Första generationen Bäckström – Old School Hockey Anders Bäckström

Nicklas Bäckström är en av Sveriges största NHL-stjärnor i dag. Men hur många känner till att hans pappa Anders hade en framgångsrik karriär i Brynäs under 1970- och 80-talet? I dagens Old School Hockey träffar vi just Anders Bäckström, som hann bli svensk mästare med Brynäs 1980.

Ånge väster om Sundsvall har gjort ett viktigt avtryck i Brynäs IF:s hockeyhistoria. Under en period i slutet av 1970-talet skickade stadens hockeylag, Ånge IK, tre spelare ner till Gävle där dom alla kom att bli väldigt viktiga för klubbens framgångar. Vi talar om den skicklige målvakten Göran Henriksson, reserv bakom Wille Löfqvist under flera säsonger, första juniorvärldsmästarmålvakten, Lasse Eriksson, samt backjätten och blivande Brynäs- kaptenen, Anders Bäckström.
– Jag spelade med både Göran och Lasse i Ånge IK när jag var yngre, skrattar Anders Bäckström
– Det var många spelare som kom fram just från generationen spelare födda 1959 (Göran Henriksson), 1960 (Anders Bäckström) och 1961 (Lars Eriksson). Varför det just var två så pass bra målvakter som kom fram ungefär samtidigt i lilla Ånge har jag inget bra svar på. Det fanns en fin målvaktstradition i klubben där vi haft flera bra killar som inte gått lika långt som just Göran och Lasse.
– Någon rivalitet mellan Göran och Lasse fanns inte heller. Trots allt var det två år mellan dom. Det handlade nog istället om att när vi spelade landbandy som grabbar hemma i Ånge spelande landhockey så var det väldigt populärt att stå i mål.

Foto: Arkivbild

Håller man på Brynäs om man är uppväxt i Ånge?
– Jag gjorde det i alla fall, trots att det är närmare till Sundsvall och Timrå. Brynäs var bäst i Sverige under 1960- och 70-talet så det blev ganska naturligt att jag kom att hålla på dom.

Debuten med Ånge IK i gamla Division 2, hur minns du den?
– Jag var fjorton år och vi mötte Nordingrå (med blivande Modo-målvakten Tomas Byberg). Det var självklart otroligt kul och dessutom vann vi med 3-2. Jag fick spela forward och hade två rutinerade killar bredvid mig, Thomas Olsson och Anders Svensson. För mig personligen gick det också ganska bra. Minns jag inte fel så gjorde jag någon assist också i den matchen.
– Min storebror Tomas Bäckström var även han med. Vi fick spela en del ihop under mina år i Ånge. Han har betytt väldigt mycket för mig som hockeyspelare och Tomas är någon som jag är väldigt tacksam för i dag. Utan honom hade jag antagligen inte kommit dit jag nu gjorde. Tomas var en stor talang, men tyvärr satte flera skador stopp för hans karriär. Utan skadorna hade han med all säkerhet kunnat hålla på en högre nivå.

”BAD LASSE RINGA OCH HÖRA OM DE VAR INTRESSERADE AV EN BACK”

Efter säsongen 1977/78 lämnar Anders Bäckström Ånge för flytt till Gävle och Brynäs.
– Egentligen var det så att Brynäs var intresserade av Lasse (Eriksson). När jag fick höra det bad jag Lasse ringa till Brynäs för att höra om klubben även var intresserade av en back från Ånge.
– Sagt och gjort så kom Brynäs, med nu bortgångne Lennart Jansson, och tittade på oss båda och på den vägen hamnade jag i Brynäs. Lasse och jag flyttade hit ner till Gävle samtidigt och bodde även tillsammans under den första tiden.

Var det stor kontrast i ledarskapet som gamla Timråspelare Arne Lundström hade i Ånge mot det som Rolf Andersson anammade i Brynäs?
– Visst var det så. Fast kanske inte bara ledarskapet, utan just det här steget från lilla Ånge till Sveriges klubb nummer ett, Brynäs.

Lennart ”Tigern” Johansson.

Du och Göran Grundström var väl ofta extra backar under er första säsong i Brynäs, hur upplevde du den rollen?
– När ”Tigern” (Lennart Johansson) kom in som tränare efter Rolf Andersson 1979/80 plockade han upp en hel juniorfemma i A-truppen. Förutom jag och Göran så var det Anders ”Masken” Carlsson, Björn Åkerblom och Stefan Lif. Redan från början det året var jag en av sex ordinarie backar och oftast spelade jag i backpar tillsammans med Janne Kock.
– Jag kände redan tidigt att jag hade förtroende från ”Tigern” och jag är väldigt tacksam mot honom att jag fick den här möjligheten av honom. Göran var väl inte riktigt ordinarie då.
– ”Tigerns” ledarskap var väldigt speciellt. Han var väldigt taktiskt driven och kunde rita upp och förklara hur vi skulle agera för att vinna våra matcher. På det sättet var han före sin tid. Ibland kunde han dock ha lite svårt att nå fram med sitt budskap till alla spelare. Det gällde att man lärde känna personen ”Tigern” för att förstå hur han menade.

När Lennart ”Tigen” Johansson klev in som tränare 1979 efter Rolf Andersson var det många som överraskades av valet, något som inte Anders Bäckström riktigt håller med om.
– Nej, det stod klart rätt tidigt att ”Tigern” skulle ta över inför säsongen 1979/80. Han kom ju även in något år senare (1981/82) då han tog över efter Tord Lundström.

ETT OTIPPAT SM-GULD: ”OTROLIGT TUFFA MATCHER”

Säsongen 1979/80 blir en framgångssaga för Brynäs. Helt otippat vinner Brynäs SM-guld efter att knappt tagit sig till slutspel. I finalen besegrades Frölunda med 3-2 i matcher. Två av lagets stora spelare var en ung Mats Näslund och en nyligen hemkommen NHL-stjärna, Inge Hammarström.
– Båda var väldigt viktiga för det här guldet. Framför allt då Mats som fick sitt stora genombrott den här säsongen. Han fick dessutom Guldpucken det året som ett bevis på att han var Sveriges bästa hockeyspelare.
– ”Tigern” fick ihop en bra mix av alla typer av spelare och olika åldrar. Dessutom fick vi slå lite ur underläge eftersom vi inte var direkt favoriter den säsongen. Stockholmsklubbarna (AIK och Djurgården) var väldigt bra då liksom Björklöven. Även Frölunda hade ett starkt lag liksom givetvis Leksand. Just Leksand slog vi ut i semifinalen det året.

Frölundalegendaren Anders Broström har berättat i boken Old School Hockey om hur tuffa finalerna var och den hätska stämningen som rådde mellan finallagen.
– Det var otroligt tuffa och täta matcher. Sedan var det en incident mellan Janne Kock och Broström själv som satte extra krydda på stämningen, skrattar Bäckström.
– Framför allt var det väldigt roliga matcher och som tjugoåring var det här en enorm upplevelse. Bara en sådan sak som att vinna SM-guld första säsongen du spelar i elitserien var fantastiskt.

Foto: Arkivbild

Vid jul- och nyårstid samma år plockar förbundskaptenen för Sveriges äldre juniorlandslag, Bengt ”Fisken” Ohlson, med Anders Bäckström till JVM som spelas i Helsingfors. Sverige vinner gruppspelet före Tjeckoslovakien, men i slutspelet blir både Finland och Sovjet för svåra. Sverige kom att sluta på en bronsplats.
– Jag har tänkt många gånger på den här turneringen. Vilket lag vi hade. Håkan Loob, Ove Olsson, Lasse Karlsson, Thomas Rundqvist, Björn Åkerblom, Lasse Eriksson, Peter Åslin…
– Naturligtvis skulle vi vunnit guldet det året. Tyvärr lyckades vi inte slå ryssarna med Vladimir Krutov, Igor Larionov och grabbarna.

Ni leder den avslutande guldmatchen med 1-0 en bit in i andra perioden, men tappar till förlust med 2-1. Hur nära guldet var Sverige egentligen?
– Precis som du säger så ledde vi matchen väldigt länge och det såg ut som vi skulle reda ut Sovjets press och vinna. Ett par individuellt skickliga prestationer av framför allt Krutov gjorde att matchen vände och det i stället blev Sovjet som vann guld.

Du spelade en hel del i Vikingarna (B-landslaget), men hur nära var du spel i Tre Kronor?
– Jag tror att det var under en turnering i Italien jag debuterade i B-landslaget. Självklart var det väldigt stort. Framför allt var jag ganska nöjd med att tillhöra landet 12-14 bästa backar. Men jag tror faktiskt inte att jag var speciellt nära att komma med i Tre Kronor.

”EKONOMIN HÄNGDE INTE MED I UTVECKLINGEN”

Åter till Brynäs. Tord Lundström kom in som tränare i klubben efter Lennart ”Tigern” Johansson och när han klev åt sidan tog Stig Salming över. Trots båda dessa legendarer blev det några tunga säsonger för Brynäs under 1980-talet.
– Jag tror att organisationen och ekonomin inte hängde med utvecklingen helt enkelt. Framför allt då ekonomin. Brynäs hängde helt enkelt inte med på alla plan samtidigt som HV71 och flera andra klubbar växte och blev starkare.

Du var själv lagkapten under ett antal av dessa säsonger, hur jobbade du för att hålla modet uppe på killarna i laget?
– Jag har alltid resonerat som så att är man ett lag så måste man hjälpas åt, oavsett om det är medgång eller motgång. Oavsett måste du hela tiden jobba med att få ihop laget. Vi kunde ju inte bara stå och titta på bara för att det var några tuffa år.
– Vi pratade mycket om, eller rättare sagt hur, vi skulle slå nästa lag och nästa och så vidare. Det var trots dom tunga åren väldigt bra stämning i laget. Trots allt är det allt roligt som man har i ett lag som är grunden till att man håller på med ishockey eller någon annan lagsport.

Foto: Arkivbild

I mars 1988 osar det katt i Brynäs. Tord Lundström, som då tränade Brynäs, får sparken och ersätts av Kjell Lind. Det här rörde upp känslor i nästan alla Brynäshjärtan och bland annat valde tränarlegendaren Tommy Sandlin att klippa sitt medlemskort för sympati till Lundström.
– Vi hade spelat 17 eller 18 matcher utan vinst när Tord fick gå. Något var självklart tvunget att göras. Att det sedan drabbar en Brynäs- ikon på det sätt som det gjorde var naturligtvis inte speciellt roligt.

Var ni spelare inblandade i Tord Lundströms avgång?
– Nej, inte alls. Det sköttes på en nivå ovanför oss spelare.

Hur var Tord Lundströms ledarskap?
– Ett helt annat än ”Tigerns”. Tord var med tillbakadragen och iakttagande medan ”Tigens” var framfusigare och offensivare. Så var ju även deras personligheter.

Din sista säsong som spelare i Brynäs gör du 1987/88. Där fick du även uppleva att spela elitseriehockey mot Väsby.
– Vilda Väsby ha ha…
– Ja, det stämmer. Det var säkert stort för Väsby att få vara med och spela i elitserien. Det var bra fart på läktaren nere i Vilundahallen, men själva matchen minns jag inte något speciellt ifrån (Vinst 7-6). 
– Däremot fick vi bara 1-1 hemma i säsongspremiären hemma i Gavlerinken mot just Väsby.

Varför valde du att sluta efter den säsongen?
– Jag fick möjligheten till ett fint civilt jobb samtidigt som motivationen började ta slut, så det var rätt tillfälle helt enkelt.

Du har ändå valt att jobba i Brynäs under flera år efter att din tid som spelare var över.
– Jag har nog varit med på alla nivåer i klubben även om jag nu längre inte har någon funktion i klubben. Jag har haft en fantastisk tid i klubben och jag anser att Brynäs IF är världens bästa förening. Kan jag bara så vill jag vara med och bidra om klubben behöver min hjälp. Det har alltid varit en självklarhet att ställa upp bara tid funnits.

Nicklas Bäckström.

Har du tränat båda sönerna Nicklas och Kristoffer Bäckström?
– Ja, båda två.
– Jag är egenföretagare i byggbranschen i dag. Självklart är jag i Gavlerinken så ofta jag kan då Brynäs spelare. Jag följer givetvis Kristoffer som spelat Oppala/Sätra senaste säsongerna  efter utflykter till Örebro, Hammarby, Mörrum, Österrike och Tyskland. Nicklas spelar som bekant i Washington så jag är även över en hel del och ser när han spelar.

Nicklas ska spela World Cup om några veckor, hur ser du på Sveriges möjligheter i turneringen?
– Jag tror att Sverige har goda möjligheter där, vilket jag är helt övertygad om. Tittar man på laget ser det otroligt intressant och spännande ut.

Vad har Nicklas sagt till dig om möjligheterna?
– Han tycker att dom har ett riktigt bra lag. Det gäller bara att få ihop det som han säger och det brukar ju Sverige vara duktiga på. Han är optimist, avslutar Anders Bäckström som givetvis ska åka över till Toronto för att följa turneringen på plats.