Ekroth: ”Jag gillar det Oskarshamn gör – men jag tappade mycket efter hur jag blev behandlad"

Peter Ekroth var med på resan från Division 3 till Hockeyettan – men ett elakt uppbrott med klubben skapar fortfarande viss irritation för ikonen.
– Jag var på väg att stämma Oskarshamn och vi flyttade därifrån, berättar han för Hockeysverige.

Peter Ekroth är en av succéklubben i SHL, Oskarshamns, största ikoner. Under sina år i klubben var han med om att ta laget från dåvarande Division 3 till ettan. Totalt spelade han fem säsonger i klubben. En tid han minns som med mycket glädje, men också med en viss irritation. I en intervju som kommer i OLD SCHOOL HOCKEY på söndag berättar han om sin tid i klubben.
– Min polare, Göran ”Bullen” Nilsson, var på Öland med sin fru. Dom hyrde husvagn på Kapelludden. Där hade även Evert Mellström sin husvagn. Vi hade då både Petronella och Oliver så vi åkte ner och bodde i en husvagn bredvid Göran och hans fru Elisabeth. Där träffade jag Evert.
– Då hade jag ännu inte skrivit på för Södertälje. Evert frågade mig ”kan du inte komma till Oskarshamn?” Jag var 30 ”bast” och sa som det var, att jag höll på och prata med Södertälje och var fortfarande uppe i karriären. Han var på som bara den så jag sa ””Melle”, jag ska skriva två år med Södertälje, hör av dig efter det” Det sa jag för att bli av med honom och få lugn och ro. Han var som en dobermann i arslet på mig.

– Efter vecka på Öland åkte jag tillbaka, spelade mina två säsonger i Södertälje. Sonny Danielsson ringde mig och ville att jag skulle komma till kansliet. Jag satte mig med Sonny och vi är jättegoda vänner. ”Jag vill bara tala om för dig att vi inte kommer erbjuda dig något nytt kontrakt.”
– Sonny kunde vara full i fan och en väldigt rolig person så jag svarade bara ”Ja, eller hur Sonny”. Till slut gick det upp ett ”Liljeholmen”, att det var allvar. Jag var i chock, åkte hem, berättade för Yvonne och sedan var jag inte kontaktbar på flera dygn.
– Jag var ner till Nyköping som spelade i Division 1. Det var i princip inga pengar, men spelarna lade ner kanske ännu mer tid på att träna än vad vi gjorde i elitserien. Då ringde Oskarshamn. Jag åkte ner dit med Yvonne och ungarna för att titta hur det var.

Det Peter Ekroth möttes av gjorde att han verkligen blev intresserad av spel i klubben.
– Vi tyckte det var mysigt och perfekt för vår familj med småbarn. När jag åkte därifrån sa jag att det här och det här vill jag ha för att spela här. Skulle vi dessutom gå upp i tvåan ville jag ha en bonus.
– Dom accepterade allt, men bonus var tuff. ”Får jag inte bonusen så skiter jag i det”. Det blev ett väldigt liv i Oskarsham. Då ringde Thomas Rooth mig efter någon timme och sa ”vi tar det”. Då var det klart.
– En god vän till mig, Per Svensson som har barnen Hilda (HV71) och Joel (Växjö), kom upp med flyttbil och packade in grejerna. Vi hyrde Mats Hallins radhus i Nydala då. Jag, Yvonne och ungarna tog vår folkabubbla och åkte ner.
– Vi kom ner till Oskarshamn, svängde in på skogsvägen mot Saltvik där Oskarshamn hade hyrt ett hus åt oss. Jag sa till Yvonne ”vart är vi på väg någonstans, ska vi inte vända?” Vi kom fram till huset och då stod flyttbilen där. Många var där för att välkomnade oss och hjälpte oss att flytta in och sedan började livet där.

Det blev totalt fem säsonger för Peter Ekroth i Oskarshamn.
– Dom frågade om jag kunde garantera att vi skulle gå upp i tvåan. Det kunde jag såklart inte, men jag kunde garantera att det skulle bli lugnt från blålinjen och bakåt, men jag kunde inte göra målen också.
– Jag hade spelat med Skeater Moore i Södertälje. Där fick han oftast spela i vår femma med hade Oto Hascak som center. Skeeter var oftast inhoppare, men han gjorde nästan alltid mål. Vi blev bra vänner och umgicks mycket privat i Södertälje.
– Han skulle inte få nytt kontrakt i Södertälje och var hemma i Duluth. Jag sa till styrelsen att om vi tar hit Skeeter så garanterar jag att vi går upp. Jag kan ringa och ge honom ett erbjudande så ser jag till att han kommer hit.

Dundersuccén

Ekroth fick ett erbjudande av Evert Mellström att ta med sig och ringde Skeeter Moore.
– Du får det här och det här… ”Ja, jag kommer”. Det blev en sådan succé så klockorna stannade.

Första säsongen svarade amerikanen för 34 mål och totalt 77 poäng på 27 matcher i serien. I kvalet blev det tio mål och totalt 16 poäng på sex matcher. Oskarshamn tog också steget upp i Division 2.
– Jag har aldrig varit så förberedd inför matcher som jag var under åren där. Det var en fantastisk tid. Staden, människorna… Klart att det blev så att alla känner apan till slut.

Har du fortfarande hjärtat kvar i Oskarshamn med tanke på att dina år i klubben och att din tröja hänger i taket på arenan?
– Både ja och nej. Jag gillar det Oskarshamn gör, men jag tappade mycket efter hur jag blev behandlad.

Uppbrottet

Vad hände egentligen i slutet av tiden i klubben?
– Ivan Hansen kom dit. Enligt mig är han i Lennart Åhlberg och Tore Jobs-klass. Det blev strul och ungefär som två tuppar i en hönsgård.
– Han tog dit Patrik Lundbäck. Vi båda skulle vara kaptener. Jag sa till Ivan ”Gör Patrik till kapten, jag skiter i vilket”. Nu vågade han inte det med tanke på hur min status var i klubben. Han var också på mig i omklädningsrummet. Jag var ensam om att ha två par skridskor och dom hängde snyggt. Min plats har under hela min karriär varit exemplarisk jämfört med många andra.
– Jag sa till Ivan att omklädningsrummet var vårt och något han egentligen inte hade med att göra. ”Ivan, du kommer få två alternativ. Antingen skiter du i mig för min plats är det inget fel på, eller så kommer jag att…”
– Han skulle fundera. Vid jul åkte jag till Italien för Skeeter var där. Jag kom hem en dag sent eftersom det var dåligt väder i Tyskland. Jag kom hem till en cupfinal som var i Oskarshamn och några dagar senare skulle serien starta. Då fick jag inte vara med eftersom jag kommit sent, men jag sa också till Ivan att jag hade tränat med Skeeter i Italien.
– Jag skulle ändå inte få vara med och sa då till Ivan att jag inte kunde offra min familj och sitta och åka på vägar som inte syns för att komma hit för träning.

Det slutade med att Ivan Hansen skickade hem Peter Ekroth.
– På måndagen kom jag ner till träningen och då hade han satt mig i fjärdefemman. Då ringde jag styrelsen och sa att jag var färdig med Oskarshamn. Då drog jag till Tyskland i stället.
– Innan det hade jag dessutom fått ett brev från skattemyndigheten gällande mitt hus. Jag fick en skatteskuld i och med att jag var skriven på huset. Det var någon förmånsbeskattning som var på flera hundra tusen.
– Det blev tjafs om det här. Samtidigt var det lite nytt folk i styrelsen och dom stod inte bakom det där. Den som stöttade mig, jag var ju tvungen att pröjsa, var Evert Mellström. Jag var på väg att stämma Oskarshamn och vi flyttade därifrån. Sedan var det bråk och tjafs om dom här pengarna under flera år. Till slut förlikades jag med dom, men den taggen satt i under många år.
– Längre fram fick jag tröjan hissad i hallen och det var stort och en speciell händelse. Det hade nog inte blivit av om inte en kompis till mig, Mats Söder, var ordförande där.