Hockeyn ligger i generna – nu trivs hon igen: ”Jag blev kär i Leksand, laget och hela föreningen”

Hon kommer från en stor hockeysläkt och försöker så gott det går hänga med i kusinen Andreas öden och äventyr på andra sidan Atlanten. Men annars har Alva Johnson fullt upp med sin egen hockeykarriär i Leksand – där hon trivs som fisken i vattnet.
— Framförallt gillade jag mentaliteten här, berättar hon för hockeysverige.se om beslutet att lämna Stockholm och flytta till Dalarna.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Leksandsforwarden Alva Johnson, hockeyfostrad i Vaxholm, har en gedigen hockeysläkt i ryggen. Hennes farbror är tidigare VM-spelaren och SM-guldvinnaren Jonas Johnson. Idag är han som bekant tränare i Vita Hästen. Jonas barn, tillika Alva Johnsons kusiner, Andreas Johnson spelar i Toronto Marlies och Jonathan Johnson i Troja.

Alva Johnson har redan en mycket fin karriär själv med bland anat spel i Junior-VM förra säsongen. Då representerade hon SDE Hockey, men inför årets säsong har hon valt att flytta upp till Leksand.
— Vi är en hockeysläkt på pappas sida. Pappa (Stefan) spelade, min farbror Jonas var lagkapten i Frölunda under många år. Hans söner Jonathan och Andreas spelar. Min storebror (Charlie), som är tre år äldre än jag spelar också och jag brukade vara med på hans träningar då jag var liten eftersom pappa var coach för hans lag.
— När det blev mer seriöst började jag spela med killarna i Vaxholm, men sedan startade dom ett flicklag i Vaxholm så på den vägen var det, berättar Alva Johnson för hockeysverige.se när vi ses för en intervju i Tegera Arena strax innan matchen i Hockeyallsvenskan mellan Leksand och Björklöven ska börja. Strax bredvid sitter också flera av Leksand spelare som inte ska spela så som Mattias Nilsson, Jesper Ollas, Sebastian Björnstad och William Wikman.

Andreas Johnson under tiden i Frölunda. Foto: Bildbyrån

Hur mycket kontakt har du med Andreas Johnson borta i Toronto eller Jonathan Johnson i Troja?
— Vi hinner tyvärr inte träffas så mycket längre eftersom vi bor långt ifrån varandra. Men jag har stenkoll på statistiken och matcherna. Dom är verkligen förebilder och jag ser upp till dom båda två, jättemycket.
— Jag försöker kolla både Jonathan och Jonas matcher när de kommer upp hit och möter Leksand. Det vill säga om det inte krockar med mina egna matcher.

LAGET LADES NER

Laget Alva Johnson spelade för i Vaxholm lades tidigt ner och för hennes del blev det att se sig om efter en ny klubb.
— Vi var så få i flicklaget hemma i Vaxholm. Även AIK hade få spelare så vi slog ihop lagen. Dom som ville satsa på hockeyn gick helt enkelt till AIK.
— Vår unga tränare Oscar Dahlgren, som bara var 20 år då, blev scoutad och tränar idag J20 och J18-lag på elitnivå. Honom har jag att tacka för mycket av min hockeykunskap och att jag är den spelare jag är idag. Egentligen kan man säga att det var han som lärde mig att spela hockey.

Som 16-åring får sedan Johnson säsongen 2015/16 chansen att debutera i AIK:s A-lag.
— Det var en jättebra erfarenhet både hockeymässigt och för mig som person. Jag fick lära känna alla tjejerna i laget och uppleva hur det är att spela på den nivån. Det var jättekul och det gav mig mycket.

Varför blev du inte kvar i AIK efter den säsongen utan valde att gå till SDE Hockey?
— Jag hade tre riktigt bra säsonger i föreningen. Först med juniorerna och sedan en säsong i A-laget. Sedan kändes det som en bättre miljö för mig i SDE att utvecklas.

MYCKET UTVISNINGAR

Förra säsongen i SDE Hockey svarade Alva Johnson för två mål och totalt tre poäng på 33 matcher. Men framförallt drog hon på sig 61 utvisningsminuter.
— Vi var ett av bottenlagen och kämpade verkligen i match för match. Jag fick mycket speltid, men jag tycker att det är svårt att spela i ett sådant lag. I SDE fick jag en stor roll, men det var mycket att gå själv och kanske inte så mycket lagmaskin.
— Sedan vet jag inte riktigt varför det blev så mycket utvisningar (skratt). Jag spelade kanske lite tufft och ovårdat…

SDE Hockey fick en hel del kritik förra säsongen för sitt ovårdade spel, förstår du den kritiken?
— Ja, absolut. Det syns på pappret med antalet utvisningar och allt det där. Jag tycker ändå att det är tråkigt att dom får den stämpeln på sig för det är verkligen inte alla spelare som spelar fult eller är värda den stämpeln.
— När det gick bra för oss blev också topplagen lite griniga. Då var det lättare att skylla på att vi spelade fult än att vi spelade bra.

JVM VAR BRA FÖR SJÄLVFÖRTROENDET

Strax efter nyår förra säsongen fick hon även chansen att föla med Ylva Martinsen och Madeleine Östling till Junior-VM. Ett äventyr som hon alltid kommer minnas som något riktigt kul.
— Det betydde väldigt, väldigt mycket för motivationen och glädjen till hockeyn. Det räddade mig faktiskt jättemycket. Bland annat räddade turneringen i Ryssland, som jag fick komma med på säsongen innan, mig jättemycket.

Du säger att det räddade dig, hur menar du då?
— När jag spelade i AIK fick jag inte så mycket speltid och hade ett lågt självförtroende först hockeymässigt, men sedan gick det även över personligt eftersom jag inte kände att jag fick ut det jag ville av hockeyn.

Var du på väg att sluta?
— Nej, absolut inte. Det var aldrig på den nivån. När jag fick uppstöttning och Ylva och Madde och dom visade att dom trodde på mig så var det verkligen en boost. Sedan gav det mycket erfarenhet att få vara med.
— Jag har alltid tyckt det har varit roligt att få vara med och spela med alla andra tjejer som satsar och har samma mål och drömmar. Det var verkligen ett roligt gäng som vi åkte med till VM.

FLYTTADE TILL LEKSAND

Det blev bara en säsong i SDE Hockey för Alva Johnson. Inför årets säsong skrev hon istället på för Leksand.
— Alexander Bröms såg en potential i mig så han hörde av sig. Jag åkte upp hit, kollade av läget och jag trivdes på en gång. Jag blev kär i Leksand, laget och hela föreningen, säger Alva Johnson med ett leende och fortsätter:
— Framförallt gillade jag mentaliteten här och det är till stor del Alexanders förtjänst att det blev Leksand. Jag fick ett väldigt bra intryck av honom och brudarna i laget.
— Första tiden här uppe har varit jättekul och givande. Det blev en lite tråkig start på säsongen för mig då jag åkte på en hjärnskakning så jag missade första sju matcherna. På så vis blev det en tuff start, att inte kunna träna och så. Samtidigt var det givande eftersom jag tränade ännu hårdare för att komma tillbaka.

Har du några sviter av hjärnskakningen idag?
— Nej, nu är jag helt tillbaka. Det gäller att vila ordentligt från början så slipper man problem senare.

Hinner du hem till Vaxholm något under säsongen?
— Ja, ibland. Jag försöker åka ner för att träffa kompisar och familjen. Dom är duktiga på att komma upp hit och hälsa på också vilket är väldigt kul.

Leksand är inte Stockholm, hur får du tiden att gå vid sidan av hockeyn?
— Det blir mycket hockey, hockey, hockey både med träningar. Sedan hänger jag mycket med tjejerna i laget utanför så det är inga problem att få tiden att gå, avslutar Alva Johnson samtidigt som Leksands förre medlem i sportrådet, Fredrik Jax, tar för sig av en kopp kaffe bakom våra ryggar.