Leksandslöftet: “Det var gåshud deluxe”

– Debuten är hittills det mäktigaste i karriären, säger han till hockeysverige.se.

I veckan fick ni möta Eric Eljas i serien ”Talang 2020”. Idag är det hans lillebror Arvid som ni ska få lära känna lite närmare. Eljasbröderna är för övrigt kusin med Leksandstalangen, Emil Hennemann. 

– När jag gick till Leksand fick jag spela med Eric och då blev det att jag även spelade med Emil, berättar Arvid Eljas och fortsätter:


– Emil är väldigt nära vän med min storebror, men jag skulle säga att jag också är nära vän med honom. Det har verkligen varit roligt att se hans utveckling den här säsongen. Han har alltid varit en som kämpat, gett järnet och verkligen tränat hårt. Han har alltid haft ett bra och farligt skott som han kanske inte har använt lika mycket tidigare. Den här säsongen har det bara smällt till. Emil har nästan snittat ett mål per match i en av världens bästa juniorligor. Jag unnar honom all framgång.

Arvid Eljas resa började precis som hans bror, Eric, i Björbo Ishall. Givetvis en röd ishall med vita knutar.


– Jag var kanske två år då jag var i ishallen och åkte skridskor första gången. Det var pappa som ledde in mig på hockeyn. Brorsan spelade också så jag hängde mycket där då jag var liten. Jag kunde jag vara i ishallen hela dagarna under helgerna. Från åtta på morgonen till sju på kvällen.

"SPELAT MYCKET MED VARANDRA"

Hockeyn var inte den enda sporten Arvid Eljas utövade som barn. 

– Jag höll på med fotboll. Sedan spelade jag mycket tennis då jag var lite. Tennis spelar jag fortfarande, men det blir mest lite på sommaren.  Fotbollen lade jag av med då jag var 12 år. Där spelade jag först i Dala-Floda och sedan i Mockfjärd, två byar som ligger i närheten av Björbo.


Arvid Eljas har två bröder, Eric och Ivan. Alla tre har alltid brunnit för hockeyn. 

– Det har egentligen överlag alltid handlat om hockey för hela vår familj. Vi åkte allmänhetens här i Björbo. Sedan spelade vi fram till U12 här. Därefter blev det flytt till Leksand. Dessutom har vi umgåtts och spelat mycket med varandra. Jag har spelat mer med Eric än lillebrorsan Ivan. Eric och jag har spelat i samma lag nästan hela livet. Både här i Björbo och i Leksand.

Ronnie Rönnkvist


Eric och Arvid Eljas spelade till och med några matcher tillsammans i Leksands J20 den gångna säsongen. 

– Ja, sex stycken, vilket var jättekul. Någon match spelade vi i samma kedja, så det var som på den gamla goda tiden, skrattar 18-åringen från Björbo.

Hur minns du tiden då du spelade i samma kedja som Eric i Björbo?

– Det var inget jag tänkte på då eftersom det var så pass vanligt. Nu när jag ser tillbaka så var det mest roligt. Dessutom hade vi bra kemi tillsammans ute på isen. Det gick bra helt enkelt.

Hinner du följa din lillebrors framfart?


– Han har också bytt till Leksand. När jag bor där försöker jag kolla på hans matcher. Samtidigt har jag själv många träningar och matcher som krockar med hans. Jag följer Ivan även på ”stats” så jag har bra koll på honom.

"JAG BRÅS PÅ MAMMA"

Efter Arvid Eljas U11-säsong i Björbo valde han att följa sin bror, Eric, att spela för Leksand.


– Jag, Eric, mamma och pappa gjorde det valet gemensamt. Det började trappas upp med träning på övriga ställen. Vi hade inte tränat på riktigt tidigare och aldrig ett fys-pass under säsong innan vi kom till Leksand. I Björbo blev det också en situation där det började trappas ner istället för upp med träningen. Då blev det Leksand. Jag gick från att träna två is-pass i veckan till sex. 

– Jag tyckte bara det var roligt, men det var en omställning såklart. Sedan började vi även med fys. Jag fick även lära mig lyft-tekniker, löpning och hela den biten. Även om det var en omställning måste jag säga att flytta till Leksand var det absolut bästa val jag gjort i karriären.

Bröderna har spelat ihop.Ronnie Rönnkvist

Hade du några förebilder i Leksands A-lag som du såg upp till?


– Nu tittar jag på spelare som till exempel Oskar Lang. Tidigare var det även (Mattias) Ritola som varit lite fram och tillbaka i Leksand. Annars var Patrik Hersley det stora namnet då han var här. 

Arvid Eljas har ofta ett ”A” eller ”C” på bröstet i lagen han spelat, vilket tyder på att han har goda ledaregenskaper.
  

– Jag skulle tro att jag brås mycket på mamma (Anna) samtidigt som jag alltid varit mån om andra människor. Också att man alltid ska ge hundra procent oavsett om det gäller träning eller match. Det tror jag är grunden till att jag varit kapten eller assisterande under stora delar av min karriär.

När du säger brås på mamma, kan du utveckla det?


– Hon är en ganska bestämd mamma som ställer krav och inte lägger fingrarna emellan.

SÅ SKA EN LEDARE VARA

Vad ser du själv som ett bra ledarskap hos en spelare?

– På isen tycker jag att man ska gå i bräschen, framförallt med ett hårt arbete. Det gäller i båda zonerna. Sedan ska man kunna vara drivande i båset och mana på spelarna. I omklädningsrummet tycker jag en kapten ska kunna ha en fingertoppskänsla när han ska ställa lite högre krav eller ha en mer avslappnad stämning beroende på om det är något viktigt skede och så vidare. Sedan ska man såklart vara en bra kompis.


Många kaptener jag träffat genom åren har haft lätt för att ha glimten i ögat, ser du det som en viktig del i ett bra ledarskap?


– Ja, det tror jag. En kapten ska kunna sprida glädje och vara lite skämtsam. Det tror jag också är en viktig egenskap.


Ronnie Rönnkvist

Redan förra säsongen fick Eljas chansen i U16-landslaget, en upplevelse han med stor säkerhet kommer bära med sig resten av livet.


– Debuten är hittills det mäktigaste i karriären. Det var otroligt häftig. Jag var spänd och nervös, men det gick helt okej. Det mäktigaste var nog när jag fick höra nationalsången mot Finland. Jag brukar sjunga med när jag står där. Annars tänker jag inte på så mycket annat, men man känner sig stolt. Sedan är det såklart nerver. Det är gåshud deluxe.

VILL SPELA U18-VM

Den här säsongen har Arvid Eljas fått chansen i U17-landslaget och han upplever fortfarande samma ”deluxe-känsla” att dra på sig landslagströjan. 

– Som alltid växer man in i kostymer. Jag var inte lika nervös den här säsongen även om jag fortfarande var spändare än inför en vanlig match. Det är ändå samma känsla när jag stått där och hört nationalsången.

Hur går tankarna inför nästa säsong?


– Den här säsongen fick ett tvärt slut. Jag tror att vi hade haft chansen att ta oss vidare förbi HV71 i 16-dels final.
– Nästa säsong vill jag slå mig in i föreningens J20-lag. Sedan ta kliv i det laget. Givetvis tar jag såklart sikte på U18-VM och ta en plats i laget där. Självklart vore det också en dröm att gå i draften nästa sommar.