Phil Pritchard är Stanley Cups beskyddare: "Världens bästa jobb"

Han reser Nordamerika och Europa runt med världens mest eftertraktade hockeyutmärkelse. Hockeysverige.se har träffat Phil Pritchard – Stanley Cups beskyddare.
– Om bucklan kunde tala skulle det vara en bestseller, säger Pritchard till hockeysverige.se.

LAS VEGAS (HOCKEYSVERIGE.SE)

Folksamlingen i hotellobbyn blir bara större och större. Innanför en avspärrning har NHL-medarbetarna redan ställt upp merparten av alla troféer som ska delas ut vid NHL Awards senare samma dag.

Huvudattraktionen har emellertid inte dykt upp än och eftersom jag har en pressbricka runt halsen kommer allt fler nyfikna personer fram och undrar vad som står på.

– Vi väntar på Stanley Cup, svarar jag när en grånad herre med skrikig Hawaiiskjorta och illa sittande shorts frågar varför vi står och ugglar i en hotellobby.
– Stanley who? säger han oförstående, rycker på axlarna och släntrar iväg mot närmaste black jack-bord.

De flesta som har samlats runt prissamlingen är till skillnad från shortsmannen genuina hockeysupportrar. Flertalet av dem är från Kanada, men väldigt många tröjor indikerar att fans från Detroit, Chicago och inte minst de nyblivna Stanley Cup-mästarna Boston har slutit upp i Las Vegas.

– Det här är väldigt speciellt för mig, säger en man som introducerar sig som Bill från Boston.
– När Bruins senast vann Stanley Cup var jag 15 år. Min bror Jim, som står där borta med Ray Bourque-tröjan, har sett de flesta hemmamatcherna sedan dess.

Jag säger ärligt att även om jag innerst inne hoppades på att Vancouver skulle ta hem bucklan var jag glad för Bruins skull, och inte minst då klubbens president Cam Neely som var så nära att vinna Stanley Cup som spelare.

– Ja, Cam är en mycket speciell person. Jag hoppas att jag får chansen att träffa honom här i kväll och gratulera honom ordentligt, säger Bill från Boston innan vår konversation avbryts av att sorlet runt prisbordet i lobbyn skruvas upp till spontana tjut, visslingar och applåder.

Bucklan är här.

Phil Pritchard har följt bucklan sedan 1988

In genom ytterdörren kommer en man med vita handskar, brett leende och en frisyr som ser ut att ha blivit över från 1980-talets pudelrocksperiod. Efter att i skenet av fotoblixtar ha packat upp Conn Smythe Trophy och Stanley Cup ger han hockeysverige.se en kortare intervju i sitt späckade schema.

”Han” heter Phil Pritchard och är anställd av Hockey Hall of Fame för att ta hand om och vårda Lord Stanleys buckla och alla andra hockeyartefakter som finns på museet i Toronto. Ända sedan 1988 har han haft jobbet som innefattar att ta med Stanley Cup ut i världen för att låta alla spelare i vinnarlagen tillbringa ett dygn tillsammans med hockeyvärldens mest eftertraktade utmärkelse.

– Har jag världens bästa jobb eller vad då? skrockar den gladlynte Phil Pritchard retoriskt efter att ha pikat mig för att Sverige inte hade någon Stanley Cup-vinnare i år.

Phil Pritchard har varit med om så många äventyr med bucklan att han var med och skrev boken Travels with Stanley härom året.

– Vi reser med bucklan hundra dagar varje sommar, så det finns en hel del historier att berätta. Om bucklan kunde tala skulle det vara en bestseller.

Sonen vill ta över

Vad är det mest exotiska du har varit med om under dina år med Stanley Cup?
– Oj… Det är så mycket. Pavel Datsiuk är från en stad bortom Uralbergen som heter Jekaterinburg, den ligger rätt långt från Detroit. Att komma dit var väldigt speciellt.
– När jag kommer till Sverige eller Finland verkar det som om bucklan antingen hamnar i en bastu eller eller en badtunna. Det måste vara en viktig del av er kultur (skratt).
– Och apropå kultur, så sent som förra sommaren var jag i Paris med bucklan. Då valde Cristobal Huet att ta med den upp i Eiffeltornet. Han kunde inte med den ända upp till toppen så klart, men han bar den så högt som han kunde. Ett ganska bra träningspass får man säga, skrattar Phil Pritchard.

Man hör ofta talas om att bucklan får bucklor. Hur ligger det till med det egentligen?
– Det händer faktiskt varje år i omklädningsrummet efter vinsten. Det är ingens fel, bara en del av firandet. Det vore naturligtvis bra om den inte skadades, men jag antar att det är en del av hela myten kring Stanley Cup. Varje namn, varje skråma, varje buckla har en egen historia att berätta, ett livsöde skulle man kunna säga.

Hur länge till tror du att du kommer att fortsätta att göra det här?
– Så länge jag kan. Jag försökte mig på en egen hockeykarriär och när det inte fungerade och jag inte fick vinna Stanley Cup själv var det här det näst bästa som jag kunde uppnå. Nu säger min son att han vill ta över efter mig och han är tolv år, så jag antar att jag får kämpa på tills han är mogen.
– Men själv hoppas jag att han blir hockeyspelare. Det vore ju häftigt om jag kunde få ta med mig bucklan hem till honom en vacker dag.