"Jag är helt jävla knäckt"

Juniorkronornas team manager Jonas Fransson skickades hem från JVM i Edmonton för att ha brutit mot karantänsreglerna på spelarhotellet. Nu berättar han för hockeysverige.se om mardrömsdygnen som gör att han är tillbaka hemma i Malmö – i stället för på JVM.
– Jag mår skit just nu, säger Fransson.

Just nu skulle Jonas Fransson vara i Edmonton och förbereda sig för sitt tionde U20-VM som team manager för de svenska Juniorkronorna.

I stället är han sedan ett dygn tillbaka hemma i Malmö.

Fransson tvingades bort från JVM-bubblan efter att ha brutit mot de stenhårda karantänsreglerna. Han lämnade hotellrummet under karantänsperioden för att åka till flygplatsen och hämta upp en resväska som kommit på villovägar. Efter det fanns det ingen återvändo.

Nu vill han ge sin version av hur det här över huvud taget kunde hända.

Det är en historia med flera lager.

– Jag mår skit just nu – jag har nått botten, säger Jonas Fransson med gråten i halsen.
– Jag är medveten om vad jag har gjort och det känns fruktansvärt mot laget och de andra ledarna. Men det finns en förklaring.

ÅKTE TILL FLYGPLATSEN

Jonas Fransson berättar att han sedan några år tillbaka lidit av en allvarligare form av sömnapné. Det innebär att han drabbas av andningsstillestånd medan han sover. För att komma till rätta med det potentiellt farliga problemet använder han en andningsmask som hjälper honom att sova.

Nu hade sladden till andningsmasken hamnat i en väska som inte dök upp på bagagebandet när han och resten av laget anlände till Edmonton i förra veckan, säger han.

– Jag anmälde den försvunnen och de lovade att de skulle leta rätt på den. När jag sedan hade kommit till hotellet och låst in mig hörde de av sig och bad mig att komma och hämta den. Jag undrade om inte någon annan kunde göra det åt mig, men de krävde att jag själv skulle göra det med ID-kort.

Han förklarar att han inte klarade sig utan masken, att det var därför han bröt karantänen och begav sig till flygplatsen för att hämta sin väska.

– Så här är det: för några år sedan jobbade min dotter som au-pair i Florida. Jag var där och hälsade på och en dag när jag vaknade satt hon intill min säng och grät. Hon berättade att jag hade haft flera långa andningsuppehåll och att det hade skrämt livet ur henne. Sedan den dagen har jag lovat henne och min son att alltid använda andningsmasken. Det är ett löfte jag står för.

Det medför nu också att han inte kan utföra sina sedvanliga arbetsuppgifter på JVM.

– Jag skickade in både läkarintyg, taxikvitto och en förklaring till IIHF, men de är stenhårda när det gäller karantänen. Inte ens av hälsoskäl kan man lämna hotellrummet och bli insläppt igen...

Han tystnar.

– Jag är förkrossad över det här, helt jävla knäckt. De här grabbarna som vi haft under alla år i Juniorkronorna betyder så otroligt mycket för mig, säger Jonas Fransson innan orden sviker honom.
– Jag har fått massor av sms från några av våra största spelare i NHL, killar som känner mig och vet hur mycket jag brinner för det här jobbet. Alla som känner mig vet att jag inte skulle svika laget och mina kollegor utan vidare.

HÅRT DRABBAD AV PANDEMIN

Bakom sig har Jonas Fransson också ett väldigt tufft år på det privata planet.

Under många år har han varit involverad i sportresebranschen och varit med om att ta fram och anordna olika konceptresor. När pandemin slog till i mars drabbades han liksom många kollegor otroligt hårt av inställda evenemang och strikta restriktioner kring resor. Det har resulterat i arbetslöshet och ett stort ekonomiskt bakslag.

– Det har varit otroligt tufft. Jag har förlorat så mycket av det jag har brunnit för på grund av det här viruset. Inför JVM funderade jag på om jag borde åka med över huvud taget, men det var ändå något jag såg fram emot, något jag trodde skulle ge mig ny energi. Tyvärr blev det inte så och nu är jag på botten.

Han är samtidigt tacksam gentemot sina medarbetare på Svenska ishockeyförbundet som har stöttat honom sedan han kom hem.

– De har varit fantastiska. De såg till att mina barn kom och tog emot mig när jag landade och de har sett till att jag kommer att få professionell hjälp att komma på fötter. Jag kan inte nog tacka dem för det.

Hans framtid som team manager för Juniorkronorna är oklar.

– Det är svårt att tänka på det nu. Och det är inte heller i mina händer. Det här är ett uppdrag som jag har brunnit för och alltid tagit på största allvar under de 14 år jag har varit på hockeyförbundet.