Miskovsky: ”Vi måste få tillbaka våra derbyn”

Björklöven går under måndagen in i det allsvenska slutspelet. I kvartsfinalen ställs laget mot AIK – och Umeåprofilen Lisa Miskovsky drömmer om en ny sejour i SHL för ”Löven”.
– Vi måste få tillbaka våra derbyn mot Skellefteå. Det är som ett stort mål, säger den folkkära artisten till Hockeysverige.se.

Ikväll inleder Björklöven slutspelet och sin fortsatta jakt på en plats i SHL. En som följt sitt ”Löven” under året och åren, men även spelat i klubben, är en av Sveriges mest uppskattade artister, Lisa Miskovsky. Nybliven 50-åring förresten, så ett stort grattis från Hockeysverige.se’s redaktion.

– Hockeyintresset kommer nog faktiskt från mina föräldrar. Min mamma är från Finland och pappa från Tjeckien vilket båda är hockeynationer, säger Lisa Miskovsky till hockeysverige.se och fortsätter:
– Hockey blev en jättegrej från det jag var liten då jag fick följa med till isladan eftersom det var något jag inte alltid fick.

Trots att pappa kommer från Tjeckien spelade han aldrig hockey.
– Nej, han var tennisnörd, vilket jag också ärvt, skrattar den tidigare Björklövenspelaren.
– Det var mer att båda är hockeynationer. Både Tjeckien och Finland har haft stora framgångar i hockey.
– Jag var otroligt engagerad i hockeyn och innan vi föddes vet jag att mamma och pappa satte sig i en bil med sina vänner och kunde åka 100 mil för att se bortamatcherna. Det var också ett ganska fint sätt att komma in i ett samhälle som nyinflyttade från två olika länder. Ett sätt att träffa folk och dela en gemenskap.
– En entusiasm som jag reda som barn fick känna på, att det här med hockey är viktigt, väldigt viktigt.

Minns guldet 87: ”Fick följa med och se finalen”

Vilka förebilder hade du själv som hockeyspelare?
– När jag var lite var inte tjejhockeyn något stort direkt. Däremot noterade jag tidigt att Lasse Karlsson hade ett väldigt hårt skott. Matti Pauna, Göte Wälitalo… Det är artistnamn som lika gärna kunde varit i ett rockband. Hårda namn.
– Dom vara stora hjältar när jag var liten. Jag tror att det var där bland den tidens hockeyspelare som mina förebilder fanns.
– Sedan har jag fått spela ”glögghockey” med Hasse Edlund, Göte Wälitalo och deras barn. Det var fruktansvärt roligt att möta och jag har efteråt haft en jättefin vänskap med dom.
– Det har varit kul att fått bo i Umeå och ha fått sina tidiga hockeyhjältar där. Men jag gillar även jättemycket Tomas Holmström. Alltså spelare som jobbar väldigt hårt och inte alltid får all cred. Till exempel som (Gustav) Possler i Björklövens nuvarande lag. Jag kan tycka sådana spelare är rätt härliga.

Björklöven vann sitt hittills enda SM-guld 1987. Då var bland andra nämnda Edlund och Wälitalo med.
– Jag minns att jag inte fick följa med och se finalen, vilket var ganska dramatiskt för mig, skrattar Lisa Miskovsky och fortsätter:
– Min storasyster fick följa med. Göte slängde ut sin svettiga handduk. Den fick syrran. Hon var väldigt, väldigt stolt medan jag var väldigt, väldigt sur. Samtidigt var jag glad att Björklöven tog guldet.

Hur har du följt laget den här säsongen?
– Nu har jag egentligen mycket bättre möjligheter att gå på matcherna igen. Det har varit ett stressigt år där jag släppt ny musik som heter ”Eljest” på svenska.
– Jag har jobbat med det länge. Nu har vi precis haft musiksläpp och då blir det att man jobbar med det nästan hela tiden. Det har varit fullt upp, men har också känts lustig ibland då jag suttit hemma och ändå befunnit mig så nära isladan utan att gå dit.
– Ibland har vi inte heller fått biljetter eftersom det varit ett ganska hårt tryck på dom. Min äldsta dotter gillar också att gå på hockey så vi har varit på några matcher tillsammans.
– Dessutom var jag med några kompisar på bortamatch mot Almtuna. Då förlorade ”Löven”, men efteråt spelade J18 mot Almtunas J18. Då vann killarna så vi fick ändå en Björklöven-vinst. Söker man så hittar man.
– Mina kompisar skulle vidare till Karlskoga, men det är svårt när jag turnerar, spelar och ska jobba att åka med på så mycket. Jag tycker ändå att det är jätteroligt att vara med på bortamatcher också eftersom det blir en otrolig gemenskap bland supportrar. Bland annat träffade jag på mycket folk i Uppsala som jag inte träffat på länge här i Umeå eftersom dom flyttat till Stockholm. Det var väldigt, väldigt roligt.

Björklöven går in i slutspelet: ”Kan vinna mot topplagen”

Du har själv spelat hockey i tio år, har du haft nytta av det i ditt artistliv?
– Ja, det har jag. Nu började jag spela hockey så himla sent och var verkligen inte någon stjärnspelare. Det var mycket bänkvärmning för mig.
– Det jag tycker var så härligt var att jag blev accepterad. När jag ställde mig upp efter någon tuff tackling och körde vidare fick jag respekt. Jag har insett med hockeyn att allt inte behöver vara så perfekt. Man kan ändå få vara på en nivå och jobba sig framåt.
– Så har jag känt lite även med musiken. Att det fanns dom som hade en bättre sångteknik än mig då jag var yngre. Man måste då hitta sin grej. I mitt fall då jag spelade ishockey var det spelförståelsen jag fick mest beröm för. Att jag stod på rätt plats ibland och kunde se situationer, vilket antagligen kom av att jag sett mycket hockey.
– Jag pratade med Dennis Lyxzén som också sa att jag inte skulle ta mig vidare om jag var i Idol eller något, men man måste hitta sina styrkor, vilket jag känt även i musiken. Det gjorde jag i hockeyn och något tagit lärdom av.

Björklöven slutade på en fjärdeplats i Hockeyallsvenskan och säsongen har inte gått på räls direkt för Ume-laget.
– Det har varit lite ”rollercoster”, skrattar Lisa Miskovsky och fortsätter:
– Jag älskar JVM. Det är min stora peppingturnering varje år och så sjukt kul. Melwin (Asp Cassåsen) gjorde ett svinbra inhopp när Melker Thelin var på JVM. En juniormålvakt som bara klev in som han gjorde. Det är så sjukt mäktigt att gå in och axla en sådan press.
– (Joona) Voutilainen var sjuk eller skadad så det var tuffa tider på målvaktssidan då. Jag tycker ändå att det var bra kämpat även om Björklöven tappade några viktiga poäng under den tiden.
– Sedan var det varit lite upp och ner. Bra mot lag som Karlskoga och Oskarshamn. Mot Östersund blev det plötsligt förlust. Dessutom ganska mycket skador, men så är den väl i alla lag även om man tycker det är värst i ens egna lag.

”Vi måste få tillbaka våra derbyn mot Skellefteå”

Hur ser du på förutsättningarna för Björklöven att ta sig upp till SHL den här säsongen?
– Jag vet att dom kan vinna mot topplagen. Det har nästan varit lite jobbigare mot lagen som legat längre ner, men Djurgården blir en svår nöt att knäcka.
– Vi har vunnit över Södertälje och, som sagt var, spelat bra mot bra lag. Så har det känts generellt under en längre tid. Jag hoppas att det kan fortsätta vara så och man hittar motivationen, men också att alla får vara friska.
– (Lenni) Killinen har varit skadad länge och det var en spelare när han gjorde något bra sjöng jag alltid en liten trudelutt. Sedan har det varit tränarbyte och lite turbulent. Nu handlar det om att hitta formen laget hade på försäsongen, vilken jag missade. Jag är ingen medgångssupporter utan kommer in då det är tufft som nu.

Lisa, behöver verkligen Umeå ett lag i SHL?
– Ja, det gör vi verkligen. Vi måste få tillbaka våra derbyn mot Skellefteå. Det är som ett stort mål. Även då vi var i Almtuna kom den här Skellefteåhånvisan ändå. På något sätt är det dit man vill tillbaka till.
– Det har varit så sjukt kul samtidigt som jag har jättemånga kompisar i Skellefteå också. Att vi kunde gå upp så vi fick tillbaka våra derbyn är något jag vill uppleva igen. Jag tycker att hockey hör hemma i norr eftersom vi inte har så mycket annat att göra än att åka skidor, spela hockey och musik. Jag skulle faktiskt tycka det var jättekul om vi fick gå upp.

Om Björklöven går upp, bjuder du upp din kompis, Kalle Moreaus, till Umeå för att se mötena med Leksand?
– Han kommer tacka nej. Jag satt i en soffa mellan Kalle Moreaus och en farbror som var från Mora den matchen när Leksand gick upp. Då var vi uppe i alperna och spelade.
– Jag vet faktiskt inte om jag vågar bjuda upp Kalle eftersom jag då såg en helt ny Kalle. Det var en annan blick och en annan ton. Innan matchen var slut försvann farbrorn från Mora. Han sa inte ens hej då. Kvar satt jag och Kalle och så lycklig som han var.
– Det är kul med idrott att se hur det kommer fram en annan personlighet, så vi får se om jag vågar. Samtidigt måste man utmana sig i livet nu då jag fyllt 50 här om dagen. Det blir en utmaning att bjuda upp honom hit. Jag får laga fläsklägg och rotmos för då kommer han säkert, avslutar Lisa Miskovsky.