”Målet är att avsluta med någon säsong i Brynäs”

Jakob Silfverberg har fyra år kvar på sitt NHL-kontrakt med Anaheim Ducks.
Därefter kan det dock vara högaktuellt att återvända till Sverige och spela i SHL med Brynäs, det berättar han för hockeysverige.se.
– Som det känns nu vore det kul om jag fortfarande var med i matchen. Jag är 33-34 år då och har kanske något år kvar, säger NHL-svensken.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Jakob Silfverberg kom till Anaheim redan 2013 efter att ha spelat ungefär en halv säsong i NHL med Ottawa. Nu skriver vi 2020 och 29-åringen från Gävle är idag en av nyckelspelarna i laget. Dessutom har han kontrakt gällande fram till och med säsongen 2023/24.

– Det är några år sedan jag kom till Anaheim. Jag har gjort sju fulla säsonger i Anaheim. Innan hade jag bara gjort en halv säsong i NHL eftersom det var lockout året innan. Jag startade då med 34 matcher för Binghampton i Ottawa-organisationen, berättar Jakob Silfverberg då hockeysverige.se träffar honom i katakomberna på hans gamla hemmaarena, Gavlerinken (Monitor ERP Atrena).
– Efter det åkte jag upp till Ottawa och spelade lite drygt 50 matcher, så jag var ganska färsk då jag kom till Anaheim. När jag väl fick höra att jag skulle dit visste jag inte ens vart Anaheim låg eftersom vi aldrig spelat på västkusten. I och med lockouten spelade vi bara mot laget i vår konferens.
– Det blev såklart en lite chock och jag fick börja fundera över vilka spelare som spelade där. Agenten sa tidigt att Viktor Fasth spelade där. Viktor kände jag lite från några landslagsmatcher. Han ringde mig en eller två dagar efteråt så jag pratade lite med honom och fick lite klarhet i hur det var i Anaheim.
– Sådana saker går fort och, som jag sa, blev det en liten chock eftersom man aldrig vet när det kommer hända. Efter säsongen satt jag med Ottawas organisation, alla var nöjda och allt var så bra. Sedan gick det ett par månader, ”tjopp” så var det över. Allt gick på fem minuter ”Tack för din tid, nu ska du vidare”.

Även Hampus Lindholm och Rickard Rakell fanns i organisationen då Jakob Silfverberg anlände till Anaheim.

– Dom spelade inte så mycket den säsongen och jag hade inte heller riktigt koll på dom då. Jag kom från Ottawa som visserligen är större än Gävle, men nu skulle jag till Kalifornien och jag hade fått höra att det var sex filer på motorvägen, tolv totalt, så det var en väldig skillnad, säger Silfverberg med ett leende och fortsätter:
– Att Viktor och Linda var där gjorde allt mycket enklare. Vi bosatte oss dessutom ganska nära dom, mer eller mindre i samma område första året. Det var skönt både för mig och min fru. Det gav oss en form av trygghet.

Hur har du upplevt att bo och växa in i staden?
– Allt är så utspritt. Vi bor inte ens i Anaheim utan lite söder om, i Irvine. I den stadsdelen trivs vi jättebra. Vi har flyttat tre gånger och alla gånger har vi hållit oss inom Irvine.
– Vi har en kvart till stranden så det ligger lite mer inåt landet. Det är mer familjärt och ett lugnare tempo där. Vi har också nära till träningshallen, men till matchhallen när det är mycket trafik tar det 45-50 minuter. Dom flesta i laget bor i Irvine eller Newport. För dom som bor i Newport tar det mellan 50 minuter och en timme till hallen.
– Vi har alltid sagt att Gävle såklart är hemma, men vi trivs bra där borta också. Den dagen det är över är det ändå ingen tvekan om att det är hit vi kommer flytta hem.

”TRYCKET PÅ HOCKEY HAR BLIVIT STÖRRE I KALIFORNIEN”

Kan du inte sakna att åka skidor eller kasta snöboll på Anton Rödin?
– (Skratt) Att spela tvånudd i snön kan jag sakna, dra på sig vinteroverallen och sticka ut.
– Jag får ändå se snö eftersom vi är uppe Edmonton och Kanada under vinterhalvåret. Det är värre för Clara. Jag vet inte när hon såg snö senast, men jag tror inte att hon lider av det.
– När vi flyttar hem får vi uppleva igen hur kallt och grått det kan vara här i Sverige på vinterhalvåret för riktigt så är det inte där borta.

Hur mycket hinner du med att göra vid sidan av hockeyn i Anaheim?
– Jag kan inte säga att jag spelar golf eftersom det bara blir tre, fyra rundor under en säsong. Vi får fyra dagar ledigt i månaden. Två av dessa kan vara då vi är ute och reser, så det hinns inte med så jättemycket.
– Framförallt inte sedan den dagen vi fick barnen. Då har det varit fram och tillbaka till lekparker för att underhålla dom eller att vi åker till något köpcentrum där ungarna kan springa omkring. Jag skulle säga att 90 procent av tiden är ren familjetid. Sedan har vi haft många besökare, men det har lugnat ner sig lite sedan vi fick barn.
– Annars, när jag var hemma hade vi besök och när jag åkte iväg och besökarna också iväg. Det blev väldiga kontraster för Clara. Antingen var det fullt hus eller så var hon själv, skrattar Silfverberg.

Har det mediala trycket förändrats under dom här sju åren?
– Ja, det tycker jag. Sedan vet jag inte om jag tycker det bara för att jag har blivit en större del av laget, men jag tycker att det är vanligare nu att folk känner igen mig då jag är ute på stan.
– Rent generellt sett har trycket på hockey blivit större i Kalifornien. Går man på stora köpcentrarna är det inget ovanligt att det sitter reklam, vimplar och grejer på oss i laget. Det kan jag inte minnas att det gjorde under mina första år där.
– Anaheim har gjort en rejäl satsning och jag tror att det är samma sak uppe i LA. På så sätt har dom pumpat ut hockeyn bättre. Dessutom har nya hallen Anaheim byggt blivit en supersuccé. Det är fyra rinkar i samma hall och där är det nästan jämt fullt.

Anaheim var i final senast 2007, med tanke på det du säger om ökande intresset, ökar även pressen på er spelare att gå till final igen?
– Ska jag vara helt ärlig läser jag inte lokaltidningarna där borta. Det är sällan någon kommer fram och säger ”fy fan vad dålig du är”. Det gör inte folk här hemma heller.
– Nu har det gått tyngre och vi har missat slutspel två säsonger på raken, men vi har alltid den här pressen från organisationen och sig själv som alltid ligger på. Den är nästan alltid den tyngsta. Missar vi slutspelet är vi medvetna om det, inget vi tar lätt på och heller inget vi sopar åt sidan.

Jakob Silfverberg valde att skriva på ett kontrakt med Anaheim gällande fram till och med säsongen 2023/24. Trots att laget haft det tungt senaste säsongerna har han inte haft en längtan efter att byta klubb eller organisation.

– Nej, faktiskt inte. Vi trivs bra och jag tycker att vi har ett skönt lag. Inför den här säsongen blev det ett väldigt skifte av spelare i veterangruppen. (Corey) Perry, (Ryan) Kesler, (Andrew) Cogliano och någon till försvann. Det var tre av våra ledande spelare så det blev en liten rollskiftning.
– Det var ovant att gå från en grupp som styr och ställer till att nästa dag vara ett helt annat och betydligt yngre lag där jag nästan är en av lagets äldsta.
– Det har aldrig varit så att jag velat lämna. Mer har det varit att jag vill vinna med Anaheim, vilket jag tror vi har en chans att göra under mina fyra år här. Om det blir till den här säsongen eller nästa vet vi inte, men jag tycker att vi har ett slagkraftigt lag. Nu gäller det bara få ihop allt samtidigt som unga spelarna fått ytterligare en säsong i nacken.

Hur ser du på din egen utveckling som spelare under tiden i klubben?
– Jag försöker väl prata mer… (skratt) Nu har jag aldrig varit den som ställer mig upp i omklädningsrummet och säger ”så här ska vi göra”. Däremot, under matchernas gång försöker jag vara pedagogisk eller vad man ska säga…

Det har aldrig varit så att jag velat lämna. Mer har det varit att jag vill vinna med Anaheim, vilket jag tror vi har en chans att göra under mina fyra år här

Du hade ett A på bröstet…
– Ja, jag fick det inför förra säsongen. Jag försöker göra min röst hörd på så sätt. Sedan försöker jag bli bekväm i att stå inför gruppen och säga ”så här tycker jag, det här är okej, det här borde vi göra bättre”. Riktigt där är jag inte ännu.
– Det är vad jag jobbar på, att förmedla mina tankar. Jag tycker att jag har bra tankar ibland, men det blir att jag inte riktigt alltid vågar gå hela vägen och säga det. Jag har fått en veteranroll, men det gäller att inte bli för bekväm i den heller, säger Jakob Silfverberg samtidigt som tidigare målvaktsstjärnan, Johan Holmqvist kommer förbi och hälsar.

”HADE ABSOLUT TACKAT JA TILL BRYNÄS”

Jakob Silfverberg svarade senaste säsongen för 21 mål och totalt 39 poäng på 66 matcher.

– Det var lite för mycket upp och ner. Jag tycker att vi i våra bästa stunder var ganska bra. Då var vi med och kunde spöa vilket lag som helst. I våra sämsta stunder var vi för dåliga. Man kan reflektera över olika saker kring vad det kan bero på.
– Inför förra säsongen hade vi en ny tränare (Dallas Eakins) så mycket var nytt. Vi gjorde lite små systemändringar som inte skulle ha någon superstor betydelse i slutändan. Som jag sa var det generellt mycket skiftningar i laget och många nya ansikten.
– Jag tycker ändå att potentialen finns där, men det är ändå 82 matcher. Det kanske inte behöver klaffa i alla 82, men det får absolut inte vara mindre än hälften som känns bra. Det är också vad vi måste kämpa med framöver. Mycket av det måste komma från oss som är lite äldre, jag ”Racke” och ”Hampe”. Det är vi som ska vara drivande och försöka få dom andra att hänga på.

Du spelade senaste matchen i februari, mars. Nästa seriematch blir antagligen i december, hur tänker du kring att ha ett så långt uppehåll?
– Förhoppningsvis blir det så. Jag vet inte hur jag tänker kring det. Jag har försökt släppa det. Det är först på senare tid då det dragit igång där borta som jag känt att nu vill jag fasiken lira.
– Vi har börjat dividera kring när vi ska flyga tillbaka. Några trycker på i förhoppning om att det ska dra igång i början av december, men det är ingen som törs säga någonting. Vi har gått på is extremt tidigt jämfört med vad vi brukar göra. Normalt går vi på isen runt fyra veckor innan camperna i september. Nu är vi på två månader innan ett ganska svagt datum.
– Det börjar klia i kroppen som är van med att det den här tiden börja trampa igång och börjar få ett syfte med livet igen, höll jag på att säga (skratt).
– Vi har fått vara med två internmatcher med Brynäs, två tisdagar på raken. Det var jäkligt kul så jag sa till dom ”kan ni inte göra det här varje vecka så vi får vara med och lira?” Suget börjar verkligen komma tillbaka, men det går samtidigt inte att göra mycket åt det.

Om det hade öppnat sig en möjlighet för dig att spela i Brynäs under hösten, hade du tackat ja till det då?
– Jag tror att det är så långt bort och lite till att klubben där borta skulle tillåta det, men jag hade absolut tackat ja. Det hade varit hur kul som helst. Försäkrings- och skademässigt tror jag klubbarna där borta inte kommer våga släppa oss.
– Det vore väldigt kul om det gick att lösa, men det är så långt borta. Jag tänker så för att få in det i huvudet och intala mig själv att det aldrig kommer hända. Då behöver jag inte ens fundera.

Vi är inställda på att göra fyra säsonger till. Sedan tror jag det ska mycket till för att vi ska stanna kvar där borta oavsett hur det känns. Det långsiktiga målet är att få avsluta med någon säsong i Brynäs

Det blir eventuellt tomma läktare när NHL drar igång, hur ser du på det?
– Jag tycket att dom gjort det bra i slutspelet. Nu har dom två arenor där dom lagt ner x-antal timmar för att det ska bli så bra som möjligt. Jag vet inte om 32 lag kommer kunna göra ett lika bra jobb.
– Att spela som Brynäs gjorde mot Djurgården häromdagen var ingen höjdare. Inga stora led-skärmar och neddraget för sätena är kanske inte det roligaste, men det är kanske så det kommer se ut hos vissa klubbar där borta som inte har resurserna och tiden att göra det lika bra som slutspelsarenorna.
– Det kanske trots allt är bättre än att inte spela några matcher överhuvudtaget. Det är ändå roligt att få vara gå igång. Av slutspelsmatcherna jag sett på TV har killarna kört på som tusan och jag är imponerad. Det smäller, är lite fighter och det syns att dom är engagerade.

Är tankarna att du en dag kommer avsluta karriären med spel här i Brynäs?
– Ja, så är det. Vi är inställda på att göra fyra säsonger till. Sedan tror jag det ska mycket till för att vi ska stanna kvar där borta oavsett hur det känns.
– Jag kommer fylla 34 år då samtidigt som vår äldsta fyller sex och nästa är fyra och ett halvt. Det blir en bra tajming med skola och grejer. Det är så vi tänker även om vi trivs bra där borta. Nu är det fyra år kvar så mycket kan hända. Barnen får kompisar där borta som gör att vi kanske vill stanna ytterligare något år till.
– Som det känns nu vore det kul om jag fortfarande var med i matchen. Jag är 33-34 år då och har kanske något år kvar. Det skulle inte vara aktuellt att vara för gammal, komma in här fast jag inte borde ha en plats men ändå få spela… Nej, det skulle jag inte vilja. I sådant fall skulle det vara för att jag känner att jag kan bidra. Förhoppningsvis, när jag är 33 år, har jag lite krut kvar i kroppen. Det vore kul och det långsiktiga målet är att få avsluta med någon säsong här.