Efter Leksands debacle: ”Känner stöd från klubben”

Leksand rasade ur SDHL i våras och existensen för klubbens damlag var hotat.
Nu väntar en ny vardag i NDHL för dalaklubben – där optimistiska vindar blåser.
— I dag känner jag ett stöd från klubben, inget snack om den saken, säger tränaren Göran Tärnlund.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Leksand är numera ett lag i NDHL. Efter uttåget ur hockeyns finrum, i det här fallet SDHL, var det många som ropade ”vargen kommer” och att laget inte skulle finnas kvar kommande säsong. Nu reste sig Leksand innan gonggongenen slog och Göran Tärnlund har fått i uppdrag, efter den turbulenta säsongen, att bygga ett nytt lag som till att börja med ska göra en bra resa i NDHL.

— Vad jag ville då klev in 2023/24 är svårt att säga, men det gav sig ganska snabbt vad jag behövde tillföra, berättar Göran Tärnlund för hockeysverige.se och fortsätter:
— Först och främst tog jag hand om backarna, men det var också ett ganska märkligt försvarsspel laget spelat. Det var man, man i en del av försvarszonen och zonförsvarsspel i en annan del. Man kan säga att det var mer eller mindre kaos.
— Jag sa till Jocke (Engström, huvudtränare): ”Ska jag vara med på det här måste vi göra något åt det. Annars kommer det aldrig att gå”. Vi började med att styra upp försvarsspelet så alla verkligen gjorde samma sak.
— Det blev en stor skillnad efter det. Vi åkte först ner till Stockholm och fick stryk i någon match och där det var lite stökigt. Däremot fick vi två vinster hemma mot Linköping som ett brev på posten. Då fick vi direkt lite vind i seglen resten av den säsongen.

Domen om degraderade truppen: ”Alldeles för svagt”

Just försvarsspelet är också något Göran Tärnlund är noga med att sätta tidigt.

— Ja, jag har alltid varit noga med att försvarsspelet ska sitta först innan vi börjar ge oss på något annat.
— Det var inte svårt att få in vårt försvarsspel eftersom spelarna var otroligt mottagliga samtidigt som det lag vi hade då var väldigt bra och många bra backar som jag hade att jobba med. När de förstod att det här var något som skulle ge något var det inte svårjobbat.
— Hade vi däremot förlorat våra två Linköpingsmatcher hade de tyckt att det var skit (skratt), men det blev bra.

Hur såg du på den trupp ni ställde på benen säsongen 2024/25 och som slutade med degradering till NDHL?
— Det var alldeles för svagt, säger Leksands tränaren efter en lång stunds tystnad.

Hade du och Joakim Engström varit delaktiga tillsammans med Alexander Bröms i själva truppbygget?
— Inte på alla namn. Absolut inte.

Kände du då en oro när tjejerna satte ut på skridskorna i premiären?
— Oro vet jag inte. Jag visste nästan inte någonting om några av spelarna. Både importer och de vi tog in från Sverige.
— Framför allt var svenska spelarna unga. Någon kom direkt från ett juniorlag till SDHL. Om man inte fått vara med i vare sig NDHL eller SDHL är det ett jättestort steg att ta. Då ska man ha en väldig tur om det ska fungera.
— Bland importerna var det ändå några som var kvar. Till exempel Courtney Vorster, Emelie Kruse, Agáta Sarnovská och Tereza Radová. Sedan kom Shay Maloney och hon var en bra spelare som verkligen hjälpte oss. Hon var här fram till det hon stack i november. Klart att det var ett tapp.
— Där hade vi mer eller mindre blivit lovade att det skulle komma en ersättare efter draften, men det dök inte upp någon, tyvärr.
— Det jag lärt mig den här sommaren är att inte göra klart truppen för snabbt och inte ha för bråttom. Senaste månaden har det varit ett väldigt tryck på mejl och telefon om spelare som inte har någonstans att vara. Nivån på de spelarna är verkligen den högsta och ändå hör de av sig till oss och vill spela i NDHL.

”Jocke får svara för sig själv”

Hade du och Joakim Engström gruppen med er under säsongen?
— Jag hade det. Jocke får svara för sig själv.

Hur fungerade ditt och hans samarbete?
— Det fungerade väl bra. Jag ska inte säga att det var det som allt berodde på.
— Alla ledare jobbar olika när man är ansvarig. Mitt sätt, av vad jag har förstått, passar bra med damer och tjejer eftersom jag är ganska lugn, sansad, tar det ganska sakligt och i lagom takt, tror jag.
— Har man gett spelarna en planering eller försäsong hur man ska göra fram till serien startar då måste man nog fullfölja planen. Börjar du då ta stickspår till höger och vänster från planen kan det bli oroligt i gruppen. ”Vi skulle ju göra det här.”

Blev det stickspår?
— Ja, så var det. Något som kanske skiljer mig och Jocke åt som ledare är att han är otroligt duktig på video. Fantastisk med det verktyget.
— Jag vill visa att vi ska spela på ett sätt som gör att andra laget får försöka anpassa sig efter oss. Jocke var med att vi tittade varje vecka på vilka vi skulle möta och hur ska vi spela mot de lagen.
— Det blev att vi kanske spelade på ett sätt mot Luleå och ett annat när mötte Linköping. Vi spelade aldrig som vi ville.

Blev det ingen kontinuitet i ert spel?
— Nej och vi hade inget eget grundspel utan rättade oss bara efter lagen vi mötte. Så var känslan.

Leksand hade aldrig åkt ur Riksserien eller SDHL, vad var det som gick snett?
— Allt. Jag kan inte uttala mig om vad som hände innan jag kom till Leksand, men av det jag förstått har spiralen varit nedåtgående över tid. Gör man saker som inte blir bra väldigt länge, till slut går det inte längre. Då spelar det ingen roll om det är dam eller herr.
— Medan andra föreningar lade mer pengar på damerna har Leksand krympt budgeten år efter år efter år.  Klart att det då kommer en brytpunkt då de andra lagen är förbi och drar i väg.
— Det som gick fel sett över hela säsongen var först och främst att vi hade en trupp som var klar alldeles för tidigt och tunn. Dessutom att vi inte gjorde tillräckligt med mål. Jag tror att vi hade sju uddamålsförluster med 0–1, vilket är helt osannolikt.

Åkte ur SDHL efter långt övertidsdrama

Degraderingen till NDHL blev klar efter tredje kvalmatchen mot Färjestad.

— Första perioden vi gjorde i den matchen var kanske den bästa på väldigt länge. Den var jätte, jättebra. Sedan gör vi en ”indianare” rätt in i mitten som gör att Färjestad kan göra 1–1 och få lite luft.
– Nu kan man aldrig veta, men hade vi gått ur den perioden med ledning har jag svårt att se hur vi skulle tappat den. Att det sedan skulle gå åtta perioder och deras målvakt skulle ta 96 skott…
— Deras målvakt var bra samtidigt som det fanns en oförmåga hos oss att göra mål.

Den som avgjorde i åttonde perioden för Färjestad var tidigare Leksandsspelaren, Wilma Johansson.

— Det var bara tomt, men det handlade inte så mycket om mig och alla andra ledare. Utan det var tjejerna och gruppen vi fick ta hand om. Det var där det landade.
— För mig, klart att det var jobbigt och hårt, men jag har både åkt ut och gått upp förut så jag vet att solen går upp igen. Hur dumt det än kan låta så är det faktiskt så, men det var tjejerna jag främst tyckte väldigt synd om.
— Även om inte resultatet blev något bra var det ändå de som lagt ner det här jobbet, jobbat lika mycket som Färjestad och de andra lagen.

Nya Leksand: ”Ganska spännande”

Nu väntar ett nytt Leksand, hur ser du på den trupp ni fått ihop så här långt?
— Jag skulle säga att den är ganska spännande som den ser ut just nu. En mix med bland annat lite mer rutinerade spelare. Även om de inte är gamla kan de har rutin från landslag och VM-spel.
— Sedan kommer det upp ett gäng från juniorlaget. I dag har vi fyra tjejer som vi har flyttat upp permanent och två till där vi växlar lite på de platserna. Sex, sju juniorer, några nya svenska spelare, men också några utländska som kommit in.

Hur stark tror du den här gruppen är i förhållande till den nivå som är i NDHL?
— Jag tror den här gruppen är stark. Jag vill tro det i alla fall. Det vi fått in är framför allt karaktärer som inte är rädda för att jobba hårt, åka skridskor, vara intensiva, backchecka… Göra det här lite tråkiga jobbet först.
— Det är lite nytt för mig också eftersom jag inte haft supermycket kontakter i damvärlden. Jag har försökt gå efter vad jag sett och då tycker jag att vi fått in helt andra karaktärer och typer av spelare. Också spelare som levererat mycket poäng. Med tanke på hur det var förra säsongen så kändes det också viktigt.
— Självklart kommer de fyra som är kvar från förra säsongen ha en annan resa i NDHL än vad de hade i SDHL. Det kommer vara lite enklare.

För bara några månader sedan pratades det om att lägga ner damlaget, hur känner du att stödet är i dag?
— Det snacket gick direkt då vi åkt ur, men det där ebbade ut ganska snabbt. Jag tror det har att göra med kommunen och sponsorer för det tog hus i helsike direkt. Det gick bara en vecka så hade vi ett damlag.
— I dag känner jag ett stöd från klubben, inget snack om den saken. Sedan är absolut även vår budget mindre så det är såklart kännbart. Samtidigt är det inte samma kostnader i den här ligan.
– Dessutom tycker jag inte, när jag tittar på våra träningar, att den trupp vi fått ihop är sämre än den vi hade förra säsongen.

Är målet att så snabbt som möjligt ta sig tillbaka till SDHL?
– (Skratt) Ja. När man står där nere vill man såklart vinna matcherna. Jag tycker också att vi har ett lag för att vinna matcher, avslutar Göran Tärnlund.