Började som tioåring - sju år senare blev Gustaf Albihn landslagsmålvakt

Det var först som tioåring Gustaf Albihn satte på sig målvaktsutrustningen för Göta/Traneberg för första gången. Sju år senare kom landslagsdebuten.
– Det gick snabbt, konstaterar Leksands målvaktstalang i en intervju med hockeysverige.se.

LEKSAND (Hockeysverige.se)

Gustaf Albihns moderklubb är Göta/Traneberg. Alltså samma klubb, eller organisation om man så vill, som vann svensk ishockeys första SM-guld – för hundra år sedan.

Albihn är nu inne på sin tredje säsong i Leksands juniorverksamhet och ses som ett stort framtidslöfte, men 18-åringen är varken stockholmare eller mas.
– Nej, jag är född i Småland. Närmare bestämt i Växjö. Jag bodde där till att jag var sex eller sju år, berättar Gustaf Albihn då hockeysverige.se träffar honom för en intervju i Tegera Arena.
– Jag gick på skridskoskola där. Sedan spelade jag lite med Växjö, men det var mindre än ett år. Efter det tog jag lite paus från hockeyn då jag flyttade till Stockholm innan jag började igen.

Varför tog du en paus?
– Jag vet faktiskt inte… Först gick jag på hockeyskola i flera klubbar i Stockholm för att hitta rätt. Jag började i Solna med min kompis, men det var ett jättekort tag. Sedan började jag spela i Brinken eftersom det var närmare för mig dit. Jag har velat vara målvakt sedan dag ett, men dom hade redan tillräckligt med målvakter i Brinken.
– Då började jag i stället i Göta/Traneberg. Jag hade precis fyllt tio år då så jag började faktiskt ganska sent som målvakt.

Gustaf Albihn. **Foto:** Ronnie Rönnkvist.

“Hade fått höra att det fanns en bra målvakt…”

Det var nära att Leksandsmålvakten skulle valt en annan sport än hockey.
– Min pappa spelade basket i Växjö, så även jag spelade basket ett litet tag i Central. Det var ändå inte min grej utan det var hockey som gällde.

Albihn gjorde sin första riktiga hockeymatch som målvakt i Göta/Traneberg.
– Det var mot SDE hemma. Jag tror det blev 4-4. Jag kommer ihåg hur kul jag tyckte det var att få spela som målvakt. Första matchen var dessutom på helplan. Innan hade jag bara spelat någon match på halvplan som utespelare.

En av kompisarna han lärde känna väl var JVM-målvakten Marcus Brännman.

– Jag lärde känna honom då jag började spela i Göta/Traneberg. Det tog några år innan jag började träna med dom äldre där (Albihn är född 2004 och Brännman 2003), men jag hade fått höra att det fanns en riktigt bra målvakt i Göta.
– Det var jättekul att sedan få köra med honom och det är verkligen jättekul för honom att ha kommit med till Junior-VM. Det förtjänar han.

Så hamnade han i Leksand

Inför säsongen 2019/20 lämnade Gustaf Albihn för att spela med Hässelby/Kälvesta.
– Det var sista året på ungdomsnivå så jag kollade runt lite. Jag kände några av spelarna i Hässelby och även tränaren, Micke Kempe. Micke gick dit samtidigt som jag.
– Vi hade ett starkt lag och tog oss ganska långt, vilket var lite roligt eftersom Hässelby inte är känd som en klubb som brukade gå långt i SM. Jag visste också när jag gick dit att Hässelbys 04:or var ett bra lag som brukade gå bra i serierna. Jag trodde starkt på Hässelby och ville vara med på den resan. Det blev en rolig säsong.

Hur upplevde du Mikael Kempe som coach?
– Han är jättebra, väldigt inspirerande och snäll. Jag har känt honom väldigt länge, sedan Göta tiden då han var sportchef där.
– Jag hade även en målvaktstränare som jag tränade med privat. Min kompis, som är utespelare, hade Micke som tränare privat. Nästan varje vecka tränade vi tillsammans och det var så jag lärde känna honom.

Mikael Kempe är pappa till Mario och Adrian Kempe.
– Jag har tränat mycket med både Adrian och Mario så jag har fått en del hårda skott på mig, säger Gustaf Albihn med ett skratt.

Hur hamnade du i Leksand?
– Jag kollade runt lite då det var dags för hockeygymnasium. Allt kändes perfekt med Leksand, både hockeyn och det runt omkring. Det är nära till allt och bara hockey. Klubben känns bra, vi har bra målvaktstränare…

Du är uppväxt på Östermalm i Stockholm, men i Leksand hittar du varken en Nybrogatan eller Birger Jarlsgatan.
– (Skratt) Nej, det gör man inte.

Hur var det socialt att flytta från huvudstaden till en mindre ort, alltså lämna en tvåmiljonerstad till en kommun med runt 15 000 invånare?
– Det funkade faktiskt bra. Jag trodde att det skulle vara en större omställning, men när jag väl kom upp hit hade jag nästan inte tid för något annat än hockeyn.

Landslagsuttagen: “Jättecoolt”

Säsongen 2021/22 plockade förbundskaptenen Magnus Hävelid med Gustaf Albihn till Hlinka Gretzky Cup.
– Det var otroligt och jättecoolt. En sjukt häftig upplevelse och hur stort som helst. Jag stod två matcher och det var bra fart och tempo. Alla som är där är väldigt bra.

Vad kom den här turneringen betyda för ditt självförtroende?
– Mycket såklart. När man får chansen känner man sig stolt och man får en boost.

Det här var alltså sju år efter det att du började spela hockey…
– Ja, exakt. Det gick snabbt.

Fick nosa på SHL

Under säsongen 2021/22 fick han även vara med som reserv i SHL då Axel Brage var skadad.
– Jag var reserv i tre matcher. Det var hur häftigt som helst, publiken… Det är lite skillnad mot J20-matcher. När man tränar nära proffsen förstår man hur professionella dom är på och runt isen. Spelarna i laget är hur schyssta som helst.

Hur var det att jobba med Kasimir Kaskisuo då Axel Brage var borta?
– Det var jättekul och han är hur schysst som helst. Om han såg något som jag kunde göra annorlunda hjälpte han till och gav mig tips på hur jag kunde förändra.
– Jag har verkligen utvecklats av att vara med på dom här matcherna. Allt går hur snabbt som helst där ute och då gäller det att vara i tid och beredd på allt.

Den här säsongen har Gustaf Albihn spelat 18 J20-matcher och har 88.2 i räddningsprocent.
– Jag skulle säga att säsongen varit både upp och ner för mig. Det började ganska tungt och vi förlorade premiären mot Brynäs ganska stort. Det var inte så man ville att en start skulle vara.
– Sedan har jag jobbat på bra och känner att jag utvecklats. Det har, som sagt var, varit lite upp och ner, men så är det för alla, att det går lite tungt ibland. Senaste tiden har jag växlat upp, utvecklats och det kändes väldigt skönt att vi knep topp tio-platsen.

Nästa steg för dig är att kliva upp i A-laget. Idag är det Mantas Armalis och Kasimir Kaskisuo som har platserna där. Hur ser du på den konkurrenssituationen?
– Klart att det är två jättebra målvakter. Mantas har spelat hur bra som helst den här säsongen och Kasimir har spelat i NHL. Det är bara för mig att göra allt jag kan.
– Man lär sig mycket att vara med dom två, men också hela A-laget. Det har blivit några träningar med A-laget den här säsongen också. Det är kul varje gång. Allt går så mycket snabbare och man måste vara snabbare på fötterna. Samtidigt har inte spelarna där inte lika mycket tid med pucken som man har på juniornivå.

Ditt kontrakt går ut efter säsongen, hur går tankarna framåt?
– Självklart vill jag ta nästa steg och spela seniorhockey. Sedan får vi se hur det blir med allt. Jag trivs hur bra som helst i Leksand så det skulle vara jättekul att få spela vidare här, avslutar Gustaf Albihn.