Det vill Jens Nielsen ge Malmö: "Vi ska ta oss uppåt"

Som spelare mötte han Malmös “resande cirkus” och dundrade in poäng i powerplay.
Nu ska Jens Nielsen hjälpa laget uppåt i tabellen – med sina tränarkunskaper.
– Vi ska inte vara nöjda med att ligga i botten av tabellen, säger 54-åringen.

ULLVI/LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Som hockeyspelare var han finliraren, poängmaskinen och spelgeniet i powerplay. Efter karriären på isen valde han att slå sig in på tränarbanan. Den vi pratar om är alltså nya assisterande tränaren i Malmö, Jens Nielsen.

– Att jag älskar hockeyn och ville fortsätta med den, svarar Jens Nielsen då hockeysverige.se frågar honom om vad som fick honom att välja tränaryrket.

Nielsen fortsätter:
– Jag jobbade med lite olika jobb efter karriären, vaktmästare och lite sådant. Sedan drog hockeyn tillbaka mig igen. Det började med sönernas lag för att jag efter hand växte in i det. Jag kom högre och högre upp i systemet. Sedan har det bara fortsatt.

Hur skulle du beskriva dig som ledare?
– Jag tror att de flesta säger att jag är ganska ödmjuk, positiv och vill försöka ut det bästa av alla personer både utanför och på isen. Jag tror på att får man ett ansvar så tar med det.
– Det får inte vara att vissa får göra vad dom vill medan man inte ser de andra i gruppen. Jag vill se hela laget och få alla att känna att dom har ett eget ansvar.

Är det också anledningen till att du ofta varit assisterande tränare och jobbat lite i skymundan?
– Både och. Jag började som huvudtränare och var det under ganska många år. Egentligen under alla mina första år. Från små lagen till Häradsbygden i Division 2 till Leksands Damlag för att sedan flytta till Aalborg under en säsong.
– Efter det tränade jag Leksands J20 i en och en halv säsong innan jag blev uppkallad till A-laget. Där var jag assisterande och från det har jag bara hamnat i det här facket. Också för att jag kom in i landslaget (Danmarks) och var assisterande där under fem år. Senaste två åren var jag även huvudtränare för J20-laget i Danmark.

Fredrik Händemark tackar Malmö-fansen efter sista matchen 2023/24. **Foto:** Bildbyrån/Christian Örnberg.

Är du prestigelös vad det gäller headcoach kontra assisterande eller har du ambitionen att framöver vara huvudansvarig?
– Jag har inte ambition på så vis. Där är jag ganska prestigelös. Precis som med spelarna ser jag att man har ett delat ansvar och jag tar ansvar för det jag ska göra.
– Nu känns det jättebra att ha rollen med det offensiva spelet och powerplay i Malmö. Det är ansvar som ligger på mig.
– Jag har varit assisterande i något lag där jag inte fått någon roll utan bara flyttat puckar. Det var helt värdelöst och inget roligt. Därför tycker jag att det här i Malmö verkar väldigt spännande och något jag ser fram emot att komma i gång med.

Pojklag, SDHL, Division 3, SHL, VM… Har du jobbat på samma sätt som ledare oavsett vart du varit?
– Ja, det tycker jag. Som jag sa har jag fått mindre roller på vissa ställen då jag varit assisterande. Jag tror ändå att jag försöker, och har varit under åren, vara ledet mellan spelare och huvudtränaren.
– Spelarna måste ha någon dom kan gå till när det inte funkar. Det kan vara att huvudtränaren varit för tuff mot spelarna och så vidare. Försökt släcka lite bränder då och då.

Att coacha i VM jämfört med klubblag är såklart också stor skillnad.

– Det är en jätteskillnad internationellt. Det vi ska försöka få in i Malmö är att vi ska vara stabila, vara ett lag som ligger stabilt i tabellen och sikta på slutspel.
– VM och OS är korta turneringar och det går inte att ta en ledig dag. Vi ska få in det även i Malmö, att det inte finns några lediga dagar. Oavsett vart, när och vem du spelar mot gäller det att vinna.
– Vi har ett mål och det är att vi ska ta oss uppåt i tabellen och var ett stabilt lag i SHL. Det är också vad jag tycker är riktigt spännande.

Så blev det Malmö: “Aldrig stått i vägen för någon”

Jens Nielsen hade egentligen ett år kvar på sitt kontrakt med danska Aalborg då Malmös sportchef, Björn Liljander, hörde av sig till honom.

– Efter att tagit över Aalborg i februari hade jag ett år kvar där. Jag skrev alltså säsongen ut plus ett. Jag var hela tiden inställd på att jag skulle tillbaka dit och höll på med spelare och allt vad som skulle till det nya laget.
– En dag ringde Björn och frågade om Malmö kunde vara intressant för mig. ”Absolut, men jag har ett år kvar med Aalborg, men jag tycker att det låter jättekul med Malmö”. Jag bad Björn kontakta Aalborg om att lyssna hur dom ser på situationen och om klubben ville släppa mig.
– Jag ringde också Aalborg och berättade att jag fått ett erbjudande från Malmö som jag jättegärna ville ha och frågade hur dom såg på det.
– Så är det i Danmark, att Sverige är flera steg upp på trappan. Aalborg har heller aldrig stått i vägen för någon. Vi har även spelare som gått till finska ligan från Aalborg den här säsongen trots kontrakt.
– ”Vi går med på det, men vi måste ha en ersättning”. Björn berättade att dom inte kommer betala några pengar, men Malmö gjorde en deal med Aalborg om en träningsmatch nästa säsong. Dessutom att dom får komma med ett gäng ledare på utbildning i Malmö, se Malmös akademi, höra på föredrag, se en SHL-match och lite sådant.
– Till slut gick klubben med på det, vilket var kul även fast Aalborg är ett favoritställe för mig eftersom jag även spelat där under tre säsonger och varit tränare. Allt där är jättebra. Jag trivs också väldigt bra där, men det här är flera kliv upp på stegen så det fanns aldrig någon tvekan hos mig. Det löste sig, vilket var jätteskönt.

“Vi ska inte vara nöjda med att ligga i botten av tabellen”

Som tränarkollegor i Malmö får han Tomas Kollar, Bert Robertsson och målvaktstränaren, Cristopher Nihlstorp.

– Bert känner jag inte alls. Det är som i hockeyvärlden, att jag sprungit på honom någon gång och då hejat och pratat lite. Kollar har jag inte heller träffat jättemycket. Samma där, att jag vet vem han är.
– Det är också vad som är spännande, att komma in och jobba med två personer jag inte jobbat med förut. Jag tycker det är ett jätteintressant team.

Vad vill du tillföra laget?
– Stabiliteten, men även utvecklingen. Det är ett spännande lag med många som varit med en del, men också många som är på väg uppåt.
– Att försöka få in lugnet, men också att vi ska vinna och inte vara nöjda med att ligga i botten av tabellen. Vi ska ta oss uppåt. Det finns inga lediga dagar utan kör.

Tomas kollar och Bert Robertsson. **Foto:** Ronnie Rönnkvist (montage).

Din roll är att coacha forwards och powerplay?
– Forwards, offensiva spelet och powerplay.

Hur mycket tror du Tomas Kollar kommer gå inte och styra upp det spelet?
– Nu har jag redan varit nere och hälsat på under en vecka (intervjun gjord förra veckan). Vi diskuterar såklart och pratar om olika saker. Kollar har varit med mycket och har många bra grejer som inte jag tänkt på. Jag har grejer inte han har tänkt på, så jag tror att det blir jättebra.
– Sedan är det vi som ska vara överens, vilket såklart är jätteviktigt. Jag har varit med om motsatsen. Om Kollar skulle köra sin stil och jag min där jag inte tror på hans blir det splittring, vilket inte fungerar.
– Vi ska vara överens om allt vi gör. Om tränarna inte går ihop märker lagen av det. Det märks på en gång, men av det jag upplevt så här långt är allt hur bra som helst. Det är ingen prestige från vare sig honom eller mig. Vi ska hitta en lösning alla är nöjda med. Sedan ska vi visa laget att vi står bakom det vi pratat om till 100 procent så det inte blir något halvdant.

När du själv spelade hur var det då att spela mot Malmö?
– Det var alltid roligt. På min tid var det ett färgstarkt lag med en massa profiler där allt kunde hända. Malmö kunde spela skitdåligt eller världshockey eftersom det var sådana spelare i laget.
– Det hände alltid grejer runt och under matcherna mot Malmö. Ibland var det fighter. Andra gånger fin-hockey eller en massa snack. Ett roligt och färgstarkt lag.
– Malmö var då en resande cirkus med TV-serie och allt, men det skulle inte fungera idag. Allt är så proffsigt runtomkring med statistiker, målvaktstränare, tre tränare, två materialre, fysio, fys-tränare…
– Så här, alltså en resande cirkus, var det inte bara i Malmö utan i många klubbar på den tiden. Det är helt annat nu och det där går inte idag.
– Något jag också märkt är hur tränaryrket har förändrats. Det finns folk som tror att man går dit, kör en is-träning och sedan är man ledig. Det funkar inte så längre utan det är en hel arbetsdag. Ibland från sju, halv åtta och man går hem vid fyra eller kvar till sex, sju eftersom det är mycket video och grabbarna ska ha feedback.
– I Schweiz är det plikt att vara där klockan sju på morgonen och kvar till fyra på eftermiddagen. Det verkar som det går ditåt i svensk hockey också. Att det verkligen är ett heltidsjobb, men också mycket mer med resor och matcher.

Hur ska det bli att bo i Malmö?
– Det ska bli kul. Jag är född och uppväxt i Köpenhamn, vilket är 25 minuter med tåget från Hyllie. Får jag några lediga timmar kan jag ta en promenad i Köpenhamn om jag vill det, men Malmö är också väldigt fint.

Blir det sightseeingar med tränarteamet på Ströget under vintern?
– Det får vi väl se, avslutar Jens Nielsen med ett skratt.