Hult: ”Det var ingen blixt från klar himmel som ramlade ner”

JÖNKÖPING (Hockeysverige.se)

Nyligen blev det klart att Johan Hult inte får fortsätta som General Manager i HV71 efter den här säsongen. Han kom till HV71 från Surahammar redan 1997 och spelade sex säsonger i klubben. 2014 var Hult tillbaka i klubben, då som General Manager. I den rollen har han både varit med om att vinna SM-guld med klubben och även att degraderas till Hockeyallsvenskan. Desktop ad in article Mobile ad in article

– Första tiden som spelare i HV71? På den tiden fanns inte Hockeyallsvenskan utan det var fyra Division 1-serier. Det var uppehåll från Lucia till en och en halv vecka in i januari. Man spelade inte i mellandagarna vid den tiden, berättar Johan Hult då hockeysverige.se träffar honom på kontoret i HV71:s hemmaarena. 
– Av någon anledning var jag ned bjuden hit för att träna med HV71. Det här måste ha varit 1996. Först tränade jag en vecka i en form av provträning. Sedan fick jag komma tillbaka under mellandagarna för att åka ner till Ljungby och spela en turnering. Våren efter blev det att jag fick komma ner hit och spela, vilket var stort naturligtvis.

Givetvis var det också en stor kontrast då Johan Hult hela karriären spelat för Surahammar. 

– Ja, klart det var en jättestor skillnad. ”Stille” (Fredrik Stillman), som jag jobbar med nu, (Stefan) Örnskog, (Esa) Keskinen… Klart att få spela med dom var otroligt häftigt. Desktop ad in article Mobile ad in article

”MER ÅT LEKSANDSHÅLLET”

Under uppväxten hemma i Surahammar var inte HV71 den klubb hjärtat klappade extra hårt för. Inte då i alla fall, ska väl tilläggas.  

– När jag var liten var det Brynäs eller Leksand som gällde i ”Sura”. Jag tror att det där går långt tillbaka i tiden, men också att det finns en geografisk närhet. För min del var jag mer åt Leksandshållet. 

Vad ser du på höjdpunkten som spelare i HV71?
– Oj… Jag var här sex år som spelare. Hade jag varit sportchef för mig själv hade jag inte haft kvar mig själv i sex år, skrattar Johan Hult och fortsätter:
– Jag var inte jätteung då jag var här, men jag tycker inte polletten hade trillat ner och jag förstått vilket privilegium det är att vara hockeyspelare. Jag var försiktig och anpassade mig efter andra i stället för att ”köra” lite. 

Var du inte mentalt redo för att kliva upp på dom stora scenerna?
– Tydligen inte. Det är något jag kan se tillbaka och tänka ”varför körde jag inte för?”. Lite grann som (Niklas) Wikegård uttrycker det ”någon mellanmjölk. Inte ska jag komma hit och ta din plats”.

Det låter som det tråkigaste minnet, men vad ser du som roligaste?
– (Skratt). HV71 gick igenom en häftig resa under åren jag var här i och med att man byggde Kinnarps arena då.
– Sedan är jag så här i efterhand otroligt glad att fått vara med på bägge sidorna. Inramningen som har funnits i bägge arenorna är det absolut häftigaste och som jag alltid kommer komma ihåg med en jäkla gåshud. 
– Det är 25 år sedan, men hur Jönköping som stad ställt upp, publikmässigt, fans och sponsorer genom alla år. Det är något som ger mig gåshud varje gång jag tänker på det. 
– Dessutom har det varit roligt att fått vara med om att spela slutspelshockey. Däremot har jag aldrig som spelare vunnit något SM-guld. Naturligtvis har jag under åren är haft otroliga lagkamrater, Stillman, Örnskog, (David) Petrasek, (Stefan) Liv, (Johan) Davidsson… Det är makalösa spelare, men framför allt otroligt bra personer. Desktop ad in article Mobile ad in article

UTLANDSRESAN

Kan du sakna Rosenlundshallen där folk satt mer eller mindre med näsorna mot plexiglaset?
– Klart att jag gör. Det fanns intro på den tiden också, men det var en väldigt låg hall. Första tio minuterna låg den här dimman och röken från raketerna som ett tak över isen. Det var en fantastisk tid. 

Efter säsongen 2002/03 valde Johan Hult att lämna HV71 som spelare. Resan gick vidare via Innsbruck, Västerås, Cortina, Odense och Dalen innan han 2014 klädde på sig kostymen som General Manager för HV71. 

– Stillman satt här innan mig, vilket var under en otroligt framgångsrik era. Han gick in i väggen. Jag tror att det var under våren 2014. Jag hade varit här sprungit runt och hjälpt till med lite HVTV live med Johan Freijd.
– ”Stille” satt ofta ute och tittade på värmningen. Då passade jag på att prata lite med honom om laget som jag kunde använda i TV:n. Det var nog därifrån från det kom en fråga lite försiktigt om jag skulle vara intresserad av jobbet.  

Trots allt var det en ganska tuff roll Johan Hult fick axla efter det fina jobb Fredrik Stillman hade gjort. 

– Absolut. Till att börja med hade jag ett bra snack med Fredrik. I och med att jag kände honom ville jag verkligen känna att han var färdig med det här jobbet. Fredrik blev kvar som assisterande coach året efter vilket blev en stor hjälp för mig i det läget. Desktop ad in article Mobile ad in article

BÄSTA VÄRVNINGARNA

Var tanken att du skulle bygga vidare på det som redan fanns eller ville du bygga nytt?
– Det fanns grejer som jag tyckte gjordes väldigt bra. Sedan fanns det vissa saker som vi ville förändra. Senaste säsongerna hade vi haft en otrolig hög spelaromsättning. Där ville vi hitta vägar för att inte ha en lika stor spelaromsättning. Komma från att fynda borta i Nordamerika. Speciellt för mig som var ny. 
– Stillman hade ett uppbyggt ganska stort kontaktnät borta i Nordamerika medan jag, tillsammans med Johan Davidsson, ville jobba lite närmare. Vi valde en väg att titta mer mot Hockeyallsvenskan för att hitta nyförvärv, att fynda där och gå lite andra vägar. 

Har den röda tråden följt med hela vägen?
– Vi lever i en så föränderlig tid. Jag tror alla klubbar känner det med omvärlden, KHL växer, NHL växer, Schweiz har velat fram och tillbaka hur många importer dom ska ha, DEL har också fyra, fem lag som kan vara med och utmana ekonomiskt mot svenska lagen. 
– Utbildningen av våra juniorer senaste 20 år har gjort att vi fått upp otroligt många. Ska dom vara kvar? Åka? Hur länge ska dom var kvar? NHL vill ha killarna tidigare medan vi vill att dom ska vara kvar ännu längre än vad dom är idag. 
– Visst har det funnits en röd tråd i föreningen, men jag har såklart förändrats genom åren av saker jag både har gjort bra och dåligt som vi utvärderat. Jag och föreningen har såklart även tagit intryck från vad folk utifrån tyckt och tänkt. 

Vilken är den mest lyckade värvningen under din tid i HV71?
– Den frågan är jättesvår att svara på. Jag tycker att vi gjorde fynd i Linus Söderström, Andreas Borgman eller Mikko Lehtonen då vi plockade honom sent från KooKoo i Finland. Det blir lätt att man vänder tillbaka till den mest lyckosamma säsongen (SM-guld 2016/17), men det finns fler som jag tycker att ha varit bra för oss. 
– Sedan är det inte så, tyvärr, att alla nyförvärv fungerat lika bra. Det ska jag inte hänga nyförvärven för utan det är jag som ansvarar för det jobbet. Desktop ad in article Mobile ad in article

SM-GULDET

Hur ser du idag tillbaka på SM-guldresan 2017?
– Det hade varit några stökiga säsonger innan så… Det är så små saker som gör att allting faller på plats. I efterhand ser du inte saker som krockat och att det varit en ”bumpig” resa hela vägen. Det händer så mycket under en säsong och sedan faller allt bara på plats. 
– Jag tycker att vi ska lägga en otrolig ”cred” på tränarstaben vi hade då (Johan Lindbom, Stephan Lundh, Nicklas Rahm och William Rahm). 
– Mest av allt handlar det om individerna i gruppen. Hur dom tog sig an den här ”bumpiga” resan. Killarna som var med i det här laget hittade verkligen en kemi ihop.

Är det så att spelarna är så pass jämna på den här nivån att det lag som får ihop gruppen bäst är dom som är med längst i ett slutspel?
– Det spelar ingen roll om du tittar på Hockeyallsvenskan eller SHL, lagen där är otroligt jämna. Jag förstår att man utmanar tränarna, sportcheferna och organisationerna i sig, så ska det göras, men gruppen har ett ansvar i sig att ta sig an det här. 
– Det handlar inte om att man ska stryka medhårs utan att ta sig an kraven som kommer. Alla har under en säsong jobbiga tider, hur hanterar du det? Accepterar du rollen… 
– Allt det här med ledarskapet i gruppen är otroligt viktigt så jag tycker absolut det du frågar om är en stor del i det. Sedan måste vi som ledare runt om hjälpa till, justera in och få spelarna att med tydlighet förstå vad vi vill. 
– Oftast är man fyra coacher och en sportchef. Sedan har vi 25 individer som alla pratar sin form av hockeyspråk. Då är det vårt jobb att hitta olika vinklar och vägar för att vi till slut ska prata samma språk. Det är komplext, men framför allt jätteroligt. Ledarskap är roligt och intressant.

På tal om att få bitarna att falla på plats, vad hände förra säsongen då alla bitar föll isär och HV71 degraderades till Hockeyallsvenskan?
– Precis som det vi pratade om, att när det går bra är det många små saker som landar rätt. Förra säsongen var det egentligen raka motsatsen. Det går inte att peka ut en enskild händelse utan det var många små, små saker som föll fel, vilket tyvärr resulterade i att det slutade som det gjorde. 
– Det är också där mycket av sportchefens jobb ligger, att försöka parera dom sakerna under resans gång. Inget snack om att det är tuffaste, jobbigaste och mest känslosamma säsong jag haft någonsin. Men det var inte bara jag utan hela organisationen hade det så. 
– Det är lätt man tror att då vi vinner firar hela organisationen och då vi förlorar är det spelarna och ledarna, men när jag träffade alla andra som jobbar här såg jag hur dom led av det. Dom försökte peppa fast dom hade det tufft i det hela. All heder till alla som verkligen försökte hjälpa till och pusha oss hela vägen. 

Desktop ad in article Mobile ad in article

AVSKEDET

Om du fått lämna efter förra säsongen så hade det känts naturligt med tanke på degraderingen, men hur tog du beskedet då du fick det i början av mars året efter?
– Vi har två fantastiska månader framför oss. När det är som roligast, viktigast och mest spännande. Trots allt är det bara två månader bort till nästa säsong startar. I det utfallet är det egentligen en väldigt kort tid. 
– När jag inte hört något från organisationen och vi bara var två månader bort så brukar det vara ett ganska tydligt tecken. Det var ingen blixt från klar himmel som ramlade ner och ingen dramatik i beslutet från min del. Jag har jobbat med det här länge och vet hur branschen fungerar.

Arg, besviken, ledsen…
– Nej, men känslosam. Det är så många otroligt bra medarbetare jag jobbat med under en lång tid. Jag har jobbat otroligt nära ledarstaben och spelarna. När jag skulle berätta för dom… Jag kunde inte dölja mina känslor. Det är känslor för spelarna och ledarna eftersom jag bryr mig om dom, säger Johan Hult som tystnar en kort stund i alla känslor innan han fortsätter:
– Jag stod inte där och var känslosam för att jag var bitter eller arg på någon utan det var för att jag bryr mig om. Det var varma känslor för dom jag jobbat med. 
– Jag är jättetacksam mot HV71 och jag har fått en otrolig massa vänner här under en lång tid. HV71 har gett mig mycket och kommer stå mig varmt om hjärtat. 

Kommer du sitta med fötterna på bordet sista två månaderna?
– Definitivt inte. För mig är det viktigaste att coacherna och laget kommer först, att dom ska ha bästa möjligheterna att prestera nu då det gäller som mest.  
– Då var det också viktigt för mig att ställa frågan hur dom ställer sig till situationen som är här och nu. Vad jag ville var det inget snack om eftersom jag vill vara med och backa upp spelarna och ledarna så mycket jag kan sista månaderna. 
– När både coacherna och spelarna var överens om att det var självklart så kommer jag inte sitta med fötterna på bordet utan jag kommer backa upp dom fullt ut. Samtidigt kommer jag göra en överlämning till (Johan) Lindbom med dom arbetsuppgifter som han ska ta över nu och jobba med inför kommande säsong. Desktop ad in article Mobile ad in article

DRÖMMER OM AVANCEMANG

Vad skulle det betyda för dig personligen att avsluta din tid i HV71 med att laget tar steget tillbaka till SHL?
– Otroligt mycket för föreningen, vilket är viktigast för mig. Jag har inte behov som självändamål att vi går upp igen. 
– Självklart skulle jag bli vansinnigt glad, men det är ur perspektiv för föreningen, alla som jobbar här, fans, sponsorer men framför allt coacher och spelare som jag jobbat med länge.

Innan vi ger oss ut i solen i Jönköping måste frågan givetvis ställas till Johan Hult om framtiden. 

– I dagsläget vet jag faktiskt inte. För mig är allt väldigt nytt. Jag tycker det är så sjukt kul att jobba och älskar att vara en del av något så någonting måste jag göra, avslutar Johan Hult med ett skratt. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Ångrar att han sparkade Wikegård: "Gjorde ett bra jobb"