Från ifrågasatt – till succémålvakt: "Vill visa hur bra jag är"

Han har varit ett av SHL:s största utropstecken den här säsongen och lyft Leksand med sitt målvaktsspel.
I en lång intervju med hockeysverige.se berättar Janne Juvonen om hur han blev målvakt som tonåring, känslorna för Mora, tuffa fjolårssäsongen – och årets revansch.
– Jag vill visa för mig själv hur bra jag verkligen är och inte som jag var förra säsongen

LEKSAND (Hockeysverige.se)

Janne Juvonen har haft en riktigt fin utvecklingskurva den här säsongen. Efter att han lämnat Mora för Leksand inför säsongen 2019/20 var det många som trodde att han under förra säsongen skulle bli Leksands tilltänkta toppmålvakt. Nu blev det inte så.

Både Juvonen och Leksand gjorde ganska mediokra säsonger.

Det här gjorde att många utanför klubben ifrågasatte 24-åringens potential. Men som han har gett svar på tal den här säsongen. I ett Leksand som tycks gå mot en mycket stabil säsong har Juvonen varit en av hela seriens bästa målvakter. Dessutom har han fått chansen till spel med den finska landslaget.

BLEV MÅLVAKT I TONÅREN

Hockeysverige.se stämde träff med den finske landslagsmålvakten från Kiihtel…

– Kiihtelysvaara heter det, skrattar Leksandsmålvakten då vi träffar honom efter i Tegera Arena efter år 2020:s sista träningspass.
– Det ligger 25 kilometer utanför Joensuu, mot ryska gränsen. Det är en studentstad som bland annat har ett universitet.
– Från början var jag inte målvakt. Jag började åka skridskor då jag var runt fem år. Däremot var jag omkring åtta år då jag började som målvakt. Sedan turades jag om att vara utespelare och målvakt fram till det att jag var 13-14 år, vilket var ganska länge. Sedan bestämde jag mig för att enbart vara målvakt.

Varför valde du just målvakt?
– Alla ville vara målvakter då vi var yngre. Dom flesta provade några gången, men ville inte fortsätta vara målvakter efter några gånger. Varför vet jag inte, men jag gillade det.

Hade du några förebilder eller målvaktsidoler under uppväxten?
– Det fanns många bra finska målvakter i NHL då. Jag hade aldrig bara en favorit. Det var mer att jag tyckte det var kul att se hur olika finska målvakter spelade, vilka olika stilar och ”skills” dom hade.

HÖLL PÅ RÅKA I SLAGSMÅL I A-LAGSDEBUTEN

Janne Juvonen var bara 17 år då han fick debutera i finska ligan för Pelicans, en debutmatch som blev omtalad för något annat än själva spelet och målen.

– Nervös? Nej, det var så att man bytte in mig efter att jag varit ”back-up goalie” och stod halva matchen (mot IFK Helsingfors). Vi vann med 4–2 eller något, men framförallt var det ett stort slagsmål i slutet av matchen. Det var om slagsmålet i alla nyheterna. Jag vet inte hur många utvisningsminuter det blev, men det var väldigt många.
– Andra lagets målvakt ville slåss med mig, men jag var bara 17 år då och det hade inte varit speciellt bra om jag hade slagits i min första match, skrattar Juvonen.

Efter att ha spelat i finska liga och då för Pelicans valde han att testa på något nytt. Det blev en säsong som inleddes i Österrike och avslutades i Mora.

– Jag hade spelat i Finland under så många år och började titta efter något nytt. När vi började titta efter nya lag och ny liga fanns det inte så många intressenter eller möjligheter för en förstamålvakt.
– Jag gick hela den sommaren och väntade på att någon skulle bli skadad eller något skulle hända så man behövde en målvakt. Jag väntade och väntade, men ingenting hände.
– Sommaren gick, alla målvakter hade börjat träna och jag behövde någon stan klubb att spela för eftersom jag behövde matcher. Annars kanske inte någon klubb velat ha mig något mer eftersom jag inte skulle spelat matcher på ett helt år. Då flyttade jag till Österrike för att få matcher.

"JAG GILLADE MORA"

Det blev tio matcher i EBEL-ligan för Janne Juvonen innan det kom samtal från Mora.

– Det var kul i Österrike, men också annorlunda att spela som målvakt där. Jag fick verkligen se mig om eftersom dom letade efter passningar hela tiden. Allt handlade om offensiven och inte så mycket om defensiven.
– Sedan fick jag ett samtal från Mora. Dom behövde en målvakt och jag hade i mitt kontrakt med Innsbruck att jag kunde lämna om jag fick något annat. Det var bra att jag fick några matcher i Österrike innan jag kom till Mora. Allt blev lite lättare för mig då.

Efter att ha varit med och kvalat ut Mora från SHL skrev han på för det Leksand som just slagit ut hans lag.

– Det var inte lätt…, säger Janne Juvonen som tystnar ett tag innan han fortsätter:
– Ingen av oss i laget trodde att vi skulle förlora så det var tufft. Jag hade kvar den känslan då jag kom hit till Leksand förra säsongen. Jag mådde inte så bra eftersom jag kom från den förlorande sidan. Då var det inte så kul att komma hit som en ”loser”, jag hade kvar det i mitt bakhuvud.

Har du fortfarande Mora i en del av ditt hjärta?
– Ja, jag gillade Mora. Det många bra människor där och en bra organisation. Jag har fortfarande kontakt med några av killarna från laget. Det är kul att dom fortfarande vill prata med mig, säger Juvonen med ett leende och fortsätter:
– Jag kommer åka upp till Mora och träffa mina kompisar när möjligheten finns, men det har varit lite svårt att göra så det här året (2020) med pandemin. Jag vill såklart inte hålla på och resa för mycket nu.

Janne Juvonen i Moratröjan.

Hur ser du tillbaka på den senaste säsongen med Leksand?
– Jag tror det var en tuff säsong för alla i laget och ingen av oss kände att den var bra. Det var alltid något nytt att jobba med för att bli bättre på, men känslan var att vi hela tiden var ett steg efter andra lagen. Då var svårt att vinna matcher också.

Du blev kritiserad en del för ditt målvaktsspel, hur hanterade du den biten?
– Ja, men jag brydde mig inte eftersom jag väldigt var besviken över hur vi spelade. Jag spelade som resten av laget gjorde och tänkte inte så mycket på vad dom utanför laget tyckte.

Är känslan att du vill ta revansch den här säsongen?
– Jag vet inte riktigt… Lite kanske. Det är mer att jag vill visa för mig själv hur bra jag verkligen är och inte som jag var förra säsongen, eller hur vi spelade då. Vi vill visa att vi kan vara så mycket bättre.

SPELAT MYCKET

Den här säsongen har Janne Juvonen spelat samtliga matcher utom den senast mot Skellefteå. Det har totalt blivit 25 matcher och 91,53 i räddningsprocent.

– Jag tycker att säsongen varit ganska bra. Känslan är att jag spelat bra och jag använder mina ”skills” mer än jag gjorde förra säsongen. Jag ser till det jag är bra på och har inte hela tiden så mycket på det dåliga.

Har målvaktstränarna Jonas Levén och Alexander Millner förändrat något i ditt sätt att spela?
– Vi har jobbat mycket på mina bra saker som skridskoåkningen, kontrollera pucken, inte lämna returer och ha balans. Då blir det också lättare att röra sig målet. Låta pucken komma till mig och inte tvärtom, inte vara för aggressiv för att ta pucken.

Du har spelat många matcher, hur är känslan i kroppen och mentalt?
– Kroppen känns faktiskt bra. Jag brukar jobba mycket i gymmet, men nu när jag spelat så mycket tar jag lite mer lugnt med det.
– Att spela många matcher som jag gjort gör att det lättare att komma in i ”flowet”. Om du inte spelat på några matcher behöver du göra några räddningar för att hitta känslan igen. Den tuffaste biten när man spelar mycket är att ha huvudet med sig varje dag.
– Vissa dagar känner jag såklart att min kropp inte känns jättebra. Den kan vara lite trött, men även om kroppen kan kännas lite långsam så kan du pusha den genom att ha mer fokus.

"NÅGOT JAG DRÖMDE OM SOM BARN"

För ett par veckor sedan fick dessutom Janne Juvonen spela i det finska landslaget under Chanel One-cup, vilket var hans debut i A-landslaget.

– Det var kul att få spela på den nivån. Jag hade såklart tänkt på att få den här chansen innan jag fick samtalet. Men jag vet inte om det var eller inte var något jag drömde om som barn för det var för långt borta för mig att tänka på att spela där.
– Jag tror att jag varit ganska nära att få spela i landslaget några gånger tidigare då jag varit tredjemålvakt, men inte fått spela några matcher. Då var jag nog inte heller redo för att spela där, vilket jag kände att jag var nu. Därför var det skönt att äntligen få det här samtalet, avslutar Janne Juvonen samtidigt som han spricker upp i ett leende.