Japanskan som blev Gnagare: ”Landslagscoachen pratade alltid om AIK”
Från Japans damlandslag – till AIK. Den långa resan har OS-forwarden Yuko Hirano gjort inför den stundande säsongen. Nu hoppas hon kunna utvecklas till en ännu bättre spelare i Solnaklubbens regi.
– Landslagscoachen hemma i Japan har hela tiden pratat om att AIK här i Sverige är bra på damhockey, berättar hon genom tolk för hockeysverige.se.
SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
AIK har värvat en OS-spelare inför starten av Riksserien. Det handlar om den 27-åriga forwarden Yuka Hirano. Hennes senaste klubbadress var Mitsuboshi Daito Perigrine och tidigare i år var hon med det japanska landslaget under OS i ryska Sotji.
Foto: Ronnie Rönnkvist
Men det blir inga matcher för Hirano nu i helgen när Riksserien drar igång eftersom man krånglat till det på Migrationsverket.
– Det stämmer. Yuka kan inte få så kallat ”green card” för att spela så länge hon inte har fått klart med uppehållstillstånd i Sverige. Nu ska det vara på gång, men hon hinner inte bli spelklar till helgens matcher. Dessutom åker hon tillbaka till Japan nästa helg för landslagsspel, berättar AIK:s tränarduo Ylva Lindberg och Stefan af Bjuhr för hockeysverige.se när vi åket ut till Ritorps IP, eller Ulriksdals IP om man så vill, för att träffa Yuka Hirano .
– Det har varit problem med att få visum för mig här i Sverige. Varför det varit så vet jag faktiskt inte, berättar Yuka Hirano och fortsätter:
– Han som håller på att ordna det åt mig (Johan Fridh) verkar inte få något riktigt svar på varför det tar en sådan tid att få det klart. Tränaren har sagt att så länge det inte är klart kan jag heller inte börja spela matcher. Tidigare har jag varit här på turistvisum, men nu har man ansökt om att jag ska få uppehållstillstånd i stället. Det brukar ta två veckor att få det klart. Om det inte blir klart snart måste jag fundera på om jag kanske bara ska satsa på det japanska landslaget tills det här är klart.
Yuka, hur stor uppmärksamhet får damhockeyn i Japan?
– Damhockeyn har varit ganska anonymt även i Japan. Jag blev uttagen till att spela OS och efter den turneringen har det blivit så att vi fått vara med på tv en del och i olika reklamkampanjer.
– Det går självklart inte att jämföra med hur stor hockeyn är i exempelvis Kanada eller USA, men det har ändå varit mycket mer det här året. Givetvis är också herrhockeyn mycket större än damhockeyn hemma i Japan, precis på samma sätt som det är här i Sverige.
VÄXTE UPP I OS-STAD
Yuka Hirano växte upp i Sapporo som är en idrottsstad. Bland annat arrangerade man OS 1972, men det var långt före Hirano var född.
– Pappa spelade hockey precis som även min storebror gjorde. Det vart helt naturligt då att även jag började spela hockey. Pappa spelade inte på någon högre nivå. Det var ganska länge sedan och det var först i gymnasiet som han började spela. Han spelade mest hockey som en hobby och tog det inte direkt så allvarligt.
– Där jag växte upp heter Hokkaido (Japans nordligaste ö) och staden var Sapporo, men några andra idrotter än hockey var det inte som gällde för mig, skrattar Hirano.
Foto: All Over Press
Under OS i Sotji fick Japans landslag smeknamnet ”Smiley Japan”. När man pratar med Yuka Hirano förstår man varför eftersom hon under hela intervjun har mycket nära till ett leende.
– Man ville ha ett smeknamn på landslaget och när vi spelade i OS-kvalet var det många som sa att vi verkade skrattade och log ganska mycket på isen.
– Inför OS frågade man vad vi ville kallas för. Vi fick lite olika alternativ att välja mellan. Från dom alternativen valde vi ”Smiley Japan” eftersom vi spelare själva tyckte att det passade bra. Så blev det ”Smiley Japan”.
Japan kom på en åttonde och sista plats under OS, men Yuka Hirano ser ändå tillbaka på turneringen som en stor upplevelse.
– Jag hade jätteroligt där, men resultatmässigt var det ändå väldigt trist.
Bästa hockeyminnet från karriären så här långt hämtar hon från kvalet till OS.
– I sista kvalmatchen till OS spelade vi mot Norge. Vi låg under med 0-3. Sedan vände vi matchen och vann vilket gjorde att vi blev klara för spel i OS. Det var väldigt roligt och något jag alltid kommer att minnas.
”SPELARNA HÄR ÄR FYSISKT STARKARE”
Hur kom det sig att det blev AIK för dig?
– Landslagscoachen hemma i Japan har hela tiden pratat om att AIK här i Sverige är bra på damhockey. Vad han fått det ifrån vet jag inte, men han sa samma sak även till flera av våra andra spelare.
– I AIK finns det en ledare som tidigare spelade i Japans landslag, Taro Nihei. Han har en tvillingbror som heter Jiro Nihei och som också spelat i landslaget. Taros pojke spelar i AIK, men han har också lite kontakt med det japanska förbundet. Han tipsade mig om att jag kunde få komma till AIK på en tryout klubben hade under en helg.
– Jag åkte på ganska kort varsel, jag hade inte en eller två veckor på mig att ta beslut efter att jag fått reda på att jag var välkommen att åka hit och prova.
Hur har första tiden i AIK varit?
– Spelarna här är mer fysiskt starka. Hemma i Japan är tjejerna mindre, men här finns det många ganska stora tjejer.
Har det varit lätt att komma in i laget och även lära sig att bo och leva i Stockholm?
– (Skratt) Jag har inte riktigt hunnit med att komma in i laget ännu eftersom jag bara varit här totalt ungefär en månad ännu. Dessutom har jag farit en del fram och tillbaka till Japan eftersom jag spelat med landslaget, men det kommer säkert att fungera bra.
– När det gäller hockeyn är det mycket träning och en ganska tuff miljö. Det är mycket hårdare träning här och det gillar jag. Sedan är det en stor skillnad på att bo i Sverige och hemma i Japan. Det räcker att man tittar på byggnaderna och husen man bor och jobbar i så ser man skillnad. Jag tycker att Sverige är ett väldigt fint land och jag trivs väldigt bra.
Är det stor skillnad på tränarna i Sverige jämfört med i Japan?
– Det är stor skillnad. Hemma i Japan lägger man ner mer tid på löpning för att få en bra kondition i första hand. Här i Sverige tycker jag att det är en mer fysisk träning.
Hur mycket svenska har du lärt dig?
– Lite grann, men jag hoppas kunna lära mig mer snart, avslutar Yuka Hirano – med ett leende såklart.
Hockeysverige.se vill passa på att skicka ett tack till tolken Murase.
Den här artikeln handlar om:
