”Betyder mer att vinna med Skellefteå än att tjäna stora pengar”

Han tjänade bra KHL-pengar i Jokerit och hade ett lukrativt tvåårsavtal på bordet från en schweizisk klubb.

Ändå valde Jonathan Pudas att återvända till Skellefteå AIK.

Att återvända hem.

För även om den 27-årige backen är född och uppvuxen i Kiruna är det Skellefteå som numera är vad han, fästmön Andrea och parets två döttrar kallar sitt hem.

– Jag brinner mer för att spela här i Skellefteå än vad jag skulle göra på något annat ställe. Det är få förunnat att få spela i den klubben du brinner så mycket för, så nu ska jag verkligen njuta. Jag känner väl…
– Det betyder mer att vinna med Skellefteå än att tjäna stora pengar utomlands.

***

Efter tre genomgående bra säsonger i Skellefteå AIK, där han under sin avslutande säsong i Västerbotten slog sig in i Tre Kronor och slutade på en tredjeplats i backarnas poängliga i SHL, bara slagen av Kodie Curran och Johannes Kinnvall, så landade Kirunasonen ett tvåårigt KHL-avtal med den finska huvudstadsklubben Jokerit förra våren.

Inget konstigt med det. Det är ju så det brukar bli för SHL-stjärnorna som presterar lite för bra för att hålla sig under radarn för de mer penningstarka klubbarna ute i Europa.

Pudas packade in familjen och man började göra sig hemmastadda i Helsingfors.

Säsongen började också bra med poäng i första KHL-matchen och det första målet som kom några matcher därpå. Pudas snittade uppemot 20 minuters per match i säsongsupptakten.

– Det var grymt. Jag fick en stor roll från början och fick spela mycket med (Mikko) Lehtonen, som förmodligen var den bästa backen utanför NHL innan han lämnade för Toronto. Vi spelade mycket ihop och hade ett bra flyt. Sen…

Ja, sen kom dem. En efter en: karantärerna.

Det var misär.

Jonathan Pudas om karantänen i Finland  

Pudas berättar att han vid fem tillfällen satt i karantän om tio dagar – totalt 50 dagar, alltså.

– Det var misär. När man väl skulle börja spela igen så kändes det som att det tog en dag innan någon annan testade positivt. Då var det bara att stänga in sig tio dagar igen. Man hann inte ens utanför dörren förrän någon testade positivt igen. Det var ruggigt rörigt. Man tog sig inte ur karantänen innan man var tillbaka.
– Det är så klart lite jobbigt att vara hemma så pass mycket, om du förstår vad jag menar? Men samtidigt så var det ändå otroligt tur att jag hade familjen med mig, när jag var tvungen att spendera så mycket tid hemma.

I karantänstiderna fanns dock ett stort plus. Pudas fick spendera mycket tid med Andrea och barnen, något han naturligtvis värdesätter högt.

– Utan dem hade jag bara klättrat på väggarna ännu mer än vad jag gjorde. Jag fick mycket tid med dem, i alla fall. Det var väl det fina i kråksången.

När det väl rullade på i spelschemat och karantänerna lyste med sin frånvaro åkte Pudas i väg på landslagsuppdrag med Tre Kronor i december. Han hade börjat hitta ”det” igen, som han själv säger, men när han återvände från landslagsturneringen hade förtroendet från tränarna fått sig en törn.

Minuterna blev allt färre, poängen likaså.

– Sen var jag värvad för att producera och det gjorde jag väl inte i den utsträckning som jag eller Jokerit ville. Då måste andra få chansen. Så då var det lite in och ut ur laget under de två sista månaderna fram till slutspelet.

Väl i slutspelet kastades Pudas in i hetluften – och han tog chansen när han väl fick den.

– Jag spelade de två sista matcherna och det var nog mina bästa matcher för säsongen. Om vi hade gått längre så hade jag nog fått fortsätta spela rätt mycket, men tyvärr åkte vi ut direkt. På något sätt så räddade jag säsongen lite med att kliva in och leverera när det gällde som mest. Det gör att jag åker hem med en helt annan känsla än om jag hade suttit vid sidan av hela slutspelet. Nu kan jag åka därifrån rakryggad. Att jag ändå bevisade för mig själv att jag kan spela så bra på den nivån kommer att betyda mycket för mig i framtiden.

Då är det svårt att vara besviken, väl?

Jonathan Pudas  

27-åringen sticker inte under stol med att han hade hoppats få ut mer på isen från sin första säsong utomlands. Förutsättningarna med en global pandemi och en handfull karantäner underlättade så klart inte, men trots motgångarna menar Pudas att han vuxit under sitt år i den finska huvudstaden.

Som spelare, som person och som pappa.

– Då är det svårt att vara besviken, väl?
– Vi har växt som familj under det här äventyret. Vi ångrar ingenting. Tvärtom. 

***

Jonathan Pudas skrattar till när undertecknad läser upp hans citat från en intervju med lokaltidningen Norran från förra veckan.

”Det var ett drömjobb i Schweiz, min agent sa till mig att det finns tio sådan jobb där borta och att fem är upptagna. Så han tyckte väl egentligen att jag var dum i huvudet att jag inte valde det”, sade Pudas då.

– Dum i huvudet, ja…
– Det är klart att man tar det någon sväng extra i huvudet. Sådana erbjudanden kommer inte varje dag, direkt. Det hade också varit en mycket bättre familjesituation där nere i Schweiz (jämfört med Finland), då man egentligen inte behöver sova borta någonting. Det lockade mycket och det är klart att vi vägde för- och nackdelar, men till slut så kände vi oss väldigt trygga med att vi båda ville hem till Skellefteå.
– Vi ångrar ingenting och jag tror att det kommer att bli en kanonlösning både hockeymässigt och familjemässigt. Det är nog så viktigt som pengar.

Pudas är tydlig med att han, bortsett från alla karantäner, trivdes väldigt bra i Helsingfors och Jokerit som klubb. En av de mest välskötta klubbarna i Europa, tror backen själv.

Men i slutändan blev den sociala biten ohållbar för familjen.

– Det spelar så klart in med pandemin, som gjorde att vi inte kunde ha folk som kunde komma över till Helsingfors i den utsträckning som vi kanske hade tänkt på förhand. Det är inte världens lättaste för Andrea att vara hemma med två småbarn medan jag är ute på roadtrip under långa sjok.

”Forre” och Niclas ska verkligen ha cred.

Jonathan Pudas om Erik Forssell och Niclas Lundkvist  

Det var denna situation som gjorde att Pudas med familj först började undersöka hur möjligheterna egentligen såg ut att genomföra en flytt tillbaka till Skellefteå. Visst, Pudas och Skellefteå hade haft god kontakt även då en hemkomst inte var på bordet, men samtalen med Erik Forssell (general manager) och Niclas Lundkvist (sportchef) blev allt mer frekventa, innan alla berörda parter nådde en överenskommelse vilket förra veckan såg Pudas teckna ett fyraårskontrakt med Skellefteå AIK.

– När det väl drog ihop sig så gick det ganska fort. Det löste sig smidigt med Jokerit. Janne Vuorinen (spelarkoordinator) och Jari Kurri (ägare och general manager) var snälla med mig och gick med på att släppa mig, trots att jag hade ett år kvar på kontraktet. Hela den processen gick väldigt fort, vilket jag är tacksam för.
– Sen var det inte så långa diskussioner med ”Forre”, direkt. Allt gick på räls. Det var väldigt skönt, säger Pudas som fått ett varmt välkomnande tillbaka till Skellefteå.
– Det har varit fantastiskt. Jag har endast fått höra positiva tillrop och är otroligt glad över att vara tillbaka. Det känns väldigt skönt att allt gick så fort att lösa. Allt flöt på smidigt. Sen var det skönt att nyheten kom ut ganska snabbt också, så jag slipper sitta här och ljuga för dig om jag har klart med en klubb eller inte. Det är ganska skönt att slippa alla sådana frågor, säger Pudas.

Enligt Pudas står beslutet grundat på två ben: den familjemässiga lösningen och den hockeymässiga lösningen.

– Jag känner att vi i Skellefteå kommer att ha ett väldigt bra lag. Jag vill inte missa tåget nu när det går.

Under säsongen har Erik Forssell lyckats locka hem både Melker Karlsson och Pär Lindholm från NHL. Jonathan Pudas är näste spelare i raden av återvändare till klubben – och han är inte sen att hylla general managern Erik Forssell och sportchefen Niclas Lundkvist.

– ”Forre” och Niclas ska verkligen ha cred. De gör ett otroligt bra jobb med att hålla kontakt med tidigare spelare. Det gör väldigt mycket. När det väl är dags för någon att komma hem så gäller det att man har en bra kontakt och det har de skött väldigt bra.
– Det är något som de verkligen borde fortsätta med. Skellefteå har ju varit något av en plantskola som man kan skörda frukten av i bra många år framöver. Att folk ska välja AIK när de då ska hem är viktigt och där gör de ett väldigt bra jobb, menar Pudas.

***

Jonathan Pudas må vara uppvuxen på malmfälten i Kiruna, men det är Skellefteå AIK som har blivit hans klubb. Det var till Skellefteå han flyttade för att få sin hockeyutbildning under gymnasieåren och det var i Skellefteå han blev en back av Tre Kronor-kaliber.

– Den här klubben betyder så mycket för mig.

Den känslan har vuxit sig starkare under åren, också. 

– När jag lämnade klubben efter juniortiden så kände jag att det var här jag ville spela, så det var det jag kämpade och tränade för. När jag fick chansen att komma hem för fyra år sedan och under de tre år jag gjorde här då så växte känslorna för klubben väldigt mycket och de är nog ännu starkare nu.
– Att få ett fyraårskontrakt av den här klubben är något jag värdesätter väldigt högt. Jag är ruggigt stolt över att få den chansen och det här förtroendet.

Som J20-kapten fick Pudas på nära håll se Skellefteå AIK bärga SM-guldet 2013. 

Nu ska han själv vara med och släcka guldtörsten i Guldstaden.

– Det är ju därför jag kommer hem. SHL är en otroligt jämn liga, men vi kommer definitivt vara ett lag som är kapabla att vinna. Det visade vi förra året och det visar de även i år. Det känns som att vi bygger vidare på något och kommer vara däruppe och nosa.
– Jag är hemma för att vinna SM-guld, ingenting annat.

FOTO: 
Ola Westerberg/Bildbyrån
Simon Hastegård/Bildbyrån