Uppoffringens pris: “Spräckte typ fem blodkärl”

Jonas Junland brinner för sitt Linköping HC. I en intervju med hockeysverige.se berättar han om den tunga säsongen, jakten på nytt kontrakt – och faktumet att han blockade flest skott av alla i SHL. Men det uppoffrande spelet kom med ett pris.

– Man tittar ner efteråt och helt plötsligt har man en bula stor som en tennisboll, säger han.

Efter en lång och strulig säsong lyckades Linköping till slut undvika nedflyttningskval och slutade på en tolfteplats i SHL. Ett tidigt säsongsslut för klubben som inför säsongen siktade desto högre, men lagkaptenen Jonas Junland är trots allt nöjd med tanke på hur situationen såg ut i vintras. 

– Det är jätteskönt att slippa kvala. Vi låg tufft till väldigt länge. Det var nästan så man började ställa in sig på kvalspel, vilket jag som Linköpingskille tyckte var jättejobbigt. Men till slut lyckades vi sluta samman våran grupp på ett sätt som Brynäs och HV kanske inte lyckades med, vilket vi kan vara stolta över. 

Linköping firar viktiga poäng. Foto: Bildbyrån

Jonas Junland befinner sig i en bil på väg till Göteborg när Hockeysverige når honom. Syftet med resan?

– Träffa en höftläkare och se om jag kan bli vigare. 

Ingen skada alltså? 

– Nä, lite förslitningar i kroppen bara. Man måste titta till dom lite grann nu när man börjar bli äldre. Jag fyller ju 34 snart. 

“FAN JAG SVIKER ER”

Ja, 33-årige Jonas Junland är långt ifrån yngst i hockeysverige. Det var 15 år sedan han slog igenom i Linköpings A-lag i det som då hette Elitserien. Och trots diverse utlandsäventyr i både öst, väst och syd har han nu (lite beroende på hur man räknar) gjort åtta SHL-säsonger för moderklubben. Frågan är dock om någon säsong åldrat 33-åringen lika mycket som den nyss avklarade. 

– Det har känts som en väldigt väldigt lång säsong, som att den aldrig skulle ta slut. Spela hockey i en pandemi utan publik har nog påverkat många lag i SHL mer än vad man kanske vill erkänna. För oss i Linköping var det många grejer som hände. Jag tyckte vi hade ett bra lag i början men sedan började vi förlora, tappade självförtroendet och sparkade tränaren (Bert Robertsson).

Vad får du för känslor när du blickar tillbaka på säsongen?

– Det är blandat. En glädje och lättnad över att vi lyckades spela bra hockey när vi behövde det som mest för att undvika ett kval, men samtidigt ett enormt misslyckande då vi hade betydligt högre förväntningar när vi inledde säsongen. Och i det misslyckandet har jag och många andra i Linköping ett enormt ansvar att göra det bättre nästa säsong. 

Jonas Junland. Foto: Ola Westerberg / Bildbyrån.

Har det varit jobbigt att som lagkapten bära detta ansvar kring klubbens framtid på dina axlar?

– Ja men lite, absolut. Spelmässigt har jag egentligen inte haft det sådär jättetufft – väl ute på isen har jag varit bekväm med mitt ledarskap och presterat på en rätt okej nivå. Den svåra biten har varit den mentala, med allt runtomkring, i och med att jag bryr mig så mycket om Linköping som hockeyklubb och stad. Man har föräldrar, kompisar. Det snackas mycket hockey i staden. Det är klart man hör en del av det och tar till sig.  

– Det räcker att gå in i matbutiken och så ser man att någon tittar på en lite grann. Då kan jag känna att "fan jag sviker er". Jag står ju som lagkapten i min hemmaklubb och har ett stort ansvar. Jag tror inte att folk har stirrat och tänkt att jag är världens sämsta människa men man inbillar sig själv lite grann och det kan vara att man är sin värsta fiende själv emellanåt.

"SKULLE OFFRA EN TANDRAD"

Jonas Junland må vara sin egen värsta fiende utanför isen. Men på isen är han snarare den värsta fienden till alla skottglada moståndarforwards. Junland är nämligen den spelare i SHL som täckte överlägset flest skott under den gångna säsongen – hela 85 gånger stod han rätt i skottlinjen. 

– Ibland handlar det om att man hamnar fel i vissa situationer och måste rädda upp dom. 

– Nej, men lite måste man vilja ha pucken på sig, så är det. Jag vill själv tycka att jag är en spelare som spelar för laget, även när jag var i Schweiz, men kanske ännu mer nu för LHC. När man bryr sig så mycket om en förening, vill man täcka det där skottet väldigt mycket. Jag vill känna att om jag har en dålig match så kan jag åtminstone gå hem och veta att de som tittade såg att jag gjorde allt vad jag kunde för att vinna.

Hinner man tänka någonting när man slänger sig eller gör man det bara?

– När man sitter med ispåsen i omklädningsrummet efteråt börjar man tänka på att det gör jävligt ont, men där ute sker det mer naturligt och instinktivt. 

Vilket är det värsta skottäcket du kan dra dig till minnes?

– Mot Luleå borta i år spräckte jag typ fem blodkärl i handleden. Man tittar ner efteråt och helt plötsligt har man en bula stor som en tennisboll. Den gjorde inte så jäkla ont men jag kände "vad är det här, så här ska det inte se ut". Då fick jag lite panik och kände att en läkare gärna fick lugna ner mig. 

Du är gissningsvis en förebild för många i laget när det kommer till att spela uppoffrande, pratar du aktivt om detta med dina lagkamrater, kommer med råd och så vidare?

– Nej, det måste komma inifrån på något sätt. I slutet av säsongen när vi börjar vinna, så är det väldigt många som offrar sig och täcker skott och då vinner man fler hockeymatcher. Sen går det inte bara att säga att nästa år ska vi täcka flest skott i ligan och då kommer vi vinna. Det är såklart bara en bit av hockeyn, men jag tror i alla fall att det är väldigt uppskattat. Jag känner åtminstone en stor uppskattning när jag ser en lagkamrat offra sig och täcka skott. Det är kanske inget man pratar om men jag hoppas också att dem känner likadant åt andra hållet. 

Rent hypotetiskt: vad skulle du kunna offra i kroppsdelsväg för att hindra ett baklängsesmål för Linköping? 

– Jag har vid något tillfälle sagt att jag gladeligen skulle offra en tandrad för tre poäng. Och det står jag för. Det var väl ungefär den känslan vi delade som förening i slutet av säsongen, när vi spelade ännu mer uppoffrande än tidigare.

VILL BYGGA "ANDRAFAMILJ" I KLUBBEN

På 00-talet var Linköping en toppklubb med två SM-finaler (07 och 08), men de senaste åren har varit tyngre. Linköpings tolfteplats i serien innebär att det är tredje året i rad som laget slutar utanför top tio och missar slutspel.

Vad är det ni behöver förbättra i klubben? 

– Vi måste bygga en känsla av att man vill spela i Linköping och hitta killar som vill spela hård och uppoffrande hockey med lite fart och fläkt i. Det finns vissa grejer vi måste rätta till, för som det sett ut i år får det inte se ut igen. Den nya gruppen spelare som kommer bildas måste tillsammans bygga upp en ny känsla i laget. De bästa lagen jag har spelat i har haft en känsla av brödraskap och att man finns där för varann, med spelarnas familjer också, att man bygger en extra stark "andrafamilj". Där tror jag att vi i Linköping har en del att jobba på framöver. 

Kommer ni lyckas med det här redan till nästa säsong tror du?

– Jag känner personligen att jag inte accepterar så som det har sett ut på slutet och jag hoppas att det är många andra som känner likadant, sen är det många personer som måste jobba för att det ska bli bättre. Men det är jag övertygad om att vi kan. Någonstans måste man väl bara våga säga att det vart inte så bra, nu gör vi det här ordentligt tillsammans. Då tror jag det blir rätt bra när man väl bestämmer sig. Men det finns ju ingen garanti. Jag menar, har du ett magiskt pulver så får du gärna skicka hit det.

Jonas Junland spelade SM-final för Linköping 2008. Foto: Andreas Hillergren/Bildbyrån.

Johan Åkerman, som tog över tränarposten efter Bert Robertsson och räddade kvar klubben i SHL, fick sitt kontrakt uppsagt redan i februari, och Expressen har rapporterat om att Linköpings nästa huvudtränare kommer att bli Klas Östman. Jonas Junland vill inte gå in på tränarsituationen, men konstaterar att han har goda minnen av Klas Östman sedan denna var assisterande i klubben för några år sedan. 

– Han var en av dom som predikade försvarsspel och att täcka skott när jag lärde mig att bli bra på det. 

Kommer han in som tränare lär det alltså inte bli färre täckta skott från din sida?

– Det kan i och för sig bli svårt att täcka mer än vad jag gjorde i år (skratt). Men jag brinner för Linköping och är villig att lägga ned det jobbet som krävs. 

Men innan det är dags för ytterligare en SHL-säsong för Linköpings hårdjobbande lagkapten, finns det utrymme för lite välförtjänt vila. 

– Nu tar jag en hockeypaus och fokuserar på att få lite familjetid. 

Du kommer inte ens kolla på slutspelet eller nedflyttningskvalet? 

– Man är lite hockeytrött, så mycket kan jag säga. Sen kommer jag nog kolla någon match ändå, för hockey är trots allt väldigt roligt. 

Throwback: Gabriel Carlsson draftad av Columbus