Så hamnade Matt Caito i SHL och Leksand: "God vän med Lasch"

Matt Caito var en firad stjärna i Finland – men i Sverige var han relativt okänd när han hamnade i Leksand. För hockeysverige.se berättar Caito om den krokiga vägen till Sverige, och samtalen med Ryan Lasch som gjorde att han valde SHL-spel.

LEKSAND (Hockeysverige.se)

Inför säsongen 2020/21 klev en relativt okänd amerikan vid namn Matt Caito in i Tegera arena. Efter det har han blivit en av Leksands mest uppskattade och viktigaste spelare. Säsongen innan Leksand utsågs han till finska ligans bästa back. Men hockeyresan inleddes i soliga Kalifornien.
– Min mamma och pappa kommer från ostkusten. Mamma är från Maine och pappa Massachusetts. När pappa växte upp spelade han hockey och amerikansk fotboll. Han älskade hockeyn, men valde amerikansk fotboll, berättar Matt Caito då hockeysverige.se frågar honom om hur det kom sig att han valde hockeyn då han växte upp.
– Han kom in på Boston University, som är en stor hockeyskola, men han spelade fotboll där. Pappa har alltid älskat hockey och gav mig en klubba när jag var liten och på den vägen var det. Jag spelade även baseboll när jag växte upp eftersom jag tyckte det var kul, men det var hockeyn jag ville satsa på.

Vilka idoler hade du som grabb?
– Fram till det att jag var tio år spelade jag forward då var det Paul Kariya. När jag switchade om till back blev det Scott Niedermayer som spelade för Ducks. Vi var på nästan varje match Ducks spelade så det var coolt när dom vann Stanley Cup.
– Scott Niedermayer spelade en mer fysisk och smart hockey. Han ödslade inte så mycket energi så han i stället kunde lägga mer tid på att logga mer istid. Det var också en anledningarna till att jag ville spela som honom. Han var så bra.

Däremot hade han inte så bra koll på Anaheims svenska spelare.
– Nej, jag visste nog inte vilka som var från Sverige. Min första riktiga kontakt med Europa var då jag reste till Österrike för att spela och sedan i Finland.

Mellan 2012 och 2016 gick Matt Caito på Miami (OH) University.
– Min familj sa alltid till mig att åka i väg för att spela collegehockey. Det var fyra av mina bästa år, en fantastisk tid och vi hade en väldigt bra klass. Tolv av killarna i min klass spelade i mitt lag.
– Det blir en speciell kontakt när du spelar för en skola. Jag ville också stanna alla fyra åren, vilket också var bra för min utveckling.
– Utbildning är också viktigt. När du är så pass ung är det inte alltid så viktigt vad du pluggar, men det är bra få lära sig struktur samtidigt som det oftast är en väldigt rolig tid. Du träffar så många olika människor som alla idag gör olika saker i livet. När du blir äldre uppskattar man sådant mer.

Flyttade till Europa: “Tyckte att isen var så stor”

Hur hamnade du i Österrike och hos Graz 99:ers?
– Jag var upp och ner mellan East Coast, som är tredjeligan, och andraligan, AHL. När jag var i Eat Coast spelade jag mycket, men i AHL var jag oftast sjätte, sjunde back. Dessutom skadade jag mig några gånger. Det blev mest att jag tränade under den tiden.
– Jag ville spela för ett och samma lag, fortsätta utvecklas och få spela på den högsta nivå jag kunde komma till. Efter min andra säsong var jag trött på att skickas upp och ner. Jag började titta på vilka lag som kunde vara intresserade.
– En (Steve Mason) jag spelade med på Universitetet, hans pappa (Doug Mason) var coach i Graz 99:ers. När han såg mitt namn på en lista ringde han sin son som lade ett gott ord för mig. Även tiden i Österrike kom att bli ett av mina bästa år.

Var det stor skillnad på isen?
– Ja, jag tyckte att isen var så stor i början. Det var olympiska mått på rinkarna där och man såg hockey på ett annat sätt där.
– I Nordamerika känns det alltid tajt. När du då kommer till större rinkarna måste du lära dig att du har extra utrymme på isen som du måste utnyttja.

**Foto:** Ronnie Rönnkvist. Matt Caito i Tegera Arena.

Efter en säsong i Österrike skrev Matt Caito på för finska KooKoo.
– Det var också fantastiskt. Vi hade en bra grupp. Många bra importer, men också bra finska spelare. Vi var ett lag med en liten budget, men med en bra ung coach (Jussi Ahokas) som nu är i Åbo (TPS). Han var en otroligt bra coach. Bra med killarna och byggde verkligen vårt lag till en enhet.
– Den tråkiga sidan av tiden där var att det inte blev något slutspel eftersom Covid kom. Jag älskade tiden där och det var också ett bra år. Anledningen till att jag ville spela där var för att gruppen var så tajt och bra.
– Jag önskar bara att vi hade fått spela playoff. Det är något jag ofta tänker på för ett slutspel skulle passat oss bra.

Och nu pratar du finska?
– (Skratt) Nej, nej, nej… Det är ett språk som jag inte har en chans att lära mig. Det är för svårt och annorlunda. Jag kan ”kitos” och ”moj”.

“Sagt till honom att åtminstone komma tillbaka till Sverige”

Efter säsongen i Finland hörde Thomas Johansson från Leksand av sig för att höra om det fanns ett intresse hos Matt Caito att bo och spela hockey i Dalarna.
– Jag tror Leksand kontaktade mig redan i december eller januari. Jag tittade på några av deras matcher och såg att supportrarna var fantastiska och arenan vacker. Det var vad jag kunde se på TV:n. Jag visste också att dom hade många bra spelare i laget, men också att man inte fick till resultaten.
– Jag väntade ett tag för att vara säker på att Leksand inte skulle behöva spela play-out. Covid kom och Leksand blev kvar i ligan. Då såg jag det som en bra möjlighet att spela här.

Däremot visste han inte mycket om orten Leksand innan han flyttade dit.
– Nej, inte mycket. Jag hade hört och läst på internet att Leksand är litet. Jag är god vän med Ryan Lasch och han berättade för mig om svensk hockey och hur galen atmosfären och fansen är runt matcherna.
– Det var också något som gjorde att ett av mina mål var att komma till Sverige, prestera här och se vad som kommer framöver.

**Foto:** Ronnie Rönnkvist. Matt Caito trivs bra i byn.

Har du försökt att få Ryan Lasch till Leksand nu då han inte blir kvar i Frölunda?
– (Skratt) Han säger inte så mycket, men jag har sagt till honom att åtminstone komma tillbaka till Sverige och spela för att möta honom är roligt.

Hur är Ryan Lasch att spel mot?
– Han är så smart och vet väldigt väl hur han ska spela runt målet. Jag tycker att han är otrolig och det är svårt att lära sig det han kan runt målet.

"40 000 i gropen låter fantastiskt"

Matt Caito har tidigare somrar återvänt hem till Kalifornien, men den här sommaren har han valt att stanna i Sverige.
– Anledningarna till det är många. Jag har en skada i en skuldra och behöver få det fixat. Jag gör rehab här i Leksand. Sedan åker jag ner till Stockholm en eller två gånger i veckan för fysisk träning. Vi har också Anna här som hjälper mig mycket. Det är den stora anledningen.
– Sedan bor min flickvän i Falun. Förra sommaren stannade jag lite längre här för att kunna träffa henne lite mer. Hon kom även över till Kalifornien. Den här sommaren kommer bli ungefär likadan. Huvudsakliga anledningen är ändå att jag måste bli frisk i min skuldra.

När åker du tillbaka till USA?
– Efter midsommar. Jag har fått okej att åka hem en månad och jag har en person där som kommer hjälpa mig med min skuldra.

Har du firat midsommar i Leksand tidigare?
– Nej, aldrig. Jag kan inte mycket om folkmusiken här i Sverige, men jag ser fram emot att gå till gropen och se alla dansa runt midsommarstången.
– Jag har nästan bara varit i Leksand vintertid och då är det inte så mycket folk ute, men på sommaren… 40 000 i gropen som ska fira midsommar tillsammans låter fantastiskt.

Du har varit tre säsonger i Leksand, hur sammanfattar du den tiden?
– Första säsongen var riktigt bra för laget. Vi hade tajt grupp som spelade bra. Andra säsongen hade vi ”streches” som visade på att vi hade kunnat vara topp tre eller fyra, men vi har haft för många långa dippar senaste två säsongerna, vilket förstört mycket för oss.
– Att spela play-in är tufft. Det handlar om bäst av tre matcher och du måste ha lite medgång också. Rögle gjorde ett bra jobb mot oss och satte målchanserna dom hade. Vi sköt och försökte, men ibland vill det sig bara inte.
– Jag tror att vi måste vara bättre speciellt från februari och framåt, vilket varit en tuff tid för oss senaste säsongerna. Vi måste vara mer uppåt som lag än neråt i slutet av säsongen. Då kommer vi också ta vara bättre på våra chanser.

“Gruppen är så speciell här”

Har ni pratat om det här i laget?
– Ja, det är där vårt huvudsakliga fokus är. Vi måste hålla ihop gruppen och prata om att ”okej, vi kommer inte alltid göra så mycket mål så vi måste veta hur vi kan vinna matcher med 2-1, 1-0” och så vidare.

Många i laget pratar om Matt Caito som en bra hockeyspelare, men också om värdet av honom i omklädningsrummet och vid sidan av isen?
– Jag vet inte varför dom säger så, men jag tror att det handlar om att vara en bra person mot alla. Jag tror också gruppen vi har hjälper till så du kan vara dig själv.
– Vi har inga personer som är viktigare än andra och så vidare. Jag är glad över att vi har den grupp vi har. Vi har alltid kul då vi är runt rinken. Självklart vill alla alltid vinna och då vi förlorar är det inte lika roligt.
– Gruppen är så speciell här. Jag kan inte hitta ord för att förklara hur den är, men det är en annorlunda atmosfär. Du kan vara dig själv när du är vid rinken samtidigt som det är många snälla killar i och kring laget.
– Det är också vad som gör extra ont då vi avslutat senaste två säsongerna på det sätt vi gjort. Speciellt som jag vet att vi kan så mycket bättre.

**Foto:** Bilbyrån. Lagkänslan är det viktigaste för Matt Caito.

Är det stor skillnad mot lagen i USA?
– Jag vet inte om det är skillnad, men matcherna där jämfört med här är så olika. Det handlar så mycket om hockey där borta. Det kan vara en tajt grupp där precis som det är här, men du är så upptagen med din hockey hela tiden och alla är så fokuserade på att ta sig upp till nästa nivå. I alla fall har det varit så i lagen jag spelat för. Det är en tuffa biten där.
– Här är det, vilket jag också kom till Europa för, en tajt grupp som du spelar med en hel säsong. Speciellt här i Leksand. Vi har fans över hela landet som lever och kan dö för sitt Leksand. Det ger en speciell känsla och något som smittar av sig in i vårt omklädningsrum, avslutar Matt Caito med ett leende.