"Foppas" hyllning till Näslund: "Han visade att det var möjligt"

Peter Forsberg och Markus Näslund är två av Sveriges största hockeyexporter. Båda växte upp i Örnsköldsvik, men faktum är att de inte började umgås förrän i gymnasiet.
– Vi var ett gäng ”hockeygymmare” som blev väldigt tajta och hade kul tillsammans, minns Näslund.

Att duon Peter Forsberg och Markus Näslund är två av Sveriges bästa spelare genom alla tider råder det inget tvivel om. Även om Näslund inledde sin karriär i Järved, liksom bland andra Daniel och Henrik Sedin, så är det via MoDo:s ungdomsled dom kom upp till elithockeyn.

Markus Näslund kom att spela 1 117 NHL-matcher och utsågs till Stanley Cups mest värdefulla spelare 2003. Lägg därtill att han spelade fyra VM, ett OS och två World Cup.

Peter Forsberg spelade 708 NHL-matcher, utsågs till NHL:s bästa rookie 1995, vann NHL:s poängliga 2003, utsågs till NHL:s mest värdefulla spelare 2003, vann Stanley Cup två gånger, två VM-guld och två OS-guld.

Säsongen 1989/90 debuterade Näslund och Forsberg i MoDo:s A-lag i en match i allsvenskan borta mot Huddinge.

– Vi spelade ihop i TV-pucken (guld 1989, givetvis). Markus bodde på andra sidan Ö-vik så jag hade mött honom med hockeylaget, men tyvärr även med fotbollslaget. Tyvärr eftersom hans lag alltid vann. ”Macke” var jätteduktig även i fotboll så på det viset visste jag tidigt vem Markus var, men han kom inte till MoDo för än han började på hockeygym, berättar Peter Forsberg och fortsätter:
– Det var andra killar från Markus gäng som kom till oss medan han själv stannade kvar och spelade i Ö-viks A-lag. Sedan kom även han till MoDo och då gick vi ekonomisk linje och hockeygym tillsammans. Då blev det naturligt att vi hängde tillsammans med ytterligare fyra-fem stycken från hockeygym.

“DET VAR SÅ MYCKET VINNARSKALLAR”

Vad var nyckeln till alla framgångar med den här generationen som kom fram ungefär samtidigt i Modo?
– Jag vet inte, men jag tror att vi alla, precis som jag sa, var envisa och ville komma upp i A-laget. På den tiden vågade Modo släppa upp unga spelare och jag tror att man tänkte att lyckas en så kanske andra också kan lyckas.
– Vi pushade varandra, det var stenhårda träningar och vi var verkligen fokuserade på hockeyn. Vi tränade jämt och både pratade och såg hockey. Vi spelade till och med TV-spel, NHL-94, tillsammans. ”Perra” (Per Svartvadet) är fortfarande förbannad över att jag slog honom hela tiden, skrattar Peter Forsberg.

Var Anders Melinder den som drev på er hela tiden?
– Drev på vet jag inte, men det var mycket att försöka styra oss. Vi hade ju Wernblom… (Peter skrattar och skakar på huvudet innan han fortsätter). Det var ju så mycket vinnarskallar där ute på isen. Melinder fick försöka tygla oss. Både Melinder och Kent (Forsberg) gjorde ett fantastiskt jobb och fick oss att fokusera kraften på rätt sätt.
– Sedan vill jag ge Markus (Näslund) extra cred för det där. Han var den som var bäst i vår årskull, även om det var många som var bra. Han var otroligt seriös, tränade stenhårt och var aldrig riktigt ute på krogen, utan var i stället otroligt ordentlig. Det gjorde att vi andra tänkte att vi måste vara på samma sätt om vi ska lyckas som han gjort. Det var han som drog gruppen på något vis och var också den som kom med i A-laget först av oss och visade att det var möjligt.

Säsongen 1990/91 debuterade Peter Forsberg i Elitserien. För motståndet stod Färjestad.

– Första matchen var mot Färjestad borta. Jag fick hoppa in och spela sista perioden och jag tror att vi låg under med 5–1 inför den perioden. Färjestad hade ett oerhört bra lag då med bland andra Håkan Loob. Jag tror att vi förlorade med 7–2 till slut så det var väl ingen rolig första match.
– Fast det var inte A-lagsdebuten, utan enbart första matchen i Elitserien. Jag var med mot Huddinge i allsvenskan året innan.

“DÅ SKREK TRÄNAREN ATT…”

Hasse Andersson skriver i boken ”Magic Boy” att Peter Forsberg satt och läste matchprogrammet inför tredje perioden när tränaren, Jan-Åke Andersson, sa att han skulle in och spela.

– Jo, det där stämmer faktiskt. Jag läste inte matchprogrammet utan jag läste deras laguppställning. ”Oj, vad många bra spelare dom här har, halva gänget var ju mina idoler”, skrattar Forsberg
– Då skrek tränaren att jag skulle sluta läsa programbladet eftersom jag skulle ut och spela. Oj då…, men jag satt inte och läste någon krönika utan det var laguppställningen.

Markus Näslund var 15 år då han kom till MoDo. Han och Peter Forsberg, som skulle komma att bli nära vänner och kedjekamrater, var inte närmare bekanta vid den här tiden.

– Vi hade spelat mot varandra hela vägen, men även i samma lag både i Folksam Cup och TV-Pucken. Klart att jag visste vem Peter var, men vi umgicks inte och bodde dessutom på varsin sida av stan, berättar Markus Näslund och fortsätter:
– Det blev inte att vi gick i samma skola innan vi hamnade på gymnasiet tillsammans. I gymnasiet gick vi sedan i samma klass. Vi var ett gäng ”hockeygymmare” som blev väldigt tajta och hade kul tillsammans. Sedan följdes jag och Peter åt i juniorlandslaget samtidigt som vi båda debuterade tidigt i MoDos A-lag.
– Vi tränade och gjorde många saker tillsammans, jag och Peter, klart att det då blev ett starkt band mellan oss på så sätt.

Markus, hur minns du själv det här drivet som Peter Forsberg berättar om?
– Jag var nog ganska målinriktad och tyckte om att tävla. Det här var Anders Melinders signum. Han lade upp det mycket så att oavsett om det var fys-tester eller tvåmålsspel var det alltid tävling i det vi gjorde, vilket jag tyckte var kul.
– Det kunde vara så att vi gjorde en turnering där vi delades upp i lag på hockeygym. Turneringen kunde vara hela hösten fram till jul. Avslutningen var att vi fick slutresultatet, men vi hade ganska bra koll på tabellen själva givetvis.
– Jag tror att jag drogs med av upplägget av det här med att tävla samtidigt som många av oss var drivande och jämbördiga. På så vis blev allt en kul tävling på många sätt.

GJORDE MÅL I DEBUTEN

Markus Näslunds debut i MoDos A-lag kom alltså 1990. Men inte i Elitserien, utan i allsvenskan som på den tiden var en serie som spelades efter jul där lag från Elitserien och division 1 gjorde upp om att försöka undvika degradering/säkra avancemang.

– Jag minns den som att jag blev väldigt förvånad när jag skulle få debutera. I och för sig var det en betydelselös match i allsvenskan just innan playoff skulle börja. Vi mötte Huddinge borta och jag fick äran att spela i en kedja med Urban Nordin och Ulf “Sasse” Sandström.
– Det var jättenervöst, men dom var fantastiska på att få mig att känna mig bekväm. Det blev en lyckad debut, jag fick chansen att spela med jättebra killar direkt vilket gjorde att allt blev mycket enklare för mig.

Du gjorde mål i debuten också.
– Ja, jag gjorde ett mål i första matchen. Det gör ju också att man minns debuten på ett speciellt sätt.
– Jag var med i truppen redan från hösten den säsongen. I ganska många kvalmatcher sattes jag upp som extraspelare och gjorde väl inte så många byten. Jag hade några matcher som jag fick spela hela matcherna. I någon match spelade jag med "Ecke” Holmberg och det gick bra.
– Givetvis måste man bevisa som ung spelare att man ska ha en plats där, men när även Peter började knacka på dörren och han fick chansen slängde man i samma veva in mig också tillsammans med "Micke" Hjälm. Då hade jag och Peter turen att få spela med lagets bästa spelare. Vi kände att vi kunde spela ut och efter det så hade vi kvar platsen i laget resten av säsongen.