SSK:s hjärta och själ: “Var nio år då jag började i Södertälje”

Han var Södertälje SK:s hjärta och själ under framför allt 1980-talet. Anders Eldebrink var stjärnbacken med det stenhårda slagskottet och de precisa passningarna, en av svensk hockeys största backar genom tiderna. I fredags fyllde han 60 – och idag hyllas Anders Eldebrink med en Old School Hockey.

När vi ska träffa dagens gäst i Old School Hockey får vi börja med att resa till byn Morjärv eftersom det är därifrån en av Sveriges bästa backar genom alla tider kommer. 

Vi pratar alltså om Anders Eldebrink.
– Morjärv ligger mellan Kalix och Överkalix, åtta mil från Luleå norrut. Men jag började spela hockey först efter att vi hade flyttat till Södertälje. Fast jag började åka skridskor uppe i Morjärv, berättar Eldebrink.
– Jag har alltid varit där uppe på jularna eftersom min mormor och morfar bodde kvar där. Så vi åkte ofta skridskor på rinken där. Oftast var Robban (Nordmark) med då. Han bodde i Luleå men kom också upp för att fira jul i Morjärv. Robban är ju min kusin och han hängde med till rinken och det var ganska kul stunder.

I Anders Eldebrinks cv står det Södertälje SK som moderklubb. Faktiskt den enda klubb han har representerat som spelare i Sverige.
– Jag var nio år när jag började spela i Södertälje, 1969. Anledningen till att vi flyttade ner hit var att pappa jobbade i skogen vilket var väldigt slitsamt. Sedan utbildade pappa sig till elektriker och då flyttade vi först ner till Borlänge för att jobba, sedan Hudiksvall under en kort tid innan han fick jobb i Södertälje.

Hur var det att som nioåring med norrlandsdialekt flytta till Södertälje?
– När jag kom ner så hade jag hälsingedialekt efter tiden i Hudiksvall så det var väl lite tufft. Men jag kan även prata och förstå dialekten som man har uppe i Överkalix. Skulle vi ta intervjun på den dialekten så skulle ni inte fatta någonting, haha….

Anders Eldebrink lyfte SM-pokalen 1985.Foto: Bildbyrån

BRORSAN VANN OS-BRONS – I SPJUT

Anders Eldebrinks bror, Kenth Eldebrink, vann brons vid OS i Los Angeles 1984. Men det var inte inom ishockeyn eller någon annan bollsport utan i spjutkastning.
– Jag höll, precis som brorsan, på med kula och spjut. Det var faktiskt så att jag var med i Pojk-DM i friidrott mellan TV-pucksträningarna eftersom Södertälje IF behövde poäng för att bli bästa klubb. Jag kom tvåa i spjut och vann i kula om jag minns rätt.
– Vi stötte kula hela somrarna uppe i stugan och hade gjort en kulstötarring där inne i skogen. Jag höll väl på med friidrott till jag var 15 eller 16 år. Det var först efter TV-pucken som jag lade av. Jag, liksom alla grabbar på den här tiden, höll även på med fotboll.

I februari säsongen 1976/77 plockar SSK:s tränarduo Kjell Svensson och Curre Lindström upp Eldebrink i A-laget.
– Jag spelade två matcher den säsongen, dels debuten mot Leksand och dels var jag med mot Modo. Vi förlorade mot Leksand med 7-4 efter att Mats Åhlberg gjort en väldigt bra match mot oss.
– Det här är ju så länge sedan att man fortfarande fick blockera pucken. Man var ju ung, orutinerad och jag minns hur snabb jag var på att blockera pucken vid sargen så fort det blev stressigt, haha…

Två säsonger senare kommer Anders Eldebrinks första stora motgång i hockeyrinken när Södertälje SK får lämna elitserien efter att bara ha tagit tolv poäng. Inför sista omgången fanns fortfarande hoppet för SSK att hamna på kvalplats om man slog Skellefteå samtidigt som Timrå förlorade mot Leksand. Skellefteå kom att vinna med 6-2 medan Timrå i sin tur vann med 7-3, degraderingen var ett faktum.
– Vi hade ett jättebra lag med ”Stisse” Johansson, Dick Yderström, Kjell-Arne Wikström, Sverker Torstensson och så vidare. Det blev som det blev med lite fel studs i början och självförtroendet blev sämre.

Foto: Bildbyrån

FÖRLORADE MED 1-13 MOT SOVJET

Säsongen 1979/80 återvänder Södertälje till elitserien genom att ha besegrat Mora hemma i Scaniarinken med 6-2. Målen gjordes av Jan-Erik Dantoft (2), Roger Fivelstedt, Hannu Aravirta, Mats Hallin och Dick Yderström.
– Om vi vann mot Mora samtidigt som de förlorade i sista matchen mot Skellefteå så var vi klara för elitserien och så blev det ju.
– Säsongen efter blev nog mitt genombrott. Jag spelade med Mats Waltin, Glenn Johansson och Anders Kallur. Bland annat så jag lirade med riktigt bra killar som hjälpte mig plus då att just den här säsongen var ett kliv i min utvecklig. Man var tvungen att vara på tårna och ”Walle” (Mats Waltin) var bra att spela tillsammans med eftersom man själv också verkligen visa att man kunde spela riktigt bra.
– Jag kom dit som en liten outsider och hade inte varit med i några landskamper tidigare under säsongen utan debutera några veckor innan i Prag mot Tjeckoslovakien (2-5 efter svenska mål av Lennart Norberg och Roland Stoltz).
– Jag spelade tillsammans med Waltin i VM och vi fick bra med speltid av Bengt ”Fisken” Ohlson som var förbundskapten då. Vi har samma spelsätt och tankar så vi fungerade bra tillsammans. Det var jäkligt kul att komma med och vi vann ett silver det året.

Ni har 0-0 efter första perioden mot Sovjet, men vad hände sedan, 1-13?
– Ja, jag vet. Själv hade jag -3 i plus- och minusstatistiken i den matchen. Det barkade åt skogen direkt i andra perioden och ryssarna var riktigt bra.
– Man lärde sig mycket av att spela mot ryssarna. De var snabba, spelskickliga och framför allt samspelta, i alla fall Krutov och Larionov- femman eftersom de även spelade tillsammans i klubblaget. Ryssarna var bättre tränade och säkert tio år före oss i fysiken och hade då helt andra förutsättningar mot vad vi hade. I dag är det mer utjämnat.

Foto: Arkivbild

SKREV PÅ FÖR VANCOUVER: ”DET KANSKE VAR FÖR TIDIGT”

Efter VM i Göteborg väljer Anders Eldebrink proffslivet i NHL när han skriver på för Vancouver Canucks.
– Det kanske var för tidigt, men tittar jag tillbaka på karriären så tror jag ändå att det var lärorikt för mig. När jag sedan kom hem till elitserien, 1983, var jag en mycket bättre spelare, framför allt i markeringsspelet och det fysiska spelet.

Du var väl även skadad under din första säsong i NHL?
– Jag gjorde illa axeln första säsongen, spelade bara 38 matcher, men kom tillbaka och spelade semifinalerna och finalen det året.

Kan du beskriva hur det är att vara med i en Stanley Cup-final?
– Det var häftigt och på den här tiden var det inte så många svenskar i NHL. Vi mötte New York Islanders med Anders Kallur, Stefan Persson och Tomas Jonsson. Islanders hade ett jäkla bra lag och vi hade inte en chans (0-4 i matcher).
– Jag var bara 21 år då så man lärde sig mycket från finalen och samlade på sig mycket erfarenhet. Även spelet i farmarligan gav mig mycket erfarenhet. Det var slagsmål och mycket annat som man inte trodde kunde hända under en hockeymatch.

Hamnade du själv i någon fight?
– Ja, både i NHL och i farmarligan. Jag sökte inte upp fighter, men jag var tvungen att försvara mig. Det var när man tacklade en jäkel och han blev sur och ville ge tillbaka. Då var det bara att slänga grejorna och försvara sig.

Under sin andra säsong i NHL säljs Anders Eldebrink till Québec Nordiques.
– Jag var Vancouvers farmarlag (Frederiction Express) och det gick väldigt bra och ledde nästan skytteligan bland backarna i hela AHL. Han som var tränare i Fredericton, Jacques Demers, hade en bra relation till Québec eftersom de och Vancouver delade på Fredericton som farmarlag.
– Jag gillade Demers och han blev förresten senare Stanley Cup-mästare med Montreal. Han föreslog att man skulle trejda mig till Québec mot den då 35-åriga målvakten John Garrett (som vi tidigare mött i Old School Hockey) eftersom Vancouver behövde en målvakt.

Foto: Bildbyrån

LEDSNADE PÅ NHL OCH FLYTTADE HEM

Eldebrink fick inte så mycket speltid i Québec heller.
– Jag var med och spelade en månad i Québec innan man skickade tillbaka mig till farmarlaget. Sedan tog man upp mig till slutspelet igen för att bara spela powerplay. Det var ganska svårt att först sitta där och bli iskall och sedan bara hoppa in och spela powerplay.
– Jacques Demers vill senare ha tillbaka mig till både St. Louis och Montréal, men jag tackade nej eftersom vi hade fått barn då samtidigt som jag tyckte att jag hade det bra hemma i Sverige. Demers ringde personligen och sa att nu kommer du över här och spelar, haha….
– Det var riktigt kul att få vinna med sin moderklubb och vi hade ett väldigt bra lag med äregiriga killar, bland annat tre av landets bästa centrar i Anders ”Masken” Carlsson, Peter Wallin och ”Glenna” Johansson. Sedan hade vi bra backar med Bosse Ericson, Uffe Borg, Stefan Jonsson, Peter Ekroth och Thomas ”Malin” Jernberg. Hardy Åström stod i målet. Forwards Reine Karlsson, Conny Jansson, Thom Eklund, Jarmo Mäkitalo…
– Målskyttar, grovjobbare och framspelare. På träningarna kunde det vara krig och tvåmålen var ofta hårdare än elitseriematcherna.

Hur minns du finalserien?
– Givetvis när vi vinner femte matchen nere i Himmelstalundshallen och gick ifrån så stort i andra perioden.
– När jag åker förbi Norrköping i dag tänker jag varje gång att det där är guldstaden. På den tiden spelades alltid avgörande matchen på neutral plan och året efter fick vi stryk i Karlskoga av Färjestad. Det året var vi nästan bättre men Färjestad hade ett bra lag.

Inför säsongen 1990/91 lämnar Eldebrink Södertälje för spel i Kloten tillsammans med bland andra Kenta Nilsson.
– Jag hade varit sju år i SSK då och ville se något annat och framför allt då ett annat land. Under tre eller fyra år hade jag förfrågningar av Lugano att spela där via John Slettvoll. När jag väl skulle gå dit så hade de vunnit tre år i rad och kanske inte så hungriga, vilket även ”Lill-Kenta” Johansson som varit där sa, så jag tackade nej.
– Det blev Kloten i stället eftersom Kenta Nilsson och Curre Lindström var där. Sedan fick ju Curre kicken och då kom det en tjeckisk tränare dit, Pavel Volcheck. Kloten hade bra spelare och efter tjecken kom Conny Evensson dit och styrde saker och ting. Det blev lite svensktänk med att man inte bara ska tänka på sig själv och så vidare. Spelarna där nere var tidigare mest intresserade av att jaga mycket poäng för sin egen skull. När Conny fått ordning på grejerna vann vi också ligan tre år i rad.

Hur var det att spela med Kenta Nilsson under de här åren?
– Jättebra. Han var otroligt bra där nere och gjorde massor med poäng. Kenta är nog den största talang som vi haft med betoning på talang. När han fick lite ytor gjorde han grejer som man inte trodde kunde hända.
– För egen del var nog första året när vi vann mitt bästa även om alla åren där nere fungerade bra. Men då hade inte Kloten vunnit liga på 24 år eller liknande så det var en väldigt stor grej. Jag tror att jag vann poängligan bland backarna det året. Det var Reijo ””Rexi”” Routsalainen och jag som var i topp under några år där.

Anders Eldebrink nådde stora framgångar under sina år i Schweiz.Foto: Bildbyrån

"HADE TÄNKT SLUTA - VAR TRÖTT PÅ HOCKEY"

Efter fem säsonger i Kloten återvänder Anders Eldebrink till Södertälje. Han får vara med om att ta upp laget till elitserien, men sista säsongen i klubben som spelare blir inte lika framgångsrikt utan laget åker ur elitserien.
– Målsättningen var att komma hem 1996 och ta upp SSK i elitserien. Jag gjorde det inte för pengar och det var heller inga höga löner på den tiden. ”Lill-Kenta” kom in som tränare. Vi kände varandra och vi skulle försöka få igång någonting och vi gick ju upp direkt.
– Andra året hade jag tänkt att sluta eftersom jag var trött på hockey samtidigt som jag jobbade hela dagarna. Jag lade ju av efter den säsongen, men då ringde SSK och tyckte att det vore kul om jag fortsatte eftersom jag varit kapten och allt. Det var Peter Forsberg som ringde efter att det gått dåligt i början och sa att jag måste börja köra igen. Jag var dåligt tränad med kom väl igång efter tio matcher och vi höll oss kvar.
– Jag spelade ytterligare ett år, men då åkte vi ur trots att vi hade ett bra lag. Vi hade Linköping hemma och förlorade med 2-1. Jag hade själv ett skott i stolpen i den matchen. Mål där och vi hade varit kvar. Sedan hade vi Björklöven borta. Vi behövde ett poäng i de två matcherna för att hålla oss kvar, men vi klarade inte av det.

Är det här ditt tuffaste ögonblick i Södertäljetröjan?
– Ja, det tycker jag. Vi var bättre än lagen som vi spelade mot och ändå klarade vi inte av att vinna.

Foto: Bildbyrån

”JAG MINNS JU ATT VI VANN, HAHA”

Vid VM 1987 är en rutigt klädd Anders Eldebrink med och tar hem Tre Kronors fjärde VM-guld.
– Jag minns ju att vi vann, haha…
– Det var turneringen där det blev tjafs om Miloslaw Sykora som spelat i Polen tidigare men nu spelade för Västtyskland. Vi var ute ur slutspelet ena dagen och tillbaka andra dagen. Men vi hade ett bra och spelskickligt lag och gjorde kanonmatcher mot både tjecker och ryssar.

Hur ofta blir du påmind om den numera klassiska 2-2-målet mot Sovjet?
– Det som Tomas Sandström gjorde? Jag var ju den som passade pucken först och sedan var hela femman inblandad i målet vilket var ganska komiskt faktiskt. Själva avslutet var inte jag så involverad i. Däremot gjorde jag vårt första mål i den matchen. Ett slagskott som gick mellan benen på deras målvakt (Jevgenij Belosjekin).
– Jag kommer mycket väl ihåg kanadensarna när vi gick ut till sista matchen. De gick och gapade ”Chicken Swedes” i spelargången och skulle vara kaxiga. Många av oss som hade spelat i NHL visste hur det där var och brydde oss inte speciellt mycket. Efter första perioden, när vi ledde med 2-0, var det inte så mycket mer snack i den korridoren. När vi skulle gå ut till tredje perioden och vi ledde med 5-0 var det hänghuvuden. Vi vann till slut med 9-0.

Du var även med i Canada Cup 1984. I den andra finalen mot Kanada ligger ni under med 5-0, hur gick snacket i laget då?
– Den turneringen började vi med stortorsk mot USA. Antagligen var vi ovana att spela mot nordamerikanska lag och på liten rink. Men vi lärde oss efterhand och vi slog Kanada i Vancouver med 4-2 vilket var extra kul för mig som spelat där tidigare. Dessutom gjorde jag ett av våra mål.
– Andra finalen nämner du, efter 5-0 sa vi nog ingenting. Leffe Boork hade bestämt att alla som var med skulle få chansen att spela, men efter 5-0 gick vi ner på folk och hade egentligen ingenting att förlora. Sedan började vi plocka in mål efter mål samtidigt som kanadensarna började titta på klockan. I slutet av matchen sköt jag i insidan av ena stolpen sedan tog den i andra stolpen och ut igen. Mål där och vi hade antagligen vunnit den finalmatchen.

Vilken är din bästa landslagsturnering?
– Kanske Globen-VM 1989 när jag gjorde mycket poäng, tre mål och fem assists, och kom med i VM:s All-Star Team. Poängmässigt gjorde jag i alla fall min bästa turnering då, men jag gjorde en indianare mot kanadensarna som Kevin Dineen gjorde mål på. Den minns jag också…, avslutar backlegendaren.

Foto: Bildbyrån