ÖREBRO (Hockeysverige.se)
Under senaste säsongerna har Johan Hedberg haft fina framgångar och inte minst varit uppskattad coach i Mora. Inför säsongen 2023/24 valde han att ta nästa steg i tränarkarriären och då ta över Örebro efter goda vännen Niklas Eriksson. Inför dagens matcher ligger laget tia, alltså lite längre ner i den väldigt jämna tabellen än vad var väntat. Samtidigt har laget bara fem poäng upp till topp sex.
Vad var det som fick den tidigare NHL-målvakten att satsa på tränarkarriären, hur tänker han kring sitt ledarskap och om flytten till Örebro? Hockeysverige.se slog sig ner i hans tränarrum för en intervju och intressant pratstund med honom.
– Det som lockade var att ta ett eget lag och om jag med det jag lärt mig under årens lopp skulle klara av det. Att var head coach var egentligen aldrig något mål förrän i februari eller mars det året vi sa: ”Vi åker hem!”, berättar Johan Hedberg och fortsätter:
– Egentligen var det nyfikenheten, att testa vingarna och se hur jag skulle vara som tränare. Jag har ändå själv haft duktiga tränare som jag jobbat under som ledare.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du hade coachat lite i USA, var det stor omställning tankemässigt hur du skulle lägga upp träningar, stå i båset, hantera gruppen och så vidare?
– Egentligen inte. Klart att det är skillnad på så sätt att resurserna är helt annorlunda. Från NHL till Hockeyallsvenskan är såklart ett stort steg, men det var inget nytt för mig eftersom Sverige ändå är hemma.
– Sedan var det väldigt kul att få vara med på många stolar. Mora är en liten organisation där några få måste göra mycket. Jag fick där vara med i hela processen från scouting, rekrytering, snacka med spelare, bygga ett lag, träna laget, coacha laget… Allt det runt om, vilket var väldigt utvecklande.
– Hockeyallsvenskan är en jätterolig liga att jobba i och Mora ett suveränt ställe att vara på.
“En otroligt kul känsla att få känna som coach”
Vad utvecklade du mest som ledare under din tid i Mora?
– Självförtroende då jag kände att det jag själv hade i mitt huvud hur det skulle funka fungerade. Mycket av det spela jag införde var det vi spelade i NHL. Sedan handlade det om ifall det spelet skulle fungera på stor is, vilka förändringar behövde vi göra, men också att få människorna att må bra, växa och få en miljö där dom kan bli bättre.
Hockeysverige.se talade med Tomas Mitell nyligen som pratade om att han efter sin tid i NHL tagit med sig att sätta en kravbild på spelare även här i Sverige, känner du också igen dig i det här?
– Ja, så är. Där borta har du en annan bank att bygga av. Dels är lönerna så pass höga om du jämför NHL med Hockeyallsvenskan. Då kan du också ställa hårda krav på vad killarna ska klara av. Lever man inte upp till kraven finns det många andra att välja av.
– Ditt jobb är mycket osäkrare på den nivån jämfört med den som är här. I Sverige får du jobba med, vilket jag uppskattar, att här är det ett lag man har att jobba med. Man kanske kan byta ut en bit här eller där, men du måste få det lag du har att bli bättre.
– Samtidigt, har du ingen blåslampa över dig som spelare kan du ha en dålig match, men ändå få spela igen nästa match.
– Jag gillade filosofin i Mora där vi letade efter spelare som har talang. Spelare vi visste var duktiga på ishockey, men kanske hamnat snett i sin position i ett lag eller åldersmässigt inte får spela i den roll man är tänkt för. Att försöka hitta dom killarna och sätta in i den roll där han passar in och se honom utvecklas. Det tyckte jag var jätterolig.
– Att se killar som exempelvis Anton Heikkinen. Han hade haft ett jättefint år i Kristianstad, kom till Södertälje, men fungerade inte där. Samtidigt kunde man se att där fanns det någonting. Från början var det tort med målskyttet, men man kunde se att sakerna han gjorde var rätt. ”Det är bara fortsätta ”Heikki” det kommer komma”.
– När man sedan får se att det börjar komma och att spelaren får belöning för det hårda jobb han lägger ner är en otroligt kul känsla att få känna som coach.
Desktop ad in article Mobile ad in article
"Absolut inget självändamål att ta mig till USA"
Saknade du just det här med tålamodet när du var i USA?
– Man har inte samma tid och tålamod där. NHL är inte på något sätt en utvecklingsliga. Samma som SHL, vilken inte heller ska vara en utvecklingsliga. I SHL är crème de la crème av svensk hockey.
Du var även i Albany ett tag…
– Ja, där är det annorlunda.
Påminner det något om till exempel Mora?
– På sätt och vis kan man säga att det gör så. Killarna är kanske inte där för att vinna ligan utan för att prestera och bli bättre. Mora ville såklart vinna ligan, men i Albany ville man, precis som i Mora utveckla spelare.
Kan du känna ett sug att komma tillbaka till NHL och då som head coach?
– Det är inget jag tänker på. Jag är väldigt glad i vardagen och tycker det är väldigt skoj där jag idag är i den, folket och laget jag jobbar med samtidigt som ligan är fantastiskt bra och utmanande. Så det är absolut inget självändamål att ta mig till USA. Den resan är gjord.
– Sedan vet man aldrig vad som händer i framtiden och jag ska aldrig säga aldrig, men det är, som sagt var, inget jag går och tänker på.
Ersatte vännen på tränarbänken
Vad var det som fick dig att tacka ja till tränaruppdraget i Örebro?
– Jag hade gjort tre säsonger i Mora och kände att vi hade en stomme som varit tillsammans med mig under en lång tid. Jag kände då för deras skull att dom skulle få en ny röst som kan få dom killarna att inte falla tillbaka, bli lite bekväma och ”fat and happy” med samma röst år efter år efter år.
– Klart att jag hade kunnat köra på i Mora hur länge som helst eftersom det var skitskoj, men dels ville vi själva testa på nya utmaningar. Vi har ändå flyttat runt under alla år och blev lite rastlösa efter ett tag. Plus att det dök upp en intressant utmaning.
Din vän Niklas Eriksson hade fått lämna Örebro och var inte i klubben då du tackade ja till jobbet, vad betydde det för dig personligen då han kom tillbaka, men nu som sportchef?
– Det var fantastiskt positivt. ”Nicke” och jag hade givetvis en dialog. Det som var tufft för mig då jag skulle ta det här jobbet var Niklas situation, att jag inte ville kliva honom på tårna.
– När det dök upp i tidningarna att jag var aktuell för det här jobbet kontaktade han mig direkt. Vi hade ett jättebra snack och det kändes väldigt bra för mig att han tog kontakt med mig. Han sa: ”Jag har inga hard feelings mot dig”
– Niklas är en otroligt fin människa och så här är businessen. Sedan var det så lyckat att han fick frågan om att vara kvar och accepterade den. Jag vet vilken chef jag har, hans värderingar och sätt att se på både människor och sporten, vilket i mångt och mycket harmoniserar med min syn. Det känns genuint.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Med tanke på det du säger, vad vägde in mest/var viktigaste, synen på människan eller sporten?
– Jag skulle nog säga att det mänskliga går först. Klar att det kan skilja sig i hockeyfilosofin här och där, men även på vissa sätt hantera grupper.
– Jag är nog lite präglad av mina år i USA där det på sätt och vis är lite rakare. Det är en ganska rak feedback och kanske mer auktoritärt ledarskap i USA. Här är man mer inlyssnade och låter gruppen vara med och bestämma väldigt mycket.
– Det är ingenting jag har något emot, men det är två lite olika sätt att se på det och jag skulle säga att jag är någonstans lite mitt emellan. Jag försöker vara väldigt lyhörd och skapa en miljö där killarna känner sig trygga, men att jag ändå ska kunna bestämma när det behövs.
Skillnad i hockeykulturen
Du kommer från två starka hockeykulturer, Leksand och Mora, hur skulle du säga att den är här i Örebro?
– Under uppbyggnad. Den är ung. Även om hockeyn här varit med länge går det inte att jämföra med Mora och Leksand där det är mycket tradition och äldre spelare och ledare som varit med på stora positioner och har röster runt lagen.
– Det känner jag inte på samma sätt här utan det är lite mer ett blankt papper. Vi kan jobba utefter hur vi vill det ska vara utan att bli påverkade så mycket av det som är runt. Det här är både på gott och ont.
– Jag tycker det är härligt med kulturerna som är runt Leksand och Mora, att folk bryr sig. Jag tycker att man är på väg att bygga det här också. Det märks på stan genom att fler och fler går runt med souvenirer, är intresserade och bryr sig, men det är ändå ett steg ifrån orterna du nämnde.
Om du går till Hemköp eller ICA för att handla, kommer det fram många som vill snacka hockey med dig då?
– O, ja, men det är lättare här. Det händer att folk kommer fram, men det nästan uteslutande positivt. Klart att jag kan få någon hjälp och råd här och där, men oftast är det i väldigt positiva ordalag, säger Johan Hedberg med ett leende.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hur ser du på lagets prestation så här långt?
– Jag tycker att vi började bra. Även resultatmässigt inledde vi starkt och låg långt fram i processen väldigt tidigt, vilket också ledde till att vi tog en hel del poäng. När andra lag fortfarande letade efter sin identitet hade vi redan satt den.
– Senaste månaderna har vi dalat och inte alls tagit lika många poäng. Däremot är det ytterst få matcher där vi inte känt att vi hade kunnat vinna. Det är främst senaste matchen mot Oskarshamn och den mot Färjestad borta jag känt att vi inte var nära.
– Mot Oskarshamn var vi inte nära resultatmässigt. Prestations- och spelmässigt hade vi kunnat vinna då också. Däremot, då Färjestad gjorde 2–0 i Karlstad var det locket på i den matchen och jag kände att vi inte hade något att trycka emot.
– Annars har vi hängt med och kunnat gläfsa i varje match. Mycket handlar om att göra mål. Powerplay, en viktig sak där att man är spetsiga i avgörande lägena. Där tycker jag att vi fortfarande har lite att bygga på.
Och din prestation?
– Den reflekteras av hur det går för laget, men även lagets mående. Där tycker jag känna att vi har en tro på det vi gör. Att killarna känner sig trygga med och tror på det vi förmedlar från vårt rum.
– Att dom tror att vi tror på det vi gör Det tycker jag känns bra på så sätt och vis. Sedan vill man alltid ha ut mer av spelet och få fler vinster.
.jpg)
"Vi satte en idé i somras som vi tror på"
Torsk mot Oskarshamn och det höjs röster om din avgång, vinst mot Växjö och du står och du borde bli Landshövding i Örebro och bo på slottet här i stan. Hur hanterar du den biten?
– Jag är så van och varit med så länge i den branschen. Sedan läser jag inte så mycket av det yttre och det är ganska skönt. När man sitter i den här positionen är det lätt att man lyssnar och jag får mycket input och folk från folk runt om mig. Dels mina egna ledare, dels från vänner och bekanta som har åsikter.
– Det gäller att sålla i det här så jag inte fastnar i saker som upptar min tid då jag faktiskt är ganska klar i huvudet så jag inte börjar ifrågasätta sakerna som vi bestämt att vi ska tro på.
– Klart att jag ska vara öppen i sinnet, men vi satte en idé i somras som vi tror på. Det är den vi ska jobba utefter med små korrigeringar hit och dit, men den stora bilden få inte ändras.
Utan åsikter – inget engagemang, eller?
– Vore det ingen som brydde sig skulle det här inte alls vara lika kul. Jag har inga problem med att folk har åsikter. Jag kan förklara varför jag gör som jag gör och varför det ser ut som det gör. Så länge jag kan det känner jag mig ganska trygg i situationen.
– Är det så att jag inte kan förklara varför inte saker funkar och så vidare skulle jag vara på tunn in, men jag är inte där ännu.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Vad blir nycken om Örebro ska gå riktigt långt den här säsongen, vad blir er nyckel?
– Att vi bygger ett solid och bra defensivt spel. Att vi får våra toppar att vara toppar, men framför allt att vi är ett lag.
– Vi ska vara en maskin som bara maler på med fyra linor, byte efter byte efter byte och är jobbiga att spela mot. Att vi är konsekventa i spelet och får spetsen att vara spets vid rätt tillfälle. Att vi trycker dit den här chansen om det är så att vi bara får en möjlighet i tredje perioden. Att vi lyckas i powerplay när matchen står och väger. Att vi kan döda en utvisning… Alla ”pressure points” som är under en match, där måste vi identifiera och var på topp, avslutar Johan Hedberg.
