"Det var bara att bita i det sura äpplet och flytta till Leksand"

Michael Sundlöv platsade inte i Brynäs juniorlag.
Då lämnade han Gävle för spel i ärkerivalen Leksand.
– Trots att Leksand inte var någon klubb jag hade lidelse för som grabb hade jag inte så mycket alternativ, säger Sundlöv.

Michael Sundlöv går under kategorin ”En av våra stora målvakter”. På meritlistan finns bland annat ett OS-guld, ett SM-guld och ett VM-silver. Idag är han sportchef för Karlskrona i Hockeyettan. I serien med ”Stickan” Kennes bilder berättar han om hur han kom att hamna i Brynäs och inte blev kvar i Leksand(!).
– Trots att Leksand inte var någon klubb jag hade lidelse för som grabb hade jag inte så mycket alternativ. Jag kom aldrig med till Gästriklands TV-pucklag vilket innebar att jag inte kunde söka in till Rikshockeygymnasiet.
– Det var bara att bita i det sura äpplet och flytta till Leksands hockeygymnasium i stället. Jag var där i två år, men jag gjorde nog inget större väsen av mig under dom åren.

Var det aldrig aktuellt med spel i Leksands A-lag?
– Nej. Jag gjorde på sin höjd någon träning med A-laget och det var dessutom då några andra av dom andra målvakterna var borta av någon anledning. I första hand gjorde jag två säsonger i Leksands J18, men även några matcher i J20-laget. Efter åren i Leksand flyttade jag hem till Sandviken igen.

“Efter kvalserien ringer Brynäs”

Det blir två väldigt bra år för Michael Sundlöv i Sandviken. Första året går Sandviken till kval, men lyckas inte ta sig upp i tvåan. Andra årets spel i Kvalserien blir mer lyckad.
– Vi vinner kvalet över Norrsundet och går upp i tvåan. Det gick ganska bra för mig och efter kvalserien ringer Brynäs och undrar om jag vill ta den sista målvaktsplatsen i klubbens J20-lag.

När man blickar tillbaka på Brynäs juniorlag från den säsongen hittar man namn som Per Schederin, Mats Bäcklin, Mikael Enander, Jan-Erik Stormqvist, Janne Larsson…
– Det var framför allt Janne Larsson som var den stora talangen och den som fick vara med mycket i A-laget. Just den säsongen var det annars Schederin och Lars Andersson som var uppe där och spelade en del. Undrar om inte även Patrik Lindh var uppe i A-laget det året.

Hur mycket var du själv med och tränade med A-lagsmålvakterna Åke Lilljebjörn och Lasse Eriksson vid den här tiden?
– Jag var med som reserv i någon träningsmatch på försäsongen och även på en del träningar, men jag var aldrig med i någon elitseriematch den säsongen.

Hamnade i Enköping

Det blev bara en juniorsäsong i Brynäs innan Michael Sundlöv flyttade vidare.
– Tanken var att jag skulle spela som överårig ytterligare en säsong i J20 och samtidigt vara tredjemålvakt i A-laget. Nu blev det inte så utan jag fick ett kontrakt med Enköping i Division 2 som gjorde att jag först spelade där en säsong.
– Då hade Mats Bäcklin och några andra killar från Brynäs varit och spelat med Skutskär i Division 1. Bäcklin var en av killarna som jag umgicks mest med. Han tjatade på ”Tigern” (Lennart Johansson) om att Skutskär skulle värva mig till laget. Jag minns väldigt väl då vi stack i väg till Scandic borta i Hagaström för att träffa ”Tigern” och en annan kille från klubbens styrelse.
– Nu efteråt har jag fått höra att ”Tigern” undrade efter vårt möte – Vad ska vi med den där seniga lilla killen till?
– Det gick ju ganska bra till slut. ”Tigern” och jag har skrattat åt just det här några gånger.

Hur viktig var säsongen i Skutskär för din utveckling som målvakt?
– Det var i Skutskär som jag lade grunden för en stor del av min karriär. Trots att ”Tigern” inte trodde på mig den där dagen ute på Scandic så trodde han i alla på mig under resten av säsongen. ”Tigern” lät mig spela mer eller mindre alla matcher det året och det var han som sedan tjatade upp mig och Peter Gustafsson till Brynäs.
– Med andra ord har jag ”Tigern” att tacka för mycket, men även Mats Bäcklin eftersom det var han som tjatade på ”Tigern” att ta mig till Skutskär.

SHL-debuterade mot MoDo

Hur ser du tillbaka på Elitseriedebuten?
– Säsongen 1987/88, MoDo borta och vi förlorade med 4-1. ”Sasse” (Ulf Sandström), som hade fått någon målknäpp och fullkomligt öste in mål den säsongen, gjorde ett av målen. Ove Pettersson, som jag kände igen från mina år i Leksand, gjorde även han ett mål.
– Själva matchen minns jag inte mycket närmare mer än att det var jäkligt pirrigt och nervöst innan matchen drog i gång (övriga MoDo-mål gjordes av Anders Vikberg och Urban Nordin medan Brynäs mål gjordes av Peter Eriksson).

Säsongen avslutas mycket trist för Brynäs då klubben sparkar sin tränare Tord Lundström med bara fem omgångar kvar att spela. Det här var den 10:e mars och då hade inte Brynäs vunnit sedan den 26:e november.
– Jag som ny tänkte väl inte mycket på det här. Trots att Tord Lundström kanske är den största Brynäsaren genom alla tider funderade vi spelare, eller i alla fall inte jag, mycket på tränarbytet. Nu var det Kjell Lind som var tränare och det gav väl inga speciella vibbar i omklädningsrummet utan det var bara att gå ut och köra på.
– Det jag minns starkast från den här säsongen var hur erbarmligt dåligt vi spelade efter jul, avslutar Michael Sundlöv som alltså vann SM-guld med Brynäs som spelare 1993.