För bara ett par år sedan hade Kevin Stenlund svårt att etablera sig i NHL och tankarna fanns på att kanske flytta tillbaka till Europa.
Men han bestämde sig för att fortsätta satsa och fick till slut chansen vilket ledde till att han blev Stanley Cup-mästare med Florida Panthers.
– Jag har aldrig gett upp, haft tålamod och jobbat på små grejer. Ibland tar det tid och för mig tog det en ganska lång tid, säger Stenlund till hockeysverige.se.
STOCKHOLM (Hockeysverige.se)
Som ung kille från Rönninge stod Kevin Stenlund på Röstuhage och i ishuset i Tumba och valde mellan om han skulle satsa på fotbollen eller hockeyn. Till slut föll valet på hockey och idag kan han, efter en brokig resa i NHL och AHL, titulera sig Stanley Cup-mästare.
– När jag växte upp var det mer att jag drömde om att få spela i Elitserien eller i Södertälje. Först på senare år, när jag förstod vad NHL var, började följa det lite mer, berättar Kevin Stenlund då hockeysverige.se träffar honom på ett café i centrala Stockholm.
– När jag var runt 14-15 år valde jag mellan hockey och fotboll. Jag tyckte att jag var ganska duktig i båda sporterna, men hockeyn stod ut lite grann. Plus att det var färre som spelade hockey medan fotbollen är mycket större,
– IFK Tumbas 96-kull i fotbollen var ganska bra, men inför mitt U15 eller U16-år slutade jag med där eftersom det blev lite tajt med båda grejerna.
Trots många bra hockeygymnasier i Stockholm valde Kevin Stenlund att flytta till Jönköping och HV71.
– Jag gick först till Södertälje i U16, vilket jag kände var helt okej för mig. Samtidigt kände jag ändå att HV71 i det läget byggde nya ishallar samtidigt som det var ganska lagom långt bort. Inte långt upp i norr och heller inte längst ner i söder.
– Plus att HV71 satsade på mig och det kändes som en bra ”fit” för mig. Kul också att komma ifrån hockeyn i Stockholm lite just då.
– Skulle jag gå till Djurgården, eftersom jag fortfarande bott hemma då, hade jag behövt pendla upp till Stockholm, vilket var omständligare. HV71 hade bra faciliteter och kändes spännande.
HV71 inte aktuellt vid en hemkomst: “Svårt att flytta ner dit”
Det blev totalt sex säsonger i HV71:s organisation för honom.
– Jag tycker att tiden där var helt fantastisk. Jag träffade på många nya vänner, bra människor och lärde mig att laga mat till egentligen allt möjligt under min tid där.
– Sedan hade jag en tuff skada under min första säsong i J18. Då spelade jag knappt någonting, men det var ändå utvecklande och lärorikt på andra sätt. Framför allt mentalt, att lära känna min kropp och allt det här med en proffsighet. Alla sex åren där var väldigt lärorika för mig.
Men Stenlund kan idag inte se sig själv avsluta sin karriär med spel i HV71 i framtiden.
– Jag har svårt att flytta ner dit nu eftersom jag ändå har mitt liv i Stockholm och är härifrån. Det flesta av mina vänner finns här. Det är endast ett fåtal vänner jag har kvar och kontakt med i Jönköping.
– Klart att jag skulle vilja åka ner och hälsa på någon helg, men annars är Stockholm mitt hem.
Du vann SM-guld med HV71 och nu Stanley Cup-mästare med Florida, finns några likheter i själva resorna fram till slutmålet?
– Klart att Stanley Cup slår väldigt mycket högre med tanke på säsongen innan. Då var jag först i AHL och sedan Winnipeg. Det gick absolut bra där. Sedan fick jag chansen i Florida. Därifrån tog det fart.
Funderade på att lämna NHL: “Då började jag ledsna lite”
Det har inte varit en spikrak resa för Kevin Stenlund i NHL utan han har varje säsong, utom den senaste, pendlat ner till AHL. Tanken har också funnits under resans gång att återvända till Europa.
– Inte till Sverige kanske, men Schweiz har lockat en del. Även Ryssland innan allt skit började där.
– Jag tyckte ändå att jag fortfarande var ganska ung och kunde spela i ligan, så jag kämpade på. Det var en stund i Winnipeg, första månaden då jag var nere i AHL, som jag kanske började ledsna lite. Jag var 26 år då och började komma upp i åren.
– Jag blev då uppkallad till Winnipeg och tänkte att jag fick se hur det skull gå så med lite tålamod funkade det.
Vad är det som ändå triggat dig under resan eftersom du hade tålamodet och idag är Stanley Cup-mästare?
– Själva livsstilen. Allt det goda med att spela i NHL. Att vara en spelare där är alla hockeyspelares dröm.
– Jag hade testat på NHL och kände att jag kunde lira i den ligan. Det tog lite tid att hitta en roll och för mig även att acceptera den rollen. Det kanske också var det stora hela i Columbus och tidigt i Winnipeg, att jag inte hade en roll. Skulle jag vara vinge? Center? ”PP”? Boxplay?
– Idag är jag grymt tacksam mot framför allt Winnipeg som sa åt mig på ett enkelt sätt att ”Gör du det här så spelar du”. Det fungerade väldigt bra.
Hur ser du då på den roll coacherna i Florida gav dig?
– Det var samma roll som jag fick i Winnipeg. Jag trivdes bra med den och behövde inte spela 16 minuter och göra tre mål per match. Så var det då jag var liten, men nu har jag väl växt upp, säger Kevin Stenlund med ett leende och fortsätter:
– Jag tycker att det är skitkul att ta mig an boxplay och motståndarnas bästa powerplay. Speciellt i slutspelet. Där hade vi Tampa med seriens bästa ”PP”. Boston med (David) Pastrnak och (Brad) Marchand som också hade ett ganska bra powerplay. I Rangers fanns det alla möjliga spetsspelare. Såklart också Edmonton som har världens bästa spelare.
– Det har varit roliga utmaningar att varje kväll stoppa lagens powerplay, vilket jag trivts väldigt bra med.
“Jag visade tvivlarna att jag kunde göra en hel säsong”
Kevin Stenlund svarade för elva mål och totalt 15 poäng på 81 matcher senaste säsongen. Dessutom en assist på 24 matcher i slutspelet, men framför allt fick han beröm för sitt uppoffrande och smarta spel mot lagens bästa femmor.
– Säsongen kändes hur bra som helst. Jag trivdes jättebra i laget, med tränarna, killarna med flera som hjälpte mig jättemycket. Jag fick ganska mycket självförtroende av att man visade mig vad jag skulle göra och sedan kunde jag bygga vidare på det. ”Det här är din roll. Dig flyttar vi inte på.”
– Under säsongens gång växte jag även som person. Jag kände mig mer bekväm i rollen och matcherna när vi mötte världens bästa. Jag är otroligt nöjd och stolt över säsongen.
Säsongen blev också lite av en revansch för honom efter att haft flera säsonger där han pendlat mellan NHL och AHL.
– Absolut. Självklart. Jag visade tvivlarna att jag kunde göra en hel säsong och inte bara några bra matcher för att sedan göra några sämre.
– Min jämnhet blev mycket bättre. Därav har tränarna i Florida betytt mycket för mitt självförtroende. Jag vågade spela ut mitt spel även fast jag kände att jag inte hade världens bästa dag och så vidare.
Vad är det som tagit dig hela vägen?
– I mitt fall har det varit en envishet. Jag har aldrig gett upp, haft tålamod och jobbat på små grejer. Ibland tar det tid och för mig tog det en ganska lång tid. Så känner jag själv i alla fall.
– Att vara nöjd med rollen jag fick och göra den med glädje. Det var lite svårt att till en början ställa om från tiden här i Sverige då jag var en offensiv center till att i NHL vara en defensiv. Med mitt spelhuvud och ”smartnes” på isen har jag klarat det ganska bra.
Stanley Cup-mästare med Florida: “Var nästan löjligt”
Vilka är starkaste minnena från finalserien mot Edmonton?
– I mitt huvud har jag främst match sju och hur jag kände mig inför den. Jag visste nästan att vi inte skulle torska den.
– Vi hade gått upp till 3-0. Allt kändes jättebra och det var frid och fröjd, men det blev lite strul i maskineriet och hjärnspöken. Sista matchen är såklart också alltid den svåraste att vinna.
– Just det ”mindsetet”, att Edmonton inte haft det innan, att nu måste dom vinna för att vinna. Det tror jag vi hade lite strul med innan, att ta oss över sista tröskeln. Det behövdes fyra matcher för att ta oss över den.
I match sju hade Edmonton samma tröskel att ta sig över.
– Exakt. Då hade Edmonton samma grej, att ”Vinner vi matchen så vinner vi”. Där hade vi lite svårt i tidigare matcher, men inför match sju var det lika. Då gjorde vi en så bra match att det nästan var löjligt.
Var det bara glädje eller mer lättnad då det stod klart att du och Florida var Stanley Cup-mästare?
– Det blev att man tänkte på rubrikerna. Vi ledde ändå med 3-0 och skulle bara vinna en match till.
– Då det stod 3-3, klart att det fanns där, men på värmningen inför match sju kände jag att det här skulle vi ta.
Gustav Forsling vann Guldpucken, men vad betydde han för Florida?
– Han var helt outstanding. Jag har aldrig sett en mer stabilare back. Gjorde aldrig några misstag och var där varje match. Det är otroligt svårt att vara det på den här nivån hela tiden. All cred till honom.
Blev det ett lugnt firande efter?
– Det blev ganska kul och magiskt under en vecka, avslutar Kevin Stenlund med ett leende.
Imorgon kan ni läsa på hockeysverige.se om hur Kevin Stenlund ser på att tvingas lämna Florida för spela i Utah.
