Jon Knuts blev back: "Senast måste varit som 13-åring"

Jon Knuts lämnade Malung för Leksand 2008. Sedan dess, förutom en sväng i Malmö, har han starkt förknippats med Leksands IF. Sällan under sina 15 säsonger i klubben har man sett honom göra en dålig insats varken på junior eller seniorsidan. Han har varit och är spelaren coacher och lagkamrater alltid kunnat lita på. 

Desktop ad in article Mobile ad in article

Det har inte minst dagens Leksandscoach, Björn Hellkvist, fått erfara. När raden av backar, Johan Fransson, Jonas Ahnelöv, August Berg, Lian Bichsel och Calle Själin var skadade kallade Hellkvist in Kuts som back. Ett jobb han skötte galant. 
– Senast jag spelade back en hel match? Det måste ha varit i 13-årsåldern, berättar Leksandscentern som faktiskt har en viss erfarenhet från just den rollen, men från unga år. 
– Jag kan inte påstå att jag mycket erfarenhet, men jag spade back ganska länge. Fram till att jag var 13 år. Jag spelade ganska mycket både back och forward i Malung. 
– Sedan är det så att i egen zon är back och center ganska lika, att man är ute i sarghörnen och försöker sätta stopp i spelet så tidigt som möjligt. 

“Då var det bara att tacka ja”

Jon Knuts hoppade in och spelade back redan i slutet av matchen mot Skellefteå då Calle Själin tvingades utgå, men sedan fick han alltså samma uppdrag i Leksands vinstmatch mot Oskarshamn. 
– När dom frågade om jag kunde spela back, jag vet hur skadedrabbad vår backsida har varit, hade dom nog sett innan att jag kunde greja det. Då var det bara att tacka ja och göra det bästa av det. 
– Jag såg med tillförsikt fram emot utmaningen, säger 31-åringen med ett lätt skratt. 

Vad var den tuffaste biten med att spela back?
– Dels fick jag aldrig starta i egen zon förutom då vi hade slagit en icing. På så vis blev jag aldrig utsatt för sådana omständigheter i egen zon från start.
– Framför allt var det svåra att hitta ett bra ”gap” till motståndarforwards. Hur nära man ska ligga och så vidare så jag kunde lite på min skridskoåkning. Jag ville helst åka så mycket framåt som möjligt. Det var någon gång jag behövde backa, men just att hitta ”gappet” var det jag tyckte var svårast. 

Desktop ad in article Mobile ad in article

Hur fungerade baklängesåkningen?
– Helt okej. Det är just vilket avstånd jag skulle ha och hur mycket stilla jag skulle våga stå till dom kom emot mig och så vidare. Jag tror den funkade helt okej i alla fall. 

Det är såklart tufft att tappa många backar, men vad kan det betyda moraliskt för laget att gå kort på folk och exempelvis låta en center gå som back?
– Just det här att vi visar att kan vinna även då vi är hårt skadedrabbade på backsidan, visa att vi kan hitta sätt att vinna matcherna, tycker jag är moraliskt starkt. 
– Sedan har vi varit i en tung trend, att kunna bryta den här och nu var också väldigt skönt. Det var en lättnad efter matchen. 

Kan det svetsa samman gruppen att gå kort på folk?
– Man vill alltid spela så mycket som möjligt. Nu blev det extremfall med (Matt) Caito, (Patrik) Norén och dom här som fick göra jättemånga minuter (drygt 33 minuter). Dom gjorde det grymt bra, men i långa loppet kommer det inte fungera att spela så där mycket. 
– Om vi spelar en match där vi blir ännu mer utsatta för en hårdare ”forecheck” tror jag inte att vi orkar. 

Slutgnällt på backarna

Offensivt är det just nu en 26-åring från Ottawa, Max Véronneau som leder Leksands styrkor. På 50 matcher har han den här säsongen svarat för 34 mål och totalt 60 poäng. Samtidigt syns han i byte efter byte ha ett leende på läpparna. 
– Max är väldigt explosiv och har en fantastisk skridskoåkning där han kan dra isär motståndarna och hitta ytorna som gör att han får sina frilägen. 
– Sedan är han en härlig person i omklädningsrummet, alltid positiv, glad och sprider energi. Jag har verkligen inget negativt att säga om den killen. 

Det är snart play-in, vad krävs av er om ni ska kunna steppa upp ytterligare ett steg och ta er till kvartsfinal?
– Framför allt att hitta tillbaka till den hockey vi varit framgångsrika med under inledningen av säsongen och hösten. Då spelade vi fartfyllt och hade energi på grejerna. Våga spela med pucken, våga vårda den… Också vara väldigt effektiva i vår återerövningshockey uppe i banan där vi är jäkligt jobbiga att möta.
– Motståndarna ska känna att det är tufft att möta Leksand. Så tycker jag inte att det varit senaste tiden. Kan vi hitta tillbaka till dom bitarna så kan det bli bra. 

In i laget har Marek Hrivík kommit som var hela SHL:s bästa spelare kommit, men han har fått en del kritik för att han inte har producerat så många poäng ännu. Jon Knuts ser att Hrivík tillfört mycket annat sedan han kom in i laget. 
– Många tycker mycket kring det här med att han inte gjort mål och så vidare, men han är en sjukt bra tvåvägsspelare i båda ändar av isen. Han är än tanks på något sätt som kommit in med en väldigt proffsig attityd och anda. Jag tycker verkligen att han tillfört mycket. 

Efter din senaste match kommer du någonsin igen gnälla på några backarna?
– Nej, det tror jag nog att det är slut med, helt klart, skrattar Knuts och fortsätter:
– Annars är man väldigt bra på det som forward att det är backar hit och dit, men antagligen är det också vice versa. Nu fick jag sitta där och gnälla på forwards, så nu kommer jag knipa, avslutar Jon Knuts med ett skratt.