Även om 37-årige Dragan Umicevic, som är född i Dubica i nuvarande Bosnien, hade stora delar av sin uppfostran som hockeyspelare i Södertälje har han hockeyrötterna i Köping.
– Jag hängde i hallen hela tiden och det fanns mycket tider så jag kunde vara på is hur mycket som helst, berättar Dragan Umicevic då hockeysverige.se träffar honom i Scaniarinken efter en till synes tuff träning med SSK och frågar honom om hur han minns tillbaka på uppväxten i Köping.
– Fanns det inte istider i hallen så var jag ute på bandyplan. Det var grymt. Intresset kom från det att polarna spelade hockey. Min brorsa (Dusan Umicevic) började spela hockey före mig. Samtidigt fanns det en annan ”jugge” som spelade hockey, Dejan Kostic. Hans farsa var materialare i A-laget. Vi fick några grejer av dom så på den vägen var det.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Parallellt med ishockeyn spelade Umicevic fotboll på gräsplanen bredvid hemmahallen.
– Fotbollen var egentligen det jag brann mer för då. Sedan började jag lira hockey. Jag hade mer hockeykropp än fotbollskropp eftersom jag var lite större och tyngre.
– Jag tyckte fotboll var jättekul och jag tror att det lika gärna kunde ha blivit den jag satsat på. Jag började spela hockey när jag var nio år, vilket var ganska sent. Idag tror jag det skulle vara svårt att börja spela i den åldern.
Varför valde du ishockeyn före fotbollen?
– Det var mer kroppen som gjorde att jag fick framgång i hockeyn ganska tidigt. Jag var 13-14 år då jag var uppe i Köpings A-lag och spelade. Det var egentligen därför.
PAPPA SPELADE LANDSKAMPER - I HANDBOLL
Däremot fanns det inget stort hockeyintresse i det Umicevicska hemmet.
– Nej, ingenting. Vi kom till Sverige 1988 och hade ingenting med hockey att göra. Farsan spelade handboll nere i Bosnien. Han gjorde några landskamper och har varit en handbollskille. Dessutom är han universitetsutbildad i idrott så idrotten fanns där, men inte hockey.
Har du själv spelat handboll?
– Nej, ingenting…
Desktop ad in article Mobile ad in article
Och brorsan?
– Nej, det har mer varit basket. Som jag sa har han spelat hockey också. Han slutade med hockey eftersom han inte fick specialbeställda klubbor utan fick köra med för korta klubbar, skrattar Dragan Umicevic och fortsätter:
– Han är också mycket längre än jag, men faktiskt ganska bra, säger 37-åringen som alltså flyttade från Köping till Södertälje som junior.
– Jag valde lite mellan att vara kvar i Köping eller om jag skulle spela någon annanstans. Jag hade några alternativ. Bland annat Västerås. Södertälje låg på mig och Niklas Johansson, som idag är sportchef i Örebro, hjälpte hit mig.
– Vi var här och besökte Södertälje. Anders Eldebrink var här då och Per Nygårds var juniortränare så det var dom som tog in mig. På hockeygymnasiet hade vi Christer Höglund. Han hjälpte oss jättemycket med utveckling och allt det där.
Det måste ha betytt mycket för dig som spelare att komma hit och få utvecklas under alla dom här skickliga ledarna?
– Ja, absolut. Jag var riktigt oskolad då jag kom hit. Innan hade jag bara spelat för att det var kul. När jag kom hit fick jag lära mig grunderna i hur man spelar hockey.
– Jag hade tidigare inte kört några sommarträningar alls utan bara spelat fotboll. När jag kom hit fick jag börja sprina i skogarna och lära mig vad jag behövde lägga ner för att lyckas. Det tog några år att fatta allting, men jag är glad att jag kom hit och många här att tacka. Jag vill tacka (Mats) Hallin också.
"TRIVTS ÖVERALLT FÖRUTOM I GÖTEBORG"
Mellan 2006 och 2021 var SSK-forwarden ute i olika klubbar runt om i Sverige och Europa: Djurgården, Färjestad, Frölunda, Malmö, Ässät, Tappara, Biel, Köln, Krefeld och Linz.
– Jag har kollat lite matcher då och då när Södertälje spelat. Generellt brinner jag för hockeyn. Sedan har det avtagit med åren lite, men jag har alltid haft SSK som klubben i mitt hjärta eftersom det var här allt började.
– Sedan har jag haft lite kontakt med klubben då jag varit här på somrarna och snackat lite skit med bland annat ”Spider” (Anders Kellerstam). Han är i landslaget nu och jag saknar honom lite. Det är många som är kvar också. Bland annat var Ove (Karlsson) med redan från början.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Under din hockeyresa, vart har du trivts bäst vid sidan av Södertälje?
– Jag har egentligen trivts överallt förutom i Göteborg. Jag kom aldrig riktigt in i det där. Däremot trivdes jag bra i Färjestad, men gnällde mig lite bort därifrån för jag tyckte att jag skulle få spela lite mer mitt andra år där. Då drog jag till Frölunda.
Ångrar du det idag?
– Ja, det är vad jag ångrar eftersom jag sedan satt hemma och såg på när Färjestad vann SM-guld. Det var inte så jävla roligt kan jag säga.
– Efter tre matcher i Frölunda bröt jag dessutom tummen och var borta resten av säsongen. Den sommaren drog jag till Malmö, så det blev som jag aldrig spelade i Frölunda.
HOPPADES PÅ NHL-SPEL
Vad har dom här åren med spel i Ryssland, Finland, Tyskland, Schweiz och Österrike betytt för dig som person?
– Jag har fått träffa många människor och sett olika kulturer. Jag har tagit med mig lite från dom olika ställen och mognat mycket som person.
– Vi fick barn i samma veva. Så jag gick från att vara ganska oseriös och kunde göra det jag kände för till att börja ta ansvar lite mer. Sedan har jag blivit mer öppen och kan ta för mig mer. Det är lite sådana grejer jag har lärt mig.
– När man byter olika länder och lag måste man ta för sig lite mer. Dessutom måste du prestera på ett helt annat sätt.
Du var draftad av Edmonton, men än så länge har du inte fått chansen att spela där…
– Nej, jag väntar fortfarande på att få spela där, skrattar Dragan Umicevic och fortsätter:
– Ett år fick jag ett erbjudande, men då drog jag till Ryssland i stället.
Kan du även ångra det valet?
– Ja, lite. Det är egentligen dom två grejerna jag ångrar. Annars ångra jag inga mer val, men jag kanske skulle åkt över och gett det chansen. Edmonton hade 48 eller 49 spelare sajnade så det kändes att jag skulle hamna i Springfield, farmarlaget.
– Då fick jag ett erbjudande av CSKA Moskva som var bra. Jag provade det och hoppades på att det skulle dyka upp någon chans till i NHL längre fram, men det gjort det inte.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det blev fem månader för honom i CSKA. Han skadade axeln och fick senare sparken.
– Då valde jag att flytta hem (Södertälje). Jag hade tre erbjudanden om att vara kvar där, men då var det fortfarande ryska ligan. Alltså året innan KHL. Jag hade erbjudande från Novisibirsk, Torpedo och Neftekhimik.
– Jag kände ”ska jag flytta till Sibirien?”. Då hade jag fördomar om hur det kunde vara där så jag ringde hem hit och det ångar jag inte.
“JAG TOG ETT LIVSBESLUT”
Nu är alltså Dragan Umicevic tillbaka i Södertälje efter att ha lämnat sin österrikiska klubb Linz under säsongen.
– Nu är jag här igen och sluter cirkeln. Det var ett bra tillfälle att komma hem. Jag tog ett livsbeslut tillsammans med familjen vad vi skulle göra. Vi funderade på om vi skulle vara kvar. Jag fick ett erbjudande som spelare, men också att kanske vara kvar som sportchef i Linz.
– Jag brinner fortfarande och tycker det är kul så det var egentligen inget svårt beslut att fortsätta spela.
– Hade vi stannat ytterligare trå år där kanske vi hade blivit kvar i Linz, men det kändes inte som vi ville det eftersom vi har familj, släkt och vänner här hemma. Barnen, tjejen går i fyran och grabben i tvåan, så det är inte riktigt ännu att man tappar i skolan, men vi kände att dom tappar lite svenska. Då var det ett bra läge att komma hem.
– Familjen kommer hit till sommaren, men barnen ska först gå klart plugget där. Jag blir här och dom kvar där nere. Det känns lite konstigt, men vi tog ett beslut och det känns bra.
Du har spelat med Jörgen Bemström tidigare och nu får du honom som tränare, hur ser du på det?
– Det är inget konstigt. Jag är så pass gammal nu så mer eller mindre vart jag än går så är det tränare jag spelat med eller emot. Nu fick vi (Stefan) Gråhns också och honom spelade jag till och med i juniorerna. Jag tycker att det känns bra. Jörgen är kunnig och en bra kille så det är bara roligt.
Vad vill du tillföra den här gruppen?
– Jag försöker tillföra rutin, erfarenhet och hjälpa dom yngre killarna att slappna av lite i omklädningsrummet, bjuda lite på mig själv och så där. Precis som jag egentligen alltid har gjort.
– På isen är mina styrkor att producera och spela offensivt, bidra i powerplay och sådana saker. Vara allt i allo. Försöka vara en schysst kille och göra mitt bästa. Sedan får vi se hur långt det räcker.
Desktop ad in article Mobile ad in article
“MER ÄN SÅ KAN MAN INTE GÖRA”
Var det varit spända axlar inne i Södertäljes omklädningsrum då du kom hit?
– Lite så var det. Klart att det aldrig är kul att torska matcher. Det blir tufft och sätter sig mentalt. Det är inte så att man blir en sämre hockeyspelare på några månader utan det är mer att det sätter sig i huvudet. Man känner en press och början hålla i klubban lite hårdare.
– Det finns många orsaker, men förhoppningsvis har det här breaket hjälpt oss lite att hitta tillbaka till suget, börja om lite så vi kan börja vinna matcher.
– Jag vet att det kommer bli tufft och det är tajt där nere. Nu gäller det att börja vinna matcher samtidigt som det kommer vara tajt eftersom med det här uppehållet kommer dom trycka in mycket matcher.
– Jag tror att dom klubbar som har bredast trupper och håller sig friska som kommer nytta av det framöver.
Är det rent av viktigare för laget få in din erfarenhet i omklädningsrummet än på isen?
– Lite så kanske. En spelare gör inte så mycket på isen. Klart att jag försöker bidra på isen, men som du säger vill jag bidra på andra sätt också som kanske kan hjälpa laget. Men att göra det själv… En spelare förändrar inte en matchbild så mycket.
Vad förväntar du dig av din comeback här i Scaniarinken?
– Jag förväntar mig att alla kämpar och att vi går ut och har kul. Att alla gör sitt bästa. Mer än så kan man inte göra.
– Sedan är det kul då fansen hjälper till. Jag vet från alla år jag varit här innan att det är grymma fans i Södertälje. Jag vet vad man kan få av dom så det är grymt att vara tillbaka här.
Desktop ad in article Mobile ad in article
