“Honken” 80 år

Leif Holmqvist är en av Sveriges största genom tiderna.
Och i dag fyller legendaren 80 år! Hockeysverige.se hem till “Honken” och hans fru Lotta i Jönköping för att gratulera jubilaren och räcka över en blombukett och en karikatyr från Fredrik Jax.
– Jag har frågat vad han önskar sig, men han verkar inte önska sig något, säger Lotta. 

JÖNKÖPING (Hockeysverige.se)

Idag fyller en av våra största hockeyspelare genom alla tider, Leif Holmqvist, 80 år. Mer känd som ”Honken”. Han inledde sin hockeykarriär i Strömsbro, men spelade senare även för AIK, London Lions, Indianapolis Racers, HV71 och Hanhals. Han var även tränare under en tid både i Tranås och Norge. Det blev totalt 202 matcher i Tre Kronor. Vid två tillfällen, 1968 och 1970, erhöll han Guldpucken som ett bevis på att han var Sveriges bästa spelare respektive säsong. Dessutom var han den första att utses till Sveriges bästa junior. Smeknamnet “Honken” kom för övrigt från hans pappa Erik som “hankade” (vilket blev “honkade”) sig fram som vänsterytter i Brynäs fotbollslag.

Hockeysverige.se åkte hem till ”Honken” och hans Lotta för att gratulera jubilaren. 
– Nu mår jag bra, men efter vi hade varit i Turkiet fick jag en maginfluensa. Det tog sex veckor innan det gick över och jag ramlade ner sex kilo, men nu håller jag på att äta upp mig och självklart går jag på gym så jag ska bli stark igen, säger målvaktslegendaren med att skratt och bedyrar att någon comeback på isen blir det inte – den här gången i alla fall. 

Hur ser ditt och Lottas liv ut idag?
– På sommaren spelar jag och Lotta mycket golf. Hon spelar med damer på tisdagar och jag med gubbar på onsdagar. Sedan försöker vi båda spela ihop en dag i veckan.

Är du i Husqvarna Garden något och ser HV71 spela?
– Jag var där i lördags mot Färjestad. Det går lite tungt för HV71 nu, men det är bara att bita ihop. Det är lite socialt att gå på deras matcher, man träffar lite folk, snackar och tar en fika. Jag tycker det där är kul. Jag har såklart även ett hjärta för HV71 och vill att det ska gå bra för dom. 
– Sedan var vi upp till Hovet och såg derbyt mellan AIK och Djurgården. Det var väldigt kul att se den matchen och spännande som tusan. Sedan måste jag vara ärlig och säga att Djurgården faktiskt var lite bättre än AIK. 
– Det var dessutom en härlig stämning…

Började tävla med båtar

Lotta Holmqvist:
– Det var rysningar. Jag har inte upplevt något liknande sedan 70-talet på gamla Hovet. 

”Honken”:
– Allt var bra, men synd att AIK förlorade.

”Honken” förknippas såklart med ishockeyn, men det finns ytterligare en sport där han tillhört sverigeeliten. 
– När jag började spela i Strömsbro höll jag även på med fotboll. Man spelade inte så många hockeymatcher under en säsong så man kan säga att jag spelade hockey och fotboll ihop. 
– Sedan åkte jag båt i tio år, tävlings åkte för Volvo. Bland annat var jag nere i Frankrike och åkte ett 24-timmarslopp som vi vann. Man körde tre timmar, vilade tre, körde tre… runt, runt… Ett var tog ungefär tre minuter så det blev en väldig massa varv, säger ”Honken” med ett skratt och fortsätter:
– Jag körde det loppet tillsammans med en japan som var stor återförsäljare till Volvo i Japan. Det var han och jag som turades om. 

Hur kom du in på det här med att tävla med motorbåtar?
– Det var Pelle Wedlund som frågade mig om jag hade kört båt. Visst hade jag gjort det ”En snurra med tre hästar vid sommarstugan”
– Jag hoppade in och körde. Första loppet, Nynäsloppet, vann jag. Det var faktiskt första gången jag åkte. Då sa jag till killarna ”vad är det här för sport?”.
– (Christer) Abris och jag åkte också en del tillsammans. Han hade egen båt och tävlade. Vi har alltid haft en väldigt fin relation. Vi var uppe i Leksand och firade midsommar och är fortfarande riktiga kompisar. Nu är det ett par månader sedan jag snackade med Abris, men han bor kvar i samma hus ute i Karlsarvet.

“Nu vänder jag på tidningen då jag ska läsa tabellen”

På tal om relationer, hur var det med vänskapen mellan er AIK:are och Djurgårdare när ni delade korridor på Johanneshovs Isstadion?
– Jag tycker den var rätt bra. Jag lärde känna många i Djurgården. Vi snackade ofta med varandra och vi hade inga ”hard feelings”. Under matcherna var det så klart ”hard feelings”, precis som det ska vara, men det var inte så att vi hatade varandra.

”Honken” har alltid varit nära vän med flera Djurgårdare som tillexempel Roland Stoltz, Lasse Björn och Hans ”Tjalle” Mild.
– Lasse och jag ringer varandra var 14:e dag. Vi håller kontakten, men jag brukar även ringa hans som Fred och snacka lite. Jag tror att dom ska gå på 100-årsjubileumet den 17:e november. 
– Det är inte många som jag har kontakt med från AIK. Den jag pratar mest med är Anders Olsson som är högsta chef på AIK. Nu när jag var där uppe träffade jag Leffe Holmgren. Bert-Ola (Nordlander) har jag också haft kontakt med. Börje Molander hade jag också kontakt med, men han gick bort för någon månad sedan. Han berättade precis allt som hände i Strömsbro för mig Det var synd att han gick bort.

Hur är idag din relation till Strömsbro som klubb?
– Det var Börje Molander tidigare. Jag tittar hur det går. Framför allt när Börje levde. Sedan var jag här och tittade på Strömsbro när dom spelade mot Dalen i kvalet. Jag tänkte att jag måste åka ut och titta. Det är nog enda gången på lång tid som jag sett Strömsbro. 
– Jag var tidigare med på invigningen av deras hall och jag har min vepa hängande i taket i Strömsbro. 

Hur mycket hjärta har du för AIK idag?
– Hela familjen är AIK:are, säger ”Honken” med ett leende samtidigt som han lägger handen på hjärtat. 
– Jag följer såklart AIK, men nu vänder jag på tidningen då jag ska läsa tabellen, skrattar tidigare AIK-målvakten och fortsätter:
– Det går jäkligt illa och jag tycker det är för dåligt. Jag var nere i Tingsryd förra veckan för att signera min bok. Då spelade Tingsryd mot AIK och… Det är inte klokt att man kan vara så dåliga. Jag fattar inte. Men det handlar såklart om ekonomi och att man inte har sin egen ishall som exempelvis HV71 har och drar in mycket pengar på.

“Honkens” bästa hockeyminnen

Varför blev det aldrig Brynäs för dig som gävlebo?
– Strömsbro och Brynäs var lite som hund och katt. Man fick inte gå över bron vid Testeboån för att spela hockey. Det var verkligen så på den tiden. 
– Många år efter att jag flyttat till AIK gick (Bertil) ”Masen” Karlsson från Strömsbro till Brynäs. Då släppte det där lite grann. 

Försökte Brynäs få över dig?
– Det var lite snack, men det var inget ihärdigt. Sedan kom AIK. 

”Honken” har såklart en rasande massa fina hockeyminnen och vi bad honom att plocka ut ett par av dom bästa. 
– VM 1970 på Johanneshov då jag höll nollan i båda matcherna mot Tjeckoslovakien, 1-0 och 2-0. Det var stort att få hålla nollan i bägge matcherna. 
– 1965 var vi i Ryssland och spelade. Första matchen stod Kjell Svensson och vi fick stryk med 4-2. Sedan skulle jag stå andra matchen i Moskva och då vann vi med 4-2. Man kan säga att det var där jag fick mitt genombrott. Efter det kom jag med till VM 1965. Totalt var jag med i nio VM och två OS. 

Vad är ditt tråkigaste hockeyminne?
– 9-1 mot ryssarna vid VM i Wien 1967 ha ha…
– Då skrev dom i tidningarna hemma att vi hade ett kanonlag. Nu skulle ryska björnen få på nöten. Vi hann knappt ut på isen innan det stod 3-0 till ryssarna. 
– Vi fick ändå ett silver, men ryssarna vann nästan allt då jag höll på. Tjeckoslovakien stack emellan något år och vann VM.

“Honkens” Allstar-Team"

Hur var relationen till dom ryska spelarna?
– Under matcherna var det lite hårdhänt, men efter var det inga problem. (Boris) Michailov, (Vladislav) Tretiak, (Anatoli) Firsov och dom här killarna kom alltid och klappa om en efter matcherna. Men under matcherna, jag slog på ryska killarna lite så dom blev förbannade. 
– Det var alltid roligare att spela mot ryssarna än tjeckerna. Tjeckerna hade många fula knep för sig, lite spearing och skit, slog med klubban på händerna. Bland annat den där nummer nio (Josef) Golonka, bröderna (Jiri och Jaroslav) Holik…

Om du ska plocka ut ett Allstar-team med spelare du spelat med, hur skulle det se ut, givetvis får du själv vara målvakt där?
– Ja du… 
– Då vill jag ha med Thommy Abrahamsson. Han var en jäkel att täcka skott och allt sådant. 
– Börje Salming spelade jag bara med under ett VM, Lars-Erik Sjöberg, Bert-Ola, Arne Carlsson… Det är många bra men jag tar med ”Strimma” (Lennart Svedberg). Skridskoåkningen var hans storhet. Däremot täckte han inte skott utan flyttade på sig, vilket var bättre på ett sätt eftersom jag då såg pucken. Dessutom var ”Strimma” en trevlig person. 
– Sedan har vi Uffe (Sterner). Han kunde verkligen lägga passningarna. Det var bara för ytterforwards att sätta ner klubban. Det sa bara smack så satt pucken på bladet. Han var även bra på att läsa spelet. 
– Jag vill ha med många, men en jag måste ha med är Tord Lundström. Han var verkligen en slitvarg. 
– På den andra kanten sättet jag (Lasse) Lundvall. Hans storhet var också att lägga passningar och checka. Han jobbade alltid som sjutton.

Du slutade i landslaget 1975, alltså för snart 50 år sedan, ändå får du hyllningar vart du än kommer, hur känner du kring det?
– Jag har inget ont utav det utan det är mer att det bevisar att jag någonting förut som folk fortfarande kommer ihåg. 
– Jag får även brev hem från dom som är tio, femton år. Dom kan egentligen inte veta vem jag är, men vill ändå ha en autograf. På senare tid har jag även fått några brev från Kanada. Då ligger det tvådollarsedlar i kuverten för frimärke och bilder jag ska skriva på och skicka tillbaka.  

Så firas den stora dagen

Hur ska du fira din 80-årsdag?
– Har ingen aning. Jag blir väl hemma här…

Lotta Holmqvist:
– Jag har frågat vad han önskar sig, men han verkar inte önska sig något. 

”Honken”:
– Jag fyller 80 år så en vas eller kastrull ha ha…

Lotta Holmqvist:
– Jag tänker lägga på en duk och göra bordet lite större. Sedan får vi se om det kommer hem någon, men jag är beredd på det mesta. 80 år är en respektabel ålder, men jag tror inte Leif fattat att han är 80.

”Honken”:
– Grabbarna och deras familjer kommer. Det är lite kul att idrotten håller i sig inom familjen. Vårt barnbarn Emma (Holmqvist) spelar fotboll för Huskvarna. Hon kommer från Egna Hems BK. Nyligen var hon i Portugal för att spela VM-kval för flickor 16. 
– Sedan har vi Filippa som spelar handboll i skånelaget. Hon är vänsterskytt, vilket är fördel i handboll, avslutar Leif ”Honken” Holmqvist samtidigt som vi på hockeysverige.se lyfter på hatten, tackar för allt han gjort för svensk ishockey, överlämnar en bukett blomster (som Lotta tog hand om) och en tavla från Fredrik Jax.

TV: Svårt för Karlkvist att glädjas åt succén