Tuffa inledningen på målvaktskarriären: "Jag var värdelös"

Farfar Hans spelade i både Västerås och Tre Kronor – och nu hoppas ungdomslandslagsmeriterade barnbarnet Hugo Mellinger att gå i sin farfars fotspår. Men målvaktskarriären började inte något vidare för Västerås nya målvaktslöfte.
– Jag kommer ihåg att jag var värdelös, säger Mellinger till hockeysverige.se.

VÄSTERÅS (Hockeysverige.se)

Juniorhockeyn stod till stora delar stilla under senaste säsongen. Vad det innebär för svenska spelares utveckling återstår att se. Säsongen för Västerås juniorlandslagsmålvakt, Hugo Mellinger, var inget undantag. När han hockeysverige.se ber honom summera sin senaste säsong så skrattar han lite lätt innan han försöker samla ihop tankarna.

– Det är egentligen svårt att utvärdera den säsongen. Det var mitt första J18 år och det blev max åtta matcher, säger 17-åringen då vi slagit oss ner i solen utanför ABB Arena för en intervju.
– Vi kunde knappt umgås och lära känna varandra i laget. Jag hann lära känna alla halvt som halvt. Det var ett tag då vi inte fick träffas i skolan, på träningar… Ingenting. Nu känns det som vi 04:or börjar komma varandra närmare.

Det har såklart varit svårt med träningsmöjligheterna för Mellinger och övriga laget.

– Det har varit svårt och man fick inget riktigt ”flow” i det. Vi körde is i början, men sedan stängdes det ner och vi visste inte om det skulle bli något slutspel eller inte. Kanske, kanske inte?
– Vi tränade två veckor. Sedan blev det paus i två veckor. Dessutom var det en hel månad då det knappt var vare sig skola eller träning så jag träffade egentligen inte någon då.

Kunde du träna själv?
– Ja, jag fick lösa det. Gymmen var öppna så dit kunde jag gå. Vi har Hakon (bandyplanen) också så där kunde jag smyga på där lite ibland.

Jag pratade med din kompis Hilda Ljungberg hon sa att du tränar jämt…
– Ja, det gör jag, skrattar Mellinger.

Kröp det i kroppen på dig då du inte kunde träna fullt ut?
– Ja, jag gillar att komma in i ”vinter-grindet”, eller var man ska säga. Under senast sju åren skulle jag säga att jag varit en träningsnarkoman.

FICK LANDSLAGSBESKEDET PÅ SKOLAN

Säsongen 2019/20 fick Hugo Mellinger chansen att spela i U16-landslaget, något som kom lite överraskande för honom även om han hade hoppats på att i framtiden få chansen att dra på sig landslagströjan.

– Det var svin-kul. Jag kommer ihåg då jag fick reda på det. Det var faktiskt min lagkompis, Oliver Dahlgren, som gick i min klass som var inne och kollade. Själv visste jag inte ens om att det. ”Dom har släppt U16-landslaget”.
– Han hade inte kollat vilka som kom med så jag gick in och kollade. Det här var på en SO-lektion. Jag såg mitt namn och det var stort. Jag visste att det hade gått bra för mig, men jag var inte fullt beredd på att just mitt namn skulle stå där.
– Det var såklart jättekul att få vara på plats och jag hade spelat med några tidigare som var med där. Bland annat har jag spelat med Noah Östlund några gånger. Sedan blev jag faktiskt lite halvsjuk. Så i matchen jag spelade hade jag feber. Det gick ändå bra och vi vann med 7–2 över Finland.
– På isen är det alltid så att man kan ha ont lite här och där eller feber, men det känns som att det går över när man kommer ut på isen.

17-åriga målvakten från Västerås spricker upp i ett stort leende när han ska klä ord på känslan att dra på sig landslagströjan och få lyssna till svenska nationalsången innan debuten.

– Det var sjukt. Speciellt då jag kollade runtomkring mig och såg vilka grabbar jag hade bredvid mig. Det var inga dåliga killar.

Vad betyder det för självförtroendet att få chansen att spela i ett juniorlandslag?
– Det var stort. Man får en slags utdelning för allt jobb och all träning, en bekräftelse på att jag faktiskt är bra. Att man har en chans att bli något.

Har det blivit som en kick att verkligen satsa för att lyckas?
– Ja, exakt. Det kan bli att man istället blir lite ”lay back” på träningarna, men jag tro dom flesta, med tanke på personerna som var där, fick en kick att bara vilja bli bättre.

I FARFARS FOTSPÅR

Mellinger är inte ett helt okänt hockeynamn i Västerås-kretsar. Under stora delar spelade Hans Mellinger i Västerås, men även i Tre Kronor.

– Det var min farfar. Han växte upp i Bofors där han först spelade under några år. Det gick bra för honom där och då gick han till VIK. Innan han kom till VIK blev han avstängd under ett helt år eftersom det hade varit något strul med Bofors-kontraktet.
– Det var alltså min pappas familj som flyttade hit på 1960-talet. Självklart var det coolt att ha haft honom här och det hänger en bild på farfar i korridoren inne i hallen som dom satt dit för några år sedan. Han gick tyvärr bort 2018.

Hugo och Hans Mellinger. Foto: Ronnie Rönnkvist & Arkiv

Farfar Mellinger har betytt en hel del för Hugo som hockeyspelare.

– Han var väldigt sjuk under den tiden jag kommer ihåg. En sak jag kommer ihåg, vilket kanske är det som fick mig att börja träna på riktigt, var efter en match han var och kollade på. Jag kan ha varit tio, elva år.
– Först och främst var det coolt att ha den killen jag sett upp till där. Jag var målvakt, vilket han kanske inte tyckte om jättemycket (skratt). Målvakter har inte alltid ett gott rykte.
– Vi måste ha förlorat den matchen och jag var skitdålig för jag var verkligen det på den tiden. Det ska jag inte sticka under stolen med. Efter matchen var vi och käkade middag hos honom. Då jämförde han mig med den sämsta målvakten han hade spelat med, skrattar Hugo Mellinger och fortsätter:
– Jag skulle nog säga att jag tog det rätt bra. Tio år gammal. Efter det tog jag tag i det och tyckte att jag började bli bra och gjorde skillnad som målvakt.

Är det också från farfar hockeyintresset kommer?
– Ja, exakt. Sedan spelade även min pappa (Jan) och min farbror. Dessutom spelade min syster (Tilda) då jag växte upp. Då var min pappa tränare för det laget så jag fick lite extra träning med dom också.
– Under mina första tre år som hockeyspelare tränade jag mycket med tjejerna. Dom var mycket större än mig eftersom min syrra är tre år äldre så spelarna där var mellan tre och fem år äldre än jag, man jag tyckte det var kul.

TUFF START: "VAR VÄL INGEN TALANG, DIREKT"

Hur minns du idag din första match som målvakt i Västerås?
– Det var på Råby IP i något poolspel. Jag kommer ihåg att jag var värdelös. Bland annat hoppade jag över pucken en gång och vi förlorade med 14–1 eller något åt det hållet. Jag var väl ingen talang, direkt.

Du har blivit lite bättre sedan dess.
– Ja, en träningsprodukt kanske.

Nu är inte bara hockeyn den sport han följer då nära håll.

– Jag har alltid gillat basket. Jag har alltid varit väldigt lång för min ålder fram till nu då alla växer om mig, men jag kom in i puberteten tidigt.
– När jag spelade mot mina kompisar hade jag längden på min sida. När man är lång är basket väldigt enkelt. Samtidigt har jag alltid tyckt om att titta på basket. Jag var också nära att börja med basket, men det spelas också under vintern och jag ville satsa på hockeyn.

Det blir fortfarande en hel det basket på TV:n för Hugo Mellinger.

– Yes. Jag håller på Brooklyn Nets. Sedan gillar jag att spela padel också, vilket alla hockeyspelare gör. Det går inte att komma ifrån.

KOLLAT MYCKET PÅ "JG"

Förhoppningsvis börjar en ny och relativt vanlig hockeysäsong för Hugo Mellinger i höst, en säsong målvaktstalangen ser mycket fram emot.

– Vi har ett nytt intag. Bland annat kommer Gabriel Kangas lillebror, Gustaf, hit. Vi 04-killar har fått en jättebra kemi som vi kan bygga vidare på.

Har du fått chansen att träna något med A-laget?
– Nej, inte ännu. Vi får se när det kommer. Jag vet att det ändå är en bit kvar att komma upp dit. Speciellt som målvakt. Det är mycket träning kvar innan dess.

Vad skulle det betyda att få chansen att träna med A-lagsmålvakterna Johan Gustafsson och Linus Ryttar?
– Det skulle såklart vara stort. Speciellt ”JG” eftersom det är en kille jag kollat en del på. Det hade varit ett stort kliv framåt om jag hade fått vara med och träna där någon gång.

Johan Gustafsson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Två av Hugo Mellingers styrkor som målvakt är jämnheten och att läsa spelet, något som han själv håller med om.

– Det stämmer nog rätt bra. Speciellt att läsa spelet. Jag har alltid gillat att vara utespelare även om jag inte varit det så mycket, men det är nog därifrån det kommer.

Vilka förebilder har du haft som målvakter under uppväxten?
– Alla unga målvakter har väl ”Lunkan” (Henrik Lundqvist).

Vad måste bli bättre om du ska ta nästa steg i din utveckling?
– Min förmåga att anpassa mig snabbare till tempoväxlingarna. Det är ”prio” ett hos mig just nu, avslutar Hugo Mellinger samtidigt som en öl-festival med gott om utrymme mellan borden växer fram på Rocklundas parkering.