"Jag skakade bara – vad fan är det som händer med mig?"

Minnesluckor, tryck över bröstet och konstant trötthet.
Covid-19 var ingen “vanlig influensa” för 22-årige Moraforwarden Filip Lennström.
– Jag frågade vår fysio: “Varför mår jag så här dåligt? Det här känns inte bra”.

Under säsongen har spelare som Isac Skedung, Joakim Hillding och Leon Bristedt berättat om de sviter de upplevt efter att ha smittats av covid-19 och hur de haft det jobbigt att komma tillbaka till hockeyn. Filip Lennström var inte glad över att läsa om deras upplevelser, men någonstans var han ändå lättad.

Han var inte ensam.

– Det är skönt att veta att jag inte är den enda, säger Lennström innan han tystnar för en kort stund.
– När jag mådde så jäkla dåligt som jag gjorde och bara låg hemma så såg jag att det var fler och fler hockeyspelare som berättade om sina symtom, men att de också hade blivit bättre och bättre. Det var skönt att veta att det här inte är slutet. Jag skulle komma tillbaka, även om det kändes otroligt tufft där och då.

"KÄNDE ATT "DET HÄR ÄR VÄL INTE SÅ FARLIGT""

Det var i mitten av november som Mora IK drabbades av ett coronautbrott i spelartruppen, vilket tvingade laget till ett tre veckor långt uppehåll.

Lennström var en av spelarna som smittades av viruset.

– Jag hade hög feber första natten och lite under dagen därpå, men sedan försvann det. Då kände jag väl lite att ”det här var inte så farligt”. Jag tog det lugnt och alla i laget var hemma, då vi inte tränade någonting under det här uppehållet. Så där och då tänkte jag inget mer på det, det var bara att vila lite och kliva på igen när vi skulle återsamlas, säger Lennström.
– När jag kom tillbaka till träningen igen så tyckte jag att det inte kändes så konstigt. Det var ingenting som störde mig direkt. Inget kändes annorlunda. Men sedan första matchen…

Onsdagen den 2 december spelade Mora sin första match sedan viruset fått fäste i laget. Redan efter 20 minuters spel kände Filip Lennström att det var något med hans kropp som inte stämde.

– Det var som om att allt jag ville göra inte kopplade med hjärnan. Huvudet var inte med alls. Jag kunde knappt slå en passning rätt. Varken huvudet eller kroppen var med. Men jag tänkte att det här måste bara vara lite matchovana, det var ju trots allt ett tag sedan jag spelade match innan matchen mot Västerås.

Jag frågade vår fysio: ”Varför mår jag så här dåligt? Det här känns inte bra”.

Lennström fullföljde matchen mot Västerås och avfärdade den, enligt honom själv, svaga insatsen som en påföljd av det långa uppehållet och ringrostighet. 22-åringen lade sedan inte så mycket energi på hur han hade mått under matchen i Västerås, men i hemmamatchen mot Timrå kom känslorna tillbaka.

Men den här gången var känslan betydligt mer otäck.

– Då… Alltså. Jag skakade bara efter den första perioden. Jag var helt andfådd och förstod inte hur jag var i detta skick. Vad fan är det som händer med mig? Jag frågade vår fysio: ”Varför mår jag så här dåligt? Det här känns inte bra”. Jag tog en Dextrosol och lite Resorb och sådant. Men kroppen eller huvudet ville inte vara med. Det svartnade bara.
– Under Timråmatchen så minns jag inte mina byten från den första perioden. Jag kommer bara ihåg att jag är helt slut efter perioden och skakar. Jag har aldrig känt mig så trött i hela mitt liv och då hade vi bara spelat en period. Jag kunde inte styra mig själv. Det var riktigt otäckt.

"BLEV LIVRÄDD"

Under matchen pratade Lennström med både Moras fysio och lagläkaren om sitt mående. De misstänkte att det hade något att göra med sviterna av covid-19, men ingen misstänkte att det skulle vara något allvarligt.

– Efter Timråmatchen kände jag att det här inte handlar om att jag är ovan vid matchspel längre. Det måste vara något annat. Då började jag även känna ett tryck över bröstet när jag låg i sängen. Det kändes som att jag var i en bubbla och bara var trött konstant.
– Jag har hört att det är många som beskriver känslan som efter en kraftig hjärnskakning. Jag har aldrig haft en hjärnskakning, så jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra med, men det var inte kul. Jag var inte mig själv och var otroligt trött. Det var bara svart i huvudet när jag försökte träna.

Jag hade tryck över bröstet och ont precis över hjärtat, så jag blev ju livrädd att det var något fel på hjärtat.

Efter några dagar hemmavid beslutade sig Mora och Lennström för att åka in till sjukhuset för att göra tester. 22-åringen röntgade lungorna för att se att allt var i sin ordning, vilket det också var. Han tog blodprov, gjorde EKG och en rad andra tester.

Inget visade något avvikande provresultat.

– Det hade varit skönt att få en diagnos. Jag hade tryck över bröstet och ont precis över hjärtat, så jag blev ju livrädd att det var något fel på hjärtat. Därför hade det på ett sätt varit skönt att veta om det hade varit en hjärtmuskelinflammation eller något sådant. Då hade jag vetat att jag bara behövde vila, sen kunde jag komma tillbaka. Nu visste jag ingenting.
– Sen är det klart att det så här i efterhand är skönt att veta att det inte var något med hjärtat. Men det var jobbigt att inte veta om jag skulle bli borta i en vecka, en månad eller ett halvår.
– Men jag kände själv att det var något som inte stämde med kroppen, så jag tog en liten paus.

Lennström kom överens med klubben om att han inte skulle delta i några träningar fram till juluppehållet. Planen var att 22-åringen så smått skulle stegra sin träning för att sedan kunna trycka på mer efter årsskiftet, om allt kändes bra.

– Så det var några veckor där jag i princip inte gjorde någonting. Jag cyklade lite lätt, bara. Jag var bara hemma och tog det lugnt och hade en bra jul, ändå. Jag körde ett rejält cykelpass efter nyår och då var jag så klart inte i superbra fysisk form, men jag kände ändå att både kroppen och huvudet var tillbaka. Det svartnade inte och jag kunde vara klartänkt, trots att jag var tänkt. Det var en otroligt skön känsla.

Var du någon gång, i det här stadiet, rädd att åka på nya bakslag?
– Visst, jag har varit lite rädd att jag skulle få känningar i huvudet igen, men det var mest i början när jag började trycka på i träningen. De senaste veckorna har jag inte tänkt på det alls.

GJORDE COMEBACK I HELGEN

Succesivt har Lennström kunnat öka träningsdosen och den gångna veckan steppade han upp träningsmängden rejält, då han både körde för fullt på isen utöver de cykelpass han körde på sidan om.

– Jag är tillbaka i samma fysiska form innan jag däckades av detta. Att slippa svartnandet för ögonen och skakningarna var grymt skönt, säger Lennström.

Hur mycket har Mora hjälpt dig genom detta?
– Otroligt mycket. Läkarteamet har skött kontakten med sjukvården och hört av sig till mig regelbundet för att höra hur jag mår. Även tränarna, spelarna och ledningen har visat att de verkligen bryr sig om mig. De har inte legat på mig om att komma tillbaka, de har låtit mig ta den tid det behöver ta. De har främst tänkt på människan Filip, snarare än hockeyspelaren Filip.

Oavsett hur det gick personligen och för laget så var det bara kul att få spela hockey igen.

Ännu vet Lennström inte vad som hände med hans kropp de där dagarna i början av december, men i dag mår den 22-årige forwarden bra – och i helgen fick han äntligen göra comeback efter uppehållet på drygt en och en halv månad.

– Det är jävligt skönt att vara tillbaka. Det kändes som att det var en evighet sedan man spelade en riktig match, så det tog ett litet tag att vänja sig vid matchtempot. Men jag kom in i det efter ett tag och jag kände lite oavsett hur det gick personligen och för laget så var det bara kul att få spela hockey igen.

Nu njuter han mer än någonsin av att få spela hockey igen.

– Det är så otroligt kul. Det är en skön känsla att komma ner på hallen, träffa alla grabbar och bara hänga. Att få kriga ute på isen med de här killarna är det bästa som finns. Vi har ett så gott gäng, så man vill bara vara ute på isen med dem hela tiden. Just nu känns det superroligt att vara på hallen igen.