Profilen: ”SDE är ’Rocky Balboa'”

I november presenterades Peter Elander som nu huvudtränare i SDE.
Nu ska en av svensk damhockeys största profiler leda SDHL-laget in i ett slutspel. För hockeysverige.se berättar 64-åringen om…

• Valet att vända hem: ”Ett intressant lag”
• SDHL:s utveckling och framtid: ”Jag tycker tvärtom”
• Styrkan i SDE: ”Det har gjort oss mentalt starkare”
• Tankarna inför kvartsfinalen mot MoDo.

VASASTAN/STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Peter Elander stod som ledare för en milstolpe i svensk damhockey då han var en av personerna bakom Sveriges två första OS-medaljer på damsidan. Efter tiden som svensk Förbundskapten har han jobbat många år i USA med collegehockeyn, men även som dansk Förbundskapten. Senaste två säsongerna har han jobbat som coach på framgångsrika Ohio State University, men sedan några månader tillbaka är han åter i svensk hockey då han klivit in som coach i SDE.

– Jag hade några tidigare spelare i SDE som ställde frågan vad jag skulle göra. Just då gjorde jag ingenting och SDE var ett intressant lag med spelare från åtta olika nationer samtidigt som jag alltid har gillat en internationell miljö, berättar Peter Elander om vad som tog honom till SDE, men också att han inte haft några mer konkreta förslag tidigare från lag i Riksserien eller SDHL.
– Det här var första riktiga anbudet från ett SDHL-lag. Jag hade visserligen ett anbud från Djurgården för många år sedan, men jag har inte varit hemma i Sverige speciellt mycket så… Däremot har jag följt ligan här jättenoga.

Hur ser du på ligans utveckling senaste åren?
– Senaste två säsongerna har varit riktigt bra. Innan var det nästan två matcher i varje omgång där det var givet vilka som skulle vinna.
– Den här säsongen har nästan alla lag slagit alla. Det är bara Leksand som haft en tuff resa med bara fyra vinster.
– Ligan är bra. Alla lag som spelar en medioker match riskerar att förlora. Luleå är det lag som kan spela en medioker match, men ändå vinna.

Ser du en stor utveckling då det kommer till själva hockeymässiga?
– Ja. Alla lag är bra organiserade. Mindre individuellt spel och mer lagspel. Ligan håller en hög klass. På seniornivå är SDHL, utan konkurrens, den näst bästa ligan i världen efter PWHL.
– Collegeligan WCHA och lagen där jag varit, topplag som University of North Dakota och Ohio State University, är lika bra eller bättre än bästa SDHL-lagen.

Vill inte se färre importer: ”Jag tycker tvärtom”

Det är många som anser att det är för många importspelare i SDHL, men där har Peter Elander en motsatt syn.

– Jag kallar det inte importer utan vi kallar det för spelare från andra länder. Jag har alltid haft den uppfattningen att ju mer intryck du kan få från andra kulturer och människor desto större chans är det att du själv växer.
– Är du bra så är du bra. Sedan kvittar det om du är född i Amsterdam, Hamburg eller Minneapolis. Är du en bra spelare och människa så är du bra.

Peter Elander har jobbat i USA på collegenivå till och från sedan 2010. Givetvis finns det saker där borta som skiljer sig från SDHL.

– Jag tror att man tränar mycket hårdare där borta och har mer skridskoåkning. Åker, så att säga, fler mil.
– Lagen jag varit i där borta, alla spelare måste vara bra annars kan du inte spela i dom lagen. Om SDHL ska ta nästa kliv måste alla spelare i lagen vara bra. Att du kan spela på många människor om du ska vinna.

Menar du att konkurrensen måste öka inom lagen?
– Jag tror inte man kan ta bort spelare från andra nationer bara för att dom är födda på ett annat ställe om man tror att den svenska kapaciteten ska öka.
– Snarare tvärtom. Att spelar du mot och med bra spelare tror jag att du utvecklas mycket mer av än om du bara spelar med spelare som har ett och samma pass.
– Mimmi Gill och Ella Sköldebäck, som spelade i Södertälje respektive AIK förra säsongen, är idag etablerade elitspelare. Dom gör det jättebra. Är det för att dom spelar bredvid Kayleigh Hamers och Julie Zwarthoed som spelat i ligan tio år? Eller är för att Mimmi och Ella är födda i Sverige?
– Kayleigh Hamers och Julie Zwarthoed har båda hela tiden jobbat vid sidan hockeyn. Deras driv har hela tiden utvecklat både dom själva och sin omgivning, men ses av vissa ”svenska” ledare som ”paria” (lågt stående) i svensk damishockey. Jag tycker tvärtom, att de utvecklar svensk damishockey eftersom det tvingar alla spelare som möter dom att bli bättre

Är nya generationen unga spelare som kommer fram starkare mentalt och skickligare i sitt hockeykunnande än tidigare generationer?
– Det går i vågor. Om vi ser till spelarna som kommer fram nu är dom flesta från två distrikt, Ångermanland och Småland. Då måste vi fråga oss varför?
– Jag tror att deras ungdomsledare har haft ett stort inflytande på hur man blir bra. Sedan har deras spelare kommit med ganska tidigt i SDHL-lagen. När man då ser att det dyker upp spelare från ett och samma område ska man nog gå tillbaka och se ”varför blev dom bra”?
– Martin Lindh, som är i Skellefteå och SDHL:s bästa tränare, är också smålänning. Börjar man dra i trådarna för att svar om varför… Erika Grahm startade ett projekt i ”Ö-vik”. Alla dom här spelarna som kommit fram senaste åren, som collegerekryterare, har jag haft under uppsikt sedan dom var 14 år. Jag visste att dom var bra.
– Under Junior-VM uppe i Östersund pratade jag med Gina Kinsbury som är chef för Kanada. Hon sa att Ohio State fick dom tre bästa spelarna i hela turneringen, Mira Jungåker, Hilda Svensson och Jenna Raunio.
– När du går ut och tävlar mot bästa spelarna vågar du då spela eller är du bara med? Den här generationen har vågat spela. Men att bli en riktigt bra senioridrottare är att ta ett steg till. Det får vi se om dom gör.

Styrkan i SDE: ”Det har gjort oss mentalt starkare”

Du är i SDE idag, vilken prägel vill du sätta på hockeykulturen i klubben?
– SDE är ”Rocky Balboa”. Vi är 6.20 på rinken, börjar träna klockan sju, håller på till 8.20 och tränar extremt hårt.
– Tjejerna sköter allt material på träningarna och ”recovery” själva med lite hjälp. Det här har gjort oss mentalt starkare.
– Vi har tränat hårt för att kunna orka, men även extremt hårt för att kunna ta motgången.

Enebybergs IP är inte Tegera Arena eller Husqvarna Garden…
– Nej, men får man allt serverat tror jag att det dels är svårt att servera i framtiden. Dels också svårt att ta när det inte är perfekt.
– Kvinnorna jag har i SDE har en hög mental motståndskraft för vi är rätt gamla. Äldsta laget i SDHL.

Är just det mentala styrkan i gruppen?
– Jag tror att vi är bra tränade och bra hockeyspelare som kommer från åtta olika länder. I senaste OS-kvalet hade vi åtta spelare med. Vi kunde även haft en nionde. Sju av dom tillhörde bästa spelarna i sina lag.

Inför säsongen anslöt Lisa Johansson från Luleå till SDE och har nu ånyo blivit en viktig kugge i Damkronorna.

– Hon har utvecklats jättemycket senaste tiden och gjort det bra. Lisa är en ”full packets player” nu. Hon är ödmjuk och gjort det vi bett henne om.

Möter MoDo i kvartsfinal

Närmast för Peter Elander och SDE väntar kvartsfinalspel mot MoDo.

– MoDo har ett ungt lovande lag som spelar på fyra kedjor. Har tre backar som inte syns så mycket, men inte kostar något heller.
– Vi har kartlagt MoDo ganska bra. Dom spelar med fart, men framför allt fortsätter dom spela hela tiden. Dessutom har dom ett bra målvaktsspel. Vi har ett bra facit mot MoDo, men det är en ny turnering nu.

Jag har tippat MoDo som ett av finallagen, hur ska ni ta er vidare till semifinalen?
– Genom att vinna tre matcher, skrattar Peter Elander och fortsätter:
– Vi har vunnit tre efter ordinarie tid och en på övertid. MoDo är bra, men vi är också bra.

Det är snart vår och säsongen går mot sitt slut, hur går tankarna hos dig inför nästa säsong?
– Snödropparna har kommit upp och mina tulpanlökar hemma i Jonstorp blommar, så jag tar en vecka i taget. Sedan får vi se vad som händer.
– Jag börjar bli gammal, 65 år om en vecka. Kanske att jag ska ut och resa och göra andra saker, men jag vet inte. Jag har inga planer. Är det någon som kommer med något erbjudande får jag beakta det, men jag har inte bestämt något, avslutar Peter Elander.