“Det blev som kärlek vid första ögonkastet”
Som 23-åring fick Joel Persson spela hockey på heltid för första gången.
Det blev kärlek vid första ögonkastet mellan honom och Växjö – och nu siktar storstjärnan på att hjälpa sitt älskade Lakers till ett nytt SM-guld.
– Det känns som vi är väldigt revanschsugna, säger Persson till hockeysverige.se.
STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Säsongen 2014/15 inledde Joel Persson i Division 2 med Tyringe. Då var det kanske inte många som trodde på att just han säsongen 2023/24 skulle vinna Guldhjälmen och ha tre SM-guld hängande hemma i bokhyllan. Själv hade i alla fall 30-åringen från Osby hela tiden en tro och hopp om att en dag ha hockeyn som jobb.
– Jag drömde någonstans om att bli hockeyspelare. Första minnena jag har är Tre Kronors matcher. Jag hade en Tre Kronor-film från 1994 hemma hos farmor och farfar som jag satt in i VHS:n. Det var min favoritfilm och jag vet inte hur många gånger jag såg den. Att bli hockeyspelare på riktigt var en av mina första drömmar.
Tre SM-guld, NHL-spel, SHL:s bästa back, spel i NHL… Vad hände?
– Allt hände egentligen väldigt snabbt. Jag kom till Växjö i början på maj 2017. Ett halvår senare hade jag en handfull NHL-intressen. Det där växte, växte och växte under säsongen.
– Vi valde att ta lite avstånd från allt det där och sa att vi skulle ta det efter säsongen med agenten och allt vad det var. Vi lyckades vinna med Växjö det året och jag sajnade med Edmonton, men valde att vara hemma en säsong. Sedan fick jag göra landslagsdebut och gjorde tre turneringar under den säsongen.
– Efter det åkte jag över till NHL, fick spela 13 matcher i världens bästa liga och med världens bästa spelare, (Connor) McDavid. Två och ett halvt år innan spelade jag med Kristianstad i ettan. Det gick väldigt snabbt och något jag kan reflektera över ibland och har svårt att fatta.
Hur upplevde du att spela med Connor McDavid och Leon Draisaitl?
– Det var speciellt såklart. Två olika men oerhört skickliga spelare. McDavids fart var det jag fascinerades av mest, men också hur han gör alla saker i den hastigheten. Det är inte bara skridskoåkningen utan även fötterna, huvudet och händerna.
– Det där är något jag alltid kommer bära med mig och McDavid gjorde dessutom mål under mitt första byte i NHL.
Lusth såg potentialen
I Kristianstad, säsongen innan det blev aktuellt med Växjö, hade Joel Persson Mats Lusth som tränare.
Mats Lusth:
– Från åren som jag varit tränare finns det några som jag känt en speciell stolthet att fått hjälpa framåt i deras karriärsresor inom hockeyn. Framför allt Joel Persson. En jättefin och ödmjuk människa som är tacksam för allt.
– Idag när jag ser Joel känner jag mig stolt. När Joel var i Edmonton gjorde en av större tidningarna i stan en intervju med mig om honom. Den var på tre sidor och handlade om hur han kom fram så snabbt och var en ”late bloomer”. Tyvärr fick Joel en hjärnskakning då han var där borta så han missade rätt mycket under mitten av säsongen. Efter det fick han inte chansen att komma in igen och säsongen efter var han tillbaka i Växjö. I våras skickade han ett meddelande till mig. Han hade gått förbi mig med en poäng.
– ”Lusth, nu har jag passerat dig.”
– ” Ja, men du har en bit kvar i utvisningsligan.”
– ”Då lär jag hålla på till det att jag är 100 år.”
Joel Persson:
– Jag fick Mats som tränare där och han tog in mig ganska tidigt den säsongen. Jag hade gjort några säsonger i Kristianstad tidigare, lämnat, men kom tillbaka då han var där.
– Mats var väldigt tydlig med att han trodde på mig och såg väldigt mycket potential i mig. Förmodligen mer än vad jag själv kunde ana och tro. Han var också tydlig med vad jag behövde jobba på och hela den biten.
– Klart att Mats har en stor del i att jag kom till framför allt Växjö. Den säsongen blev väldigt betydelsefull för mig.
Samtidigt var Växjö ensamma i SHL om att visa eller få upp ett intresse för Joel Persson.
– Växjö var enda laget i SHL. Det var säkert sju, åtta lag i Hockeyallsvenskan som var intresserade.
– Såklart att Växjö kändes rätt då dom hörde av sig. Jag fick faktiskt kolla upp numret när dom ringde för jag trodde att det var någon som lurade mig, skrattar Joel Persson.
“Redan första sommaren tog jag stora steg”
Ett stort steg, såklart, för en kille som bara två säsonger tidigare spelade i division 2.
– Ja, det så var det. När jag kom till Växjö tänkte jag bara på att träna hårt så jag skulle vara i en så bra fysisk form som möjligt.
– Sedan gå på is och bara fortsätta vara den spelaren jag varit innan. Ändå hade Växjö värvat mig för kvalitéerna dom gillade där och då. Jag försökte bara vara den bästa versionen av mig själv hela tiden. Göra det som jag gjort på isen tidigare i Division 1 och 2.
Idag är Joel Persson kapten i Växjö och han är också väldigt tacksam för den resan han fått vara med om i klubben.
– Växjö betyder väldigt mycket såklart. Det blev som kärlek vid första ögonkastet eftersom jag fick en enorm chans av Växjö. Klubben tog in mig på ett treårskontrakt direkt.
– Jag fick komma dit och för första gången, vid 23 års ålder, bara fokusera på hockey. Redan första sommaren tog jag stora steg fysiskt.
– Rent emotionellt betyder också Växjö mycket. Ett bevis på det är att jag valde att skriva ett långt kontrakt eftersom det är där jag vill vara.
Kan du tänka dig att spela i någon annan SHL-klubb?
– Absolut, men summa summarum kan jag inte ha det bättre. Det är nära hem, min familj bor i Växjö och jag har många kompisar utanför hockeyn där. För mig är Växjö hemma.
Revanschsuget Växjö
Vilka förväntningar har du på säsongen som drar i gång under eftermiddagen?
– Jag har väldigt höga förväntningar både på mig själv och laget. Jag för väntar mig att vi ska vara ett topplag och jag ska vara en bra och betydelsefull spelare för laget, vilket jag tycker att jag har varit under många säsonger.
– Det är något jag vill vara och jag vet att Växjö förväntar sig det av mig. Återigen, vi ska vara med i toppen och slåss. Det finns inget annat.
Vad fattades förra säsongen?
– Det är små marginaler. Vi gjorde en bra kvartsfinal mot Luleå. Sedan mötte vi ett formtoppat Rögle med massor av självförtroende och fullmatade med medvind.
– Vi lyckades inte dra runt det och är något vi får ta lärdom av. Rent spelmässigt eller spelarmässigt vet jag inte om det saknades något. Uppenbarligen gjorde det kanske ändå så eftersom vi inte kunde slå ut Rögle.
– Det är mycket tillfälligheter i hockey och ibland måste vi ha respekt för det. Sedan kan man göra så mycket som möjligt för att påverka så man får så mycket tillfälligheter som möjlig med sig såklart.
Tur förtjänar man ofta.
– Exakt. Vi mötte ett lag med full momentum, Vi lyckades inte knäcka den nöten. Sedan finns det såklart delar i spelet vi vill utveckla, men det vill vi oavsett vilken säsong det har varit.
Ingen Robert Rosén, vad kommer det betyda för Växjö?
– Det känns lite konstigt att vara i ett omklädningsrum utan honom. Jag har spelat med Robban under fem av mina sex säsonger i Växjö.
– Det känns speciellt. Han är en god vän till mig och vi har haft väldigt mycket roligt tillsammans under alla åren. En spelare jag även delar mycket hockeykunskaper med. Jag menar att vi spelar och tänker hockey ganska lika.
Vad är styrkan i gruppen ni har den här säsongen?
– Vi har kvar många spelare från förra säsongen. Dessutom får vi tillbaka Dennis Rasmussen som har varit i Växjö innan och brinner för att vara här. Vi har fått in några spelare ytterligare från här och där som vi ska anpassa så bra och snabbt som möjligt.
– Det känns som vi är väldigt revanschsugna, vilket förmodligen många andra lag också är, men det ska bli väldigt kul att det drar i gång.
Vilka möter Växjö i finalen?
– Färjestad!
TV: De vinner SHL – enligt tränarna
Den här artikeln handlar om:
