Svensken med tidernas poängrekord i en NHL-match

Patrik Sundström är en av Sveriges riktigt stora hockeyspelare genom tiderna. Han slog igenom internationellt vid VM i Göteborg 1981 och efter att han lämnat sin Björklöven 1982 gjorde han tio mycket fina säsonger i NHL. Där representerade han Vancouver Canucks och New Jersey Devils. Under Sundströms 676 NHL-matcher svarade han för 219 mål och totalt 588 poäng. Det finns mer på Patrik Sundströms meritlista. Vi kan även lägga till att han tillhörde det Junior VM-lag som vann guld 1981 i Västtyskland. Han vann även två VM-silver, ett Canada Cup-silver och ett SM-silver. Dessutom fick Sundström utmärkelsen Guldpucken 1982 och Viking Award (bästa svensk i NHL) 1984 och 1989.

Trots denna fina meritlista är ett av hans finaste minnen som hockeyspelare då han var med och tog upp Björklöven till Elitserien säsongen 1992/93.

– Första året efter att jag flyttat hem till Umeå, efter mina år i USA och Kanada, låg Björklöven i allsvenskan. Vi hade ett väldigt bra lag med en mix av unga och hungriga spelare samtidigt som vi hade flera riktigt bra erfarna spelare. Vi fick till en bra kemi i gruppen, vilket det alltid är i lag som vinner något oavsett vilken nivå vi pratar om. Dessutom gjorde vår coach Hans “Virus” Lindberg ett väldigt bra jobb.

– När jag ser tillbaka på min karriär är just det här avancemanget till Elitserien en jättehöjdare. Det blir lite speciella känslor när det dessutom handlade om min moderklubb. Vi lyckades inte hålla oss kvar i Elitserien året därpå. Förklaringen till det är ganska enkel, vi hade helt enkelt inte nog bra lag, berättar Patrik Sundström.

Bröderna Sundström i Björklöven.

Vi tar det från början med en titt på familjen Sundströms hockeybakgrund. Patriks pappa Elon Sundström spelade för både Skellefteå och Umeå, liksom farbror Tage Sundström. Hans andra farbror Kjell Sundström spelade för IFK Umeå som senare blev Björklöven. Kjell gick för övrigt under smeknamnet “Garinccha”. Det kom efter fotbolls-VM 1958 i Sverige, där Brasilien hade Garinccha som vänsterytter i världsmästarlaget. Han var i första hand känd för sitt dribblande.

– När jag som 15-åring samma år fick göra debut i Sandviks A-lag så skrek publiken” Garinccha” till mig när jag dribblade som bäst med motståndarna. Så det var alltså publiken här hemma som gav mig namnet, berättar Kjell Sundström.

TVILLINGEN PETER

Dessutom har Patrik en hockeyspelande tvillingbror i Peter Sundström. Det måste med andra ord ha varit en hel del hockeysnack hemmavid, eller?

– (Skratt) Nja, nu minns jag inte exakt hur det var då, men visst pratades det en hel del hockey hemma hos oss. Trots allt har vi ju en hel del hockeyfolk i vår släkt. Som liten sprang jag och Peter alltid till rinken för att se A-laget spela. Då spelade Kjell fortfarande så honom såg vi en hel del.

Minns du fortfarande din första hockeymatch?

– Nej, den kommer jag faktiskt inte ihåg, säger Patrik Sundström efter att ha tystnat och tänkt efter om han kan dra sig till minnes den.

- Det måste i alla fall varit med Björklövens pojklag i någon kvartsserie här i Umeå. Det var faktiskt en hel rad duktiga spelare som var med i det här gänget. Bland annat (Roger) ”Bullen” Hägglund som också var med och vann Junior VM 1981. Tyvärr omkom “Bullen” i en trafikolycka 1992. När vi var I juniorlaget kom även Peter Andersson hit från Timrå. Han blev senare proffs borta i NHL, han med.

Spelade du och din tvillingbror Peter tillsammans under hela er uppväxt?

– Oftast i alla fall. Så vill jag i alla fall minnas det. Men det hände säkert att man delade på oss ibland också.

"FICK ANTAGLINGEN SITTA PÅ BÄNKEN..."

Redan säsongen 1978/79 fick Patrik och hans bror Peter Sundström prova på Elitserien. Rättare sagt noterades de för en match var den säsongen.

– Jasså, står det så i statistiken? Jaha, då stämmer det säkert, skrattar Sundström och fortsätter:

– Det var antagligen i någon match där vi fick sitta på bänken och titta på. Ni vet på den här tiden körde man bara med tre femmor och det var inte alldeles enkelt att slå sig in i laget. Dessutom hade Björklöven ett väldigt bra lag vid den här tiden.

Om jag tittar på laguppställningen från just säsongen 1978/79 hittar man namn som Mats Abrahamsson, Tom Pietilä (pappa till slalomåkerskan Maria Pitetilä-Holmner), Carl-Gustaf Alander, Leif Björk, Ulf Lundström, Jan Lundström, Hans Jax, Rolf Älvero och så vidare, hur fostrades ni unga spelare av dessa storheter då ni kom upp i A-truppen?

– Jag tycker nog att de tog hand om oss bra, det vill säga så länge vi inte stack upp ha ha…

 – Precis som du säger var det många legendariska och skickliga killar i Björklöven. Men jag tror att det var hos oss, precis som hos alla andra framgångsrika lag, att man fostrade oss på ett väldigt bra sätt och hjälpte oss yngre in i laget.

Under åren innan du åkte över till NHL hade du mestadels “Virus” Lindberg och Rolf Norgren som coacher i Björklöven, vad kom de båda att betyda för din utveckling som spelare?

– “Virus” var väldigt viktig eftersom han var min första tränare som senior. Han var bra på att utbilda oss spelare och hade hela tiden höga krav på oss spelare. “Virus” var en stor del i att vi blev ett så pass bra lag under de här åren. Rolf Norgren var det som då kallades lagledare. Det vill säga att han såg till att alla trivdes vid sidan av hockeyn, ordnade så att våra fruar fick jobb, planerade våra resor och så vidare. Väldigt viktiga sysslor som han skötte väldigt bra.

SM-FINAL 1982

Björklöven gjorde 1981/82 en mycket imponerande säsong. I grundserien slutade laget på en andraplats efter Färjestad. Patrik Sundström slutar nia i poängligan. Efter att ha slagit Modo i två raka matcher i semifinalen väntade AIK i finalen.

Patrik Sundström under SM-finalen.

Efter 2-2 i matcher väntade ett avgörande på Scandinavium i Göteborg. AIK gick upp till ledning 3-1 efter mål av Leif Holmgren, Ulf Isaksson och Kai Nurmi. Tore Ökvist gjorde Björklövens mål. När klockan stod på 9.00 i den tredje perioden då Patrik Sundström gjorde 3-2 framspelad av Torbjörn Andersson. Jakten på kvitteringen började på allvar.

– Vi kom ju aldrig i kapp men jag har uppriktigt sagt ingen aning om vi var riktigt nära att kvittera eller inte. Det jag minns bäst från den här finalserien var att matcherna var väldigt jämna precis som nästan alla finalserier är.

– “Löven” hade ett väldigt bra lag det året. En sammansättning av bra äldre spelare och flera unga hungriga spelare. En bra mix där alla verkligen ville vinna matcher.

Var det inte lite tjafsigt mellan er coach Hans “Virus” Lindberg och AIK:s coach, Dan Hobér under finalserien?

– Jo, men det ska väl vara då det är en SM-final? Det hör till. Det hade känts fel om det hade varit motsatsen.

Var det klart redan innan SM-finalerna 1982 att du skulle åka över till Vancouver Canucks inför den kommande säsongen?

– Nej, på den tiden så skedde nästa aldrig några förhandlingar med andra klubbar innan säsongen var slut. Det var efter VM i Finland 1982 som jag fick förfrågan av Vancouver. Jag funderade väl någon månad innan jag bestämde mig för att åka. Jag var helt enkelt sugen på att prova hur det var att spela i NHL. Jag hade spelat två VM och ett Canada Cup så jag visste att jag antagligen skulle klara av att spela där borta. Jag hade också spelat i Elitserien några säsonger och jag kände att det var dags att ta nästa steg som hockeyspelare.

ETT HISTORISKT JVM-GULD!

Två år tidigare, 1980, spelade Patrik Sundström sitt första Junior-VM. När man ser den svenska laguppställningen förundras man över att det inte blev guld redan då. Tomas Jonsson, Håkan Loob, Thomas Rundqvist, Thomas Steen, Tommy Samuelsson, Ove Olsson, Lars Karlsson, Lars-Gunnar Pettersson och Matti Pauna för att bara nämna några.

– Vi hade ett lag som redan då hade kunnat vinna guld. Men i en så kort turnering som ett JVM gäller det att ha lite tur och marginalerna på sin sida. Flera av spelarna hade fått göra A-landslagsdebut tidigare på säsongen, så kvalité i laget fanns det nog. Nu vann Sovjet och vi kom trea. Vi fick vänta till året efter på att vinna vårt första guld.

1981 blev det guld i JVM - och medalj i A-VM också.

Du har säkert fått frågan tidigare, men vad gjorde laget 1981 så unika att ni gick hela vägen?

– Den här frågan får jag varje år strax före jul och jag har faktiskt inget riktigt bra svar. Vi hade väl en bra blandning av spelare där vi alla lyckades pricka formtoppen samtidigt. Sedan återkommer jag till det jag sa tidigare, det handlar om väldigt små marginaler. Den otur som vi hade i Finland året innan fick vi med oss som tur nere i Västtyskland.

Jag tror att det var Anders “Acke” Johnson som sa i en tidigare intervju att han fick sitta med mössa och halsduk på sig då han var artonde man i en match eftersom det snöade in?

– (Skratt). Ja, jag har sett någon bild där han är inne på isen och firar med någon sorts flygarmössa på huvudet. Minns jag inte fel så var det i den sista matchen, mot Sovjet, som vi spelade i en hall utan väggar. Det här var ju faktiskt inte alldeles ovanligt vid den här tiden då man spelade nere i Europa.

Var det stort i media när ni vann guldet?

– Nej, det var inte alls lika stort som ett JVM guld är i dag. Det fanns inte samma bevakning från media då som det gör idag.

Senare samma år blev Patrik Sundström, blott 20 år gammal, uttagen i Sveriges Canada Cup-lag till sin egen förvåning.

– Ja, lite måste jag nog ändå säga. Jag hade gjort ett ganska bra VM på våren det året så visst förstod jag att det skulle finnas en möjlighet att få åka med dit.

– Även om inte resultatet var något vidare bra (Tre Kronor slutade fyra) var det jättekul att få vara med. Jag fick ju chansen att spela med Anders Hedberg, Börje Salming, Anders Kallur och så vidare. Det var killar som jag hade på samlarbilder då jag var liten, skrattar Patrik Sundström.

VM 1981 på hemmaplan, som du nämnde, måste ha varit en fantastisk upplevelse att fått vara med om?

– Ja, det var verkligen en jättekul turnering. Där var jag lite överraskad över att jag kom med faktiskt. Bengt “Fisken” Ohlson var förbundskapten och jag minns att jag inte fick spela speciellt mycket i början av turneringen. Allt eftersom fick jag mer speltid och jag gjorde en hel del poäng också. Vi vann silver vilket var i princip lika stort som ett guld då eftersom Sovjet var mer eller mindre omöjliga att besegra.

Patrik, Tre Kronor – Sovjet i slutspelet slutade 1-13!

– Ja, och dessutom stod det 0-0 efter första perioden och vi hade faktiskt lite spelövertag. Visserligen var Sovjet väldigt bra, men siffrorna var ju på tok för stora om man ser till spelet. Ryssarna hade en sådan där dag då de hade studsarna med sig och mer eller mindre alla puckar gick in.

SKRÄLLFINAL I CANADA CUP

Två dagar senare spelade Tre Kronor mot Kanada i en match som måste vinnas om det skulle bli silver till Sverige. Tre Kronor vann med 4-2 och Patrik Sundström svarade för två av målen. Lars Molin och Roland Eriksson gjorde Sveriges andra båda mål medan Kanadas mål gjordes av Barry Long och Nick Foligno.

– Den matchen var egentligen viktigare för oss, så vi kan väl säga att vi sparade oss till den i slutet av matchen mot Sovjet. Vi vann precis som du säger och det var verkligen en härlig känsla då matchen var över och det stod klart att vi vunnit silver.

Patrik hade en framgångsrik landslagskarriär.

Tre Kronor gick sensationellt till final mot Kanada vid Canada Cup 1984. Sverige förlorade den första finalen med 5-2 och låg under med hela 6-1 i början av andra perioden i den andra finalen.

– Det vete tusan vad som hände där. Det rann i väg ordentligt, men det var väldigt nära att vi kom i kapp. Det slutade väl 5-6?

– Leffe Boork (förbundskapten) lät några spelare som vilat mycket under turneringen spela och det märktes till en viss del i början av matchen. Upphämtningen var i alla fall något utöver det vanliga och man såg att deras spelare började bli trötta.

Hur hade steget från Elitserien till NHL och Vancouver Canucks varit några år tidigare?

– Jag hade varit med i Canada Cup något år innan så jag hade fått prova på det där med små rinkar. Jag tyckte att det fungerade bra att spela där trots att ytorna var mindre.

– Sedan var det redan många svenskar på plats i Vancouver som tog hand om oss då vi kom över. Jag vill nog säga att det gick bra redan från början. I alla fall hade jag inga större problem att ställa om.

Thomas Gradin, Lars Lindgren och Lasse Molin var alla i Vancouver under din tid där. Blev det mycket så att ni svenskar höll ihop?

– Även Anders Eldebrink var där någon säsong. Nej, det kan jag inte påstå utan alla hängde med alla i laget. Speciellt eftersom det är väldigt mycket långa resor när du spelar i Vancouver. Givetvis var det väldigt bra att vi var flera svenskar i laget om man behövde någon praktiskt hjälp. I dom stunderna var det ovärderligt att kunna ta hjälp av just någon svensk kompis som hade varit där några år och visste hur allt fungerade.

Vilken är din mest minnesvärda säsong från åren i Canucks?

– Om jag ser det personligt är det nog andra säsongen i klubben, 1983/84, då jag ggjorde 91 poäng och blev utsedd till lagets mest värdefulla spelare.

BYTTE KANADA MOT USA

Inför säsongen 1987/88 lämnade Patrik Sundström Kanada och Vancouver för flytt till USA och New Jersey Devils.

– Det var väl ingen överraskning direkt. Jag visste att Vancouver ville bygga ett nytt och yngre lag samtidigt som jag hade kört fast lite i klubben. Jag hade hunnit åka över till training campen med Vancouver den säsongen när jag fick beskedet att jag var såld till New Jersey. Det var också ett lag som satsade ungt, men där ville man även ha med min erfarenhet. Så det var bara att åka hem och packa.

I New Jersey blev Patrik en storstjärna.

Redan första säsongen i sin nya klubb, New Jersey Devils, gjorde Patrik Sundström stor succé. Efter en trög start på seriespelet lyfte sig både han och Devils. Laget tog sig också till slutspel. Väl där blev han lagets bästa poängplockare med sju mål och totalt 20 poäng på 18 matcher. Visserligen var det 23 poäng mindre än vinnaren, Wayne Gretzky, men det var nog mest för att Edmontonspelaren, som för övrigt spelade vissa matcher utan hjälm denna säsong, hade sina absolut bästa slutspelsår då.

– Vi hade en trög start och det var nära att vi hade missat slutspelet det året, minns Sundström och fortsätter:

– Devils avslutade serien väldigt bra. Nu minns jag inte exakt hur många matcher det handlade om, men jag tror att vi var tvungna att vinna åtta av våra tio sista matcher i serien för att ta oss vidare. Både jag och laget kom in i ett enorm flyt och vi tog oss vidare i sista omgången. Väl i slutspelet fortsatte flytet. Vi började med att slå ut New York Islanders, som vunnit vår conference, och efter det slog vi ut Washington Capitals som kommit tvåa. Men i conferencefinalen mot Boston Bruins blev vi utslagna.

DET OTROLIGA REKORDET

Säsongen 1989/90 kom även din bror Peter Sundström till New Jersey Devils, hur delaktig var du i den övergången?

– Peter kom från Washington Capitals till oss och det blev klart redan den sommaren. Givetvis var det väldigt kul att få spela med brorsan igen, men jag hade ingenting med den övergången att göra.

Fick ni spela i samma kedja i New Jersey Devis?

– Inte många matcher i alla fall. Peter fick mer defensiva uppgifter i de matcher han spelade med oss i Devils.

Bröderna fick spela i samma lag i NHL också.

Patrik Sundström innehar tillsammans med Mario Lemieux ett rekorsdsom fortfarande står sig. I april 1988 gjorde han åtta poäng i en och samma slutspelsmatch för Devils.

– Nja, det var divisionsfinal mot Washington.., berättade Patrik Sundström i en intervju med Janne Bengtsson på NHL.com .

– Jag ska väl säga att jag inte har några så där jätteklara minnen av matchen. Jag har sett några highlights på video eller på någon hemsida ibland när de ploppar upp eller när man blir påmind om det av journalister. Men så mycket mer är det inte.

;

 Janne Bengtsson NHL.com: 

I matchen mot Washington Capitals gjorde Mark Johnson fyra mål och Patrik Sundström spelade fram till samtliga. Dessutom till ytterligare ett, från svenske lagkamraten Anders "Masken" Carlsson. Dessutom gjorde han tre mål själv och var 100-procentig på den fronten: tre skott betydde tre mål på Caps målvakter Clint Malarchuk (sju insläppta och utbytt i början av tredje perioden) och Pete Peeters (tre insläppta). Intressanta fakta: medan Patrik Sundström sköt tre skott i matchen för New Jersey sköt hans tvillingbror Peter ett skott - för Washington. Peter Sundström slutade dock på noll i plus/minus-statistiken medan Capitals härförare Bengt-Åke Gustafsson spelade -2.

Efter skadeproblem säsongen 1991/92 återvände alltså Patrik Sundström hem till Umeå och hjälpte “Virus” Lindberg och övriga killar i Björklöven tillbaka till Elitserien. Sundström gjorde två säsonger i moderklubben innan han avslutade sin karriär som spelare. Idag hänger hans tröja med nummer 17 I taket på hemmaarenan I Umeå.

– Det var ju stort. Jag tror att det är stort för alla spelare, oavsett vart man spelar, att få sin tröja hissad. För mig är det här en alldeles speciell känsla eftersom det var min moderklubb som valde att göra det.

Patrik Sundströms son Alexander var under många år framgångsrik i SHL. Där spelade han för Brynäs. Senaste säsongen var han assisterande coach i Division 2-klubben Vännäs. Även hans andra son Philip spelade hockey, men slutade redan som junior.