“En av Tre Kronors bästa kedjor genom tiderna”

Canada Cup 1984 med Leif Boork som förbundskapten är Sveriges mest framgångsrika. Efter att ha förlorat premiären med 7-1 och andra matchen mot Sovjet med 3-2 vände ”Kronorna” på steken och gick hela vägen till final. Bland annat besegrades Kanada i grundserien med 4-2.

En liten anekdot är att faktiskt inte Finland kvalificerat sig för att vara med i turneringen. Istället var Västtyskland det sjätte laget vid sidan av ovan nämnda och Tjeckoslovakien.

I semifinalen krossades USA. Sverige vann med klara 9-2. I finalen väntade så Kanada i bäst av tre matcher. Den första finalen vann Kanada med klara 5-2. I den andra finalen tycktes det var klart tidigt då kanadensarna ledde med 6-1, men genom fyra mål av turneringens kanske bästa kedja, den med Kent Nilsson, Thomas Steen och Håkan Loob, gick Tre Kronor upp till 6-5. Anders Eldebrink vara bara ett stolpskott bakom just inbytte ”Reggie” Lemelin från att ta laget till förlängning och en eventuell tredje och avgörande match.

”Stickan” Kenne:

“Vilken kedja det var med Nilsson, Steen och Loob. Vilka lirare. Jag tror det är en av Tre Kronors bästa kedjor genom tiderna. Kenta är en skön person, en riktigt kul kille som tar livet med en klackspark. Thomas är en trevlig kis som alltid går med sitt leende på läpparna. En härlig människa. ‘Looben’ var väldigt bra, snabb, bra skott och skön och trevlig kis. En gotlänning som (Tommy) Töpel tog fram.”

"MIN RIKTIGA HÖJDPUNKT I HOCKEYN"  

Trion Nilsson, Steen och Loob, slutade fyra, åtta och femma i Canada Cups poängliga. Thomas Steen var den som gjorde flest mål i hela turneringen med sina sju kassar. Kenta Nilsson var den som tillsammans med Kanadas Paul Coffey gjorde flesta assist, åtta var.

Tre Kronor gjorde totalt sju mål i finalerna mot Kanada. Samtliga kom från den här kedjan. Kent Nilsson 2+2, Steen 3+0 och Loob 2+2.

Thomas Steen:

– Turneringen 1984 var min riktiga höjdpunkt i hockeyn. Där spelade jag med Kenta (Nilsson) och ”Looben”. Det var helt enormt roligt. 

Har du spelat i en bättre kedja någon gång?
– Nej, inte ens i närheten. Pucken gick som på ett snöre och det var så mycket talang i vår kedja. 

Inför turneringen och efter Tre Kronors läger i Enköping sa förbundskaptenen Leif Boork att Thomas Steen skulle bli turneringens stora sensation. Många tvivlade på det, men Steen visade med sina sju mål och totalt åtta poäng att den gode ”Boorken” hade rätt.

Hur minns du resan som tog Sverige hela vägen till final i Canada Cup 1984?
– Första matchen spelade vi mot USA. Jag hade alltid fått spela defensiven, men jag visste också att jag kunde göra mycket mål och ville spela offensivt också. Jag pratade med ”Boorken” om det innan turneringen och han var med på det.
– Mot USA gick jag framåt, men det small bara åt andra hållet hela tiden och vi fick stryk med 7-1. Dagen efter pratade jag med ”Boorken” och frågade om han sa till att någon skulle göra det där jobbet. Då svarade han ”Jag trodde du skulle göra det i alla fall”, skrattar Thomas Steen och fortsätter:
– Matchen efter tog jag det jobbet igen. Lugnet kom tillbaka och vi slog bland annat Kanada i gruppspelet.

Sveriges Canada Cup-lag 1984.Foto: Stickan Kenne

Sverige skulle få en gruvlig revansch på USA i semifinalen.

– Det var roligt att få möta USA igen. Den gången vann vi i stället med 9-2 (Steen stod för två mål och en assist). Det är en av dom roligaste matcher jag spelat. Då var vi riktigt bra. 

"BLEV INTE SÅ ROLIGT SOM 'BOORKEN' TRODDE"  

I första finalen mot Kanada förlorade Tre Kronor med klara 5-2. I andra finalen låg Sverige under efter sju minuter med 5-0. 

– Jag menar inte något illa mot någon, men ”Boorken” hade beslutat att spela alla spelare den matchen. Det var som han redan visste att vi skulle förlora, vilket vi spelare inte ville göra.
– Han började med Göte Wälitalo, reservmålvakten. Sedan spelade vi med åtta backar. Bland annat Thomas Åhlén och Jan Lindholm som knappt spelat tidigare i turneringen. Dom skulle in och spela i finalen och det var inte lätt för dom med tanke på hur fort det gick där ute. Det blev inte så roligt som ”Boorken” trodde det skulle bli innan. 

I början av andra perioden var ställningen 6-1 till Kanada. Då började Tre Kronor en nu klassisk upphämtning, men som inte riktigt räckte hela vägen fram.

– Han tog bort Åhlén och Lindholm. Dessutom bytte han målvakt (in kom Peter Lindmark). Sedan var vi nära att hämta in det. Vi hade ett stolpskott när det stod 6-5. Dessutom kom jag och Kenta två mot en. Backen lägger ner sin klubba och jag ska bara lyft-passa över till Kenta så han kunde skjuta in pucken i öppet mål. Jag missade aldrig en sådan passning, men då fick jag inte upp den utan den tog på backens klubba. Jag har grämt mig så mycket över det. En så enkel pass…

Kent Nilsson:

– I första matchen förlorade vi med 7-1 mot USA. Samtidigt hade USA att bra lag med (Bryan) Trottier och dom här grabbarna. Sedan vann vi med 9-2 mot amerikanarna i semifinalen så vi var bra vi också.
– I finalen mötte vi Kanada. Dom var bra och straka. I andra finalen låg vi under med 6-1. Då gick folk hemma i Sverige och lade sig. Sedan gick vi upp till 6-5 (Kent Nilsson stod för två mål och två assist), men närmare kom vi aldrig.
– Efter att vi spelat mot Kanada under grundserien i Vancouver (vinst 4-2) kom vi lite sent till det chartrade planet. Då satt redan kanadensarna i planet och vi fick gå förbi hela deras gäng. Då var dom inte så kaxiga. Det var en mysig känsla.
– ”Boorken" placerade mig tillsammans med "Looben" (Håkan Loob) och Thomas Steen i den turneringen. Det blev succé. Steen gjorde sju mål, fler än Gretzky, jag blev fyra i poängligan och Loob femma.

"HADE LITE FÖR STOR RESPEKT"  

En tränare som Kent Nilsson gillade var just dåvarande förbundskaptenen Leif Boork.

– Han var en riktigt bra tränare med en grym kunskap. Han var också väldigt noggrann med allting runtomkring. Bra på att prata och säga till så jag tyckte det var kul att spela under Leffe i landslaget.

Håkan Loob:

– Jag hade spelat en säsong i NHL då och vi hade ett spännande lag. Många nya, men en bra blandning av, stjärnor, tekniska spelare och arbetshästar, (Lars) Molin, (Thomas) Gradin och bröderna Sundström (Patrik och Peter).
– Boork hade parat ihop mig med Thomas Steen och Kenta Nilsson. Vi hade fantastiskt kul på isen och svarade för 70, 80 procent av svenska målen. Allra bästa matchen gjorde vi i grundspelet när vi besegrade Team Canada med alla sista storstjärnor i Vancouver. Förmodligen an av de bästa matcher Tre Kronor någonsin presterat.
– I finalerna hade vi lite för stor respekt för Kanada. Vi började med 1-7 mot USA. ”Boorken gömde sig i omklädningsrummet och ville inte ”facea” pressen som hade dömt ut oss. Det var mycket i pressen om att ”Boorken var för orutinerad.
– Sedan krånglade vi oss fram och slog Kanada med 4-2 i Vancouver. Överhuvudtaget gjorde vi en bra turnering. I semifinalen körde vi över USA och vann med 9-2. Vi hade ändå en inbyggd respekt för Kanada. USA hade ett bra lag, men Kanada var ett steg till.
– Första finalen spelades i Calgary. Vi förlorade med 5-2, men sedan gjorde vi match av det uppe i Edmonton och vi var nära vända. Samtidigt var Kanada bra och tittar man på deras lag var det storstjärnor rakt igenom. Visst hade vi också ett bra men väldigt ungt lag där många av oss var runt 24, 25 år.

Hur reagerade ni spelare på uttagningen av Göte Wälitalo, Thomas Åhlén och Jan Lindholm som knappt spelat tidigare i turneringen?
– Det har nog blivit en större grej efteråt än vad det var just då. Alla skulle få komma in och spela. Jag ska inte säga att det var en uppgivenhetskänsla för så var det inte, men respekten var så stor att vi inte riktigt på det. Vi var lite nedtryckta i skorna. Det är lätt att vara efterklok, men jag tror inte någon av oss riktigt trodde på det.
– Efter turneringen gick det en del rykten om att Calgary Flames skulle köpa över Thomas Steen från Winnipeg Jets, men det var nog mest lösa spekulationer.

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok "Svenska Hockeyadeln". En perfekt julklapp?

Stig Kenne med boken "Den svenska hockeyadeln".Foto: Ronnie Rönnkvist

Örebros Robin Salo om NHL-alternativen