En handelsresande i SM-guld: ”OS-spel är en stor motivation och drivkraft”

För andra året i rad blev Rebecca Stenberg svensk mästare. Men trots framgångarna med Djurgården väljer hon efter bara en säsong i Stockholm att återvända hem till Norrbotten och Luleå. Allt beroende på en sak: OS i Sydkorea nästa säsong.
– Jag satsar mot OS och då vill jag ha bästa förutsättningarna för att kunna träna så mycket som möjligt. Det får jag i Luleå, säger Stenberg till hockeysverige.se.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Rebecca Stenberg har blivit något av en resande i SM-guld. Säsongen 2015/16 vann hon guldet med Luleå och under den gångna med Djurgården efter sin flytt till Stockholm. Nu har landslagsforwarden bestämt sig för att flytta tillbaka till Luleå och försöka vinna sitt tredje raka SM-guld.

Trots att det bara blev en säsong med Djurgården minns hon tillbaka på den med glädje.
– Vi började säsongen lite skakigt och hade inte en helt rak resa som var bekymmersfri. Under speciellt hösten hade vi ganska mycket skador på spelare som normalt sett spelar mycket. Jag tror samtidigt att det gjorde oss starkare som grupp, säger Rebecca Stenberg till hockeysverige.se på klingande pite-mål när vi träffar henne för en intervju alldeles intill hennes gamla hemmaplan, Hovet, i Stockholm.
– Vi fick känna på några rejäla förluster. Bland annat mot Luleå uppe i Malmberget. Egentligen var det ganska tuffa matcher mot alla lag, men vi byggde ändå upp något bra och sedan avslutade vi riktigt bra i slutspelet. Vi hade dessutom riktigt bra spel då så allting klaffade när det skulle.

Det såg ut som Djurgården lyfte sig en nivå när ni kom till slutspelet, vad hände med laget där?
– Jag tror att det är ganska vanligt att man steppar upp samtidigt som det kan gå ganska fort i slutspelet eftersom vi bara spelar bäst av tre matcher. Då skärper sig alla lite extra och bidrar med sitt.

Rebecca Stenberg har också en önskan om att SM-finalserien i framtiden kunde avgöras i bäst av fem matcher.
– Nu är man van vid bäst av tre, men visst hade det varit kul med bäst av fem. När det är bäst av tre är charmen att det kan sticka upp nya lag i finalen, men om det ska vara mest rättvist så vore det såklart bättre med bäst av fem.
– Sedan handlar det om ekonomin med resor och sådant, men det blir bättre och bättre hela tiden så i framtiden hoppas jag att det blir bästa av fem matcher.

Foto: Bildbyrån/Stefan Persson

GILLAR INTE UPPLÄGGET: ”ATT DET AVGÖRS PÅ STRAFFAR ÄR INTE BRA”

Hennes nygamla klubb Luleå föll i förra säsongens semifinal mot HV71 efter två matcher som avgjordes på straffar.
– Att det avgörs på straffar är inte bra. Det ska vara det spelskickligaste laget som vinner. Jag förstår egentligen inte hur det kan vara så att det ska avgöras på straffar. Det skulle aldrig kunna vara så inom herrhockeyn och jag tycker att vi i alla fall kunde spela en hel periods förlängning. Jag tycker bara det är dåligt.

Du vann SM-guld med Luleå 2016 och Djurgården 2017, var det samma känsla båda gångerna?
– Klart att det var på ett annat sätt 2016. Luleå är ändå hemma och det var mitt första SM-guld. På ett sätt var jag lite mer förberedd nu och visste att jag skulle få njuta, skrattar Rebecca Stenberg och fortsätter:
– Jag var på isen båda gångerna vi vunnit. Dom som stod i båset kunde säkert räkna ner, men på isen går det inte att slappna av då det är tio sekunder kvar. Man jobbar in i det sista men sedan blir det en total eufori helt enkelt. Den största skillnaden var nog att jag kunde ta in det bättre andra gången.

Nu har du bott i Stockholm under ett år, hur har livet varit här vid sidan av hockeyn?
– Jag har trivts väldigt bra. Jag fick jobb på ett jättebra ställe, på Optimal Fysik, ett gym på Kungsholmen, i receptionen. Det kunde inte ha varit bättre och dom har varit väldigt flexibla när jag behövde resa mitt i veckan, komma senare eller sluta tidigare. Eftersom det är ett gym har jag även kunnat träna där, ta hjälp av dom och även fått behandling. Den biten har verkligen fungerat superbra.
– Sedan har jag även trivts jättebra med laget och även fått andra kompisar utanför hockeyn. Dessutom har det varit kul att bo i en lite större stad än Piteå där jag kommer ifrån. Det var ett stort steg direkt, men det har varit väldigt nyttigt.

Trots att den 24-åriga landslagsforwarden trivts bra i Djurgården väljer hon alltså att återvända till Luleå inför nästa säsong.
– Anledningen är rent hockeymässigt. Jag satsar mot OS och då vill jag ha bästa förutsättningarna för att kunna träna så mycket som möjligt. Det får jag i Luleå.

Handlar det då om att du får en bra lön i Luleå som gör att du kan lägga mer tid på träning?
– Både ekonomiskt stöd och att få bra träningsmöjligheter. Det är svårare här i Stockholm att få till morgonträning, extra pass på dagen och sådana grejer. Alltså dom sportsliga bitarna som jag vill ha.
– Jag hade det hemma i Luleå förra gången jag var där så jag vet jag får samtidigt som det bara blir bättre och bättre där uppe.

Är det en stor kontrast mellan Djurgården och Luleå då det gäller just förutsättningarna?
– Nu vet jag inte hur det är i dag, men jämför jag med då jag var där senast så tycker jag att det är en ganska stor skillnad. Jag vet också att Djurgården kämpar jättehårt för att allt ska bli bättre och kommer säkert lyckas med det inom några år.

Vilka förväntningar har du på klubbytet?
– Att vi ska ta tillbaka guldet. Luleå vill vinna klubbens andra och jag vill ha ett tredje SM-guld. Jag hoppas att vi får ihop laget som vi vill ha det och att vi är med i toppen hela vägen.
– Sedan ska jag jobba halvtid där uppe. Jag är utbildad hälsovägledare så jag har fått jobb som ”PT” på ett gym, men jag jobbade även halvtid här vilket har varit suveränt.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”SA TILL MIG ATT DET VAR NÄRA ATT JAG KOM MED”

Rebecca Stenberg gjorde även en mycket fin landslagssäsong. Men när det kom till VM-uttagningen fanns hennes namn bara med som reserv. Bland annat sa Valentina Lizana Wallner följande om henne till hockeysverige.se:
– Jag tycker att det är lite tråkigt att Rebecca Stenberg inte kom med. Men å andra sidan, vem skulle hon slå ut? Det är en tuff konkurrens på forwardssidan.

Självklart ville Rebecca Stenberg komma med till VM, men nu har hon lagt den lilla besvikelsen bakom sig.
– Man vill alltid spela i landslaget och VM är slutmålet på säsongerna då det inte är OS. Jag hade en bra dialog med ”Boorken” (Leif Boork) under hela säsongen och jag har hela tiden vetat vad jag behövde förbättra och alla dom bitarna.
– Sedan sa han till mig att det var väldigt nära att jag kom med. Klart att det blir tråkigt när man just inte kommer med, men nu tänker jag inte på det utan jag tänker framåt. Den här säsongen ska jag pressa mig ännu hårdare för att ta en plats.

När du får beskedet att du bara är reserv, kände du då en stor besvikelse och uppgivenhet?
– Jag var reserv. Då måste jag förbereda mig som att jag var uttagen. Det gör att beskedet blir lite mindre abrupt. Jag kände att jag var jäkligt nära, men när man anmälde truppen och jag inte var med så blir det såklart en besvikelse. Sedan är det bara att ta nya tag igen.

Hur ser du på Damkronornas insats i VM?
– Sverige gick vidare från gruppen vilket var det första steget. När det blir slutspel i stora turneringar handlar det om små marginaler. Jag tycker att tjejerna gjorde det bra, men sedan är det också så att när det gäller så måste man komma upp lite mer och framför allt göra lite mer mål, säger Rebecca Stenberg som siktar och hoppas på OS-spel nästa säsong.
– Just nu tänker jag ganska mycket på landslagsspel och OS, men under säsongen kommer jag inte tänka på det lika mycket för då blir det så mycket press. Inför sommarträningen är OS-spel en stor motivation och drivkraft. I och med att jag ska på OS-lägret på Kreta nu på fredag så gör det att jag tänker på det lite extra nu. Samtidigt är det nu jag kan påverka hur det ska bli. Det gäller att förbereda sig väl.