"Hade det så tufft med mig själv – kunde inte ens se på hockey"

Den 31 januari 2015 blev början på slutet för Magnus Kahnbergs hockeykarriär. Frölundaforwarden åkte på en hjärnskakning i en match mot Brynäs – som han plågas av långt senare.
– Även om jag har haft motgångar innan då jag spelat så är det här den tuffaste kampen jag har gått, säger Kahnberg till Hockeysverige.se.

Magnus Kahnberg var en i en den så kallade ”Dragkedjan” tillsammans med Jari Tolsa och Joel Lundqvist. Dessutom vann Kahnberg Guldhjälmen 2004. Tyvärr fick karriären ett tråkigt slut.

Vi börjar 31 januari 2015. Frölunda har match mot Brynäs, sär för övrigt han spelat tidigare. Det var i slutet av matchen som han tacklades illa av Lukas Kilström. En tackling som träffade Kahnbergs hakspets. Det resulterade i hans tredje hjärnskakning och efter det har han haft ordentliga problem med hälsan.
– Även om jag har haft motgångar innan då jag spelat så är det här den tuffaste kampen jag har gått. Kanske har jag haft nytta av mina tidigare motgångar i det vi nu har gått igenom som familj. Det har varit och är tufft, berättade Kahnberg i en intervju med Hockeysverige.se 2017.
– Det enda positiva… Dels slapp jag ta beslutet själv att sluta. Jag hade det så tufft med mig själv och kunde inte ens se på hockey eftersom jag mådde så fruktansvärt dålig. Det gjorde att jag slapp den värsta saknaden av hockey då jag hade problem med annat. Det är väl vad som är positivt med vad jag har fått gått igenom i mitt huvud.

Vilka incidenter var det som gjorde att du hamnade i det här tillståndet?
– Jag fick en stor hjärnskakning 2011. Det var efter en smäll av Sebastian Karlsson. Då var jag borta tio veckor. Allting kändes mycket värre då det var någon som jag kände som jag fick smällen av. Det hade varit enklare om det var någon jag avskydde i stället för att det som nu, en polare. Men det där har vi pratat ut om.
– Min senaste hjärnskakning var mot Brynäs borta sista januari 2015. Det var en bra tackling i bröstet som gick upp och även tog på haken och blev som en upper-cut. Den hade jag tålt mycket, mycket bättre om jag inte hade fått smällen 2011. Dessutom hade jag fått ett slagskott här under Brynäs-tiden som jag också fick hjärnskakning av, säger Magnus Kahnberg och visar ett ärr vid sidan av ena ögat.
– Det är den sammanlagda mängden, tror läkarna, som gör att jag mår dåligt. Den sista smällen var, precis som den från ”Sebbe”, lite ”whiplash”. Det har gjort att jag får yrsel fort i olika miljöer. Jag blir även yr av vissa rörelser. Till exempel är det väldigt svårt att spela innebandy där det är snabba rörelser och dessutom tittar man nedåt, vilket är det värsta.
– Sakta men säkert blir det bättre, men annars är det den här hjärntröttheten som är jobbigast och som nästan ger samma symptom som när man går in i väggen, utbrändhet.

“Nu har jag lärt mig att hantera det”

I en intervju med Idrottens affärer 2022 berättade Magnus Kahnberg om hur han mår idag:

Dagarna är sig lika. Han vilar, ägnar sig åt rehab och försöker arbetsträna och skapa ett nytt liv.
– Jag är fortfarande i mörker emellanåt, både i förebyggande syfte och när jag måste för att få vila. Nu har jag lärt mig att hantera det. Från början hade jag ingen balans i det. Jag vilade, somnade och vaknade när jag vaknade.
– Jag brukar jämföra med batteritid. Som frisk har man hundra procent energi på morgonen. Jag har kanske 50. Och batteritiden går ner fortare. Mina vilopauser gör att jag bunkrar upp med lite energi före nästa aktivitet.

Han är öppen:
– Kanske var det på sommaren 2015 som jag började acceptera att jag kanske inte skulle kunna spela mer överhuvudtaget.

Han försöker samla energi för att kunna umgås med hustru Karin och sönerna Nils och Ted.
– Men börjar grabbarna att stoja för mycket då kör det ihop sig.

För familjen vill han mobilisera, men det kräver mycket energi.