Hon mäter sig med killarna på hockeygymnasiet: ”Jag har blivit tuffare”

Som ensam tjej bland killarna på hockeygymnasiet har Jessica Kollberg fått lära sig att använda armbågarna. Nu uppmanar SDE Hockey-backen andra hockeytjejer att ta chansen att kombinera gymnasiestudier och hockey.
– Jag har blivit tuffare och jag har fått ett bättre självförtroende då jag ska spela med tjejer, säger Kollberg till hockeysverige.se.

NACKA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Bara några hundra meter från klassiska Nacka IP (tidigare Järla IP), där Nacka SK var det senaste laget att ha en utomhusrink som hemmaplan i högsta herrserien, ligger Nacka Forum. Där har hockeysverige.se stämt träff med en många stora talanger i svensk damhockey, backen Jessica Kollberg.

Hon började sin bana som knattespelare i Huddinge och hamnade sedan via Segeltorp i SDE Hockey. Numera går 18-åring dessutom på Nacka Enskilda hockeygymnasium.
– Jag kände att jag ville ta min hockey till nästa steg samtidigt som jag helt enkelt ville få mer träning, att kunna träna hockey på skoltid. Sedan är det jättebra för mig att köra med killarna. Givetvis är det jättetufft en stor del av tiden och det kan vara jättejobbigt för självförtroendet, men det är väldigt bra tempomässigt och för att man blir lite tuffare, säger Jessica Kollberg som tycker att tiden på hockeygymnasiet blivit riktigt bra.
– Det kanske har blivit bättre än vad jag förväntade mig. Jag var jättenervös i början. Skulle jag passa in? Dessutom var jag ensam tjej. Killarna har verkligen varit väldigt schyssta. Det känns som att jag har kommit in bra i gruppen och jag är nästan som en av killarna fast jag är tjej.

Kan du stå upp mot killarna fysiskt och hockeymässigt?
– Jag försöker verkligen att inte vika ner mig, men det är klart 90 procent av gångerna är det jag som får ta smällen, säger Kollberg med ett skratt och fortsätter:
– Eftersom vi går i samma klass, umgås mycket på fritiden och jag känner killarna ganska bra så är det klart att jag nu vågar stå upp emot dom mycket mer än vad jag gjorde i början. Då var det mer att ”ni kan börja” och ”jag kan ställa mig sist i ledet”. Nu är det mer att jag bara kör.

Jessica Kollberg tycker också att förutsättningarna för henne på hockeygymnasiet är det samma som för killarna.
– Ja, det tycker jag. I alla fall här på gymnasiet. Jag får verkligen jättebra förutsättningar då jag exempelvis har bortamatcher i Modo under en hel helg så jag kanske inte hinner plugga så mycket. Då kan jag i stället få lämna in det jag skulle ha gjort en dag senare och så vidare. Jag tycker verkligen skolan anpassar det där jättebra.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”DET BLIR EN EXTRA BOOST FÖR MIG”

Tiden på hockeygymnasiet har också utvecklat Jessica Kollberg mycket som hockeyspelare.
– Jag har blivit tuffare och jag har fått ett bättre självförtroende då jag ska spela med tjejer. När jag spelar med killarna är det oftast så att jag inte vinner några närkamper och är lite långsammare, lite sämre helt enkelt. Framför allt då fysiskt svagare, men kanske inte så jättemycket sämre tekniskt. 
– När jag spelar med tjejerna är jag en av dom som är bäst fysiskt. Det tycker jag blir som en extra boost för mig. 

När du nu säger att du är ”sämst” ute på isen fysiskt i den här hockeyklassen triggar det inte då ännu mer att tävla mot killarna för att visa vad du kan och vem du är?
– Jo, det är klart att det gör, absolut. Jag försöker tänka om det är tävlingar eller något att det ska bli lika för då är det väldigt bra, att jag kan hålla samma nivå som killarna.

Hur ska man göra för att få in mer tjejer på våra hockeygymnasier?
– Jag vet faktiskt inte, men jag har försökt säga till alla tjejer jag känner att börja på hockeygymnasiet i Nacka. Jag tror ändå att det är svårt eftersom hockeygymnasium domineras mycket av killarna. Sedan tror jag att det blir svårt när det inte finns några tjejgrupper eftersom jag tror att många tjejer kan tycka det är jobbigt att köra med killar. Just för att man inte är lika starka fysiskt.

Skulle det vara en lösning tror du att ha en tjejgrupp som täcker över hela Stockholmsområdet?
– Jo, det tror jag absolut. Det kan nog vara en tänkbar lösning i alla fall.

Om det är en tjej som just nu står i valet och kvalet om hon ska gå på hockeygymnasium eller inte, vad har du att säga till henne?
– Jag säger att gå på hockeygymnasium är jätteroligt. Man får träna väldigt mycket individuell teknik vilket utvecklar dig individuellt som spelare. Under säsongen tränar man dessutom mycket spel.
– Man får testa på hur elitidrott är eftersom man som elitidrottare tränar flera gånger om dagen. Går du på hockeygymnasiet får du i alla fall prova på att träna ett par gånger om dagen några gånger i veckan. Det är något som jag tycker är bra.

Har du någon gång ångrat att du hoppade på hockeygymnasiet?
– Nej, det har jag inte, svarar Jessica Kollberg med en självklarhet i rösten.

När vi talat med några av alla spelare som spelat med Jessica Kollberg så säger alla att det som personifierar henne är drivet både på och vid sidan av isen.
– Jag tror att jag är ganska ambitiös som person, egentligen med allt. Jag har även ett ganska stort driv i skolan, är kanske lite perfektionist och vill att allt ska bli så bra som möjligt.

Hur märks det här på träningarna?
– Jag antar att jag kör hårt hela tiden, säger Kollberg med ett leende och fortsätter:
– Klart att jag ibland är trött och inte alltid orkar åka hela vägen, men jag försöker köra så hårt jag kan. På våra träningar kanske det inte alltid är det bästa tempot och då kan jag vara en av dom som blir lite arg och ryter till.

Vad har du för intressen vid sidan av hockeyn som också får uppleva ditt driv?
– Det jag hinner med under en säsong är egentligen bara skolan och hockeyn. Innan jag började spela hockey lite mer seriöst gick jag på gymnastik. Även det tränade jag jättemycket. Sedan red jag en del också innan det att hockeyn tog över.
– Som sagt var, så är det mest skolan som jag kämpar med nu och sedan försöker jag ha ett socialt liv med kompisar också.

Danijela Rundqvist. Foto: Ronnie Rönnkvist

TACKAR DANIJELA RUNDQVIST FÖR MYCKET

Jessica Kollberg gick i åttonde klass, alltså runt 13-14 år, när hon fick debutera i Riksserien för Segeltorp säsongen 2012/13.
– Det jag tror var bra för mig var att min kompis Felicia Linder också spelade där. Då hade jag i alla fall någon i laget som var jämnårig med mig och jag umgicks med. Annars var det såklart svårt att komma med i laget då jag var så pass ung.
– Jag hade mest tränat med killar innan även om jag hade spelat matcher med tjejer och det var tufft att komma upp i damlaget. Jag var där och tränade varje dag, men jag fick knappt spela en minut. Det kanske var något byte här och där, men det var inte mycket. Även om det var kämpigt var det kul att få vara uppe och köra med dom stora tjejerna.

Under säsongen 2012/13 valde Jessica Kollberg att lämna Segeltorp för spel i sin nuvarande klubb SDE Hockey som då spelade i Allettan.
– Det här var under min första säsong i Riksserien. Jag fick, som sagt var, knappt vara med på matcherna och det blev nästan bara spel med killarna i Segeltorp.
– Jag tog kontakt med SDE eftersom jag visste att dom skulle spela Allettan för att eventuellt få kvala upp till Riksserien. Det kände jag var mer min nivå.

Hur utvecklade det här dig som hockeyspelare?
– Framför allt fick jag ett jättemycket bättre självförtroende. Klart att det tärde väldigt mycket på just självförtroendet då jag inte fick spela så mycket. När jag kom till SDE fick jag helt plötsligt spela väldigt mycket. Vi var inte så många i laget så det hände ibland att jag fick spela vartannat byte.
– Jag kände också när jag spelade med killarna att jag hade sjunkit lite då det gällde självförtroendet. Jag tog inte för mig lika mycket och så vidare. När jag sedan kom till SDE och fick känna att jag inte var sämst längre så växte självförtroendet ganska mycket.

Som lagkamrat i SDE Hockey fick Jessica Kollberg bland annat en av Sveriges bästa hockeyspelare genom alla tider, Mästarnas Mästare Danijela Rundqvist. Det kom att betyda mycket för henne.
– Danijela har varit en jättestor förebild. Under min första hela säsong i SDE spelade jag även med killarna vid sidan av. Då prioriterade jag mest matcher. Det hände att jag missade träningar med tjejerna för att istället spela matcher med killarna.
– Under slutet av den säsongen prioriterade jag tjejerna mycket mer eftersom vi gick in i Allettan igen och dessutom fick vi kvala upp till Riksserien. Då fick jag spela med ”Dani” i samma kedja, men jag fick även vara i backpar med henne. Det var verkligen väldigt kul.

Både i samma kedja och i samma backpar?
– Jag var lite överallt. Någon match var jag på kanten med henne och i någon annan match var vi backpar, skrattar Jessica Kollberg. 

Vad har du tagit med dig från Danijela Rundqvist som hockeyspelare?
– Framför allt träningsdrivet som ”Dani” har. Sedan att man inte behöver vara någon jättetalang. Det handlar om att jobba hårt även om man ibland känner att man inte är lika skicklig som dom andra. Jag har heller aldrig känt att jag är någon teknisk spelare eller har någon speciell talang.
– Jag är ändå där och tränar väldigt hårt precis som hon alltid har gjort och det har gått ganska bra för henne kan man väl säga.