Den svenska OS-snipern – Old School Hockey Patrik Juhlin

Han hamnade i skuggan av Peter Forsberg, Tommy Salo, Håkan Loob och de andra svenska stjärnorna när Tre Kronor vann OS-guld 1994. Men när turneringen i Lillehammer summerades var Patrik Juhlin Sveriges stora målkung. I dagens Old School Hockey berättar västeråsaren om sin framgångsrika karriär som innehöll både NHL-spel och stopp i Finland och Schweiz.

Patrik Juhlin var Sveriges bästa målskytt i OS i Lillehammer 1994. Ni vet i turneringen där Tre Kronor vann guld efter det nervösa straffavgörandet mot Kanada. Juhlin gjorde sju mål. Det var bara Slovakiens Miroslav Satan som med sina nio mål var bättre.

I dagens OLD SCHOOL HOCKEY får ni träffa den succéspelare som sedan blev proffs i Philadelphia Flyers. När vi möter honom har han just tränat klart Västerås U16-lag i ABB Arena. När vi slår oss ner för den här pratstunden börjar samtalet med hans bakgrund. Trots allt står det att han är född i Huddinge.
– Jag är född i Huddinge, men vi bodde bara där under mitt första levnadsår eftersom min pappa fick en tjänst här i Västerås.

Hur stor var hockeyn i Västerås då du växte upp jämfört med i dag?
– Hockeyn har alltid varit stor i Västerås. Sedan gled jag in på ett bananskal. När jag var tre år flyttade vi ut till Skultuna precis utanför Västerås och bodde där till det att jag var nio år. Då flyttade vi in till Västerås och där var det två av mina nya klasskamrater som gick på hockeyskolan, så jag hängde med dom.
– Efter den vintern tog man ut ett lag från den hockeyskolan och då kom jag med i det laget. Det är inte som nu att alla får vara med. Dom som inte fick plats i VIK fick gå till VHC (Västerås HC).

VAR MED OCH FÖRDE UPP VÄSTERÅS TILL ELITSERIEN

Det var inte bara Patrik Juhlin som kom fram från ungefär samma generation i Västerås. Även spelare som Nicklas Lidström, Tommy Salo, Leif Rohlin, Peter Popovic, Daniel Rydmark och så vidare gjorde fina karriärer inom hockeyn.
– Vi var allihop grymt tävlingsinriktade. Alla var vinnarskallar och hatade att förlora. När man nu tänker efter så tror jag att det var anledningen till att vi var så framgångsrika.
– Det började egentligen med 68:orna. Där spelade bland andra ”Poppe”, Leffe Rohlin, Thomas Strandberg och även Jocke Lundholm. Sedan kom vi födda 1970 och 1971 upp efter det. På något vis var det tävlingsinriktningen som gjorde den här framgången  
– Det var samma sak på hockeygymnasiet. Vi kom hit och gick på is 08.00. Från första skäret var det tävling. Man satt och gäspade lite i omklädningsrummet, men så fort vi klev ut på isen var det hundra procent fokusering på att tävla mot sig själv, kompisen eller i lag.

Bild på en ung Patrik Juhlin i Västerås-tröjan.Foto: Bildbyrån

Patrik Juhlin fick debutera i Västerås A-lag på allvar i kvalserien säsongen 1987/88 när laget tar sig tillbaka till elitserien. På tre matcher i kvalet svarar Juhlin för två mål och totalt tre poäng.
– Jag har tackat Uffe Rådbjer för att han var hygglig och bröt benet vid jul ungefär den säsongen. I och med det plockade Svenåke (Svensson, tränare) upp mig i truppen. I slutet vågade han dessutom spela mig.

Kände du dig delaktig i avancemanget?
– Absolut! Svenåke i sitt ledarskap var grym på att få med mig fast jag inte spelade dom två första månaderna. På något vis fick jag ändå direkt känslan av att jag var delaktig i laget och känslan av att allt jag gjorde på träningarna gjorde att spelarna presterade bättre på matcherna.
– Han fick mig att känna känslan att jag kommer upp underifrån som ung och ska vara så jobbig jag någonsin kan mot ”Flygis” (Göran Sjöberg), ”Rolle” (Eriksson) och dom här äldre killarna.

DRAFTADES AV PHILADELPHIA FLYERS

Sommaren 1989 draftas Patrik Juhlin av Philadelphia Flyers i NHL.
– Att draftas vid den här tiden var jätteannorlunda. Vi hade gått upp i elitserien och året efter vann vi Junior-SM i Södertälje. Där gick det jättebra för mig. Inge Hammarström har sagt i efterhand till mig att efter det kunde han inte låta bli att föreslå mig till draften.

Visste du om innan att du skulle bli draftad?
– Nej… eller rättare sagt så hade jag en agent redan vid den här tiden. Han sa att jag låg bra till i rankingen inför draften. Men det var aldrig tal om att jag skulle åka över till draften som det är idag.

Vem hade du som agent då?
– Samma som Ingemar Stenmark och Björn Borg, Björn Wagnsson. Det var ett fantastiskt första möte med honom. Jag och pappa åkte ner till Katrineholm. Vi klev in på hans kontor och såg alla bilder på hans klienter. Det var en häftig känsla.

Säsongen 1988/89 är alltså Västerås tillbaka i elitserien samtidigt som Patrik Juhlin hade svårt att ta en ordinarie plats i laget.
– Steget upp till elitserien var jättetufft i och med att jag var så pass ung. Min första säsong var det samma sak igen, sparring. Jag tränade med A-laget, men spelade med juniorlaget. Jag gjorde inte många matcher i A-laget den säsongen utan det var fokus på juniorlaget. Där var vi bra och topp i Sverige.

Patrik Juhlin fick tidigt chansen i Tre Kronor efter succén i Västerås.Foto: Bildbyrån

Andra säsongen i elitserien, 1989/90, blommar Patrik Juhlin och gör tio mål och totalt 23 poäng på 35 matcher.
– Det handlade om både fysisk och mental utveckling. Jag blev lite starkare, snabbare och smartare. Jag hade Pär Mårts och jag måste säga att jag haft en grym tur och känt mig lyckligt lottad som haft så många bra tränare. Tränare som verkligen fått mig att känna mig delaktig fast jag inte spelat eller spelat lite.
– Mårts var hela tiden väldigt noga med att berömma mig för allt jag gjorde i juniorlaget. Hela tiden sa han ”ha tålamod din tid kommer”. Mårts var en fantastisk ledare och är en väldigt bra person.

Patrik Juhlin spelade ytterligare fem säsonger till i Västerås innan NHL-äventyret skulle börja. Under dom här säsongerna växte också hans roll i laget.
– Vi hade ett bra lag i VIK då och jag fick också debutera i Tre Kronor ganska tidigt. Ändå kände jag att det var ganska mycket upp och ner. Jag gjorde stora framsteg och sedan vart det något steg tillbaka och så vidare. Det var inte så att allt flöt på och allt hela tiden blev bättre och bättre. Konkurrensen var hård om platserna och en av säsongerna kändes det nästan lättare att spela med Tre Kronor än med VIK. Både konkurrensmässigt och motståndarmässigt.
– I landslaget funkade spelet och poängen trillade in. Det var i stället var det jobbigare i klubblaget.

VM-DEBUTERADE MED ATT TA SILVER 1993

Vid VM 1993 plockar förbundskaptenerna Curt Lundmark och Pär Mårts med sig Patrik Juhlin till VM. Där fick han spela i en fjärdekedja tillsammans med Stefan ”Skuggan” Nilsson och Janne Larsson.
– Vi tre spelade tillsammans i alla turneringar den säsongen. Det här var nog ett av dom roligaste åren att spela. Dels vann vi serien den säsongen och dels hade vi ett fantastiskt bra lag. Vår backbesättning med ”Poppe”, Leffe (Rohlin), Sergei Fokin, Peter Jakobsson, Robban Nordmark och Roger Åkerström var näst intill landslagsbackar hela bunten.
– Att sedan varje få spela varje landslagssamling med två passningsgenier gjorde att för mig var det bara att använda mig av min styrka, skridskoåkningen, vässa på kanten, hålla klubban i isen och sätta lägena som dom skapade för mig hela tiden.

Patrik Juhlin gör två mål och totalt tre poäng på åtta matcher i VM-debuten.
– Det var kul att få vara med om sitt första VM, men när man är i den där bubblan så är man på något vis bara fokuserad på nuet och prestationen hela tiden. Man ser inte till allt det andra.

Tre Kronor förlorar VM-finalen mor Ryssland i VM 1993 med 3-1.
– Den där jäkla German Titov… (Gjorde 1-0 målet), skrattar Juhlin och fortsätter:
– Men varför vinner Ryssland finalen? Ryssland fick en bra start och vi kunde inte hämta oss efter den. Hade vi gjort 1-0 kanske det hade blivit en annan match, men dom var bättre än oss den dagen helt enkelt.

Juhlin var Sveriges bästa målskytt vid OS-triumfen 1994.Foto: Bildbyrån

SVERIGES MÅLKUNG NÄR DET BLEV OS-GULD

Året efter får alltså Patrik Juhlin chansen att spela OS i Lillehammer. En turnering där han storspelar och är med sina sju mål en starkt bidragande orsak till att Sverige vinner sitt första OS-guld i hockey.
– Jag kände mig stark hela den säsongen. På något vis kände jag att eftersom jag varit med i VM året innan och det förtroendet Curre hade för mig hela den säsongen så var mina chanser stora att komma med.
– Att spela ett OS var stort och speciellt. Ett hockey-VM är en turnering i hockey och fokus på det som ska göra där, men ett OS är så mycket mer. Den resan var hundra resor häftigare med allting runt omkring. Det var fantastiska veckor med allt från vädret till alla besökande åskådare. Jag tyckte att det var ren glädje överallt.

Hur ser du på din insats i turneringen där du bland annat gör två mål i semifinalen mot Ryssland?
– Mats Näslund var min stora barndomsidol. Han är en fantastisk skridskoåkare och jag såg tidigt upp till honom. Jag ville också bli en grym skridskoåkare. Sedan hamnade jag i samma kedja som honom och ”Challe” Berglund. Bara den känslan att få spela OS tillsammans med min barndomsidol var en stor glädje. Då är det lätt att det övergår till att också spelet blir bra. Jag är överlycklig över att jag fick ha en formtopp över OS. Just i den turneringen där vi vinner.
– Samtidigt är det så att puckar studsar stolpe ut ibland och stolpe in ibland, men där hade jag bra tajming och feeling med dom jag spelade med.

Västeråskillarna Leif Rohlin, Tommy Salo, Patrik Juhlin firar OS-guldet.Foto: Bildbyrån

Vad är det som tar er till OS-guldet?
– Det var nog målmedvetenheten i gruppen redan från början. Richard Fagerlund hade gått ut innan turneringen och sagt att vi inte behövde komma tillbaka utan stanna i Norge om vi inte vinner guldet. Redan där byggde Curre upp en grym känsla i gruppen, vi skulle bara ta Sveriges första OS-guld i hockey.

Hur minns du idag straffläggningen där tillslut Peter Forsberg och Tommy Salo blir matchhjältar?
– Det kunde gå hur som helst egentligen. Jag längtade efter att få lägga en straff faktiskt. Eftersom jag hade haft en så bra turnering kände jag – ge mig chansen. Samtidigt var det enormt spännande och nervöst. Det avgjordes i sjunde omgången och jag stod nog uppsatt som nummer nio.
– Jag tror att vi hade fler spelare än Kanada som ville bli hjältar. Det var också därför vi vann.

”KÄNDE ATT DÄR GICK DEN NHL-DRÖMMEN”

Vid VM senare på våren spelar bara Patrik Juhlin fyra byten innan turneringen var över för hans del.
– Jag åkte på en ful höfttackling av nummer sju i Norge (Tommy Jakobsen). Jag bågade uppe i mittcirkeln när vi hade burskydd. Han sätter ut röven rätt över mitt knä. Inre ledbandet tänjdes ut.
– Jag fick något specialskydd ditskickat och höll hoppet levande så länge som möjligt. Men före kvartsfinalen tog vi ett beslut att eftersom jag inte kommer få spela så åkte jag hem och såg det sista på TV hemifrån.

Det här var något som bekymrade Patrik Juhlin extra mycket eftersom det då hade börjat talas om honom på allvar borta i Philadelphia.
– Det var riktigt surt. Speciellt eftersom jag visste att vi hade börjat förhandla med Flyers. Jag kände direkt då det hände att där gick den NHL-drömmen. Det var otroligt tungt, något av det tyngsta jag varit med om. Dels då att missa VM helt och hållet och dels som jag blev rädd att jag hade missat att få chansen i NHL. Det läkte ändå ganska bra och jag skrev sedan på kontraktet med Flyers under sommaren.

När väl Patrik Juhlin ska sparka igång sin NHL-karriär, för övrigt samtidigt som Peter Forsberg, blir det lockout i ligan.   
– Det var naturligtvis lite misstajming. Jag kom över och kom in i laget jättebra. Micke Renberg var där redan. Även Tommy (Söderström) var där då, men blev snabbt trejdad till Islanders.
– Jag åkte tillbaka i januari eftersom ligan gick igång då med en halv säsong. Vi spelade bara västsidan för sig och östsidan för sig. Då var det att bevisa igen att jag var värd att få chansen. Första NHL-matchen var mot Québec med ”Foppa”.

Peter Forsberg berättar för OLD SCHOOL HOCKEY:
– Vi spelade borta mot Philadelphia och den var väl inte allt för enkel. Philadelphia var kända för att ha ett ganska stort och tufft lag. Där fick jag träffa på Lindros igen och han gav mig väl en tackling så att hjälmen flög. Jag fick också någon smäll på snoken, men det är sådant som händer ibland.
– Jag har för mig att vi klarade oss rätt bra och jag tror att vi vann med 3-2, vilket måste varit helt okej.

SIDA VID SIDA MED NHL-STJÄRNORNA

Laguppställningen i Flyers med namn som Eric Lindros, Ron Hextall, John Leclair, Mikael Renberg med flera imponerar.
– Det var jättemäktig att spela med det här gänget. Det jag känner när jag ser tillbaka på hela karriären att är det någon gång jag ångrat mig var det då. Jag kände på något vis att när jag kom till NHL kunde jag aldrig ställa om till att jag skulle göra allt för att lyckas här.
– Det blev att ”Jaha, nu är jag i NHL”. När jag tänker tillbaka var jag kanske lite naiv och inte nog medveten om vad jag behövde göra. Hade jag fått göra om det hade jag gjort det mycket bättre, säger Patrik Juhlin med ett leende.

Det blev 56 NHL-matcher för Patrik Juhlin. Foto: Bildbyrån

Patrik Juhlin gör trots allt en ganska bra förstasäsong i Philadelphia och på 42 matcher gör han fyra mål och totalt sju poäng. Dessutom har han en ordinarie plats i laget under slutspelet där man går till semifinal.
– Jag spelade mestadels i tredjefemman med (Craig) MacTavish och Mark Lamb. Jag fick spela dom flesta matcherna och gör en okej säsong. Samtidigt är det den här tävlingsinstinkten, man vill mer och bidra så mycket som möjligt var man än är.

Vad händer andra säsongen i NHL när du blir nedflyttad till Hershey i AHL?
– Det var tuff konkurrens. Jag kommer ihåg första matchen den säsongen. Vi mötte Montréal borta. Jag tror att jag gjorde ett mål och två assist. Den matchen spelade jag med (Rod) Brind’Amour som center och vi var en grym andrakedja bakom ”Legion of Doom” (Lindros, LeClair och Renberg).
– Jag hade en hyfsat start med sex poäng efter elva eller tolv matcher. Jag hade tydligen ändå inte gjort tillräckligt med poäng. Efter 13:e matchen spelade jag i tredjekedjan. Den 14:e i fjärdekedjan och från 15:e satt jag på läktaren.
– Jag jobbade på och försökte göra allt för att ta tillbaka min plats, men jag spelade ingenting i november och december. Sedan åkte vi på en roadtrip 26:e december. Då fick jag höra att jag skulle spela, men på första träningen uppe i Calgary åkte jag på en smäll så höftkulan vred till sig. Det blev en ordentlig inflammation och jag var borta januari och februari. Efter det blev jag nedskickad till farmarlaget för att få matchträning. Efter några matcher där får jag ett skott på mig och bryter ett ben i foten. Sedan var den säsongen slut.
– Det var lite otur, men det jag fick höra var att hade jag kommit tillbaka och lirat då var det för att bli trejdad. Då hade jag fått chansen att komma till ett annat lag och visat upp mig.

VRÄKTE IN POÄNG I AHL – BLEV FEMMA I POÄNGLIGAN

Tredje säsongen i Nordamerika öser Patrik Juhlin in poäng farmarlaget Philadelphia Phantoms. På 78 matcher gör Juhlin 31 mål och totalt 91 poäng. Han nomineras även i AHL:s All Star team och har makalösa +43 i plus- och minusstatistiken.
– Sommaren hade börjat med en fantastiskt turnering, World Cup. Det var otroligt roligt och speciellt då semifinalen mot Kanada i nya arenan i Philadelphia. Det var ett hårsmån från att vi skulle gå till final. Johan Garpenlöv skjuter i ribban eller stolpen och sedan avgör Theo Fleury i sudden. Det var en otrolig match och antagligen en kul match att se. I matcherna som spelades i Europa hade Mats Sundin och ”Foppa” varit helt fantastiska. Dom gjorde också varsitt drömmål, Sundin mot finnarna och ”Foppa” mot Tjeckien.
– Efter den turneringen kände jag att nu jäklar ska jag ta tillbaka min plats och visa vad jag kan. Då hade farmarlaget flyttat från Hershey till Philadelphia. Man skulle bygga ett farmarlag där och göra det till ett så bra lag som möjligt. Då satte klubben ihop mig med en kille som heter Peter White. Han blev min center. Vi hade jättekul hela den säsongen och öste in poäng. Han vann hela poängligan och jag slutade femma.
– Samtidigt hade Philadelphia bestämt att vi båda skulle bygga det nya laget. Då var jag 27 år så det var i stället dom yngre spelarna som Flyers tog upp.

Var det här en stor besvikelse?
– Det gick så jäkla bra och vi hade just därför väldigt kul. Varje match kände vi att det gick bra, men det är klart att man inte är där för att spela i farmarlaget. Jag ville spela i NHL.

Patrik Juhlin slog aldrig in i NHL och vände då tillbaka till Europa. Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån

LÄMNADE USA FÖR FINLAND

Säsongen därpå väljer Juhlin att lämna USA och flytta till Helsingfors för att spela med Jokerit.
– Jag blev pappa den sommaren. Jag hade ett kontraktsförslag från Flyers om jag ville stanna kvar. Eftersom jag kände att jag inte hade fått chansen säsongen innan samtidigt som vi skulle bli föräldrar, närheten till Västerås och föräldrar tog vi beslutet att prova på Jokerit.
– Det vart en jätteomställning att flytta till Finland jämfört med hur det var i USA. Vi hamnade fel första året eftersom vi då kom att bo i östra delen av Helsingfors, vilket nästan var halv-Ryssland. Hockeyn flöt på ganska bra. Den var ändå rolig och jag fick spela med roliga spelare där som Otakar Janecký och Mika Nieminen.
– Det var också lite roligt att det blev lite intriger i laget. Otakar Janecký hade varit kung i Jokerit under många säsonger, förstacenter och så vidare. Då kom Mika Nieminen dit och ville även han vara förstacenter. Det blev lite intriger om vem som skulle spela med vem och så vidare.
– Samtidigt var det kaos på tränarfronten. Under mina två och halvt år i Finland hade jag fem tränare.

Under sin tredje säsong i Jokerit lämnar Patrik Juhlin klubben och flyttar till Bern.
– Första två säsongerna i Jokerit flöt på bra. Jag var en producerande spelare, fick spela mycket och ta mycket ansvar. Jag tycker att jag tog det på ett bra sätt.
– Sedan kom det två tränare (Erkka Westerlund och Waltteri Immonen) som både jag och Fredrik Nilsson lade märke till inte var så förtjusta i svenska spelare. För det första fick vi inte vara hemma på sommaren. Vi skulle vara i Finland hela sommaren och träna. Jag och ”Freddan” bodde i Finland medan våra familjer var hemma i Västerås. Det fanns inget tillmötesgående alls för att vi skulle komma hungriga och även mentalt och fysiskt laddade. Redan där kände jag att det här skulle bli tokigt.
– Jag pratade med min agent och sa att han skulle börja kolla runt lite för det kan hända grejer här. Vi fick ett par veckor ledigt i slutet på juli men var tillbaka första augusti igen. Tre dagar innan seriepremiären hade dom satt upp stora draperier i omklädningsrummet. Det var 22 platser och sedan draperierna. På samling står tränarna sedan och säger ”Ni ser var ni sitter någonstans. Ni som sitter på rätt sidan av draperierna och ni som sitter på fel sida. Ni som sitter på rätt sida spelar premiären. Ni som sitter på fel sida – det är så här läget är, men det ni ska göra är att ge precis allt på träningen”.
– Det här gjorde att det blev ganska fula träningar, alltså folk som åkte och fulsmällde. Det blev ingen bra stämning alls där.

Satt du på rätt sida?
– (Skratt) Ja, jag och ”Freddan” satt på rätt sida, men det var utskällningar… Låg vi under eller om vi ändå ledde så kunde tränarna haka upp sig på någonting och stod och skrek åt en bara tio centimeter från ansiktet.
– Klumpen i magen växte och jag sa till min agent att han måste hitta någonting eftersom jag håller på att tappa suget på hockey helt. Jag gick in till ledningen i Jokerit och sa att jag inte ville vara kvar där. Dom visste om att jag ville därifrån. Då dök det upp att en kille i Bern, Jackson Penny, fick en klubba i ögat. Då behövde Bern ha in någon på en eller ett par månader.

SKÖT FYRA MÅL I FÖRSTA MATCHEN

Det blev snabba ryck för Patrik Juhlin att lämna den ena huvudstaden för den andra.
– På onsdagen ringde min agent och frågade om vad jag skulle säga om att spela i Bern. Jag sa ja direkt. ”Det är perfekt – kör!”
– På torsdagen gick faxen varm och vi skrev alla övergångspapper och så vidare. Jag skickade även hem min fru och dotter till Sverige för att avvakta där till jag har kommit ner till Bern. Under fredagen packade jag ur det sista i lägenheten i Helsingfors, åkte ner till hallen med bilen och lämnade alla nycklar. Sedan fick jag skjuts till Vaanta, flygplatsen. Jag flög ner på en gång till Zürich. Sedan hämtade sportchefen i Bern, Rolf Bachmann, mig för att vi direkt skulle spela bortamatch på fredagskvällen.
– Jag kommer från oktober i Helsingfors, grått, trist och regnigt till blå himmel i Zürich. Vi åkte direkt till Rapperswil med berg och en fin miljö. Jag kände att den där klumpen bara försvann ur magen.  

Juhlin spenderade fem år i Schweiz. Foto: Sören Andersson/Bildbyrån

Debutmatchen i NLA kunde inte ha slutat bättre för Patrik Juhlin än vad den gjorde.
– Vi var ganska sena. Egentligen vill man vara på plats två timmar innan match. Vi var där en timme och tjugo minuter innan. Jag tänkte att nu sitter väl alla och väntar på mig här, men laget var inte där. Dom hade hamnat i några köer med bussen.
– Tjugo minuter innan matchvärmning kom laget och då stod jag i omklädningsrumsdörren och skakade hand när dom gick in stressade som bara den. Ut på värmningen 20 minuter senare, alla är jättestressade. Själv har jag inte en aning om en enda uppvärmningsövning så jag åker fel och krockar med folk, skrattar Patrik Juhlin och fortsätter:
– Ändå har jag en så jäkla skön känsla. Petri Liimatainen var också där så jag hade en trygghet i att ha en svensk där också. Efter värmningen ropar Petri – ”Julle” kom här! Vi satte oss, förstaformationen. Jag skulle spela med Petri och Dave McLlwain. Då fick jag i alla fall en liten bild av hur jag skulle åka.
– Efter tio minuter snappar jag upp pucken i mittzon och kommer två mot en från högerkanten. Backen tar bort passningsvägen så jag skjuter och det blir 1-0. Jag gör första målet i matchen och då släpper allting. När matchen är slut så har vi vunnit med 7-5 och jag har gjort fyra mål. Den känslan att få komma från att ha gått med en klump i magen till att komma dit ner och göra fyra mål var en fantastisk känsla. Förutom OS-guldet så var det här nog den bästa känsla jag har haft som hockeyspelare. 

Givetvis uppmärksammades det här en hel del i Bern.
– Det här var på fredagen och sedan hade vi första hemmamatchen på söndagen. Redan då när jag kommer till den matchen ser jag folk som går omkring med Bern-tröja, 55 Juhlin.
– Det telefonsamtalet hem till min fru där jag kunde säga att här kommer vi trivas och alla tar hand om oss jättefint… Det är bara att komma ner.

Patrik Juhlin kom att göra sex säsonger i Bern. På 176 matcher i klubben svarade han för 80 mål och totalt 172 poäng. Bern kom också att bli som ett andra hem för västeråsaren.
– Vi blev rejält hemmastadda där, säger Juhlin som fortsätter med att berätta om guldsäsongen 2003/04 då han bara spelade sju matcher.
– Jag bröt handleden. Läkarna trodde inte att jag skulle kunna spela hockey igen. I dag har jag ungefär 70 procents rörlighet i handleden. Även om jag inte spelade så mycket var jag ändå med laget hela tiden och fick uppleva känslan där.

Patrik Juhlin vände hem till Västerås och blev kapten.Foto: Marcus Ericsson/Bildbyrån

Efter Bern var du nästan fem säsonger i Västerås, var det då en skön känsla att komma hem?
– Då var jag 34 år. Jag kände att om jag spelar en säsong till så får jag vara glad. Det här var ju efter jag varit skadad. Jag visste inte ens om jag kunde spela. Men det blev fem år till trots att jag inte trodde att jag hade så mycket hockey kvar. Hade jag vetat det kanske det inte hade blivit Västerås.
– Nu kom man in i allt, min dotter började ettan i skolan och vi återknöt alla kontakter här. Tidigare hade vi bara träffat släkt och vänner under en kort tid på sommaren. Nu blev det mer året runt.

STRESSEN KAN HA SKAPAT HJÄRTPROBLEMET

Med tanke på klubbens konkurs och så vidare, var det samma VIK du kom hem till som du hade lämnat 1995?
– Hockeymässigt var det absolut inte det. Det var helt annorlunda och andra förutsättningar. Samtidigt spelade jag inte bara hockey utan kände att jag måste hitta vad jag skulle göra efter hockeyn. Jag ville vara steget före.
– Först körde jag två hela år på hockeygymnasiet som instruktör tillsammans med Göran Lundberg. Det var otroligt roligt. När jag märkte andra säsongen att jag kommer fortsätta spela hockey kände jag att det blev för mycket. Jag sa då till Göran att jag tar tjänstledigt eftersom jag har mer att ge som spelare. I stället hoppade jag på en tjänst på sälj och marknad här i VIK.

I samband med en match mot Hammarby får Patrik Juhlin problem med hjärtat.
– Jag vet faktiskt inte än idag vad det var för fel. Jag fick en rejäl bröstvärmare borta mot Hammarby. Sedan vet jag inte om det berodde på den smällen eller för att det var rätt mycket just då med allt ifrån hockey, jobb vid sidan av, hus, barnen och deras aktiviteter. Jag vet inte om det var en psykisk press eller om det var fysiskt.
– I alla fall startade dom om mitt hjärta, det var vad dom gjorde. Jag känner inte av det här hjärtproblemet något alls idag. Jag brukar skoja och säga att dom startade om hjärtat på 20 år igen.