"Jag såg hur dåligt han mådde vissa dagar"

Samtalet i december 2019 förändrade livet för hela familjen Lindblom – och inte minst minstingen Linus. Beskedet att hans storebror och förebild Oskar hade drabbats av cancer tog hårt på den unge Brynässpelaren. För hockeysverige.se berättar han om den tuffa tiden under Oskar Lindbloms cancerbehandling.
– I början var jag till och med hemma från skolan, säger Lindblom junior.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Linus Lindblom har klivit fram som ett av Brynäs stora framtidsnamn. Under den här säsongens J18-spel har han på elva matcher svarat för elva mål och totalt 18 poäng. Med det toppar han lagets interna poängliga före Tim Dackell.

Men totalt sett har det varit ett tufft år i 17-åringens liv. I december 2019 fick hans föräldrar ett samtal från Philadelphia som skulle förändra livet för hela familjen.

– Det var en tidig morgon och vi skulle ha träning. Jag hörde att mamma och pappa låg i sängen och pratade med honom. Jag hörde att det var Oskar så jag gick upp och lyssnade, berättar Linus Lindblom och fortsätter:
– Dom sa att Oskar hade fått besked att han har cancer. Då förstod jag först inte riktigt vad det innebar eftersom det finns så många olika former av det. Jag tog det väldigt hårt och fattade då inte hur hans framtid skulle se ut.
– I början tog jag det väldigt hårt, men samtidigt finns det Facetime så vi kunde prata med varandra varje dag. Då blev också allt lättare ju längre tid det gick.

Går det att beskriva känslorna när det kom ett sådan besked om din bror?
– I början var jag till och med hemma från skolan. Jag försökte träna så mycket som möjligt eftersom det ändå var en utväg, eller vad man ska säga, eftersom jag inte tänkte på det då. Det tog väldigt hårt på mig, men jag är glad att han är frisk nu.

Oskar Lindblom fick fansens stöd i Philadelphia under sina cancerbehandlingar.Foto: Bildbyrån & Icon Sportswire

“GÅR INTE ATT BESKRIVA DE KÄNSLORNA”

Det fanns även tankar hos 17-åringen att det kunde gå riktigt illa för hans bror.

– Ja, såklart sådana tankar fanns. Jag såg hur dåligt han mådde vissa dagar och ibland tänkte jag ”hur ska det gå?”
– Nu visste jag att Oskar är väldigt stark mentalt och som person så jag visste på något sätt att han ändå skulle klara sig.

Hur var dina känslor när beskedet kom att han var friskförklarad?
– Det var helt sjukt, säger Linus Lindblom samtidigt som han spricker upp i ett stort leende innan han fortsätter:
– Jag visste att han skulle bli det någon gång, men att han blev det så pass snabbt och kunde göra den där matchen i slutspelet… Det går inte att beskriva dom känslorna.

Hur viktiga var dina bröder Marcus och Oskar för dig som hockeyspelare då du växte upp?
– Jag skulle säga att dom var väldigt viktiga och jag har sett upp till båda två under hela mitt liv. Jag har följt i deras fotspår och var alltid och kollade på deras matcher. Om dom var ute på skottrampen så var jag också med där ute och sköt.
– Brorsorna var anledningen till att jag började med hockeyn, men även farsan (Jan) som drog med mig till uterinken då jag var fyra år. När jag sedan var sex år började jag spela organiserat.

Linus Lindblom har såklart också följt Oskar Lindbloms resa från Brynäs ut till NHL-livet med Philadelphia.

– Då han spelade i Brynäs var jag och kollade på många av hans matcher. I pauserna sprang jag runt i korridorerna och spelade innebandy.
– Det har varit spännande hela vägen och jag kommer ihåg då han blev draftad. Jag kommer också ihåg då han spelade SM-final med Brynäs, men det har bara varit kul, säger Linus Lindblom som är både glad och imponerad över att hans storebror om någon vecka kanske gör comeback på allvar i Philadelphia.
– Det är helt sjukt med tanke på den resa han gjort. Han älskar att spela hockey och det är kul att få se honom göra det han älskar. Vi pratar nästan varje dag och han är nästan helt återställd hockeymässigt.

"MINNS ATT MAN VAR VÄLDIGT SPÄND"

Det var i Hille/Åbyggeby som Linus Lindblom inledde sin karriär, en tid han ser tillbaka på med mycket glädje.

– Det var riktigt kul och vi hade en väldigt bra sammanhållning i laget där. Vi spelade i samma lag från det jag var sex år till 15 år.
– Jag kände alla i laget. Det här var mina kompisar som jag dessutom gick i skolan med.

Är det några av dom spelarna som följde med över till Brynäs sedan?
– Jag spelade med Tim Hedström i Brynäs U16, men sedan gick han till Valbos J18. Nu är jag själv i Brynäs J18 från Hille. Vi har även Ludvig Eriksson, men han är 04:a, säger Linus Lindblom som själv är född 2003.

Hur minns du idag då du satt på läktaren här bakom oss och såg när Marcus och Oskar gjorde debut i elitserien för Brynäs?
– Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket från det att dom gjorde debut. När Oskar spelade i A-laget hade vi säsongskort så vi var här och kollade varje match.
– Speciellt var det väldigt spännande och kul då Oskar och Brynäs gick till SM-final (2017). Jag minns att man var väldigt spänd och att han spelade final med just Brynäs, vilket jag tyckte var väldigt stort.

Hade du själv som ännu yngre målet att en dag spela i SHL med Brynäs?
– Ja, såklart jag hade och har det. Jag vill vara bättre än brorsorna och, som jag sa tidigare, vill jag följa i deras fotspår.

Linus Lindblom.Foto: Ronnie Rönnkvist

"HAR VARIT BLYG HELA MITT LIV"

Efter TV-pucken lämnade Linus Lindblom Hille/Åbyggeby för spel med Brynäs U16.

– Brynäs är det lag i Gävle som är störst. Jag hade kanske kunnat spela i ett annat elitlag, men som Brynäs ligger i Gävle så kändes det bäst att gå hit. Dessutom kände jag redan många här och Brynäs är en bra förening.

Vad har du utvecklat mest som hockeyspelare sedan du kom hit?
– Det känns som jag har utvecklat allting, men jag skulle säga att jag utvecklats mest vid sidan av planen, som person. Jag har blivit mer oblyg och fått mer självförtroende både på och av isen.

Var du blyg innan?
– Ja, jag har varit blyg i hela mitt liv, säger Lindblom med ett leende.

Det märks inte på dig nu?
– Nej, men jag har träffat mer folk och lärt mig att jag inte kan vara blyg hela tiden. Man måste kunna prata med folk, så är det.

Har du känt av det här att eftersom dina två äldre bröder spelat i A-laget att då även du har en press på dig att prestera?
– Nej, det har jag inte. Det kanske är mer att jag sätter en press på mig själv, men jag känner ingen press från någon annan att jag måste bli lika bra som dom eller vad det nu kan vara.
– Däremot sätter jag en press på mig själv att jag vill vara lika bra som dom, om inte bättre.

Hur ser du tillbaka på inledningen av din säsong så här långt?
– Jag tycker att det har gått bra. Jag har spelat med bra spelare och fått en ganska stor roll i laget. Flowet jag haft på alla träningar har varit bra och jag känner att jag vågat spela ut på matcherna. Det känns ändå som jag kan lite mer.
– Första säsongen i J18 var jag lite underårig och kanske inte vågade ta för mig lika mycket. Nu är det min andra säsong och då ska jag kunna ta för mig och visa att jag vill vara en ledare i laget.
– Under nästan hela säsongen har jag dessutom fått spela med samma spelare och jag tycker att vi fått en bra kemi.

Vilka har du mestadels spelat med?
– Felix Söderblom och Rasmus Westerberg som tyvärr nu har brutit foten. Jag spelade i alla fall med honom under första halvan av säsongen. Mot slutat har jag då i stället spelat med Melker Pålebo.
– Rasmus har tagit av gipset nu och börja träna lite lätt. Förhoppningsvis är han tillbaka snart.

Vad har du själv för målbilder för resten av säsongen?
– Vi får se hur säsongen blir, men möjligtvis att jag kan få spela lite J20, men också att försöka fortsätta spela avslappnat, spela ut ännu mer på isen och ha kul.