Framtidens Damkronor: Josefin Bouveng

Hon har tre JVM på meritlistan. Nu drömmer Djurgårdsforwarden Josefin Bouveng om senior-VM. Men sätter utveckling på alla plan i första hand. 
— För att få chansen att göra det måste jag fortsätta utvecklas varje dag och göra jobbet som krävs för att komma dit, säger hon till Hockeysverige.se. 

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Just nu kommer det fram väldigt många stora talanger inom damhockeyn i Sverige. En av dem ska ni få möta i Framtidens Damkronor del 15. Det handlar om Djurgårdens Josefin Bouveng som förra säsongen spelade sitt tredje JVM. Även om hon idag har sin hemmarink på Hovet i Stockholm är hon inte någon stockholmare från början. 

— Jag är född i Uppsala, men uppvuxen på landet utanför Knivsta. Det heter Vassunda och jag bodde där fram till förra säsongen då jag flyttade hit, berättar Josefin Bouveng då vi ses för en intervju inne på Sjölins gymnasium på Söder i Stockholm där man ser bort till Gröna Lund på Kungliga Djurgården.
— Det började med att min lillebror (Linus) kom hem med en lapp från dagis. Där stod det om en hockeyskola i Märsta. Han bestämde sig för att prova och jag ville följa med och titta. Jag tyckte också det såg kul ut så jag lånade ihop lite utrustning och fick vara med veckan efter. Sedan fastnade jag, säger Djurgårdsforwarden med ett leende.
— Min lillebror spelar fortfarande i Wings (Arlanda) och pappa (Per Rosén) har också spelat ett antal säsonger med Almtuna i Allsvenskan och någon säsong i Wings. Däremot har inte min mamma (Helena Bouveng) spelat någon hockey. 

Som nästan alla unga tjejer inledde Josefin Bouveng sin hockeykarriär med att spela tillsammans med killar.
— Jag fick börja ganska snabbt i 01-laget även om det hade funnits några år. Då fanns det inga andra tjejer med, men efter några år kom Johanna Gävstedt från Rimbo med. Hon spelar i Linköping nu. Då var vi två tjejer i alla fall.
— Jag upplever ändå att jag blev behandlad som vem som helst i laget. Visst, ibland var det skönt att ha en tjej att prata med, men jag tyckte bara att det var kul att spela med killar.

— Djurgården blev den första riktiga damhockeyn för mig, men första gången jag spelade med tjejer var i Stålbucklan. Då var jag fortfarande kvar i Wings. 

INTE SAMMA FÖRUTSÄTTNINGAR  

Nu har nästan alla tjejer som är med i Stålbucklan spelat med killar tidigare, men hur upplevde du att spela damhockey för första gången?

— Det var kul att träffa andra tjejer på det sättet och det var då jag började bygga min sociala krets inom damhockeyn. 

Många av Josefin Bouvengs kompisar i Arlanda Wings spelar idag i lag som AIK, Mora och så vidare. Vägen ligger öppen för dom killarna att kunna leva på sin hockey under några år, men förutsättningarna för Bouveng är just nu inte de samma.
— Jag har fått acceptera att det är som det är. Jag tycker att det är tråkigt att det är så här, men jag tycker ändå att det har varit jättebra att fått omge mig med de killarna. Bland annat spelar Albin Grewe i SHL (Djurgården) och han kommer från Wings. En spelar i Mora (Adam Harrysson Karlsson) och han är jag jättebra kompis med fortfarande. De var mina kompisar och det var på en bra nivå hela tiden. Det här är jag tacksam för. 

När du inför två säsonger sedan säsongen skrev på för Djurgården, var det då en stor kontrast för dig att kliva in i SDHL?

— Hockey är annorlunda i sig. Största steget för mig förra säsongen var flytten och allt runtomkring. Det blev på ett helt annat sätt.
— På planen, klart att det är en annan hockey med hårdare passningar och så vidare medan kill-hockeyn var mer att dribbla, tekniskt och mer tacklingar. Jag känner att jag har nytta av kill-hockeyn i damhockeyn, men samtidigt har damhockeyn också utvecklat mig eftersom det är lite annorlunda. För mig har det varit bra att ha spelat både och. 

Du har spelat För-OS i Lillehammer, tre Junior-VM och är nu som 17-åring etablerad i SDHL, fanns det här med i dina drömmar som ung hockeytjej hemma i Vassunda?

— Ska jag vara helt ärlig så när jag fick första kallelsen till U18-landslaget visste jag inte riktigt vad det var, säger Josefin Bouveng med ett leende och fortsätter:

— Jag visste inte att det fanns ett U18-landslag och hade ingen aning om hur det såg ut. Det var säsongen innan Lillehammer (För-OS 2016) som jag blev kallad till ett regionsläger. Självklart tyckte jag att det var superkul och givetvis hade jag som mål då jag var liten att spela i landslaget, men jag visste inte att det fanns U18. När kallelsen kom blev det som en glad överraskning. 

Josefin Bouveng i ett derbyt mot AIK. Foto: Bildbyrån

Säsongen 2017/18 fick 18-åringen vara med om en historisk milstolpe då hon var med det svenska lag som vann silver vid Junior-VM i Ryssland.
—Det är lite svårt att ta på varför vi lyckades, men vi gjorde det tillsammans som ett lag. Det tror jag verkligen var nyckeln. Då menar jag inte bara vi spelare utan även alla ledare och dom runtomkring som hjälpte till samtidigt som vi hade ett bra stöd på läktaren. Vi gjorde det verkligen tillsammans. 

I den turneringen vann Sverige två gånger över hemmanationen Ryssland inför utsålda läktare.
— Vi spöade Ryssland två gånger i rad på deras hemma-is. Fansen lät väldigt mycket och hejade på Ryssland, men det kändes som att även vi fick energi av det för det kändes nästan som att alla höll på oss. Jag måste nog säga att det är den största upplevelse jag varit med om.

STORA GENOMBROTTET  

Förra säsongen var lite av ett genombrott för Josefin Bouveng. På 27 matcher svarade hon som 17-åring för 14 mål och totalt 26 poäng.
— Det var en väldigt utvecklande säsong på många sätt. Framförallt var det väldigt rolig att jag fick ett stort förtroende och en större roll i laget. 

Fick du en större roll än vad du hade förväntat dig?

— Det är egentligen svårt att förvänta sig någonting. Jag kände att jag gjorde så bra jag kunde och tog för mig så mycket som möjligt. Det var en kul säsong och för mig var det bara att ta chansen när jag fick den. 

Vad utvecklade du mest under förra säsongen?

— Både spelet med och utan puck. Det kändes som jag vågade ta för mig mer då jag hade pucken, men samtidigt blev jag mer trygg i det defensiva spelet. 

Vad måste du bli bättre på?

— Det finns mycket att jobba på, men en sak jag vill bli bättre på och som jag jobbar mycket med är att bli snabbare, kvickare och har mer fart över hela banan. — Sedan försöker jag utveckla målskyttet hela tiden. Även om jag tycker att det är en av mina styrkor just nu så är det otroligt viktigt och något jag vill bli bättre på. 

Bouveng har jobbat hårt på alla plan under sommaren. FOTO: Bildbyrån

Hur har du jobbat i sommar för att bli en snabbare hockeyspelare?
— Jag har lagt mycket tid på att träna just snabbhet och explosivitet ”off ice”, men även uthållighet, att orka vara snabb under matcher. 

Många har stora förväntningar på Josefin Bouvengs den här säsongen, men det är inget som 18-åringen ser som något negativt.
— Jag försöker bara fokusera på mig själv och göra mitt bästa för att utvecklas varje dag. Jag känner inte direkt någon press på mig själv utan jag vill hela tiden bara göra så bra jag kan och hoppas göra en ännu bättre säsong det här året. 

Följer du det som skrivs om dig i media?
— Ibland. Jag tycker det bara är kul när folk skriver. 

Finns VM redan den här säsongen i dina tankar?

— Klart att det ligger i bakhuvudet och VM är någonting jag självklart vill spela. För att få chansen att göra det måste jag fortsätta utvecklas varje dag och göra jobbet som krävs för att komma dit.