Old School Hockey – Bengt-Åke Gustavsson

Bengt-Åke Gustavsson var en stormålvakt i skymundan och är en av Moras bästa spelare genom tiderna trots att han sällan har fått de stora rubrikerna. 
I Old School Hockey minns vi nu “BÅG” och hans karriär. 
– Jag förstod efter den matchen hur Gustav II Adolf kände sig under slaget vid Lützen, berättar Bengt-Åke Gustavsson.

För många är idag Bengt-Åke Gustavsson en relativt okänd målvakt. Nu pratar vi inte om hans namn som blev stor stjärna i NHL utan om en av Moras bästa spelare genom alla tider. Han växte upp i Furudal utanför Rättvik och började sin hockeyresa i IFK Ore. Han var bara 15 år då han vaktade kassen i Ores A-lag första gången. Inför säsongen 1962/63 blev Orsa IK hans nya klubbadress. Där kom han att spela med flera blivande allsvenska spelare så som Nils Carlsson, tvillingbröderna Kurt och Leif Jakobsson och Dag ”Daggen” Olsson. Tränare var tidigare storspelaren i Leksand, Ingemar Lysén. 

Dag Olsson:
– Det jag minns väl från den här tiden är att från Älvdalen, Bonäs, Mora-Noret, Stackmora och dom här småorterna kom det fram många jättebra spelare. Många av dom klubbarna finns inte ens längre.
– Vi hade även tvillingarna Leif och Kurt Jakobsson (Skattungsbyn) som jag spelade med i Orsa. Dom blev sedan värvade till Öster och efter det till Tingsryd. Spelade även Bengt-Åke Gustavsson från Ore med oss något år. En väldigt duktig målvakt och inte minst trevlig kille som senare blev polis nere i Mora. 

Flyttade till Morgårdshammar 

Det blev succé i Orsa varpå Division 2-laget, Morgårdshammar, plockade upp Bengt-Åke. Där blev det spel med bland andra Mats Hysing och Hasse Hansson som båda senare i sina karriärer skulle bli VM respektive OS-spelare. Efter två säsonger i Morgårdshammar värvades han av seriekonkurrenten i Division 2, Mora IK.  
– Jag är från Furudal och började spela ishockey i IFK Ore. Sen blev det två säsonger i Morgårdshammars IF innan jag hamnade här i Mora IK. Jag tror min första säsong var 1965/66.
– Minns jag inte helt fel så kom vi sist (Division 3) med Ore. På den här tiden var Häradsbygden starka och dominerade ofta Division 2 och 3 serierna eftersom dom fick till sig killarna, eller gubbarna om du så vill, som valt att varva ner från Leksand. 

Under sin tid i Morgårdshammar var laget ett topplag i Division 2. Under sin första säsong i klubben slutade laget tvåa efter Mora. Trots att båda var topplag förlorade Morgårdshammar med 8-1 borta och 6-2 hemma. Detta trots att Gustavsson var planens bästa spelare. Det visar lite av vad Mora höll på att bygga i lagväg. 

Även under hans andra säsong i klubben slutade Morgårdshammar tvåa. Den här gången efter Ludvika.
– Jag tror att jag spelade mot Stig Östling den säsongen. Han spelade i Ockelbo då precis som han bror (Rolf). Stig och jag skulle senare bli lagkamrater i Mora. 

“Dom starkaste klubbarna i Dalarna”

Stig Östling:
– Rolf är min storebror. Han kunde ha gått längre än jag som hockeyspelare bara han hade tagit det lite seriösare. Han tog inte hockey på direkt allvar utan mer som en fritidssysselsättning.
– En storebror som spelar ishockey betyder givetvis en del om du själv vill börja med hockey, men jag tror alla vi som spelade hockey i Ockelbo sporrade varandra till att bli bättre.

Hans Hansson minns tillbaka:
– Det var mycket idrott i Morgårdshammar vid den här tiden. Både bandyn och ishockeyn var starka där då. Sen fanns det många äldre bra spelare som man såg upp till samtidigt som Morgårdshammar tillhörde, tillsammans med Leksand och Mora, dom starkaste klubbarna i Dalarna vid den här tiden.

Vad betydde Mats Hysing, Bo Hansson (Hasses bror) med flera som förebilder?
– Visst var dom bra förebilder för oss yngre att se upp till när man var och tittade när Morgårdshammar spelade. Så var det ju.

Bengt-Åke, fanns det någon ”icke svensk” i laget under dina år i Mora IK?
– Inte alls under mina år…

Mats ”Tuppen” Lönn berättar:
– Jo, vi hade han spelande tränaren Ken Booth 1964/65. En kanadensare som spelat ihop med bland annat Les Anning (IK Viking, Hagfors) och Cliff Ryan (AIK och Västra Frölunda IF) i Wembley Lions. Jag var faktiskt över till Kanada och hälsade på Kenny på hans 75-års dag. Vi var där och reste så då passade jag på.

Sven-Åke ”Såja” Jakobsson:
– Kenny var en ganska bra spelare och tränare. Han betydde nog mycket för Mora IK och för utvecklingen av hockeyn här.

Förde upp Mora till högsta serien

Säsongen 1965/66 debuterade Bengt-Åke Gustavsson i Mora. Då låg Mora i Division 2 Östra A. Man gick obesegrade genom serien och en handfull gånger vann man med tvåsiffrigt. I Årets Ishockey presenterades Mora-målvakten med följande rader: 
Bengt-Åke Gustavsson, 21 år, Reaktionssnabb ny burväktare i moralägret. Härstammar från Ore, men kommer närmast från Morgårdshammar.

Mora, som hade världsmästaren Sigge Bröms som spelande tränare, slutade tvåa i kvalet och tog steget upp i dåvarande Division 1/allsvenskan.  
– Debuten i högsta serien minns jag mycket väl. Det var i allsvenskan hemma mot Skellefteå AIK och vi vann med 5-2. Vi inledde fantastiskt bra och vann fyra eller fem raka matcher i allsvenskan vilket uppmärksammades stort i tidningen då. Bland annat slog vi Leksand hemma i Smidjegrav. Jag tror det var med uddamålet (5-4)
– Jag konkurrerade oftast med Lars Gustavsson om målvaktsposten i Mora under de år jag var där. Speciellt under mina sista år i klubben. Några säsonger efter jag kommit till klubben slutade Jan-Erik Johansson som varit lagets förstamålvakt. Sedan var det Göran Johansson som senare flyttade till Örebro. En duktig kille som även spelade i Juniorlandslaget.

Gustavsson spelade samtliga 21 matcher för Mora under debutsäsongen i högsta serien och höll nollan vid två tillfällen. Bland annat då Mora spelade 0-0 hemma mot AIK. En match som spelades i hällande regn och liknade mer vattenpolo än ishockey. I andra målet stod en viss Leif ”Honken” Holmqvist. Mora slutade tvåa i Division 1 Norra, bland annat före Leksand, och gick till kvartfinal. Där blev dock Västra Frölunda för starka och vann serien med 2-0 i matcher.

“Det var ett tungt besked för oss här i Mora”

En av spelarna som Bengt-Åke Gustavsson fick spela tillsammans med i Mora var Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg. 
– Han var ett naturbarn och hade en fantastisk talang. Plus att det var en mycket rolig kille. Ingen diva fast han var etablerad i landslaget. En jättebra kille helt enkelt
– På dagarna åkte han nere på rinken och spelade med barnen som ville vara med. ”Strimma” hade allt och jag har inget annat än gott att säga om honom. 
– Jag minns väldigt väl då beskedet kom att han krockat med en buss utanför Sundsvall och omkommit. Det var ett tungt besked för oss här i Mora, men egentligen hela hockeyvärlden. 

Sven-Åke ”Såja” Jakobsson:
– ”Strimma” var outstanding i både Mora och landslaget på den tiden. Hans styrka var nog skridskoskickligheten. ”Strimma” kom i från början från Wifsta/Östrand och gick till Grums och sen Brynäs innan han kom till oss i Mora. Jag har bara gott att säga om honom.

Stig Östling:
– Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg spelade i Mora och jag kan inte säga annat än att det var en stor upplevelse att spela med honom. Visserligen var han en av världens bästa backar, men trots det var han helt naturlig och dessutom väldigt duktig på att ta hand om alla i laget. En förebild som hockeyspelare i alla fall.
– Jag spelade med ”Strimma” direkt från början i Mora och visst kom han att betyda mycket för mig. Andra backparet var för övrigt Per-Arne ”Hybbe” Hübinette och Kjell ”Rövarn” Eklind.

När ”Lill-Strimma” skulle i boken Ishockey Idag 1968/69 ta ut sitt landslag tog han ut Bengt-Åke Gustavsson med motiveringen ”Jag kan inte tänka mig någon annan som är bättre”.

“Leksand blev lite kaxigare genom åren”

Bengt-Åke, av alla talanger du spelat med i Mora IK vem upplevde du som den största om vi inte räknar med Lennart ”Strimma” Svedberg?
– Stig Östling var bara 17 år när han kom till oss från Ocklebo IK utanför Gävle. Han hamnade senare i Brynäs och landslaget. ”Hasse” Hansson och Mats Lindh var stora talanger de med. Mats som kom från Orsa spelade en tid i Winnipeg Jets vilket kanske visar på hans storhet.
– Hasse hade jag spelat med i Morgårdshammar så vi kände varandra redan därifrån. Hasse är några år yngre än jag, men han är en bra kille och en var en väldigt skicklig hockeyspelare. 

Det talades ofta om rivaliteten mellan Mora och Leksand. Var det så elakt mellan er spelare som tidningarna ville ha det till?
– Jag jobbade som polis i Mora och brukade skoja och säga att den enda gång jag har varit i Leksands Ishall efter att jag slutade som aktiv var när jag blev kommenderad dit i jobbet vid någon stormatch, skrattade Bengt-Åke Gustavsson och fortsatte:
– När jag spelade var det aldrig några problem. Jag var ofta på olika landslagsläger med Thommy och Christer Abrahamsson och vi blev mycket goda vänner. Sen kan jag tycka att de blivit lite ”kaxigare” där nere genom åren.

Gjorde bara en A-landskamp

Bengt-Åke Gustavsson fick även möjligheten att spela i Tre Kronor. I Williams Förlags hockeyalbum från säsongen 1967/68 stod att läsa följande: 
”21 år. Målare. Gör sin tredje säsong i Mora. Mycket lyckosam i vintras, Med i B-landslaget. OS-kandidat.” Och ”Hjälpte sin klubb till SM-slutspel. Utmärkt under B-landslagets ryssturné. I ett album något år senare kallades han för ”En av Honkens kronprinsar”.
– Det jag minns var tidningsrubrikerna om ”Dimman i Lützen” och jag förstod efter den matchen hur Gustav II Adolf kände sig under slaget vid Lützen, skrattar Gustavsson och fortsätter:
– Vi spelade mot Östtyskland under ett förberedande läger inför OS 1968. Det var på en uterink och dimman låg så tät över isen så jag inte såg när skotten kom. Curt Larsson från Södertälje SK var reserv och vi förlorade med 5-4. 
– Det blev min enda A-landskamp. Tyvärr blev inte säsongen vad jag hoppats som spelare då jag pendlade till polishögskolan i Stockholm och inte kunde träna ordentligt. Inför OS, när Christer Abrahamsson gjorde illa knäet, tog i stället Arne Strömberg ut Hans Dahllöf från Brynäs IF som andremålvakt bakom ”Honken” (Leif Holmqvist).

Matchen spelades i östtyska Crimmitschau redan i september där Tre Kronor var på läger. Östtyskland spelade överraskande 2-2 i första matchen när ”Honken” Holmqvist vaktade målet. I andra matchen stod Curre Larsson och då vann svenskarna med normala 8-1 för att helt överraskande förlora den tredje matchen med 5-4. Märkligt nog spelade Bengt-Åke Gustavsson inte några B-landskamper den här säsongen, men mycket handlade det nog om att han pendlade ner till Polishögskolan i Stockholm.

Bengt-Åke Gustavsson, som för övrigt kallades ”BÅG” var bedrövad efter sin landslagsdebut. 
– Det gick mycket bättre då jag inte var med på landslagsträningarna. Där var det en massa nytt som bara satte griller i huvudet på mig. 
– Då gick det mycket bättre året innan, då jag låg i lumpen och aldrig hann vara med på träningarna utan bara kastades in på matcherna. 

“Att se Mora gå upp i Elitserien var stort”

Det var också nära att målvakten från Furudal skulle hamna i en helt annan klubb under hans karriär. 
– Det var tal om att jag skulle spela i Södertälje SK. Kjell Svensson, som var en av Sveriges bästa målvakter vid den tiden, hade slutat och de litade inte riktigt på att ”Curre” Larsson skulle hålla. 
– Men de bad mig stanna i Mora ytterligare en säsong så jag stannade. ”Curre” blev senare proffs i Winnipeg så Södertälje kanske satsade rätt, berättade Mora-målvakten med glimten i ögat.
– Tanken var senare då jag jobbade som polis i Malung att jag skulle spela hos dom fast jag gjorde illa ryggen på någon vänskapsmatch så då slutade jag. 

Avslutningsvis bad vi Bengt-Åke Gustavsson plocka ut sitt bästa minne från tiden i Mora. Svaret kom blixtsnabbt:
– Att se Mora spela upp sig i Elitserien i den nya hallen, det var stort.

Bengt-Åke Gustavsson spelade sin sista säsong med Mora 1973/74. Efter tiden i klubben hoppade han även in några strömatcher i Ore.

I början av 2022 kom det tragiska beskedet att Bengt-Åke Gustavsson gått ur tiden, men under sin tid i Mora IK skrev han in sig som en av dom bästa målvakter klubben har haft.

TV: "Laget med bäst målvakt för kvällen vinner"