Möt nya U18-coachen – Andreas Karlsson
Sverige är traditionellt sett en stark nation på U18-nivå. Till den här säsongen har det kommit in en doldis som förbundskapten. Det handlar om Andreas Karlsson, som nu har tagit steget från att träna killar till att träna tjejer.
– Visst var det skillnad att komma från Skellefteå som organisation och hela det paketet, berättar den nya förbundskaptenen för Hockeysverige.se.
UPPLANDS-VÄSBY (Hockeysverige.se)
Sverige har under nästa alla år varit starka på U18-sidan. Inte minst vid U18-VM 2018 där Ylva Martinsen och Madeleine Östling ledde sitt lag till final mot USA, vilket kom att bli första gången Kanada inte spelade final. Nu blev det ett silver för Sverige. Utöver silvret har Sverige spelat hem fem bronsplaceringar sedan 2008 då första turneringen spelades.
Inför årets säsong valde Madelene Östling att kliva av jobbet som Förbundskapten. In kom i stället en ganska okänd kille som senaste säsongerna tränat Piteå i Hockeyettan, Andreas Karlsson. Innan det jobbade han sju år i Skellefteå med klubbens J18-lag.
– Jag visste inte jättemycket. I och med att jag jobbat på killsidan har det varit vad jag haft koll på, säger Andreas Karlsson då hockeysverige.se frågar honom om vad han visste om damhockey då han fick frågan om att ta över som Förbundskapten.
– Sedan har jag följt damhockeyn lite i alla fall och sett en del tjejer spela längre tillbaka i tiden. Bland annat såg jag Emma Eliasson hemma på Matojärvi. Visst har jag haft koll och följt landslaget på stora turneringar, men inte på SDHL eftersom dom matcherna oftast gått samtidigt som mina.
– Man följer där man är och att jag inte följt SDHL har inte varit av ointresse för hockeyn utan med att jag tittat på juniorishockey när jag jobbat med junior och senior då jag jobbat med det.
Med tanke på det du berättar måste det varit vågat att tacka ja till det här jobbet?
– Det är jättespännande och känns som en jätteutmaning. Jag tycker det är kul att jobba med utveckling och dom bitarna efter mina sju år i Skellefteå och på hockeygym. Att få följa spelare att ta steg. Det är en vinst i sig när man jobbar med utveckling på juniorsidan och spelarna börjar ta steg uppåt.
– Det känns också som att damishockeyn är på väg någonstans. Att det är ett läge där vi ska gasa på.
Ringde du Pernilla Winberg, som förra och den här säsongen är assisterande, innan du tackade ja till jobbet?
– Nej, det gjorde jag inte. Jag hade inte mycket kontakt med någon innan jag tackade ja. Det tog vi sedan.
– Det blev också lite speciellt eftersom förra U18-VM spelades i juni, vilket jag var och kikade på. Första kontakten var egentligen med olympiska offensivsatsningen. Där fick jag träffa Uffe Lundberg och ”Spången” (Andreas Spångberg).
– Jag pratade lite med Uffe Lundberg även innan det eftersom vi kände varandra och har jobbat lite tillsammans på kill-sidan tillbaka i tiden. När han var med i landslag tidigare var jag med lite som assisterande till assisterande som man tog in från olika hockeygym.
“Väldigt kul att se unga spelare växa”
Du är från Kiruna, men vad har du för bakgrund som hockeyspelare?
– Jag åkte på en skada så jag slutade väldigt tidigt. Om jag ska vara helt ärlig var jag nog för lat, skrattar Andreas Karlsson och fortsätter:
– Just det här att komma tillbaka efter att ha varit borta ett år, där tappade jag den där känslan. Jag har ändå alltid gillat ishockey och började i stället som ledare för ungdomslag i Kiruna 2002, killar som är födda 1991.
– Jag var i Kiruna ett tag, jobbade med Norrbotten i TV-pucken. Sedan tog jag en kull född 1996 och jobbade med dom från U11 eller U12. Ett fantastiskt härligt gäng där många fortfarande spelar hockey. Nu är dom vuxna och säkert är det några av dom som har barn, så det har varit kul att följa dom.
– Efter det, 2013, började jag i Skellefteå. Då blev jag erbjuden jobb där så jag flyttade ner dit.
Har just det här med att jobba med juniorhockey något som passat dig bra?
– Ja, jag tycker det är väldigt kul att se unga spelare växa och ta steg. Jag var i Piteå under nästan två säsonger på seniorsidan, men jag gillar det här med att se på detaljer, hur man kan få spelare att växa.
– Från offensivgänget, klart att det är kul då Ida Boman och Mira Jungåker fick vara med på VM och dom gjorde det jättebra där. Det måste även vara en fantastisk morot för offensivgänget att se då Ida och Mira fick chansen att spela VM.
Givetvis blev det en stor kontrast för Andreas Karlsson att komma in i damhockeyns värld efter att jobbat på kill-sidan under hela sin karriär.
– Ja, så var det. Visst var det skillnad att komma från Skellefteå som organisation och hela det paketet.
– Någonstans är det ändå samma sport. Juniorspelare som juniorspelare. Är man 16 år, oavsett om du är kille eller tjej, så kan du lägga ner lika mycket själ, hjärta och tid på din sport.
– Det är där man ska klassa in det. Inte att det är tjejer eller killar. I den här åldern kan du träna lika mycket. Sedan har inte tjejer samma fysiska egenskaper, men så är det även i andra sporter och det är som det är.
Är det stor skillnad även socialt vid sidan av?
– Jo, det tycker jag. När tjejerna är på är dom på och när dom är av är det tjo och tjim.
– Själv kan jag vara fokuserad på mitt sätt en timme innan match, men på en tjej kan det nästa vara att man skrattar fem minuter innan matchen. Det är inget onaturligt utan bara en del tjejers sätt att vara.
– Nu ska jag inte säga att det är så generellt, men lite så kan det vara. Det är ändå härligt. Är det inte match eller träning ska man kunna slappna av. Annars går det bara en massa energi. Där tror jag tjejerna är duktigare än killarna.
Bytte kill- mot tjejhockey
Är det stor skillnad hockeymässigt?
– Dels är det skillnad på intensiteten. Sedan är det även stor skillnad på passningarna och skotten. Det har mycket att göra med nötning. Att nöta från tidig ålder på dom här sakerna.
– Generellt tillbaka i tiden tror jag att killar varit ute och skjutit mer skott och spelat mer landhockey med kompisarna. Då har killarna fått det här mer naturligt, att du skjuter mer skott redan från det du är väldigt, väldigt liten. Då får du in tekniken på det.
Hur kan ni ledare få det här att utvecklas bland tjejerna?
– Som jag sa, att locka fram det från tidig ålder…
Upplever du att det intresset och glöden finns hos den här generationens tjejer?
– Ja, det tycket jag. Uffe Lundberg och ”Spångan” tillsammans med DK drog i gång det här med målskytte.
– Jag ser på många av tjejerna som är här att från första gången jag hade dom på offensiv i maj till nu vilken skillnad det är på deras skott. Kollar man hur många skott dom skjutit så är det mycket.
– Först handlar det om att skjuta snabbt. Sedan att lära sig skjuta från olika ställen och när det är intensitet. Då måste vi få in en intensitet där vi kan göra det.
– Sedan hänger det ihop med mod. Har du ett bra skott så skjuter du hellre. Har du ett lite sämre skott söker du kanske en passning. Då får du en motsatseffekt eftersom om du aldrig skjuter blir inte heller skottet bättre. Det gäller att få tjejerna att våga ta avslut fast dom inte har det bästa skottet. Våga skjut. Det gör ingenting om du missar.
– Jag har sagt det här till tjejerna flera gånger, att våga gå upp och göra någonting. Gör du det på ett is-pass lär du dig.
Du var nyligen på TV-pucken, hur upplever du att återväxten är på damsidan?
– Det kommer många tjejer, vilket är kul att se. Sedan är det svårt att säga i just TV-pucken eftersom det är en så skiftande åldrar på spelarna.
– Jag tycker det är kul att det kommer fram många tjejer och distrikt som kan ha lag. Stockholm hade nästan kunnat ha två lag antalsmässigt. På vår nivå är det elit och där kan inte alla vara med, men det gäller att få den här stora massan att trycka på och försöka bli elit. Jag vill få upp spelare som nosar på spelarna i DK (Damkronorna).
“Skickligheten det som ökar på mest”
Finns det en bred kompetens hos tjejerna som var med i TV-pucken?
– Ja, det finns jättemånga skickliga tjejer som kommer. Jag tycker att dom åldrar som kommer nu är mer och mer skickliga. Om vi tar kullarna som jag följer så är faktiskt skickligheten det som ökar på mest.
Du har två tuffa uppdrag framför dig. Dels ska du lära dig damhockeyn dels den internationella hockeyn, hur kommer du jobba där?
– Nu följde jag VM noga. Jag försöker titta på många matcher, vilket jag har möjligheten till med TV. Sedan är det ändå samma sport som vi spelar. Jag tycker inte vi ska dra så många andra växlar.
– Tittar du på fotbollen är det samma sport oavsett om det är tjejer eller killar. Det är ändå fotboll vi tittar på. Jag tror damsidan kan lära sig mycket av kill-sidan, hur man jobbar på juniorsidan och med dom bitarna. Ta hjälp av kill-sidan och våga öppna upp.
– Jag tror även killarna kan lära sig av tjejsidan på en del sätt. Just det här med av och på och lite sådant. Man kan ha nytta av varandra för det är ändå samma sport.
Hur är dialogen mellan dig och Ulf Lundberg?
– Den är jättebra. Vi är ute, tittar matcher och hjälps åt. Vi har dialog, följer upp, vad vi tycker om spelet generellt, SDHL och olika spelare.
– Det fungerar jättebra med både Uffe och ”Spångan” från DK. Vi tre tillsammans var även i väg till Madison på U18 VM. Där satte vi starten, lärde känna varandra ännu bättre, diskuterade, tittade på matcher, jag kunde komma med min syn, dom med deras…
Vad är en realistisk målsättning i U18-VM senare den här säsongen?
– Vi kan inte åka dit med någon annan tanke än att vi ska ha en medalj. Vi ska tävla för att ta steg.
– Jämfört med förra U18-VM ska vi klättra uppåt. Något annat finns inte på världskartan. Det finns absolut förutsättningar för det, avslutar Andreas Karlsson.
TV: Här väljs svenskarna in i Hall of Fame
Den här artikeln handlar om: