Blir det fotboll eller hockey för backtalangen? ”Känner att jag är ganska bra på båda”

Fotboll eller hockey? De flesta ungdomar väljer tidigt vilken idrott de ska inrikta sig på, men backtalangen Alicia Hiis, 16, har fortfarande inte bestämt sig. Hon har ett svårt val framför sig då hon är framstående i bägge sporterna.
– Jag känner att jag vill fortsätta med båda sporterna eftersom det ger mig så pass mycket, säger hon till hockeysverige.se.  

UPPLANDS-VÄSBY (HOCKEYSVERIGE.SE)
Alicia Hiis. Namnet skulle kunna tillhöra en popartist, men i själva verket handlar det om en av stockholmshockeyns mest lovande backar. Men Alicia Hiis är mer än bara det. Faktum är att hon är nästan lika lovande i fotboll som i hockey.

I likhet med tidigare landslagsmålvakten Valentina Lizana Wallner har Hiis påbrå från Chile. Det är nämligen därifrån hennes mamma kommer medan pappan är från Norge. Det är också det sistnämnda som gör att hon faktiskt varit på landslagscamp med både det norska och svenska juniorlandslaget i hockey.
– Jag var på Norges elitläger för U16 för någon sommar sedan. Egentligen ska inte tjejer vara med där, men jag anmälde mig dit ändå och till slut fick jag vara med. Det var många som undrade om jag skulle klara det, men jag försökte allt jag kunde och sedan gick det bra, säger den 16-åriga backen och fortsätter:
– Jag är född norsk men har inte sökt något norskt medborgarskap. Det dom sa då var att jag skulle skaffa mig det för då kanske jag kunde komma med någon gång.

När hockeysverige.se träffar Alicia Hiis är det på U18-landslagsläger där men testar spelare inför JVM i början av januari.
– Jag vet inte riktigt vilket land jag kommer spela för. Jag spelar fotboll också och där har jag varit i kontakt lite med det norska fotbollsförbundet. I Sverige har jag bara varit med i Stadslaget, men jag tänker att oavsett vilket så är båda tillfällen att utvecklas och lära vilket enligt mig landslag är till för.

BÖRJADE MED BANDY I SPÅNGA: ”AGGRESSIV I NÄRKAMPERNA”

Hiis har växt upp i Spånga i västra Stockholm och är fostrad i Spånga IS, en klubb som har fostrat spelare som Oscar Möller, Rickard Rakell, Andreas Jämtin och Andreas Engqvist.
– Jag spelade först bandy på is, men jag spelade även fotboll. Pappa tog med mig till bandyskolan och jag spelade bandy till jag var tio eller elva år från det att jag var tre år. Egentligen var det sedan pappa som tyckte att jag skulle testa på hockeyn eftersom jag var väldigt aggressiv i närkamperna. Det var svårt med klubbtekniken från början, men skridskoåkningen hade jag.

Du håller på med många olika sporter, vilken tycker du är roligast?
– Just nu är det faktiskt bara hockey och fotboll. Sedan har jag testat bandy, ridning och balett, haha…
– Det är många som frågar om jag inte ska välja sport nu. Självklart ska man välja det man är bäst på, men jag känner att jag är ganska bra på båda. Då blir det svårt för mig att välja.

Är båda sporterna lika roliga?
– Ja, självklart. Det handlar mycket om vilken tränare man har och inte om att det inte finns tid. Klart att det krockar ibland, men jag prioriterar hockeyn på vintern och fotbollen på sommaren.
– Jag kör NIU-fotboll (Idrottsinriktning) i skolan. Då tränar jag fotboll på morgonen måndag, onsdag och fredag. Sedan kör jag oftast hockey på kvällen. Det är så jag tänker. Hade jag haft hockey i skolan så hade jag kört hockey på kvällen.

STANNADE INTE I DJURGÅRDEN

Har du känt att du måste bestämma vilken sport du vill satsa på eller är det mest andra som har åsikter kring det?
– Det är mest andra. Pappa säger att jag får göra det jag vill och han stöttar mig i det jag väljer. Jag känner att jag vill fortsätta med båda sporterna eftersom det ger mig så pass mycket.
– Jag tycker att det borde vara flera tränare som är för att man ska hålla på med flera sporter. Man kanske ser spelare som exempelvis jag som lite barnsliga då jag vill hålla på med båda sporterna, men det hjälper mig verkligen eftersom hockeyn exempelvis hockey stärker upp knäna. När du är ute där ute på isen sliter det inte lika mycket på knäna, vilket det kanske gör mer i fotbollen.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Säsongen 2014/15 spelade Alicia Hiis i Segeltorp, en klubb som har ett nära samarbete med Djurgården. Trots det har hon valt att inte slå sig in i SDHL den vägen.
– Jag var och tränade lite med Djurgården, men sedan blev det inget med det. Jag hade självklart haft tid, men Djurgården är en storklubb och dom ville nog att jag skulle lägga ner all min tid där.

I stället har Hiis valt att spela i SDE Hockey.
– Jag går i skola på Danderyds gymnasium och då är det nära till träningen. SDE är ett SDHL-lag, men ändå inte riktigt en storklubb.
– Först när jag kontaktade dom fick jag ett nej, men då hade dom inte sett mig spela ännu. Sedan pratade jag lite mer med tränaren (Maggie Litchfield Medd). Hon gav mig en chans att provspela. Jag tror också att SDE vill ha lite yngre spelare som kan spela både i division 1 och SDHL.
– Jag ville ta ett steg upp eftersom jag lämnade kill-hockeyn av olika anledningar…

”JAG FICK INTE SPELA FÖR ATT JAG VAR TJEJ”

Varför valde du att lämna killhockeyn i Spånga?
– Det blev lite tjafs och alla har säkert olika åsikter. Från min synvinkel, då vi bytte tränare från U16 till J18, fick jag inte spela för att jag var tjej. Jag kan inte svara på om det var så och jag vill inte hänga ut någon, men jag upplevde det så.
– Annars har jag haft Mike McCarthy som tränare när han körde J18 och U16. Det var jättebra och jag fick verkligen en chans. Jag körde oftast i tredje eller fjärde linan och jag tycker verkligen att man ska spela dom som verkligen är hetast för dagen och inte bara ”den här spelaren brukar göra mål”.

Den här säsongen har Alicia Hiis fått chansen att debutera i SDHL för SDE Hockey.
– Vi mötte Djurgården faktiskt. Sedan mötte vi Linköping dagen efter. Det var någon som var sjuk i laget och då fick jag hoppa in, men jag visste inte spelplanen så bra eller hur jag skulle spela. Nu blev jag forward, men jag är egentligen back. Det gick ändå helt okej och det var kul.
– Det var verkligen en stor omställning och jag fick åka mycket skridskor hela tiden. Sedan kunde jag inte hålla pucken riktigt lika länge som jag brukar göra. Nu är jag i alla fall med A-laget och tränar. Sedan är jag med division 1-laget då jag kan.

Vad har du annars för målsättningar den här säsongen?
– Jag vill komma med i landslaget i fotboll, men i hockeyn är det att få spela så mycket i SDHL som möjligt.