HOCKEYKORTET: När bröderna Abrahamsson tog över i Leksand

Bröderna Christer och Thommy Abrahamsson gjorde ett stort avtryck i svensk hockey under slutet av 1960 och 1970-talet. Dels var båda fantastiska hockeyspelare, men dels kunde det även hända det mest oväntade sakerna vid sidan av isen.

Nu ska vi inte gå in i detalj på det utan stanna vid då bröderna värvades till Leksand. Det var nämligen så att egentligen var inte Leksand speciellt överväldigade över att få ytterligare en målvakt till laget. Dom hade ju redan ”Pära” Karlström, Sture Leksell och Ole Jacobsen. Men okej, skulle Leksand få Thommy Abrahamsson från Godtemplarna i Falun så var man tvungna att plocka med hans tvillingbror Christer också.
– Vi var inte gamla när vi började med hockey. Jag var inte målvakt från början utan jag och brorsan spelade backar tillsammans. I någon juniormatch hade vi ingen målvakt så jag ställde mig där i målet och tyckte nog att det var ganska intressant, har Christer Abris berättat för hockeysverige.se.

Hur var du som back?
– Vi var så unga då och i kom med i A-laget redan då vi var tolv år. Jag spelade väl aldrig som back i A-laget utan det var mera i pojk- eller juniorlaget.

Det var inför säsongen 1964/65 har Leksand fått upp ögonen för Thommy Abrahamsson. Leksand bjöd in Thommy på lagets upptaktsträff på Restaurang Kullen i Falun. Hemma låg Christer i sin säng nervös och nyfiken på hur det hade gått för brorsan.
– Jag hade själv inte haft någon kontakt med Leksand utan det var Thommy som klubben var intresserade av. Klockan han ju bli elva på kvällen innan Thommy kom hem och berättade att han sagt åt ledarna i Leksand att han skriver gärna på för Leksand. Men då vill jag ha min bror Christer med också.
– Vi flyttade in i en liten enrumslägenhet med en säng och som transportmedel fick vi dela på en ganska sliten cykel.

”INFÖR FÖRSTA TRÄNINGEN VAR JAG VÄLDIGT NERVÖS”

Det var ett stjärnspäckat lag som Christer Abris och hans bror Thommy kom till 1964. ”Pära” Karlström var lagets målvakt, ”Totte” Bengtsson, ”Sigge” Bröms, ”Nisse” Nilsson, ”Olle-Mapa” Sjögren och Lars-Erik Sjöberg var några av de landslagsmässiga utespelarna.
– Visst var det stort och en dröm som gick i uppfyllelse då jag fick vara med och träna med Leksand första året. Vi hade enormt mycket mängdträning, något som jag kan sakna hos dagens spelare. Trots allt måste hjärta och lungor ha sitt för att man ska orka.
– Inför första träningen var jag väldigt nervös. Då jag väl stod där och de här stjärnorna sköt på mig var det trots allt inte så märkvärdigt.
– Min första match i Leksand var mot Skellefteå, men fråga mig inte hur det slutade för det minns jag faktiskt inte (Leksand vann med 7–2).

Hur var det att slåss med hetlevrade Pär-Agne ”Pära” Karlström om målvaktsposten?
– Ha ha! Ja du, han var hetlevrad precis som jag. ”Pära” var en bra kille som jag tyckte mycket om och som jag lärde mig mycket av. Det var ett härligt men ibland lite speciellt gäng. ”Nisse” Nilsson sprang i buskarna och gömde sig för att skrämma oss nya och så vidare. En rolig tid med ett härligt lag.

Även Thommy Abrahamsson minns mycket väl hur han fick med sig brorsan till Leksand.
– Egentligen var det lite av en tillfällighet att jag kom att spela för Leksand eftersom dom egentligen var ute efter Håkan Hedlöv. Han och jag blev klara samtidigt för Leksand men han hade väl lite andra krav om vem och hur han skulle spela än en annan. Men det stämmer att jag sa att skulle Leksand ha mig så fick man ta brorsan också, haha…
– Vi var faktiskt backpar tillsammans fram till vi var fjorton år och Christer var en riktigt duktig back. Det var en tillfällighet att han blev målvakt. Eftersom vi inte hade någon som kunde vara målvakt på en av våra träningar. Christer snörade på sig skydden och sedan blev han kvar. Men tänk vilket häftigt backpar vi skulle blivit tillsammans.

Efter karriären blev Christer en mycket skicklig och uppskattad tränare med Thommy sadlade om och blev fiskare.

Hockeykortet kommer från Williams Förlags samlarserie 1967/68.