Erika Holst kritiserar Damkronorna: "Måste vilja ha medaljer"
Intervju

Erika Holst kritiserar Damkronorna: "Måste vilja ha medaljer"

Publicerad 08 mars 2022 18:33 | Senast redigerad 09 mars 2022 14:34
I november presenterade Frölunda Erika Holst som huvudtränare för nystartade damlaget. För Hockeysverige berättar hon nu om sina planer i klubben och sin syn på det svenska damlandslaget. 

– Jag kan känna mig ganska frustrerad, säger förra OS-medaljören, Erika Holst.

Desktop ad in article Mobile ad in article

GÖTEBORG (Hockeysverige.se)


Erika Holst jobbade mellan 2011 och 2017 inom Svenska Ishockeyförbundet med att bland annat utveckla svensk damhockey. Sedan dess har det varit tyst kring henne, men för någon månad sedan kom beskedet att hon kommande säsong ska träna nystartade Frölundas damhockeylag.


– Mitt hockeyliv har varit ganska magert efter förbundet. Jag flyttade tillbaka till Varberg där jag kommer ifrån eftersom jag kände att jag behövde ett break från hockeyn generellt, berättar Erika Holst då hockeysverige.se träffar henne för en intervju på ett hotell i centrala Göteborg där man skymtar ett soldränkt Liseberg om man tittar ut genom hotellrestaurangfönstret.

– Jag har varit med på lite flickträning. Det har också kommit lite förfrågningar, men jag har inte tyckt det känts rätt vare sig tajmingsmässigt eller varit tillräckligt intressant.

“Jag var nog lite mätt”

Varför valde du att lämna jobbet på Svenska Ishockeyförbundet 2017?
– Största delen var att verksamheten växte och blev större medan jag var relativt ensam. Jag hade support från olika håll, men organisationen inne på förbundet växte inte i takt med verksamheten.

– Man pratar hela tiden om att svensk hockey ska vara världens bästa. Ska man vara världens bästa även på damsidan så behöver man ha resurser även på förbundet.

– En annan anledning var det här med att jag spelat hockey under hela mitt liv, jobbat med hockeyn, varit i hockey… Jag var nog lite mätt på det och behövde, som jag sa, ett break, vilket jag tror varit bra. Jag har sett på hockeyn lite mer utifrån, fått ett annat perspektiv och gjort lite andra saker i livet än vara i ishallar. Desktop ad in article Mobile ad in article

Minns du vilka avtryck du ville sätta på damhockeyn där och då?
– Min huvudfokus var nog att möta så många unga hockeytjejer som möjligt. Vecka drömmen i dom att vinna medaljer.

– När tjejerna blev lite äldre pratade jag mycket med dom om att det är en väldig skillnad på att vilja spela ett OS eller VM jämfört med att påverka för att vilja vinna medaljer. ”Vill jag vara en spelare som påverkar att Sverige tar medaljer eller är jag nöjd med att bara vara där.”
– Är man nöjd med att bara vara där så kommer det inte bli några resultat. Det tryckte vi väldigt mycket på för dom äldre.

Det saknas i damlandslaget

Med tanke på det du säger, hur ser du på att vi nu spelar i VM:s B-grupp och det inte ens var nära att Damkronorna skulle slagits om medaljerna i OS?
Erika Holst tystnar en stund och tittar ut mot Korsvägen där spårvagnarna plockar upp passagerare.

– Jag kan känna mig ganska frustrerad…, säger förra OS-medaljören och fortsätter:
– Det är stort att vara på ett OS, men att spelare upplever att en dröm har gått i uppfyllelse… Ja, man ska vara stolt över att ha blivit uttagen att representera Sverige på ett OS. Man har tagit sig långt, men måste vilja ha medaljer.

– USA och Kanada är bra. Vi kan nästan räkna dit Finland också. Sedan tycker jag att det finns spelare i Tjeckien, Danmark och andra nationer, nu är inte jag insatt i spelarnas vardag men utgår ifrån att dom tränar hårt och gör vad dom kan, som lever för att vinna medaljer. Att alla val jag gör varje dag ska ta mig närmare den där medaljen i VM eller OS. Att jag inte är nöjd med att bli fälld i hörnet och bara ser pucken ligga där. ”Jag ska upp och bli först på pucken”.
– Det saknar jag i det svenska laget idag, vilket jag ser att det finns i andra nationer. Titta på Danmark och Josefine Jakobsen, nu har jag visserligen coachat henne, hennes inställning är att kan hon komma först till pucken så är hon det. Har hon inte pucken så ska hon ta tillbaka den.
– Det instinktiva i att äga puck, vilja ha puck och driva på mål. Sedan vet inte jag om det är så att vi försöker utbilda så mycket att vi hela tiden ska göra så rätt. Pucken är där och att den ska in i mål är vad som räknas. Gör vi fler mål en motståndarna vinner vi.

Energi i varje byte?
– Exakt. Framför allt i första perioden mot Kina, vilket jag tycker är enda perioden vi spelade bra…Spelarna kan åka skridskor, kan skjuta och har dom här ”skillsen”. Dom är utbildade hockeyspelarmässigt, men det är någonting i mentaliteten och inställningen.
– Skit samma om vi spelar B-VM, möter Danmark, Finland eller Tjeckien så går vi ihop i gruppen och gör det med våra liv. Men vilka är dom drivande spelarna i laget och som visar att ”jag är så passionerad att jag viger mitt liv för det här”?

Kanada slog Finland med 11-1 och övriga lag var relativt chanslösa mot just Kanada och USA, är damhockeyn då värdig att vara med i ett OS då det just nu bara är två, tre lag som har en realistisk chans att slåss om medaljerna?
– Absolut. Jag kan så här i efterhand förstå att det ifrågasattes 1998 i Nagano, vilket jag var arg över då.
– Det hade dels varit brutalt för damhockeyn om man inte var med eftersom OS är det som just nu driver den. Spelarna och förbunden har en fyraårscykler och media är med betydligt mer vart fjärde år.
– Förut, när det bara var USA, Kanada, Finland och Sverige, var det inte jättebrett. Nu är USA och Kanada där dom är, men det är idag elitidrottare, träningsmässigt, fysiskt och hela den biten i flera länder än tidigare.

Nu är Erika Holst alltså tillbaka i svensk hockey då hon kommande säsong ska träna Frölunda iDivision 1.


– Jag är här för att Kim Martin (Hasson) ringde och ville att jag skulle komma hit. Det är enkla svaret, säger Erika Holst med ett leende och fortsätter:
- Nu sa jag faktiskt inte ja direkt. Jag hade ingen aning om att Frölunda skulle anställa Kim förrän det kom ut officiellt, vilket jag blev väldigt glad över. För mig visade det att Frölunda kör på riktigt när man anställer Kim. Dels för den person hon är, dels för att hon har erfarenhet av att vara sportchef där hon gjort ett bra jobb.
– GHC (Göteborg HC) i all ära, men dom har inte förutsättningarna att vara en elitförening på det sättet. Göteborg, som är en så stor region, har inte haft elitmöjligheten för damhockeyspelare så alla tvingats att flytta härifrån.

Desktop ad in article Mobile ad in article

“Vi ska ha de bäst tränade spelarna” 

Finns det potential i Göteborg att på sikt få ihop ett slagkraftig SDHL-lag?
– Definitivt. Det säger jag av samma anledning som jag är här, att man knyter Kim till sig. Jag hade ett par samtal med Kim och även några med Christian Lechtaler eftersom jag hade en hel del frågor jag ville ha svar på.
* Vart i organisationen lägger man damlaget?
* Vart fysiskt och geografiskt i Göteborg är det tänk att damlaget ska vara?
* Ska Frölunda bygga från grunden?
* Vad har man för spelfilosofi i Frölunda?
* Är styrelsen med?

– Det här var superviktiga frågor för mig. När jag fått svaret att Frölunda väntat länge eftersom när man väl ska i gång så ska man göra det på riktigt. Under klubbdirektören är det sportcheferna Fredrik Sjöström och Kim Martin som är bredvid varandra i organisationerna. Det kommer in ett seniorlag till så man har ett herr och damseniorlag.
– I Frölunda, även om vi inte pratar samma ekominska förutsättningar ännu, så ska man ha samma förutsättningar, oavsett om du är tjej eller kille, för att kunna bedriva sin verksamhet.
– Både jag och Kim tyckte det var otroligt viktigt att damlaget kommer hålla till i Frölundaborg där alla elitlagen är. Där finns det en egen kock, bästa gymmet, kontoret och hjärtat i Frölunda. Desktop ad in article Mobile ad in article


Ni blir med andra ord en elitklubb redan från början.
– Absolut. Vi har sagt att även om vi börjar i Division 1, nu kommer vi ha spelare med olika bakgrund, är målet att vi ska ha dom bäst tränade spelarna i landet. Oavsett om vi spelar i SDHL eller Division 1 ska vi ha den bästa verksamheten för spelarna så inget runtomkring ska sätta stopp för hur bra dom kan bli. Utan det är enbart spelarens egen inställning och motivation som ska avgöra. Dom ska kunna bli världens bästa hockeyspelare om dom själva vill det.

Nu blir inte Erika Holst ensam tränare för Frölunda kommande säsong.


– Assisterande är Marcus Anselm som i dagsläget tränar A-pojkar i Frölunda. Han har även hockeygymnasiet för tjejerna i Frölunda. Dessutom regionlaget här i Göteborg. Sedan har vi en fystränare som heter Tilda Krüger Nilsson.
– Styrkan i det här är Frölunda som organisation med marknadsavdelning och så vidare, synsättet att man ska spela en aggressiv hockey och vara vältränad, hela den biten vill vi plocka in hos oss. Sedan lägger vi till det min och Kim:s erfarenhet.
– Vi båda har givetvis själva erfarenhet från att spela internationellt, men Kim har även med sig SDHL och erfarenhet från hela den världen. Båda vi har varit på UMD (University of Minnesota-Duluth) där vi sett en verksamhet i världsklass med faciliteter och allt runtomkring, så vi har en ganska lika bild, Kim och jag, över vad vi vill skapa för att skapa den miljö som är bäst för spelarna.
– Marcus har anknytningen i Frölunda och Göteborgsregionen, koll på yngre spelarna och kontakt med dom. I organisationen finns även Göran Pegenius och Micke Ström. ”Pigge” drar ihop regionsträffar för tjejer i hela regionen. Ström har akademin och hockeygymnasiet. För min del är det väldigt tryggt att veta att dom har den förankringen. Jag har själv varit borta från hockeyn några år, men framför allt från den här regionen under väldigt många år.
– Dessutom har vi tillgång till rehab, medicinska teamet, mentala rådgivare och så vidare. Det här pratar jag och Kim mycket om, att det är få föreningar på damsidan i Sverige där man har alla dom här olika rollerna. Desktop ad in article Mobile ad in article

Ser vi nästa säsong Hanna Olsson, Anna Kjellbin, Frida Axell, Jennifer Carlsson och så vidare vända hem till Göteborgstrakten och spela för Frölunda?
– Framför allt har Kim en dialog med många spelare. Vi kommer gå ut efter säsongen med vilka det handlar om med respekt för vart dom är idag.

Vilken nivå av spelare pratar vi om här?
– Vi har dialog med SDHL-spelare, absolut. Det är också en del i Frölundas kultur och förhållningssätt, att man vill bygga lokalt och regionalt.

Är det för intresse för laget, men också att unga tjejer och killar ska få lokala förebilder?

– Absolut. Skapa profilerna. Är det en spelare från distriktet som kommer in på hockeygymnasiet och går hela vägen upp till Frölundas A-lag så ser dom andra tjejerna att hon kom via Hanhals, Skärgården eller någon annan klubb.
– Jag tror att det är superviktigt i framför allt damhockeyn där det handlar mycket om kontakter ”jag känner den och den”.
– Det här är också vad jag saknat lite grann. Nu syns Kim överallt, fortfarande, men småtjejerna idag har inte sett henne spela hockey. Nu finns det en del som har koll på Damkronorna, men vi behöver skapa profilerna i Frölunda som gör att småtjejer och även killar då dom spelar landhockey säger ”Nu är jag den här spelaren”.

Samarbete med Göteborg HC?

Hur ser du på möjligheten till samarbete med Göteborg HC?
– Samarbete – nej. Däremot har vi idag ett samarbete med Hovås. Våra tjejer som går på hockeygymnasiet idag spelar där.
– Jag tycker det är bra att vi inte tar över något befintligt lag. Vi behöver hitta olika samarbetsformer på sikt beroende på olika nivåer. Desktop ad in article Mobile ad in article

Det finns en risk eller möjlighet att ni ställs mot Göteborg HC kommande säsong…
– Ja, så är det.


Finns det utrymme för två starka hockeylag i en stad som Göteborg?
– Det tycker jag absolut. Jag var i Hanhals för några dagar sedan. Hela isen var då full med tjejer. Inom några år kan jag tänka mig att det finns ett lag i SDHL och två i Division 1.
– Jag tror att man på sikt behöver ett seniorlag även i Kungsbacka. Jag fick ett samtal från Helsingborg häromdagen. Dom har 60-70 tjejer som är igång. Snart blir dom juniorer och då kanske vi kan få ihop en kustserie för juniorer.

– På sikt kommer tre lag i Göteborg inte vara något problem. Sedan behöver dom lagen vara på olika nivåer. När Riksserien bildades en gång i tiden var diskussionerna ”då kommer alla dom bästa hamna i dom lagen”. Ja, det är precis vad som är meningen, att man får spela på rätt nivå.

– På min tid, i samma damlag hade du allt från NHL till Division 4-nivå. På herrsidan har du det utspritt på olika nivåer, men på damsidan packade du ihop det i samma lag, avslutar Erika Holst innan hon ska springa över till Scandinavium för att se SHL-mötet mellan Frölunda och Leksand.