Framtidens Damkronor: Annie Silén
Svensk landslagshockey på damsidan upplevde sin mörkaste stund någonsin när man ramlade ur A-VM tidigare i år. Men det finns nya talanger som kommer underifrån, redo att ta över från det tidigare gardet. I en artikelserie på hockeysverige.se får ni möta några av framtidens Damkronor. Idag möter vi Leksands Annie Silén.
I del fyra av vår mini-serie med
framtidens damkronor får ni möta Leksands Annie Silén. Uppväxt i
Huddinge inte långt ifrån klassiska Björkängshallen. Moderklubben
är Segeltorp, men via AIK kom hon att hamna i Leksand förra
säsongen. Nu ses hon som en av svensk hockeys större framtidsnamn.
– Min brorsa (Henrik Silén) började spela hockey i Segeltorp
och min syrra sjöng och dansade. Jag testade på det min syrra
gjorde, men det var ingenting för mig. Jag ville testa på hockeyn i
stället och jag fastnade direkt, berättar 17-åringen då vi ses i
hennes föräldrahem i Huddinge.
– Det fanns många bra damer som
spelade i Segeltorp då. Bland annat Erika Holst. Hon och min brorsa
är mina stora förebilder.
STORSTJÄRNAN EN INSPIRATION
Brodern Henrik Silén spelar i
Huddinges J20-lag.
– Han är ”01:a”, bara ett år äldre än
jag och betyder sjukt mycket för mig. Han har hjälpt och pushat mig
i allt.
– Jag har egentligen spelat med killar i hela mitt liv.
Började med 02:orna i Segeltorp, men jag var även med lite i
01-laget. Där spelade vi lite tillsammans när vi var mindre. Det
var en bra kemi mellan oss även om jag var back medan han spelade
lite överallt.
Precis som Annie Silén nämnde inledningsvis
var Erika Holst en stor inspirationskälla för henne.
– Hon var
med mycket på hockeyskolan innan jag började spela i ett lag. Hon
var as-duktig och det var verkligen häftigt att hon visade att
tjejer också kan. Det gav mig motivation och jag kände att det här
ska jag bli riktigt bra på.
Erika Holst.
Foto: Ronnie Rönnkvist
Har det någon gång funnits
tvivel hos dig att tjejer kanske inte ska eller kan spela hockey?
–
Nej, det tror jag inte. Det var väldigt få tjejer som spelade då,
men nu blir det fler och fler. Segeltorp hade ett damlag som var
duktiga och vann flera SM-guld. Jag var själv aldrig med i deras
A-lag eftersom jag var för liten då, men jag var matchen knatte på
deras matcher, skrattar Annie Silén och fortsätter:
– Ylva Martinsen var tränare där och i laget spelade Line Bialik Øien och dom
här tjejerna.
DJURGÅRDEN OCH AIK – SAMTIDIGT
Efter tiden i Segeltorp gjorde Annie Silén
det något annorlunda att spela i både Djurgården och AIK
samtidigt.
– Vår tränare i Segeltorp Jonny Lindahl, som också
har betytt jättemycket för mig, bytte till Djurgården där han
skulle ta hand om deras 02-lag. Jag var kvar i Segeltorp, men kände
att jag tappade lite och det blev inte riktigt som jag ville att min
hockey skulle vara.
– Då testade jag Djurgården, kom in där
och fick spela med Johnny som tränare där också. Där var jag i
fyra säsonger fram till U15.
– Jag var fortfarande ganska lite
då jag gick till Djurgården, men det var mycket mer på allvar, om
man säger så. Jag har alltid gillat att det är seriöst så jag
hela tiden har kunnat bli bättre. Så var jag även då jag var
liten.
– Jag trivdes jättebra i Djurgården och killarna där var
helt fantastiska. Jag spelade bland annat mot Alexander Holtz då han
spelade i Nacka. Jag bytte klubb innan han kom till Djurgården. Han
var sjukt duktig redan då och det var utvecklande att möta en så
pass duktig hockeyspelare. Jag har hela tiden velat jaga dom som är
bäst, vilket också ger en utveckling.
Annie Silén har spelat i både AIK och Djurgården – samtidigt. Foto: Ronnie Rönnkvist
Det var då Annie
Silén började spela i AIK som hon kom i kontakt med tjejhockeyn på
allvar första gången.
– Det var då jag gick till AIK eftersom
det inte fanns något tjejlag i Djurgården och deras damlag
fokuserade på äldre spelare.
– Då snackade jag lite med AIK
eftersom dom hade ett SDHL-lag, men även ett lag i Division 1. I
början spelade jag med både och, men sedan gick jag över och bara
spelade i AIK.
Du spelade alltså i Djurgården och AIK
samtidigt?
– (Skratt) Ja, det är lite speciellt.
Var
det svårt att ta klivet över till tjejhockeyn?
– Ja, det var
”illegal-hit” hela tiden och väldigt svårt att anpassa sig. Jag
var så van med att det smällde i varje närkamp. Ofta i tjejhockeyn
är det att dom inte är vana att titta upp på samma sätt. Då blir
det också lätt huvudtacklingar.
– Det var jättesvårt i början
eftersom jag inte visste hur jag skulle vinna pucken utan att gå in
och tackla ordentligt. Sedan lärde jag mig och det är ett ganska
hårt spel även i damhockeyn.
För två säsonger sedan
gjorde Annie Silén debut i SDHL för AIK.
– Jag hade spelat en
Division 1-match som gick till straffar dagen innan mot Södertälje.
Damernas tränare, ”Empa” (Emelie Berggren) ringde mig direkt
efter matchen. Hon sa ”Tja ”Sillen” vill du vara med
och köra med damerna imorgon?”
– Det var så mycket på en
gång och jag var hemma från skolan dagen efter eftersom vi hade
kommit hem så himla sent från Södertälje. Vi åkte upp till
Brynäs, men vi var inte så många så jag körde faktiskt vartannat
byte tillsammans med Linnéa Bäckman.
Vad var den
tuffaste biten med att kliva in i SDHL?
– Jag skulle säga att
våga. Att jag måste lita på att jag kan även om det går
snabbare. Lita på mig själv, våga hålla i pucken även om jag är
yngre än alla andra.
– Det var bra att ha Linnéa bredvid mig
eftersom hon var lugn och snackade med mig om vad jag skulle göra.
Dessutom är hon en riktigt duktig hockeyspelare med mycket rutin.
Annie Silén med Leksandströjan. Foto: Ronnie Rönnkvist
Efter bara en säsong i AIK lämnade den talangfulla backen
AIK för att flytta upp till seriekonkurrenten, Leksand.
– Jag
ville ha lite ny miljö, lämna stockholmshockeyn. Det var vissa
saker jag inte riktigt trivdes med och då ville jag komma till en
miljö där ingen riktigt visste vem jag är.
TUFFT I STOCKHOLM
Det var många
gånger tufft för Annie Silén kring hockeyn i Stockholm, vilket
fick henne att söka en nystart.
– Det var vissa uttagningar…
Ofta fick jag en stämpel på mig och folk trodde på att det var så
även om dom inte kände mig, säger 17-åringen samtidigt som det
syns på henne att just den här biten i hockeykarriären varit tuff
för henne.
– Det blev att många verkade uppleva mig som någon
jag inte var. Det var varken den hockeyspelaren eller personen jag
var. Jag kände att det här gjorde att jag blev mer nedtryckt än
vad jag borde blivit.
Det du säger kan inte ha varit lätt
att hantera, speciellt eftersom du inte var speciellt gammal?
–
Nej, det var inte lätt… (Silén tystnar lite innan hon fortsätter)
Det var mycket snack om att jag hade en dålig attityd.
– Jag
hade inte så jättebra självförtroende och det är något jag
alltid har jobbat med. Jag tycker också att jag blivit bättre på
det för varje år. Egentligen är det största motgången att jag
inte har speciellt bra självförtroende.
– När jag nu kom till
Leksand fick jag en nystart. Här fick jag av tränarna ”Vi
tycker om dig som du är både som hockeyspelare och person”. Det
gav också mig självförtroende jämfört med att bara bli
nedtryckt.
TILLFÄLLIGHET ATT DET BLEV LEKSAND
Att det blev just Leksand var mest av
tillfälligheter.
– Vi fick kontakt med Kevin Törnblom så vi
åkte dit och snackade det med honom. Sedan blev det att jag flyttade
dit. Allt blev väldigt hastigt. Egentligen skulle jag börja i
Solna, men det blev Leksand istället.
Hur var det att
flytta in i ett litet hus på Leksands Strand som 16-åring?
–
Jag kände ingen. Samtidigt är jag en person som inte har svårt att
lära känna nya personer eller ta in nya vänner. Jag har aldrig
haft problem med det utan såg det bara som något spännande.
Annie Silén spelade inga matcher i SDHL förra säsongen,
men svarade från sin backposition för fyra mål och totalt sju
poäng på 15 matcher i Division 1.
– Jag började i
Damjuniorerna. Veckan efter jag flyttat dit var jag med damerna och
tränade. Sedan har jag kört mellan lagen fram och tillbaka, men
framförallt kört matcher med Damjuniorerna. Däremot spelade jag
inte något med Damlaget.
– Jag fick vara med och träna och
utvecklades också mycket av det. Uffe sa att han såg en potential i
mig, vilket kändes bra även om jag inte spelade någon match i
SDHL.
Vilka förväntningar har du på nästa säsong?
–
Det skulle vara riktigt kul att få vara med damlaget ordentligt. Jag
tror det på ett sätt blir ett läroår för mig, men samtidigt ska
jag visa att jag vill vara med, spela och ta en plats i det här
laget.
– Jag måste lita på mig själv och jag vet att jag kan.
I sommar har jag kört stenhårt och är här ute på skottrampen och
skjuter i princip varje dag. Jag kör för att ta en plats. Bara för
att jag är yngst betyder det inte att jag ska få minst speltid.
Ni tappar stora delar av stommen från förra säsongen,
kan det innebära att du istället kan få chansen till en stor roll
i laget?
– På ett sätt är det positivt eftersom det är en
större chans för mig att få spela i fall inte exempelvis Maja Nylén Persson inte är med. Samtidigt är hon en otroligt duktig
hockeyspelare.
– Det är tunga tapp, men nu då vi tränat
tillsammans känns det som ett bra lag. Dessutom har vi fått in
några nya spelare även om jag ännu inte har så bra koll på dom.
Vi får lita på att Lars (Stenmark) vet vad han gör.
– Dessutom
har vi spelare kvar som exempelvis Elin Lundberg, Madde Hall och Hanna Sköld som är landslagsmässiga och inte är några spelare
viker ner sig bara för en del har slutat. I stället ser dom sin
chans att ta en ännu större roll nästa säsong.
Finns
även juniorlandslaget med i tankarna?
– Jag var med på
russinlägret i våras. Sedan ska jag vara med i Uppsala och efter
det åka till Tjeckien för att spela fyranationersturneringen. Det
ser jag verkligen fram emot. Jag ska verkligen visa att jag ska ha en
plats i truppen till JVM, avslutar Annie Silén.
Den här artikeln handlar om:
