Jagar sitt åttonde SM-guld

Emma Nordin är på väg in i sin 18:e säsong i den svenska högsta ligan. Där stjärnan nu jagar sitt åttonde SM-guld.
– När jag var 20 år tänkte jag mycket på nästa OS och jag såg allt så himla långt fram. Idag är det här och nu, berättar 33-åringen för Hockeysverige.se.

Foto: Ronnie Rönnkvist och Alamy / Simon Eliasson.

STOCKHOLM (hockeysverige.se)

Emma Nordin är den kanske mest rutinerade svenska hockeyspelaren vi idag kan hitta i SDHL. Hon har vunnit sju SM-guld, är rysk mästare, spelat sex VM och fyra OS. Lägg därtill att hon utsetts till Årets spelare i Sverige 2018 och 2019. Vid 33 års ålder ska hon inleda sin 18:e (!) säsong i högsta serien, men vad är det som triggar i gång hos henne då försäsongsträningen ska starta upp? Hockeysverige.se slog sig ner med henne i en soffa på Filmhuset i ena änden av Vallhallavägen i Stockholm för en intervju.

– Jag brukar ställa den frågan själv till mig ibland, säger Emma Nordin med ett skratt då hockeysverige.se frågar henne om vad som triggar i gång hos henne då det nalkas försäsong.
– Skämt åsido. Det är en speciell känsla, så är det. Varje enskild säsong ät unik på sitt sätt beroende på vad vi har för gruppkonstellation och förutsättningar. Dessutom finns det alltid en viss charm med varje enskilt mästerskapsguld.

Motiveringsmässigt, är den detsamma som för 20 åriga Emma Nordin som den 33-åriga?
– Jag skulle säga att den blivit större och ännu mer lustfylld med åren. Man blir mer medveten och bättre mad att vara stunden. Se det som är nu och inte hela tiden vara på väg längre fram.

Uppskattar du mer idag att få chansen att vara med på den här nivån än vad du gjorde som 19, 20-åring?
– Ja, det skulle jag säga. När jag var 20 år tänkte jag mycket på nästa OS och jag såg allt så himla långt fram. Idag är det här och nu.

Sju SM-guld är mest av alla aktiva svenska spelare idag, men att rangordna vilket som hon ser som nummer ett har hon svårt för.

– Det är fasen svårt och för många, skrattar Emma Nordin och fortsätter:
– Som jag sa, varje enskilt guld har sin unika charm. Första guldet är alltid det första. Första med Luleå var det första i föreningens historia, vilken var speciellt även om jag då stod vid sidan.
– Andra guldet med Luleå var speciellt eftersom det var mitt första med föreningen där jag var på is, men alla har sin enskilda storhet och är svåra att ranka.

“Jag var ganska självkritisk”

Senaste säsongen svarade hon för 19 mål och totalt 43 poäng på 35 matcher.

– Personligen var det inte någon av mina bästa säsonger. Jag var ganska självkritisk. I alla fall fram till slutspelet där jag tycker att jag presterade bättre.
– Jag ser jättemycket fram emot en ny säsong. Jag vill bevisa att jag är aktuell. Det kommer väldigt många duktiga unga förmågor och jag brukar säga till Jenni Hiirikoski, som nu är 37 år, att jag är imponerad av hennes driv och hur hon spelar. Oavsett är det alltid 100 procent i varje situation, vilket jag tycker är unikt.
– Det är också unikt att se henne träna och jag vet inte hur många gånger per år vi fortsätter tävla i gymmet för att slå personbästa. Det är häftig att känna att jag fortfarande har ett driv och även ser det på gänget i laget som är över 30 år.

Givetvis vann Luleå guldet även säsongen 2023/24.

– Vi var ganska kritiska till vår prestation under ”serielunken”, om man får kallade den så.
– Vi ställde höra krav på oss själva och på varandra, men var inte riktigt där i stunden där man tillåter sig att njuta speciellt mycket.
– Jag vet också att när man kommer till slutspel händer något med kroppen. Det går inte att beskriva med ord eller ta på, men är en häftig känsla när du känner att det lyfter, händer något, skruvas till för att vi sedan vann allt. På så vis måste säsongen helt klart vara godkänd.

Foto: Ronnie Rönnkvist.

Luleå tappar flera bärande spelare till kommande säsong. Bland andra Klara Kenttälä (Union College), Jenna Pirttijärvi (Skellefteå), Anna Kjellbin (Montréal, PWHL), Daniela Pejsova (Boston, PWHL), Noora Tulus (New York, PWHL), Ronja Savolainen (Ottawa, PWHL), Emmy Nordström Åmark (Brynäs), Ella Lindmark (Leksand), Lisa Johansson (SDE).

– Det är enorma tomrum att fylla och svårt att ersätta varje enskild spelare. Så här långt känner jag mig trygg med att det är jättebra tjejer och spelare som har kommit in och fyllt på.
– Framför allt är jag väldigt glad över hur dom har fallit in i gruppen. Jag känner att det är tjejer som har driv och är inspirerade. Tjejer som passar väldigt bra in i den grunden och ID vi har. Spelare som passar som handen i handsken.

PWHL lockar: “Har alltid varit en dröm”

Fyra av Luleås spelare kan kommande säsong hamna i PWHL.

– För det första tycker jag det är jättekul att PWHL är i gång. Sedan har jag fått höra att det fortfarande finns många utvecklingsmöjligheter för ligan. PWHL är den stora scenen just nu samtidigt som det är jättekul att det finns något att drömma om.
– Sedan hoppas jag att ligan fortsätter driva uppåt, framåt, i rätt riktning och är långsiktigt hållbar så tjejer kan fortsätta drömma om den stora scenen framåt. Inte bara så att det är ett, två, tre eller fyra år utan att det ska vara, som sagt var, en långsiktigt hållbar lösning.

Drömmer du själv fortfarande om att åka över till en proffsliga i Nordamerika?
– Emellanåt. Just för att för att det är något jag själv drömt om skulle finnas. Den stora scenen, där man får tävla mot och med dom bästa.
– Jag har fått spela mot bästa spelarna internationellt, men att få göra det på daglig basis har alltid varit en dröm. Samtidigt trivs jag väldigt bra med att vara i Luleå.

Har din roll i Luleå förändrats mycket sedan du kom till klubben 2015?
– Inte så jättemycket. Såklart utifrån erfarenheten och kulturen har jag blivit något typ av kulturbärare. Det är egentligen bara jag och Johanna (Fällman) som varit med från starten men med några sidospår under åren. Sedan har vi exempelvis Jenni (Hirikoski) som kom in andra säsongen.
– Det är mer att jag är en som sätter ID och tillhör kärnan. Klart att jag växt med det, men i det stora hela tror jag inte att rollen är så annorlunda idag. Jag har alltid försökt vara mig själv.

Foto: Ronnie Rönnkvist. Frida Axell är en profil i Luleås omklädningsrum.

Vem är du i omklädningsrummet?
– Jag tror att jag sprider en väldig trygghet, glädje och energi till mina medspelare. Kanske inte den mest högljudda, men interagerar med alla. Jag tycker det är viktigt att se och höra alla.

Vem får man aldrig tyst på i Luleås omklädningsrum?
– Det skulle nog vara Frida Axell. Hon är ett energiknippe, avslutar Emma Nordin med ett lätt skratt.