”Jag är dum i huvudet om jag inte använder det här”

Tanken var att göra en dokumentär om Sven Tumbas bravader på isen. Det blev något helt annat. För hockeysverige.se berättar SVT:s Jens Lind om hur “Tumba – en släktsaga” växte fram.

–  Jag tänkte, vilket är livsfarligt, att det här inte kunde bli så svårt med alla sköna hockeyhistorier och att han var den som gjorde golfen till en folksport.

I dagarna presenterade SVT Play en ny dokumentär från mannan bakom Hockeyns historia, Jens Lind. Den nya dokumentären, som är i två delar, handlar om en våra största hockeyspelare genom alla tider, Sven Tumba  Eller Tumba-Johansson som Lennart Hyland myntade.

Nu blev dokumentären mycket mer än hans hockey och golfresa. Det blev i stället en resa genom hans liv kantat av både med och motgångar. Men också en berättelse om en familj där Mona Tumba kom att bli ryggraden. Dokumentären fick också namnet ”Tumba – en släktsaga”.
– Det var en spinoffeffekt från Hockeyns historia. Jag märkte att yngre människor inte hade en aning om vem Tumba var, men dom kunde se i filmen att han var en spjuver, rolig och uppenbarligen jättebra för länge sedan, berättar Jens Lind för hockeysverige.se och fortsätter:
– Det fanns ändå ett intresse kring Tumba. Bland annat efter bilderna från 1963 då han berättar om hur han lurar ryssarna 1957, då han markerade en ryss och en annan markerade honom vilket gjorde att det blev två ryssar bredvid honom.
– En skön lirare. Jag tänkte, vilket är livsfarligt, att det här inte kunde bli så svårt med alla sköna hockeyhistorier och att han var den som gjorde golfen till en folksport från det att man nästan blivit retad för att spela golf.

"VISSTE ATT HANS AFFÄRER VAR DÅLIGA"

Men historien om Sven Tumba tog en annan vändning.
- Vi gör en sportfilm, vilket var tanken att det skulle bli. Sedan var det några saker som ändrade på det där. Första var det då jag gjorde intervjuer med alla i familjen. Då var det ingen som pratade om ishockeymål, men dom nämnde framför allt en väldigt intensiv person som alltid var på väg någonstans med nya idéer.
- Mona berättade bland annat att dom hade en fågel i Florida där dom bodde. Allt fågeln kunde säga var det som sades i huset hela tiden ”Mona, Mona, Mona…”
- Sedan fanns det inte så jättemycket bilder. Allt i SVT:s arkiv hade jag sett förut. På 50 och tidigt 60-tal gjordes det inte speciellt mycket reportage. 

Var du insatt i Sven Tumbas liv förutom det hockeymässiga och golfen innan du började rota i det här?
- Jag visste att hans affärer var dåliga, men jag såg honom som en suverän entreprenör som kunde fixa hit världens bästa golfspelare i en tid när golf nästan inte fanns i Sverige. Då var det 5000 som spelade golf. Sedan kom Tumba. Det här minns jag själv.
- Hockeymässigt kommer jag inte håg Tumba. 1957 var jag inte född och 1963 var jag bara fyra år. Det jag kommer ihåg är VM 1970 då han ramlar på isen och sedan missar målet. Då var jag elva år gammal och tänkte nog ”vem är det där?”.

Efter att du börjat rota i hans privatliv när förstod du att det här skulle bli något helt annat?
- När jag började göra första intervjuerna med Mona, 2019 direkt efter Hockeyns historia. Hon var fantastiskt bra, men jag var fortfarande inriktad på att det skulle handla om Sven.
- Ju mer jag pratade med Mona desto mer intresserad blev jag av hennes släkt eftersom jag förstod att det var två helt olika familjer. Nessims, som gjort helt fantastisk klassresa vilket beskrivs i filmen. Sedan hade vi Johanssons. Det var som två olika världar som möttes.
- Jag tyckte det var spännande, men jag hade tänkt att göra en film om Tumbas idrottsliga meriter och jag tänkte på vad folk förväntade sig? Dom kanske vill se idrottsmannen som var sin tids Zlatan (Ibrahimovic).
- När jag sedan genom Monas bror fick tag på filmerna som deras pappa tagit och som ligger i en amerikakista, det var adresslappar från hela världen överallt på den, 60-70 rullar, och han frågade om jag hade lust att titta på det där så svarade jag såklart att jag hade det. 

"FICK TÄNKA PÅ HUR JAG SKULLE FÅ IN HENNES PAPPA, EN MATTHANDLARE" 

Det tog ett tag att få alla rullar digitaliserade.
- Jag fick ungefär två timmar i veckan. Varje gång det kom en film gapade jag bara. Det var en fantastisk kvalité. Första filmerna jag såg var när Mona hade barnkalas runt 1944, 45, med hembiträden och så vidare. Allt var i färg under en tid då andra världskriget just var slut samtidigt som familjen Nessims levde ett överdådigt liv. ”Jag är dum i huvudet om jag inte använder det här”.
- Sedan fick jag tänka hur jag skulle få in hennes pappa, en matthandlare, i en film om Tumba. Det här lät krångligt, men sedan tyckte dom jag jobbade med att vi måste få med det på ett sätt. Det var så allt började.
- Vi tänkte först göra tre filmer, en separat om Nessims, men det passade inte in i formatet och beställningen. Okej, det fick bli två filmer. När vi förstod att Tumba först var intresserad av Monas storasyster Maud hade vi en ”connection” där. Därefter kom bröllopsbilderna in där vi ser hans min då ringen träs på Maud finger. Det blicken tycker jag var obetalbar. Det var då jag började förstå vidden av det och att det skulle bli något helt annat. 

I filmen kommer det också fram att Sven Tumba som ung gick i Tyska Skolan där nazismen präglade undervisningen.
- Jag väntade med att berätta det för familjen om att vi hade med det till det var färdigklipp och klar. Dom gav mig ett förtroende och jag fick ett antal lådor av Mona då jag var där i februari, mars. Just innan coronan slog till. Sedan fick jag en koffert av ”Pigge” (Tommie Tumba, son).
- I där låg konsumkvitton, vykort och nästan testamenten huller om buller. Sedan hade mamma Greta gjort olika kuvert med betyg ”Till Nenne”. Det var även brev skrivna från ”kollo” och sedan var det från Tyska skolan. Jag kände ”vad är detta?”
- Jag ville prata med Mona om det här, men då var jag i Sverige och coronan hade slagit till. Jag kunde inte åka dit, men jag tänkte att hon skulle komma till Sverige och då kunde vi prata om det här. Tiden gick, Mona fick cancer och kunde inte komma hem.
- Själv satt jag på Riksarkivet och hittade allt där. Han börjar på Tyska Skolan här. Flyttar till Norge och går på Tyska Skolan där. Han kommer hem våren 1944. Då hade han gått tre år i en sådan skola. Jag tänkte att jag skulle ta med det och sedan vänta för att se vad familjen tyckte.
- Jag bemödade mig om att berätta det i filmen på ett sådant sätt att man förstår tiden, mamma Greta var tyska och man anade inte riktigt vad det var då.

"HAN BERÄTTADE INTE DET FÖR NÅGON"

Hur blev reaktionen?
- Klart att jag undrade vad Mona skulle säga, men hon sa bara ”Vad bra att du tog med det. Jag hade ingen aning.” Jag har inte hört någonting från familjen om varför jag tog med det här.
- Jag fick fria händer, men hade dom sagt att det här var något dom inte ville skulle vara med så hade vi såklart tagit bort det, men det gjorde dom inte. Självklart var det en balansgång. Hade jag struntat i det… Trots allt är det en viktig pusselbit i Svens barndom. Fyra år som inte alls skulle varit med i så fall.
- Sedan vet jag att han inte berättade det här för någon. Jag pratade med Kurre Thulin igår. Han ringde och berättade att det där med Tyska skolan visste inte dom i laget något om. Inte Rolle (Stoltz), inte Lasse Björn. Ingen visste.
- Så länge det inte fanns någon skuld i det, nu sitter vi med facit i hand och det var hans föräldrar hade tagit beslutet, då kände jag att det här var något vi ville berätta. Det är också det enda Mona inte berättar i sin bok eftersom hon inte kände till det.

Sven Tumba hade inte bara vänner. Det fanns även några som inte ville ställa upp i filmerna av Jens Lind.
- Ja, det var en före detta flickvän som inte ville prata om honom. Hon tyckte att han var en fin kille som blev förändrad av kändisskapet. Däremot berättade hon allting för mig, att så här var det. Hon nämndes i filmen precis före prinsessan Birgitta.
- I slutet av filmen frågar jag hans brorson, Niclas (Ilestedt) om Tumba hade några fiender. Jag tror att man med hans svar och familjens berättelser förstår att han var kontroversiell. Niclas säger att han såklart snackade för mycket och Mona sa ”klart folk blev förbannade”. Folk blev helt enkelt besvikna på honom.
- Jag var inte ute efter att skandalisera, men jag kände att jag inte bara göra en film där man berättar om Sven Hjertsson och löständerna i NHL. Dom grejerna var inne i filmen ett tag, men åkte ut på grund av att jag valde att ta med arkivbilderna och berätta Monas historia. 

Var det bara pengar som ställde till det för Sven Tumba?
- När jag försökt tränga in i hur han tänkte så var det aldrig pengarna eller att göra klart någonting som var intressant. Det var bara att komma på nya grejer, vara i centrum och att folk blev glada då Sven Tumba hörde av sig och sa ”nu gasar vi i gång och gör det här” ”Vad roligt, Tumba ringer”.
- Jag tror att det var vad han gick i gång på. Han hade så många bra idéer och det stämmer klockrent det Ulf Sterner säger: ”Han hade många idéer, men dom varade inte så länge”.
- Jag kan önska att han blivit förmögen och förvaltat allt det han gjort, men för honom var det inte viktigt. Det är som Kurre Thulin säger i filmen, att han hellre tog lite pengar i handen än att skriva avtal. Han hade inte behövt göra någonting mer än att vara Sven Tumba.
- Samtidigt tror jag han agerade i dom flesta ögonblicken på impuls. Att vad är roligt, vad är häftigt och vad vill jag göra just nu? Andra människor tänker ”om jag gör det kan det få konsekvenser, jag har lovat familjen det här och har åtaganden där”.
- Jag tror inte Sven tänkte så. Han gasade, körde och fick saker gjorda som ingen annan skulle få. Om man ser tillbaka så vet vi att han förlorade Ullna och mycket annat. 

"MÅSTE HA VÄRDESATT HONOM ÖVER ALLT ANNAT"

Hur skulle du beskriva den här populariteten som var kring Tumba, går det att jämföra med Lennart ”Nacka” Skoglund, förutom alkoholen, att folk utnyttjade honom?
- Jag tycker inte Tumba blev utnyttjad. Ibland får man höra att andra blev rika på Sven Tumba eftersom dom skulle ha tagit hans idéer. Jag tycker att man måste lägga ett eget ansvar på en människa. Han kom på idéerna och hade ett ansvar att ta hand om dom också.
- Det var här också vad konflikten med Monas pappa, som var en duktig affärsman, var. Han såg att Tumba hade klockrena idéer, men slarvade bort dom. Tommy Engstrand säger att när man gör stora affärer kanske man inte bara ska lattja utan ta det på allvar. Sedan blev han absolut lurad på SPAPS, men det var så många andra tillfällen.  

Mona Tumba visade mycket känslor i filmen då hon berättade om sin Sven, hur skulle du beskriva den kärlek hon hade till honom?
- Hon måste ha värdesatt honom över allt annat. Kajsa i Karlstad säger i filmen ”Man blir förbannad på Mona eftersom Sven inte fick göra någonting själv”. Jag förstår också varför. Det skulle blivit kaos annars.
- Mona stod mellan dom två viktigaste männen i hennes liv. Pappan säger ”Du kan komma hem och få ekonomisk trygghet om du skiljer dig från Nenne, men du får inte låna några pengar av mig så länge du är gift med ”Nenne”. Pappan var väldigt förmögen och tyckte att Tumba var toppen, men såg också att han var en slarver.
- Kanske var det en kombination av en stor, stor kärlek till ”Nenne” och att hon ville visa sin pappa att det här skulle gå jättebra. Det kan varit så och jag skulle nog tro att det var så.

Upplevde du att Mona kände en stor äkta kärlek till sin Sven?
- Så var det absolut. Hon vigde sitt liv, 51 år, till äktenskapet med Sven. Idag skulle nog yngre tjejer undra varför hon stannade, men hon säger ”Vi hade så kul då vi sågs och inte ska jag splittra en familj på grund av saker jag inte ser”.
- Mona var så fantastisk i filmen och den respons jag får är ”Mona, vilken kvinna!”. Sedan kan man tycka vad som helst om hur man väljer att leva sitt liv. Hon valde den här vägen och hatten av och all respekt för Mona.
- Jag hade inte träffat henne innan och jag vet inte om hon visste vem jag var. Möjligen hade hon hört talas om mig genom hockeyns historia, men det här var en helt annan sak, att hon lämnade hela sitt liv i mitt knä. Dessutom är det inte vilket liv som helst. 

Vad tyckte du själv då du såg slutprodukten?
- Man är alltid så otroligt självkritisk, men jag tycker faktiskt att det blev bra. Jag tar till mig det Mona sa efter att jag skickat två filmer om henne, Sven och dom två barnen. Jag undrade vad hon skulle säga.
- Sedan hörde hon av sig och sa ”Jag tyckte att det var så fantastiskbra och vet du Jens, jag satt och tittade på filmerna och tänkte att det inte var mitt liv det handlade om. Utan att jag satt och tittade på två familjer och människor som varit med om saker under nästan 100 år. Och så spännande det var.”
- Så såg Mona på det. Även fast det handlade om hennes liv så tyckte hon att det var jättespännande. Efter ett tag kunde jag mer om familjen Tumbas historia än vad dom själva kunde.
- Jag hade turen att träffa Ingalill, Tubas syster, när hon levde. Vi satt en hel dag, men vi pratade inte om Tyska skolan eftersom jag inte visste om det då, men om allt annat, fotoalbumen och hur han var som ung.
- Idag är jag så himla glad att jag pratade med henne och att vi hade så gott om tid tillsammans trots att hon var så sjuk. Efteråt tog hon av sig peruken och sa ”undrar om jag någonsin kommer få se det här?”. Jag visste inte att hon var så dålig, men ett halvår senare levde hon inte längre. Man måste passa på medan folk lever.

Vad blir ditt nästa projekt?
- Det blir faktiskt Hockeyns historia 4. Jag ska jobba med Albert (Svanberg) där. Det blir en film till och det ska bli jättekul. Jag tänkte att vi skulle stanna vid tre filmer, men det var många, inklusive SVT, som tyckte att vi skulle göra en fjärde film.
- Nu kommer jag jobba med Albert redan från början. Tidigare har jag inledningsvis jobbat mycket själv med klippare och projektledare, vilket har gått bra, men det här ska bli väldigt kul. Jag vet inte riktigt vart den kommer sluta, men jag tror vi kommer runda av runt 2016.
- Tanken är att den ska sändas nästa höst. Det är jätteskönt att ha ett så pass stort projekt klart, avslutar Jens Lind.