig något handgemäng. Vi hade vunnit mot Sovjet och satt i restaurangmatsalen på hotellet. Jag minns att dom visade vår match i repris på österrikisk tv då vår ordförande Ove Rainer kom och hämtade oss för någon prisceremoni. Det fanns ett ganska stort dansgolv mitt i restaurangen och då jag går över golvet så kommer "Espo" farande och ska på och slåss med mig. Men hans polare slänger sig över honom och brottar ned honom på golvet. Så det blev aldrig någon fight. Det låter helt vansinnigt när man berättar det, haha.

KLEV IN I RYSSARNAS OMKLÄDNINGSRUM

För att få ytterligare en bild av hur Phil Esposito och hans Kanada uppträdde under turneringen vill vi återberätta följande händelse från mötet mellan Kanada och Sovjet:

Vid 1–1 och efter ett av flera slagsmål tacklas Kanadas Eric Vail av Sergei Babinov. Vail blir ursinnig och svingar klubban med all kraft i huvudet på Babinov. När Babinov ligger på isen, näst intill medvetslös, sticker Esposito sin klubba i ansiktet på Babinov som får ett djupt jack i hakan och börjar blöda kraftig. Babinov förs medvetslös och kraftigt blödande av isen allt medan kanadensarna skriker glåpord efter honom.

I pausen kastar kanadensarna sina klubbor från dörröppningen till ryssarnas omklädningsrum som spjut mot de ryska spelarna. Alexander Maltsev träffas i huvudet men har som tur är hjälmen på sig. Ryska läkaren är i full färd med att sy ihop Babinovs haka då Esposito går in i ryssarnas omklädningsrum och inför en förvånad skara ryska hockeyspelare skriker han "I did it" och slår sig själv för bröstet innan han spottar mot Babinov. Efter matchen eskorteras den finska domaren Raimo Sepponen av ett tjugotal poliser från matchen jagad av den uppretade Esposito.

Har du haft någon kontakt med Esposito efter de här händelserna?
– Inte direkt men vi sprang på varandra i en korridor på Globen i samband med någon VM-turnering men inte något efter det.

Phil Esposito – i utvisningsbåset.Foto: Bildbyrån

"OBEHAGLIGT ATT SPELA DEN MATCHEN"

Ni kom senare att förlora mot Kanada med 7–0 i slutspelet. Hur var känslan inför den matchen?
– Jag tror många av våra spelare tyckte det var ganska obehagligt att spela den matchen och ville bara få matchen överstökad. Men sa du att den slutade 7–0? Jag har för mig att inte matchen gällde något så det kan ha påverkat resultatet.

Nu till något roligare, Sovjet hade ett fantastiskt lag i VM. Men ni vann de båda matcherna ryssarna med 5–1 respektive 3–1. Vad var hemligheten med ert spel i dom matcherna?
– Jag vet inte om det fanns några direkta hemligheter men Göran Högosta i målet gjorde två fantastiska matcher. Han tog flera frilägen i båda matcherna och sedan hade vi killar som till exempel "Rolle" Eriksson som kunde göra de avgörande målen. Vi hade ett lag där alla kämpade för varandra och hela tiden backade upp varandra. Men det fanns också flera härliga killar som Mats Åhlberg och "Peo" Brasar som var underbara att ha i dom här matcherna. Många förstod nog heller inte innan VM vilket talangfullt lag vi hade i Wien. Flera killar som till exempel Stefan Persson blev också proffs efter VM.

Göran Högostas målvaktsinsats, hur värderar du den?
– Den höll högsta klass i hela turneringen.

Vad var själva hemligheten med ert lag under VM '77?
– "Virus" Lindberg, vår förbundskapten, gjorde ett bra jobb. Han jobbade lite i skymundan och lät oss delta och ha åsikter. Han bidrog mycket till den fina stämning som var under hela VM.

Vad njöt ni mest av på banketten efter turneringen, att ni vunnit silver eller att Kanada missade medaljerna?
– Det var helt klart att vi vann silver. Men nu när du nämner banketten så var det så att Kanada inte kom dit för de var så besvikna att de missade medaljen.

Har du någon kontakt med killarna från VM-laget '77?
– I mitt jobb som säljare så har jag träffat på Mats Åhlberg uppe i Leksand några gånger, men annars är det bara killarna som bor här i Gävle som träffar på ibland.

VM-LAGET 1977

#	N	A	BORN	BIRTHPLACE	HT	WT	S	LEAGUE
MÅLVAKTER
	#1	Göran Högosta (G)	66	1954	Äppelbo, SWE	184	85	L	SHL
	#30	Hardy Åström (G)	69	1951	Luleå, SWE	181	80	L	SHL
BACKAR
	#28	Lars Lindgren (D)	67	1952	Piteå, SWE	187	94	L	SHL
	#7	Stefan Persson (D)	65	1954	Umeå, SWE	185	86	L	SHL
	#8	Stig Salming (D)	72	1947	Kiruna, SWE	180	81	L	SHL
	#3	Jan-Erik Silfverberg (D)	67	1953		180	79	R	SHL
	#6	Mats Waltin (D)	66	1953	Stockholm, SWE	181	78	R	SHL
	#4	Ulf Weinstock (D)	67	1952	Strängnäs, SWE	179	82	L	SHL
	#26	Lars Zetterström (D)	66	1953	Stockholm, SWE	185	90	L	SHL
FORWARDS
	#23	Kent-Erik Andersson (F)	68	1951	Örebro, SWE	187	84	R	SHL
	#22	Per-Olov Brasar (LW)	69	1950	Falun, SWE	172	78	L	SHL
	#15	Rolf Edberg (C)	69	1950	Stockholm, SWE	176	73	L	SHL
	#14	Lars-Erik Ericsson (F)	69	1950		186	81	-	SHL
	#12	Roland Eriksson (C)	66	1954	Borlänge, SWE	188	82	L	NHL
	#24	Hans Jax (F)	72	1948	Vikarbyn, SWE	181	73	L	SHL
	#10	Martin Karlsson (C)	67	1952	Skellefteå, SWE	178	74	L	SHL
	#18	Lars-Gunnar Lundberg (F)	68	1952	Skellefteå, SWE	-	-	-	SHL
	#17	Bengt Lundholm (LW)	64	1955	Falun, SWE	183	82	L	SHL
	#20	Nils-Olof Olsson Knuts (C)	68	1951		182	78	L	SHL
	#16	Mats Åhlberg (C) “C”	72	1947	Avesta, SWE	178	79	L	SHL